Öppna huvudmenyn

Sektionen Utvald artikelhuvudsidan lyfter fram en av Wikipedias utmärkta artiklar.

Sammanfattningar av utvalda artiklar för huvudsidan: 12 jul–26 sep · 27 sep–12 dec · 13 dec–27 feb · 28 feb–14 maj · 15 maj–11 jul

Arkiv av tidigare utvalda artiklar på huvudsidan: 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009

I dag är det torsdag 18 juli 2019, vecka 29 - Rensa sidans cache

Dessa blir automatisk upplagda på huvudsidan enligt det schema som finns på Mall:Utvald artikel.


fre 12 juliWikipedia:Utvald artikel/Kalmarunionen

Karta över Kalmarunionens länder.

Kalmarunionen var en union mellan kungarikena Danmark, Norge och Sverige som bildades 1397 och varade till 1523. Unionen innefattade därmed områden som Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Efter att Sverige lämnade unionen förblev Danmark och Norge i union fram till 1536, varefter Norge blev ett danskt lydrike fram till 1814 och därefter hamnade i union med Sverige till 1905.

Efter att alla de tre nordiska länderna hade fått en gemensam regent (drottning Margareta) 1389 grundades unionen vid ett möte i Kalmar 1397, där aristokratin från de tre länderna samlades för att kröna Erik till kung över de tre länderna. Från mötet finns det så kallade unionsbrevet bevarat och historiker har tolkat dess betydelse lite olika. Oavsett detta regerades de tre rikena av en monark och Erik efterträddes av Kristofer av Bayern. Vid dennes plötsliga bortgång i januari 1448 saknades dock en given efterträdare och både Danmark och Sverige valde varsin regent. Det kom att dröja till 1457 innan de tre rikena åter styrdes av samma kung, Kristian I. Detta blev dock kortvarigt och efterträdare som Hans och Kristian II styrde över Sverige endast under kortare perioder. I Sverige var dock unionen hela tiden ett politiskt alternativ ända fram till valet av Gustav Vasa till kung 1523. ► Läs mer


lör 13 juliWikipedia:Utvald artikel/Tornseglare

Tornseglaren i flykten.

Tornseglare (Apus apus) är en fågel inom familjen seglare och enda representant för familjen i norra Europa. Till formen påminner seglarna om svalorna, men de är inte närmare besläktade med dessa tättingar utan likheterna beror på konvergent evolution. Istället är seglarna närmast besläktade med kolibrier och trädseglare. Tornseglaren har ett stort utbredningsområde och häckar över stora delar av den palearktiska regionen. Den är en flyttfågel och har sina vinterkvarter i Afrika, framför allt söder om ekvatorn.

Tornseglare är extremt anpassade till ett liv i luften där de fångar insekter och efter att de kläckts befinner sig många individer i luften från det att de lämnar boet tills de häckar första gången vilket sker efter två till tre år. Utanför häckningstiden uppehåller de sig i luften under flera månader ofta utan avbrott. På högsommaren är de sociala fåglarna mycket påfallande i luftrummet över städerna med sina gälla skrik. Vid sina flygmanövrer kan de i störtdykningar uppnå hastigheter på över 200 km/h. ► Läs mer


sön 14 juliWikipedia:Utvald artikel/Uranus ringar

Uranus ringar.

Uranus ringar är ett system av tretton distinkta ringar kring gasjätten Uranus. Uranus ringar är mindre komplexa än det omfattande ringsystemet runt Saturnus, men mer komplexa än de enklare ringsystemen kring Jupiter och Neptunus.

Nio av de tretton ringarna upptäcktes den 10 mars 1977 av James L. Elliot, Edward W. Dunham och Douglas J. Mink. För över 200 år sedan rapporterade emellertid William Herschel att han observerat ringar runt Uranus. Moderna astronomer är dock skeptiska till om han verkligen kunde se dem, då ringarna är mörka och svaga. Rymdsonden Voyager 2 tog 1986 bilder av ringsystemet, vilket ledde till upptäckten av två ringar till. Ytterligare två yttre ringar upptäcktes 2003–2005, i foton tagna av Rymdteleskopet Hubble. ► Läs mer


mån 15 juliWikipedia:Utvald artikel/Dennō Senshi Porygon

Titeln på avsnittet ”Dennō Senshi Porygon” (でんのうせんしポリゴン).

Dennō Senshi Porygon (japanska: でんのうせんしポリゴン Hepburn: Dennō Senshi Porigon?, bokstavligen ”Datorkrigaren Porygon”) är avsnitt 38 av den första säsongen av animen Pokémon. Avsnittet har enbart visats en gång på TV och det var den 16 december 1997 i Japan. Det sändes då på 37 TV-kanaler vid klockan 18.30 lokal tid och sågs i uppskattningsvis 26,9 miljoner hushåll. ”Dennō Senshi Porygon” regisserades av Kiyotaka Itani, skrevs av Junki Takegami och gästskådespelare var Ayako Shiraishi (som syster Joy) och Bin Shimada (som Dr. Akihabara).

”Dennō Senshi Porygon” är ett ökänt avsnitt av Pokémon eftersom det framkallade epileptiska anfall hos ett antal av tittarna; en incident som benämns ”Pokémonchocken” (ポケモンショック) i Japan. 685 personer fick föras till sjukhus i ambulans på grund av blinkande ljuseffekter i avsnittet och två av dessa personer fick stanna kvar på sjukhus i över två veckor. TV Tokyo, som hade sänt avsnittet, gick ut med en offentlig ursäkt den 17 december 1997 och tillsammans med den japanska regeringen bannlyste de avsnittet. Animen gjorde ett tidigare oplanerat uppehåll i fyra månader innan den fortsatte att sändas igen den 16 april 1998 i Japan. Incidenten har parodierats i bland annat Simpsons och South Park. ► Läs mer


tis 16 juliWikipedia:Utvald artikel/Anna av Kleve

Anna av Kleve.

Anna av Kleve, född 22 september 1515 i Düsseldorf, död 16 juli 1557Chelsea Manor i London, blev Henrik VIII:s av England fjärde fru och Englands drottning 1540. Tolv år gammal trolovades hon med den blivande Frans I av Lothringen, men trolovningen upphävdes 1535. I samband med detta letade Henrik VIII efter en ny hustru, sedan Jane Seymour dött. Thomas Cromwell, earl av Essex och kungens rådgivare, föreslog Anna för att kunna sluta ett förbund med Annas bror Vilhelm V av Kleve, och därigenom skapa ett nätverk mot påven, Paulus III.

År 1539 friade Henrik, och äktenskapsfördraget undertecknades den 4 oktober samma år. Annas resa till England blev dock lång och mödosam, och när Henrik, vars tålamod på grund av förseningen brustit, slutligen fick träffa Anna var han inte alls nöjd med hennes utseende, och uttryckte att det inte stämde med hans förväntningar. Den 6 januari vigdes de ändå i Greenwich, men äktenskapet fullbordades aldrig. Den besvikna konungen fick upp ögonen för en annan kvinna, Katarina Howard, och omkring pingst kom misstankar fram om att Katarina var gravid, vilket innebar att kungen fick bråttom att avsluta äktenskapet med Anna. Den 24 juni transporterades Anna till Richmond Palace, förmodligen i tron att hon skulle få en semester, men den 25 juni anlände en delegation som förklarade att äktenskapet var ogiltigt. Den 6 juli hade äktenskapet upplösts, och den 9 juli antog parlamentet ett beslut som sade att äktenskapet mellan Henrik och Anna var ogiltigt. Anna tilldelades ett antal egendomar på vilka hon bodde resten av sitt liv, tills hon dog den 16 juli 1557. ► Läs mer


ons 17 juliWikipedia:Utvald artikel/Första Petrusbrevet

Första Petrusbrevets inledning i The Malmesbury Bible från år 1407, med en närbild på den utsmyckade bokstaven P som första bokstaven i namnet Petrus och med en illustration av Petrus inuti.

Första Petrusbrevet (grekiska: Πέτρου επιστολή α’ eller bara Πέτρου α’) är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Brevet tillhör, tillsammans med Jakobsbrevet, Andra Petrusbrevet, de tre Johannesbreven och Judasbrevet, de sju så kallade katolska breven genom att ha en allmän (katolsk) adressat och alltså inte vara riktade till en bestämd person eller församling. Brevet är skrivet i Jesu lärjunge Petrus namn till ”de utvalda som lever skingrade, som främlingar, i” ett antal regioner i Mindre Asien (1 Pet 1:1), från ”Babylon” – ett troligt kodord för Rom.

Författaren av Första Petrusbrevet vittnar om den kristna identiteten och betydelsen, påtalar hur man som kristen bör uppträda såväl mot andra kristna som mot icke-kristna för att verka som ett föredömligt vittne och hur man i en värld bestående mestadels av icke-kristna bör bemöta omgivningens fientlighet. Det är ett brev som uppmanar kristna att hålla fast vid hoppet om pånyttfödelse. Dopet sägs vara ett avgörande steg i de kristnas förvandling och befrielse från lidande, och genom att leva ett rättskaffens och fördragsamt liv under den återstående knappa tiden ska även andra inspireras till att omfamna den kristna förkunnelsen. Första Petrusbrevet är ett brev om frälsning och omvändelse och vilka följder det kan ha för kristna. Det är ett brev som anses skänka tröst i en värld av lidande och förföljelser, men som även uppmanar till ståndaktighet. Det kom därför också att bli en text som kristna har tytt sig till i tider av förföljelser.

Forskarna är delade i frågan om huruvida brevet är skrivet av Petrus eller inte. Med ledning av främst den kristna traditionen och att brevet inte ifrågasattes av den tidiga kyrkan, försvaras ofta brevets traditionella koppling till Petrus och att han ska ha skrivit brevet under tidigt 60-tal. Det är dock en utbredd uppfattning bland dagens forskare att det inte har skrivits av Simon Petrus och, borträknat de grupper som rent generellt menar att det inte förekommer förfalskningar i Nya testamentet, är den allmänna uppfattningen bland kritiska forskare att det är en pseudepigrafi. De främsta anledningarna till att man anser detta är att det är besvärligt att få teologin, språket och det allmänna historiska sammanhanget att passa in i den tid när Petrus ska ha verkat (före cirka år 65), däremot förhållandevis enkelt att få dem att passa in i den senare kristna historien. Det anses osannolikt att den olärde arameisktalande Petrus skulle ha kunnat producera brevets sofistikerade grekiska. Det faktum att författaren brukar Septuaginta, likheten med Paulus teologi och att författaren inte ger sken av att ha känt Jesus personligen, talar emot att Petrus är författaren. Följaktligen menar många historiker att brevet inte är skrivet av Petrus utan av någon annan efter hans tid, någon gång under senare delen av nollhundratalet, ungefär 70–100 e.Kr. ► Läs mer

IdagRedigera


tor 18 juliWikipedia:Utvald artikel/Robert Catesby

Robert Catesby, född cirka 1572 i Lapworth, död 8 november 1605 i Holbeche House, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Catesby var hjärnan bakom och ledaren för konspirationen. Catesby var missnöjd med kung Jakobs sätt att styra landet, och började därför planera en konspiration och värvade flera medlemmar till denna under 1604 och 1605. Konspirationen skulle nå sin kulmen den 5 november 1605 i och med sprängningen av det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i samband med parlamentets öppnande. Dock misslyckades Guy Fawkes, som skulle tända stubintråden till sprängladdningarna, med sitt uppdrag och hela konspirationen gick om intet.

Så fort Catesby och de andra konspiratörerna fick reda på konspirationens misslyckande flydde de fältet. Den 7 november nådde de Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Morgonen därpå anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på cirka tvåhundra män till Holbeche House och en eldstrid bröt ut. Catesby och hans vän Thomas Percy sköts ihjäl av samma skott. Kort efter att Catesby hade begravts grävdes han upp igen och halshöggs. Hans huvud skickades till London där det visades upp för allmän beskådning. ► Läs mer


fre 19 juliWikipedia:Utvald artikel/John Churchill, hertig av Marlborough

John Churchill, från 1702 hertig av Marlborough, född 26 maj 1650 på Ashe House, Devon, död 16 juni 1722 på Cumberland Lodge vid Windsor Castle, var en engelsk militär och politiker (ursprungligen tory, men periodvis istället stöttad av whigs). År 1685 blev han utnämnd till generalmajor. Churchill gifte sig 1678 med Sarah Jennings.

Han hade dessutom följande titlar: Captain-general (överbefälhavare), baron Churchill av Sandridge, lord Churchill av Eyemouth, riddare av Strumpebandsorden, medlem av det Kungliga Rådet, furste av det Heliga romerska riket av tysk nation samt riksfurste av Mindelheim.

Marlboroughs militära karriär, baserad på strategiskt snille och administrativ skicklighet, är en av de mest framstående i Storbritanniens historia. Han utmärkte sig speciellt i det spanska tronföljdskriget. Den roll han spelade i den ärorika revolutionen, där han förrådde sin välgörare Jakob II har å andra sidan kritiserats som ett själviskt svek. Hans ättling sir Winston Churchill skrev om honom att han ”aldrig utkämpat ett slag som han inte vunnit, och aldrig belägrat en stad som han inte tog.”

Hans ättlingar bebor fortfarande det storslagna slottet Blenheim Palace som han lät färdigställa åt sig själv. ► Läs mer


lör 20 juliWikipedia:Utvald artikel/Lisbeth Salander

Lisbeth Salander är en fiktiv person som förekommer i den svenske journalisten Stieg Larssons bästsäljande Millennium-trilogi. Försäljningssiffrorna, och de hittills fyra filmer där hon är en av huvudpersonerna, gör henne till en av de mest internationellt kända svenska rollfigurerna. Salander är en inåtvänd hacker. Bland hennes yttre attribut märks en stor tatuering av en drake på ryggen, svartfärgat hår och punk-influerade kläder. Tillsammans med journalisten Mikael Blomkvist löser hon mysteriet med den försvunna Harriet Vanger, och i samband med det tvingas hon med våld att konfrontera sin ondskefulle förvaltare och därefter hela sin uppväxt då hon var inspärrad på mentalsjukhus. Hennes hämndhistoria får konsekvenser för såväl stora företagskoncerner som Sveriges kontraspionageorganisationer. I den svenska filmatiseringen av Millennium-trilogin (2009) spelas Salander av Noomi Rapace. I Hollywood-versionen (2011) spelas rollen av Rooney Mara. ► Läs mer


sön 21 juliWikipedia:Utvald artikel/Tidmätningens historia

Tidmätningens historia är lika lång som den mänskliga civilisationens. I tusentals år har olika ur, kalendrar och andra tekniska hjälpmedel använts för att utföra tideräkning, det vill säga mäta tidsintervall eller bestämma aktuell astronomisk period. Tidiga exempel på tillämpningar var att förutsäga mörkrets inbrott, att planera sådd och skörd, att komma ihåg högtider och att navigera. Det nuvarande sexagesimala talsystemet, som delar upp tidintervall i 60 lika stora delar, uppfanns av sumererna och har använts för mätning av tid i cirka 4 000 år. Det forntida Egypten delade upp dagen i två 12-timmars perioder och använde stora obelisker för att följa solens position. De utvecklade också vattenuret, som troligen först användes i Amun-Res tempelkomplex i Karnak i Egypten och senare även i det antika Grekland. Grekerna använde ofta egypternas vattenur, som de kallade klepsydra. Den kinesiska Shangdynastin tros ha använt vattenuren vid ungefär samma tid, efter att tekniken hade kommit in via Mesopotamien så tidigt som 2000 före vår tideräkning. Kineserna blev också de första att dela dygnet i 100 lika långa intervall, ke, som under 2 000 år motsvarade en kort kvart (=14,4 minuter). Andra antika tidmätare var ljusklockan som användes i Kina, Japan, England och Irak; tidstickan, ett slags portabelt solur som ofta användes i Indien, Tibet och i vissa delar av Europa samt olika typer av timglas som principiellt är lika vattenur. ► Läs mer


mån 22 juliWikipedia:Utvald artikel/Korp

Korpen (Corvus corax) är en stor, svart kråkfågel. Den finns över norra halvklotet och är därmed den mest spridda av alla kråkfåglar. Det finns åtta underarter med liten variation i utseende, men senare forskning har visat betydande genetiska skillnader mellan populationer från olika områden. Den är en av världens två största kråkfåglar tillsammans med den afrikanska tjocknäbbade korpen, och är troligen den tyngsta av alla tättingar. En vuxen fågel är mellan 80 och 102 centimeter lång och väger 0,69 till 1,63 kilo. Korpar blir i naturen omkring 10 till 15 år, men livslängder på upp till 40 år har noterats. Unga fåglar lever ofta i mindre flockar, men bildar livslånga par senare i livet. Varje par försvarar ett revir.

Korpen har samexisterat med människor i tusentals år. I vissa områden har den varit så framgångsrik att den där betraktas som ett skadedjur. En del av dess framgång beror på dess allsidiga kost. Korpar är extremt mångsidiga och opportunistiska när det gäller att hitta näringskällor. De livnär sig av as, insekter och matavfall, liksom spannmål, bär, frukt och små djur. Man har iakttagit några anmärkningsvärda bedrifter i problemlösning hos denna art, vilket har lett till uppfattningen att den är mycket intelligent. Under lång tid har den förekommit i mytologi, folklore, konst och litteratur. ► Läs mer


tis 23 juliWikipedia:Utvald artikel/Scouting

Scouting, eller scoutrörelsen, är en världstäckande ungdomsrörelse med uttalade mål att hjälpa ungdomar med deras fysiska, mentala och andliga utveckling så att de kan bli konstruktiva medlemmar i samhället.

Scouting grundades 1907 då Robert Baden-Powell, generallöjtnant i den brittiska armén, anordnade det första scoutlägretBrownsea Island i England. Baden-Powell skrev ner det han ansåg vara scoutings grundprinciper i Scouting for Boys (London, 1908). Boken baserades på Baden-Powells tidigare militära böcker med influenser och stöd från Frederick Russell Burnham, Ernest Thompson Seton (Woodcraft Indians), William Alexander Smith (Boys' Brigade) och hans utgivare Cyril Arthur Pearson. Under 1900-talets första 50 år växte rörelsen och kom att omfatta tre huvudsakliga åldersgrupper för pojkar (vargunge, pojkscout, roverscout) och flickor (blåvinge, flickscout, rangerscout). ► Läs mer


ons 24 juliWikipedia:Utvald artikel/Karl Lärka

Karl Lärka, född 24 juli 1892Sollerön, död 2 juni 1981, var en av de mer betydelsefulla dokumentärfotograferna under nittonhundratalet i Sverige. Karl Lärkas stora engagemang låg i att åt eftervärlden dokumentera den kultur han såg höll på att försvinna, Siljansbygdens bondekultur med dess jord- och skogsbruk, människor och berättelser. Han fotograferade främst åren 1916–34, och kombinerade detta med föreläsningsturnéer om Siljansbygden. Han dokumenterade också många äldre människors berättelser och var mycket aktiv i den rörelse för bevarande av kulturbygderna som uppstod på 1920-talet, hembygdsrörelsen. Drygt 4 200 av Lärkas glasplåtar finns idag arkiverade i Mora bygdearkiv. ► Läs mer


tor 25 juliWikipedia:Utvald artikel/Mongolernas invasion av Kina

Mongolernas invasion av Kina pågick i 74 år från 1205 till 1279 då Mongolväldet i flera steg erövrade de tre samtida kinesiska dynastierna Songdynastin, Västra Xia, Jindynastin och Dali. Invasionen resulterade i att mongolerna grundade Yuandynastin som varade från 1271 till 1368.

År 1206 utropades sig Temüdjin till mongolernas Djingis khan. I stället för att strida internt kom nu mongolerna att expandera sitt rike åt alla håll såsom åt Kina, Centralasien, Persien och Ryssland och bildade världshistoriens största sammanhängande imperium. Invasionen av Västra Xia och Jindynastin påbörjades redan innan Djingis khan gjorde mongolernas första stora invasionskampanj i Centralasien (1218–1225), och invasionen av Songdynastin avslutades först efter att Hülegü kommit hem från den tredje stora kampanjen till Bagdad och Damaskus (1255–1260). ► Läs mer


fre 26 juliWikipedia:Utvald artikel/Simeon I av Bulgarien

Simeon, även Symeon I, eller Simeon den store, härskade över Bulgarien från 893 till 927, under det första bulgariska riket. Simeons framgångsrika fälttåg mot bysantinerna, magyarerna och serberna förde Bulgarien till dess största territoriella utvidgning någonsin, och gjorde landet till den mäktigaste staten i det dåtida Östeuropa. Hans styre var också en period av oöverträffat kulturellt välstånd och upplysning, som senare kallats den bulgariska kulturens guldålder.

Under Simeons styre spreds Bulgarien över ett territorium mellan Egeiska havet, Adriatiska havet och Svarta havet, och den nya bulgariska huvudstaden Preslav uppgavs konkurrera med Konstantinopel. Den nyblivet självständiga Bulgariska ortodoxa kyrkan blev det första nya patriarkatet efter de fem tidiga patriarkaten och bulgariska översättningar av kristna texter i glagolitisk skrift spreds över hela den dåvarande slaviska världen. Efter halva sin regeringstid antog Simeon titeln kejsare (tsar), efter att tidigare ha kallats furste (knjaz). ► Läs mer


lör 27 juliWikipedia:Utvald artikel/Moss Järnverk

Moss Järnverk var ett järnverk i Moss i Norge, grundat 1704. Verket var i många år stadens största industri, och med kraft från Mossefossen blev malm, huvudsakligen från Arendalsfältet, nersmält och bearbetad till en mängd olika produkter. Från mitten av 1700-talet var verket Norges ledande försvarsverksamhet och göt hundratals av tunga kanoner i järn. Norges första valsverk för järn anlades också där.

Moss Järnverk hade flera framträdande ägare, bland andra Bernt Anker och Herman Wedel-Jarlsberg, och särskilt under den förstnämndes ägande var verket något av en attraktion för besökande. Moss Järnverks administrationsbyggnad, den så kallade Konventionsgården, är känd för att den användes under förhandlingarna av Konventionen i Moss år 1814.

Vid mitten av 1800-talet fick verket ökad konkurrens från svenska och engelska järnverk; stigande priser på träkol var också ödeläggande för lönsamheten – järnverksdelen lades ner år 1873. Moss Järnverk såldes för 115 000 spesiedaler (en gammal norsk myntenhet) år 1875, och området verket låg på togs över av vad som sedan blev emballagefabriken Peterson, som fortfarande finns kvar. ► Läs mer


sön 28 juliWikipedia:Utvald artikel/Thomas Mann

Thomas Mann, född 6 juni 1875 i Lübeck i nuvarande Schleswig-Holstein i Tyskland, död 12 augusti 1955 i Zürich i Schweiz, var en tysk författare som erhöll Nobelpriset i litteratur 1929. I sitt författarskap knyter Mann an till 1800-talets berättarteknik, symbolik och episka teman som hos Leo Tolstoj, Theodor Fontane och Richard Wagner. Kännetecknande för Manns prosa är det ironiska förhållningssättet och den dubbelbottnade humorn. Med tilltagande konstnärlig mognad använder sig Mann av allegorier och mytologiska motiv. Författarens språk präglas av detaljrikedom, utförlighet, rytm och balans. De teman Mann valde att behandla anknöt till hans samtids världspolitiska händelser, samtidigt som de är av allmänmänsklig relevans. Han var bror till Heinrich Mann samt far till Erika Mann, Klaus Mann och Golo Mann, även de framstående författare. Han omnämns ofta som 1900-talets mest betydelsefulla tyskspråkiga författare. Till Manns mest framstående verk brukar räknas Huset Buddenbrook, Döden i Venedig, Bergtagen och Doktor Faustus. ► Läs mer


mån 29 juliWikipedia:Utvald artikel/Zapatarall

Zapatarall (Cyanolimnas cerverai) är en 29 cm lång mörk rall, och ensam art i det egna släktet Cyanolimnas. Den har brun ovansida, gråblå undersida, gul näbb med röd bas, vit undergump och röda ögon och ben. Dess korta vingar gör att den nästan är flygoförmögen. Den är endemisk för våtmarker på Zapatahalvön i nordvästra Kuba, där det enda kända boet återfanns i en tuva med agar. Lite är känt om dess föda eller häckning och lätet som tillskrivs zapatarallen kan tillhöra en annan art.

Zapatarallen upptäcktes i mars 1927 av den spanske zoologen Fermín Zanón Cervera i Zapataträsket (Ciénaga de Zapata på spanska) i närheten av Santo Tomás, i Matanzasprovinsen på Kuba. I denna våtmark förekommer ännu en endemisk art, nämligen zapatagärdsmygen (Ferminia cerverai) och området har också gett namn åt zapatasparven (Torreornis inexpectata). På grund av habitatförstöring av dess redan från början begränsade utbredningsområde, dess lilla populationsstorlek, och på grund av predation från introducerade djurarter, bedöms zapatarallen av IUCN som utrotningshotad. ► Läs mer


tis 30 juliWikipedia:Utvald artikel/Regalskeppet Vasa

Vasa, eller Wasa, är ett svenskt örlogsskepp som kantrade och sjönk utanför Beckholmen i inloppet till Stockholm på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Skeppet bärgades den 24 april 1961 och är sedan 1990 inhyst i VasamuseetDjurgården i Stockholm. Det samtida namnet på skeppet var Vasen efter den vase som finns i Vasaättens släktvapen. Vasa föll i stort sett i glömska efter några tidiga misslyckade försök att bärga henne. Hon lokaliserades åter 1956 och bärgades fem år senare i stort sett intakt. Hon hystes i en tillfällig byggnad som kallades Wasavarvet till 1988 då hon bogserades till det nya Vasamuseet. Vasa är unikt välbevarad och är det enda 1600-talsskeppet i världen som bärgats i så gott skick. Vasa har blivit en av Sveriges populäraste sevärdheter och lockade mellan 1961 och 2011 över 29 miljoner besökare. ► Läs mer


ons 31 juliWikipedia:Utvald artikel/Rödlo

Rödlo (Lynx rufus) är ett nordamerikanskt däggdjur i familjen kattdjur. Med sina tolv erkända underarter sträcker sig dess utbredning från södra Kanada till norra Mexiko, vilket inkluderar större delen av USA:s fastland. Rödlon är ett anpassningsbart rovdjur som bebor såväl skogsområden som halvöknar, träsk och även utkanten av städer. Arten är livskraftig i större delen av sin ursprungliga utbredning.

Med sin gråa till bruna päls, morrhårsförsedda ansikte, och svarta örontofsar liknar rödlon de övriga arterna i det medelstora släktet lodjur (Lynx). Den är mindre än det kanadensiska lodjuret (Lynx canadensis), vars utbredningar överlappar med varandra i vissa områden, men dubbelt så stor som huskatten. Den har arttypiska svarta band på sina framben och en svart tipp på den korta och tjocka svansen. ► Läs mer


tor 1 augustiWikipedia:Utvald artikel/Allmänna skyddsrum i Stockholm

Allmänna skyddsrum för civilbefolkningen i Stockholm började anläggas i samband med inledningen av andra världskriget 1939. Då påbörjades byggandet av ett 15-tal skyddsrum insprängda i urberget. Samtidigt ålade överståthållarämbetet i Stockholm privata fastighetsägare att göra upp planer för skyddsrum i hyreshusen, ofta rörde det sig om enkla förstärkningar av befintliga källare. Efter andra världskrigets slut fortsatte den svenska regeringen att hålla hög beredskap för civilbefolkningens luftskydd. Ett anfall med kärnvapen utgjorde ett nytt hot och tvingade fram nya planeringsstrategier. Dels skulle stadens invånare evakueras, dels skulle de kvarvarande finna skydd i några stora befolkningsskyddsrum. Johannes skyddsrum (klart 1955) var världens första fullt färdiga atombombssäkra civila skyddsrum och Katarinabergets skyddsrum (klart 1957) var världens största atombombssäkra civila skyddsrum. Det senare kunde ge plats åt 20 000 människor. Båda nyttjas som parkeringshus i fredstid.

Sedan det kalla kriget upphörde kring 1990, och risken för storkrig i Europa därmed minskat kraftigt, byggs det mycket få publika skyddsrum i Stockholm och i övriga Sverige. Idag (2010) finns det omkring 14 500 skyddsrum av varierande storlek med sammanlagt ca 1,7 miljoner platser i Stockholms län. Ett typiskt "normalskyddsrum" i Stockholm byggt på 1970- eller 1980-talet är ett specialkonstruerat källarutrymme med lägenhetsförråd i ett vanligt hyreshus. Skyddsrumsklassade anläggningar skall kunna ställas i ordning för sitt ändamål som skyddsrum inom 48 timmar. Sedan 1998 har även 260 skyddsrum avvecklats i Stockholms län. Om den just nu låga hotbilden mot Sverige skulle förändras, så räknar myndigheterna med att det sker långsamt och då kommer man att ha tid att bygga ikapp med nya skyddsrum. ► Läs mer


fre 2 augustiWikipedia:Utvald artikel/Göteborgs botaniska trädgård

Göteborgs botaniska trädgård eller Botaniska ligger i stadsdelen Änggården i Göteborg – på den tidigare egendomen Stora Änggården. Botaniska invigdes den 8 juli 1923 i samband med Jubileumsutställningen i Göteborg, men trädgården ansågs färdigställd först 1948. Botaniska har som symbol en vitsippa. Trädgården har två stjärnor i Michelinguidens turistguide.

Göteborgs botaniska trädgård hade ursprungligen en area av 37 hektar, men omfattar idag 175 hektar. Däri ingår även delar av Änggårdsbergens naturreservat, där Botaniska bland annat har sitt arboretum, det vill säga sin träd- och busksamling. Den egentliga trädgården är 40 hektar stor, varav ungefär halva ytan upptas av sammanhängande planteringar. Trädgårdens naturpark och ytterområde är sedan 1975 fridlysta. År 1998 överfördes ansvaret för trädgården från Göteborgs kommun till Västra Götalandsregionen.

I Göteborgs botaniska trädgård odlas cirka 16 000 olika arter. Ungefär 4 000 av dem odlas i trädgårdens växthus, som bland annat rymmer Sveriges största orkidésamling med 1 500 arter och Påsköträdet (Sophora toromiro), som är utrotat i naturen men har räddats kvar i kultur bland annat tack vare Botaniska trädgården i Göteborg. ► Läs mer


lör 3 augustiWikipedia:Utvald artikel/Djursholm

Djursholm är en kommundel i Danderyds kommun, vid fjärdarna Stora och Lilla Värtan strax norr om Stockholms stad. Samhället ingår, liksom resten av Danderyds kommun, i den av SCB definierade tätorten Stockholm.

Djursholm har ända sedan samhället grundades 1889 till stor del präglats av villabebyggelse på stora tomter. De äldre husen har dock genom åren kompletterats med såväl modernare villor och centrumbebyggelse som mindre områden med flerfamiljshus. Flera områden i samhället består av för sin tid typisk bebyggelse präglad av stilar som nationalromantik, nyklassicism och funktionalism. Under andra halvan av 1900-talet byggdes flera mindre grupphusområden och en centrumanläggning.

Djursholm, med ca 9 100 invånare, betraktas som ett exklusivt bostadsområde, med några av landets dyraste adresser, och har varit bostadsort för bland andra åtskilliga bemärkta företrädare för svenskt finans- och näringsliv, akademi samt kulturliv. ► Läs mer


sön 4 augustiWikipedia:Utvald artikel/Östra Qinggravarna

Östra Qinggravarna (清东陵, Qīng Dōnglíng) är ett kejserligt gravfält från den kinesiska Qingdynastin (1644–1911). Gravfältet ligger ungefär 115 km nordost om Peking i Kina. Östra Qinggravarna består av 15 mausoleer där minst 168 kejserliga personer är begravda, däribland kejsar Kangxi, kejsar Qianlong och änkekejsarinnan Cixi. Fem av Qingdynastins kejsare är begravda i gravfältet. Östra Qinggravarna är det största och bäst bevarade kejserliga gravkomplexet i Kina. År 1928 blev betydande delar av gravkomplexet plundrat av krigsherren Sun Dianying.

Sedan år 2000 är Ming- och Qingdynastiernas kejserliga gravar där Östra Qinggravarna ingår listade som världsarv av Unesco. Gravfältet är en populär turistattraktion. ► Läs mer


mån 5 augustiWikipedia:Utvald artikel/Merkurius

Merkurius är den innersta och minsta planeten i solsystemet och har en omloppstid runt solen på 88 dagar. På grund av sin närhet till solen är den svår att observera från jorden och kan bara ses i gryning eller skymning, men Merkurius har ändå varit känd i åtminstone 5 000 år. Planeten saknar liksom Venus naturliga satelliter (månar).

Man vet relativt lite om Merkurius. Den mesta informationen om planetens yta etcetera samlades in av den första rymdsond som var i närheten, Mariner 10 (19741976). Ytan är ganska lik månens då den har relativt många kratrar. Merkurius har ingen atmosfär att tala om, och yttemperaturerna varierar mellan −180 °C i botten av kratrarna vid polerna och +430 °C på de varmaste ställena på solsidan. ► Läs mer


tis 6 augustiWikipedia:Utvald artikel/Hyenor

Hyenor (Hyaenidae) är en familj i ordningen rovdjur (Carnivora). De liknar till det yttre hunddjuren men tillhör underordningen kattliknande rovdjur (Feliformia). Familjen utgörs idag av fyra arter som förekommer i Afrika och Asien. Vad gäller socialt beteende och val av föda finns stora skillnader mellan arterna. Hyenor delas in i två underfamiljer, där den ena omfattar tre arter vilka jagar ryggradsdjur eller är asätare, medan den andra underfamiljen utgörs av jordvargen, som främst livnär sig av termiter. Familjen uppkom under miocen, och under historiens gång har det utvecklats omkring 70 arter varav fyra finns kvar idag. Hyenornas närmsta släktingar är manguster och rovdjuren inom familj Eupleridae, som förekommer på Madagaskar. Det största hotet mot hyenorna är människans jakt på arterna. ► Läs mer


ons 7 augustiWikipedia:Utvald artikel/Victoria av Baden

Victoria av Baden, egentligen Sophia Maria Victoria, född 7 augusti 1862 i Karlsruhe, död 4 april 1930 i Rom, var Sveriges drottning från 1907 och hustru till Gustaf V.

Victoria föddes som prinsessa av Baden och var dotter till storhertig Fredrik I av Baden. I Sverige var hon hertiginna av Värmland, kronprinsessa och från 1907 drottning av Sverige. I Norge var hon kronprinsessa fram till unionsupplösningen 1905.

Victoria var under större delen av sitt vuxna liv sjuklig och vistades mestadels utomlands, i Tyskland och Italien. Hennes relation med sin make blev från 1890-talet allt sämre. Hennes relation till läkaren Axel Munthe var mycket nära; exakt vilket förhållande de hade till varandra råder det delade meningar om. Villa SollidenÖland är hennes verk. ► Läs mer


tor 8 augustiWikipedia:Utvald artikel/Gråhakedopping

Gråhakedopping (Podiceps grisegena) är en vattenlevande flyttfågel som förekommer i den tempererade regionennorra halvklotet. Arten, vars närmaste släkting är skäggdoppingen, tillhör den distinkta ordningen doppingfåglar och placeras i ordningens geografiskt mest spridda släkte Podiceps. Gråhakedoppingen delas in i två underarter, den västpalearktiska nominatformen och den något större P. g. holbollii som förekommer i Nordamerika och östra Sibirien. Arten övervintrar till största delen i lugnt vatten utmed havskuster, precis utom räckhåll för vågorna, men kan övervintra även på större sjöar. Den föredrar att häcka vid grunda vegetationsrika sötvatten som sjöar, våtmarker och dammar.

Gråhakedoppingen är något mindre och kompaktare än skäggdoppingen, med en kortare och grövre hals. Vintertid har den en mestadels mörkgrå och gråvit fjäderdräkt, med inslag av ljusbrunt, medan den under häckningssäsongen har en distinkt rödbrun hals, svart hätta och kontrasterande ljusgrå kind och strupe. Den har en komplicerad parningslek som bland annat omfattar höga läten. När gråhakedoppingen väl bildat par bygger paret ett bo av material från vattenväxter som placeras ovanpå flytande vegetation.

Som alla doppingar är gråhakedoppingen en god simmare, en exceptionellt snabb dykare och reagerar på fara genom att dyka, snarare än att flyga sin väg. Fötterna är placerade långt bak på kroppen, nära stjärten, vilket gör den klumpig på land. Den dyker efter fisk eller snappar efter insekter. Den sväljer även egna fjädrar, förmodligen för att skydda matsmältningssystemet. Statusen för de de båda underarterna kategoriseras av IUCN som livskraftig, och den globala populationen är stabil eller ökande. ► Läs mer


fre 9 augustiWikipedia:Utvald artikel/Lithium (singel av Nirvana)

Lithium är en singel från 1992 av det amerikanska grungebandet Nirvana, vilken släpptes som den tredje singeln från bandets andra studioalbum Nevermind. Lithium, som skrevs av Nirvanas sångare Kurt Cobain, blev bandets tredje singel att komma med på topp 20 i Storbritannien och hamnade som bäst på plats 16 i USA. Låtens namn har setts som en referens till Karl Marx uttryck att religion är ”folkets opium”.

Inspelningen av Lithium i april 1990 var en av händelserna som låg till grund för den växande klyftan mellan Cobain och Nirvanas dåvarande trummis Chad Channing. Cobain visade öppet sitt missnöje med Channings trummande på låten och Channing tvingades lämna bandet kort därefter.

Musikvideon regisserades av Kevin Kerslake och består av ett sorts filmkollage, med klipp från Nirvanas konserter. Lithium kom på en delad tjugonde plats på The Village Voices lista Pazz & Jop över 1992-års bästa singlar. 2013 röstades Lithium fram som den bästa Nirvana-låten genom tiderna av läsarna av Rolling Stone. ► Läs mer


lör 10 augustiWikipedia:Utvald artikel/Thomas Percy (konspiratör)

Thomas Percy, född cirka 1560, död 8 november 1605 i Holbeche House, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Percy var en av de första konspiratörerna att ansluta sig. Han var missnöjd med kung Jakob och hans sätt att styra landet. Tillsammans med vännen Robert Catesby hade Percy ett möte med Thomas Wintour, John Wright och Guy Fawkes i London den 20 maj 1604, där grunderna för krutkonspirationen lades. Konspirationen skulle nå sin kulmen den 5 november 1605 i och med sprängningen av det brittiska överhuset i Westminsterpalatset i samband med parlamentets öppnande. Dock misslyckades Fawkes, som skulle tända stubintråden till sprängladdningarna, med sitt uppdrag och hela konspirationen gick om intet.

Percy var den förste konspiratören att namnges av Fawkes under hans tortyrförhör. Han hade blivit förvarnad av Christopher Wright och tillsammans hade de flytt från London. Under sin flykt mötte de flera av de andra konspiratörerna och den 7 november nådde de Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Morgonen därpå anlände sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på cirka tvåhundra män. Percy och Catesby sköts ihjäl av samma skott. Kort efter att Percy hade begravts grävdes han upp igen och halshöggs. Hans huvud skickades till London där det visades upp för allmän beskådning. ► Läs mer


sön 11 augustiWikipedia:Utvald artikel/Leoš Janáček

Leoš Janáček ([ˈlɛoʃ ˈjanaːtʃɛk]), född 3 juli 1854, död 10 augusti 1928, var en tjeckisk tonsättare, musikteoretiker, folklorist, publicist och lärare. Han var inspirerad av mährisk och slavisk folkmusik i sina egna modernistiska kompositioner. Fram till 1895 hängav han sig huvudsakligen åt folkmusikforskning och hans egna tidiga verk var inspirerade av samtida tonsättare som Antonín Dvořák. Hans senare, mogna verk innehåller hans tidigare studier av nationell folkmusik i en modern och mycket originell syntes, till en början tydlig i operan Jenůfa (ofta kallad en mährisk nationalopera), som hade premiär 1904 i Brno.

Jenůfas succé i Prag 1916 gav Janáček tillträde till världens stora operascener. Hans senare verk är de mest uppskattade, såsom den symfoniska dikten Sinfonietta, den oratorielika Glagolitisk mässa, rapsodin Taras Bulba, stråkkvartetter, andra kammarmusikverk och operor. Han betraktas, tillsammans med Antonín Dvořák och Bedřich Smetana, som en av de mest betydande tjeckiska tonsättarna. ► Läs mer


mån 12 augustiWikipedia:Utvald artikel/Baskisk-isländskt pidginspråk

Baskisk-isländskt pidginspråk var ett pidginspråk med inflytande från baskiska, germanska och romanska språk. Det finns dokumenterat i isländska handskrifter med ordlistor från 1600- och 1700-talet. Språket användes sannolikt i kontakter mellan baskiska sjömän och folk i kusttrakterna runt norra Atlanten, bland annat den isländska lokalbefolkningen i Västfjordarna på nordvästra Island. Var pidginspråket uppstod är osäkert. Det kan ha uppkommit på Island, men på grund av inslagen från så många andra europeiska språk är det troligare att det utvecklats på annat håll och att baskerna förde med det till Island, där det senare skrevs ned.

I dokumentet AM 987 4:to, som finns bevarat hos Árni Magnússon-institutet för isländska studier i Reykjavik, finns två baskisk-isländska ordlistor vid namn Vocabula Gallica ("franska ord") och Vocabula Biscaica ("biscayiska ord"). Mot slutet av Vocabula Biscaica, som sammanlagt innehåller 278 ord, meningar och räkneord, finns ett antal fraser där den baskiska meningen är uppblandad med inslag från engelska, franska, nederländska, spanska och tyska. Det baskisk-isländska pidginspråket är alltså inte en blandning mellan baskiska och isländska, utan en blandning av baskiska och ett antal andra språk. Sitt namn har det fått eftersom det nedtecknades på Island och översattes till isländska. ► Läs mer


tis 13 augustiWikipedia:Utvald artikel/Kirby 64: The Crystal Shards

Kirby 64: The Crystal Shards är ett plattformsspel utvecklat av HAL Laboratory och utgivet av Nintendo till Nintendo 64. Det är det sjätte huvudspelet i Kirby-serien och är en direkt uppföljare till Kirby's Dream Land 3 till Super Nintendo Entertainment System. Det släpptes 14 mars 2000 i Japan, 26 juni 2000 i Nordamerika och 22 juni 2001 i Europa, efter en lång utvecklingstid på sammanlagt fem år. 2008 återutgavs det digitalt över hela världen till Virtual Console.

Spelet är det första i Kirby-serien med 3D-grafik och introducerade även ett nytt system för att kombinera de olika attackerna som spelaren kan kopiera från fienderna i spelet. Handlingen kretsar, liksom andra titlar i serien, kring den runda rosafärgade figuren Kirby. När det släpptes fick det ett mestadels gott mottagande där i synnerhet spelsystemet fick bra kritik, medan den korta längden på spelet samt den enkla svårighetsgraden kritiserades. Globalt sålde det över 1,5 miljoner kopior och var särskilt en framgång i Japan där drygt en miljon spel såldes. ► Läs mer


ons 14 augustiWikipedia:Utvald artikel/Solsystemet

Solsystemet består av solen och de himlakroppar som den binder till sig genom sin gravitation. Solsystemet har sitt ursprung i en gravitationell kollaps av ett gigantiskt gas- och stoftmoln för 4,5 miljarder år sedan.

Runt solen kretsar en rad objekt i en nästan platt skiva i ekliptikan. Undantaget solen hittar man det mesta av solsystemets massa i de åtta planeterna, vars omloppsbanor är nästan cirkulära. De fyra inre mindre planeterna är Merkurius, Venus, jorden och Mars, som kallas stenplaneterna och består mest av sten och metall. De fyra yttre planeterna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som kallas gasjättarna och består mest av väte och helium och är mycket tyngre och större än stenplaneterna. Även Pluto räknades tidigare till planeterna, men omklassificerades år 2006 till dvärgplanet.   ► Läs mer


tor 15 augustiWikipedia:Utvald artikel/Svensk köksstandard

Svensk köksstandard var en måttstandardiserad inredning till svenska kök. Standarden började utvecklas på 1930-talet och antogs 1950 av dåvarande SIS (Svenska Industrins Standardiseringskommission) som gällande standard för kökssnickerier i bostäder. Svensk köksstandard har genom svenska möbelföretag spridits till många andra länder, bland annat Tyskland. År 1997 ersattes den svenska köksstandarden i Sverige med europeiska EN-standarder, som baseras på svensk köksstandard.

Svensk köksstandard har påverkats av design från 1917, då arkitekterna Uno Åhrén och Gunnar Asplund visade att även ett enkelt kök kunde vara lättarbetat och samtidigt vara en del av bostaden, ett kök som samtidigt var vardagsrum och sovrum för alla familjemedlemmar. På 1920-talet var HSB först med att tillverka kökssnickerier i fabrik. Några få kvinnliga arkitekter som Sara Reuterskiöld fick inflytande, och köken hade förebild i Frankfurterköket (ritat av Margarete Schütte-Lihotzky på 1920-talet) och dess idé om standardiserade dimensioner. På Stockholmsutställningen 1930 visades ett antal framtida funkis-kök av manliga arkitekter. I deras ögon skulle köket huvudsakligen användas till att värma industriellt producerad mat. Kvinnan skulle ut i arbetslivet och hade inte längre tid att laga mat. På 1940-talet blev det rationellt och ekonomiskt att standardisera byggnadsdelar som trappor, badrum samt snickerier för kök och andra rum. Så utarbetades den första standarden för svenska kökssnickerier i mitten av 1940-talet. ► Läs mer


fre 16 augustiWikipedia:Utvald artikel/Guillaume Le Gentil

Guillaume Le Gentil, fullständigt namn Guillaume Joseph Hyacinthe Jean-Baptiste Le Gentil de la Galaisière, född 12 september 1725 i Coutances och död 22 oktober 1792 i Paris, var en fransk astronom. Han var medlem i Franska vetenskapsakademin och upptäckte flera himlakroppar. Han har framförallt blivit ihågkommen för sina fruktlösa försök att observera venuspassagerna i Orienten åren 1761 och 1769. Den första passagen missade han eftersom han befann sig ombord på ett fartyg som inte kunde anlöpa hamnen och den andra på grund av dåligt väder. Efter hemkomsten fann Le Gentil att han dödförklarats och tvingades börja ett nytt liv med en ny familj. Hans historia berättas ofta som ett tragikomiskt exempel på svåra vedermödor och kortvarigt antiklimax efter år av förberedelser. Observationsförsöken beskrivs i hans rapporter till Franska vetenskapsakademin och ger en god inblick i vetenskapsmännens vedermödor i allmänhet vid den här tiden. Även om Guillaume Le Gentils observationer av de båda venuspassagerna misslyckades var hans övriga arbete före, mellan och efter passagerna betydelsefullt.

Tvåhundra år efter venuspassagen 1761 namngavs en av månens kratrar Le Gentil, till minne av den franske astronomen. ► Läs mer


lör 17 augustiWikipedia:Utvald artikel/Rödstjärtad sotkakadua

Rödstjärtad sotkakadua (Calyptorhynchus banksii) är en stor kakadua som finns i Australien. Arten kallades Calyptorhynchus magnificus i många årtionden tills det nuvarande vetenskapliga namnet fastställdes officiellt 1994. Den förekommer huvudsakligen i de torrare delarna av kontinenten. Fem underarter accepteras, vilka utseendemässigt främst skiljer sig åt i näbbstorlek. De nordligare underarterna förekommer allmänt, men de två sydliga underarterna är hotade.

Rödstjärtade sotkakaduor är aktiva dygnet runt, skräniga och högljudda, och ses ofta när de flyger högt uppe i flockar. De tenderar att flyga ganska långsamt med oregelbundna tunga flaxande vingslag, som tydligt skiljer sig från den liknande glanssotkakaduans lätta vingslag. Rödstjärtad sotkakadua är fröätare, hålhäckare och beroende av träd med relativt tjocka stammar för sina bohålor, som gamla eucalyptusträd eller gummiträd.

Rödstjärtad sotkakadua är den av sotkakaduorna som lättast anpassar sig till ett liv i fångenskap, men sotkakaduor är mycket ovanliga och dyra utanför Australien. Liksom andra kakaduor kan rödstjärtad sotkakadua bli mycket långlivad i fångenskap. År 1938 omtalade ornitologen Neville Cayley en över femtio år gammal individ vid Taronga Zoo. ► Läs mer


sön 18 augustiWikipedia:Utvald artikel/About a Girl

About a Girl är en singel från 1994 av det amerikanska grungebandet Nirvana. "About a Girl", som skrevs av Nirvanas sångare Kurt Cobain, lanserades från början på bandets debutalbum Bleach medan singelversionen släpptes på livealbumet MTV Unplugged in New York. Låten hamnade som bäst på plats 1 i USA, men nådde även upp på topp tio i Australien, Danmark, Finland och Kanada.

"About a Girl" handlar om Cobains dåvarande flickvän Tracy Marander och var Cobains första försök att skriva en kärlekslåt. Han hämtade inspiration till låten av de meningsskiljaktigheter han och Marander hade i sitt förhållande samt av Meet the Beatles!. Cobain var orolig över att ta med låten på Bleach eftersom den var mer popinspirerad än de övriga låtarna på albumet. Producenten Jack Endino gav honom sitt stöd och skivbolaget, Sub Pop, protesterade inte mot beslutet att inkludera låten på skivan. "About a Girl" var en av få låtar från Bleach som Nirvana fortsatte att uppträda med live under hela sin verksamma tid. ► Läs mer


mån 19 augustiWikipedia:Utvald artikel/Amy Robsart

Amy Dudley (flicknamn Amy Robsart) född den 7 juni 1532, död den 8 september 1560 var Lord Robert Dudleys första hustru. Robert Dudley var Elisabet I:s främsta favorit och en av de mest inflytelserika personerna i det elisabetanska England. Amy Dudley har främst blivit bekant i historien på grund av sin död, som omgivits av en mängd spekulationer. Den orsak till hennes bortgång som blivit vanligast att sätta tilltro till är att hon bröt nacken vid ett fall nerför en trappa. Då allmänheten var övertygad om att hennes make Dudley eftersträvade ett äktenskap med drottningen, var det många som efter hustruns död anklagade honom för att ha orsakat den. Särskilt under 1800-talet skrevs det många biografier som anslöt sig till denna teori. ► Läs mer


tis 20 augustiWikipedia:Utvald artikel/Anthonyrullen

Anthonyrullen (engelska: Anthony Roll) är en förteckning över skepp i den engelska flottan som den såg ut i mitten av 1540-talet under Henrik VIII. Den har fått sitt namn efter Anthony Anthony, dess författare och illustratör. Den består av tre rullar av veläng, en typ av pergament, och innehåller illustrationer av 58 fartyg samt förteckningar över deras storlek, besättning, beväpning och utrustning.

Anthonyrullen är det enda kända fullt illustrerade förteckningen över fartyg i den engelska flottan från Tudorperioden (1485-1603). Illustrationerna i rullarna har beskrivits som utförda i en "naiv stil [med] konformitet till ett visst mönster" med ett konstnärligt kunnande "som överensstämmer med färdigheterna hos en statlig tjänsteman med ett rimligt amatörmässigt grepp om form och färg". Inventarielistorna har varit värdefulla som historiska källor, men illustrationerna av fartygen har varit mindre användbara eftersom de är enkla och gjorda efter en form av schablon. Detaljer i fråga om de enskilda fartygens konstruktion, bestyckning och särskilt riggen har visat sig vara högst ungefärliga. Trots det så har återgivningar av fartygens ceremoniella utsmyckningar varit användbara för studier av Tudorperiodens heraldik, flaggor och fartygsutsmyckning.

De enda kända avbildningarna av kända fartyg från Tudorperioden, som Henry Grace à Dieu och Mary Rose finns i Anthonyrullen. Eftersom Mary Rose sjönk nästan helt intakt och bärgades framgångsrikt 1982 har man kunnat jämföra informationen i rullarna med de fysiska kvarlevorna av Mary Rose, något som har bidragit till bättre förståelse för 1500-talets marina historia. ► Läs mer


ons 21 augustiWikipedia:Utvald artikel/Göteborgs fasta försvar

Göteborgs fasta försvar var de fortifikationsbyggnader som användes till försvar av Göteborgsområdet och Hisingen, samt tidigare svenska stadsbildningar vid Göta älv. Under tidig medeltid var Göteborgs föregångare Lödöse försvarad av den starka borgen Lödösehus. Efter att staden på 1400-talet flyttats närmare älvmynningen bestod försvaret av en enkel jordvall och vallgrav, medan Älvsborg blev den centrala försvarsanläggningen vid anfall från havet, även om befästningen in på 1500-talet var byggd i trä. Sedan flera mindre föregångare förstörts i samband med krig, grundades staden Göteborg på sin nuvarande plats, med starkare befästningar bestående av bastioner och vallar enligt holländskt mönster. De olika krigen under 1600- och tidigt 1700-tal: Kalmarkriget, Hannibalsfejden, Gyldenløvefejden, och Stora nordiska kriget innebar att försvarsanläggningarna i staden och omgivningarna byggdes ut. Efter en lång period av förfall under 1700-talet började Göteborgs stadsbefästningar att raseras 1807. Under första hälften av 1800-talet byggdes Marstrandsfästningen Karlsten ut kraftigt, innan artilleriets utveckling medförde en nerläggning av kustfästningarna. I början av 1900-talet färdigställdes Älvsborgs fästning som en samlande benämning för olika försvarsåtgärder i Göta älvs mynning, och senare under 1900-talet har det fasta försvaret bestått av anläggningar i bergrum runt staden. ► Läs mer


tor 22 augustiWikipedia:Utvald artikel/Ladusvala

Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor. Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med sin blå ovansida, långa, djupt delade stjärt och böjda spetsiga vingar. Den förekommer i Europa, Asien, Afrika och Amerika. Arten delas oftast in i sex underarter, vilka häckar över norra halvklotet. Fyra av dem är utpräglade flyttfåglar och deras vinterkvarter täcker stora delar av södra halvklotet ända till centrala Argentina, Kapprovinsen i Sydafrika och norra Australien. Dess vidsträckta utbredning innebär att ladusvalan inte är hotad. Ladusvalan är en fågel som trivs i öppna landskap och häckar oftast i byggnader uppförda av människor. Den uppför ett koppformigt rede av lerkulor i lador eller liknande byggnader och livnär sig av insekter som den fångar i flykten. Denna art lever i nära anslutning till människor, och dess vana att äta insekter innebär att den tolereras av människorna. ► Läs mer


fre 23 augustiWikipedia:Utvald artikel/Bä, bä, vita lamm

Bä, bä, vita lamm är en barnvisa av Alice Tegnér, som publicerades första gången 1892 i sångsamlingen Sjung med oss, Mamma!. Visan bygger på den engelska barnramsan Baa, Baa, Black Sheep som publicerades 1744. År 1872 översatte August Strindberg ramsan till svenska, med titeln Bä, bä, svarta lam, på uppdrag av Bonniers. Den tonsattes senare av Alice Tegnér, och titeln ändrades till Bä, bä, vita lamm. Från Sverige spred sig sången på 1900-talet även till Norge där den på bokmål är känd som Bæ, bæ, lille lam.

Det engelska originalet från 1744 sjöngs till en variant av Ah! vous dirai-je, Maman, det vill säga samma melodi som Blinka lilla stjärna. Strindbergs text var sannolikt inte tänkt att sjungas alls, medan Alice Tegnér gjorde om Strindbergs/Adelborgs text till sin egen melodi, den som generationer av svenska barn sjungit sedan 1892. En av de tidigaste inspelningarna av Tegnérs sång gjordes på 78-varvsskiva 1926 av Margareta Schönström. I Svensk mediedatabas finns närmare ett 100-tal inspelningar upptagna. ► Läs mer


lör 24 augustiWikipedia:Utvald artikel/Li Si

Li Si (李斯; Lǐ Sī), född omkring 280 f.Kr., död 208 f.Kr., var en framstående kinesisk politiker och filosof.

Li Si verkade som Kinas försteminister från 221 f.Kr. till 209 f.Kr. och hade en betydande roll under Kinas enande under Qins föreningskrig. Han var en tung maktfaktor under stora delar av Qindynastins tid (221 f.Kr.–206 f.Kr.) och var förespråkare för legalismen. Li Si låg bakom den omtalade bokbränningen och begravningen av akademiker och hade även en central roll i tronföljdskonspirationen efter att kejsar Qin Shi Huangdi avlidit. Li Si avrättades efter att ha protesterat mot maktkoncentrationen runt kejsar Qin Er Shi. Li Si är även den första dokumenterade kinesiske kalligrafen. ► Läs mer


sön 25 augustiWikipedia:Utvald artikel/Anna Maria Rückerschöld

Anna Maria Rückerschöld, före adlandet Rücker, född 5 februari 1725 i Hedemora, död 25 maj 1805 i Stockholm, var en svensk författare som skrev ett flertal populära böcker om hushållning och matlagning under sent 1700- och tidigt 1800-tal.

Rückerschöld växte upp i ett högborgerligt hem i Dalarna och i kretsen kring sin morfar Christopher Polhem. Hon fick aldrig någon formell utbildning, men lärde sig genom att följa sina bröders undervisning i hemmet. 1750 gifte sig Rückerschöld med en hovrättskamrer och flyttade först till en gård i Upplands Väsby och senare till Stockholm. Hon fick fyra barn, men överlevde samtliga och även sin make, och dog i Stockholm 1805.

Rückerschöld propagerade även för kvinnors rätt till utbildning inom hushållsfrågor och förde ut sina åsikter i den allmänna debatten som publicerades i form av ett anonymt brev i tidskriften Allmänna Magazinet 1770, ett brev som senare har tillskrivits henne. Tillsammans med Cajsa Warg och andra kokboksförfattare var hon en inflytelserik profil inom det kulinariska området i Sverige under den gustavianska tiden. Till skillnad från Cajsa Warg sysslade Rückerschöld även med samhällsfrågor och hushållsekonomi. ► Läs mer


mån 26 augustiWikipedia:Utvald artikel/Anne Boleyn

Anne Boleyn, 1:a markisinna av Pembroke (född ca 1507, död 19 maj 1536) var Henrik VIII:s andra hustru och mor till drottning Elisabet I.

Kung Henrik VIII:s äktenskap med Anne och hennes påföljande avrättning var delvis den komplicerade begynnelsen på en politisk och religiös omvälvning, den engelska reformationen, där Anne själv aktivt satte igång kyrkoreformer. Hon fick stort politiskt inflytande och har blivit kallad "den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England någonsin haft".

Anne Boleyn är mest känd för sin dramatiska död. Hon blev avrättad för äktenskapsbrott, incest och högförräderi den 19 maj 1536. Det antas att hon var oskyldig till det hon blev anklagad för, och hon blev senare ansedd som martyr av de engelska protestanterna, särskilt i John Foxes verk. Hennes liv har varit utgångspunkt för otaliga romaner, skådespel, operor, tv-dramer och spelfilmer. ► Läs mer


tis 27 augustiWikipedia:Utvald artikel/Archaeopteryx

Archaeopteryx är ett släkte som beskrivits utifrån fossil av den enda funna arten Archaeopteryx lithographica vilken länge har betraktats som den äldsta kända fågeln. Dess systematiska placering är dock omdiskuterad och samtida forskning indikerar att den inte utgör en direkt förfader till dagens fåglar, utan förhåller sig snarare som en kusin till de moderna fåglarnas förfader. Den levde under yngre jura för runt 150 miljoner år sedan i det som idag är södra Tyskland. Archaeopteryx var stor som en korp och hade breda, rundade vingar och en lång, fjäderklädd svans. Den kunde bli upp till en halv meter lång. Dess fjädrar påminner om fjädrarna hos dagens fåglar, den kunde förmodligen flyga i någon mån, och den var sannolikt varmblodig. I många avseenden utgör den en tidig mellanform mellan dinosaurier och fåglar, då den hade fjädrar och vingar, men också tänder och ett skelett som liknade små köttätande dinosaurier. Den första beskrivningen av Archaeopteryx publicerades 1861, bara två år efter att Charles Darwin hade publicerat sin bok Om arternas uppkomst, och den har alltsedan dess spelat en viktig roll i debatterna om evolutionen. Man har hittills funnit fossil av elva Archaeopteryx. ► Läs mer


ons 28 augustiWikipedia:Utvald artikel/Skogssamer

Skogssamer är samer som året om är verksamma i skogslandet och som alltså inte flyttar upp till fjällen sommartid, till skillnad från fjällsamer. Under historisk tid har det i Sverige funnits skogssamer från norra Ångermanland och norrut, och längre tillbaka i tiden även i Mellansverige och Södra Norrland. De två sydligaste lappmarkerna, Åsele och Lycksele lappmark, omfattade före 1606 inte fjällområdet utan var rent skogssamiska områden. Detsamma gällde Kemi lappmark i nuvarande Finland. I övriga lappmarker fanns skogssamer inom hela skogslandet.

Skogssamerna i Kemi, Åsele och Lycksele lappmarker assimilerades i den finska och svenska befolkningen under 1600-, 1700- och 1800-talen. Idag finns en levande skogssamisk kultur inom skogslandet i Norrbottens län samt i Malå inom Västerbottens län. Samtliga kända fall av så kallade sockenlappar i södra Dalarna härstammade från familjer som hade levt som skogssamer i mellersta Sverige åtminstone sedan den första halvan av 1600-talet. ► Läs mer


tor 29 augustiWikipedia:Utvald artikel/Anton Tjechov

Anton Pavlovitj Tjechov, född 29 januari 1860 i Taganrog i Ryssland, död 15 juli 1904 i Badenweiler i Baden i Tyskland, var en rysk novellförfattare, dramatiker och läkare, ansedd som en av världens historiskt största novellförfattare. Hans karriär som dramatiker resulterade i fyra klassiker och hans främsta noveller högaktas av författare och kritiker. Tjechov arbetade som läkare under större delen av sin litterära karriär, något han uttryckte som "medicinen är min äkta hustru och litteraturen min älskarinna" i ett brev till Aleksej Suvorin 1888. Tjechov slutade på teatern efter det katastrofala mottagandet av Måsen 1896, men pjäsen hyllades 1898 av Konstantin Stanislavskijs Konstnärliga teatern i Moskva, som senare även framförde Onkel Vanja och uruppförde Tjechovs två sista pjäser, Tre systrar och Körsbärsträdgården.

Tjechov skrev under sina tidigare år främst berättelser för att tjäna pengar. Under senare år utvecklades emellertid ambitionerna och hans verk kom att innebära en förnyelse inom litteraturen. Tjechov anses av många vara fader till den moderna novellen. Hans verk särpräglas av ett tidigt användande av inre monolog, något som senare även använts av James Joyce och andra modernistiska författare. Detta kombineras med att han motsatte sig den morala slutgiltigheten hos den traditionella berättelsen. ► Läs mer


fre 30 augustiWikipedia:Utvald artikel/Mary Shelley

Mary Shelley, född Mary Wollstonecraft Godwin 30 augusti 1797 i London, Storbritannien, död 1 februari 1851 i London, var en brittisk roman- och novellförfattare som också publicerade dramatik, essäer, biografier och reseskildringar. Hon var halvsyster till Claire Clairmont. Shelley är mest känd för sin gotiska roman Frankenstein: eller den moderne Prometeus (Frankenstein: or The Modern Prometheus) som gavs ut första gången 1818. Hon var dotter till den kände politiske filosofen William Godwin och filosofen och feministen Mary Wollstonecraft. Mary Shelleys föräldrar såg till att hon fick en för den tiden mycket god, om än informell, utbildning som präglades av deras liberala idéer. Hon gifte sig med en av romantikens hovpoeter, Percy Bysshe Shelley.

1816 tillbringade paret en omtalad sommar vid Genèvesjön i Schweiz tillsammans med Lord Byron, John Polidori och Claire Clairmont. Där fick Mary idén till romanen Frankenstein. 1818 lämnade paret Shelley Storbritannien och for till Italien, där deras andra och tredje barn dog innan Mary Shelley födde sitt sista och överlevande barn, Percy Florence. 1822 drunknade Percy Shelley när hans segelbåt sjönk i en storm i La Speziabukten. Ett år senare återvände Mary till England och kom återstoden av sin levnad att ägna sig åt sin sons uppfostran och sin författarkarriär. Hennes sista tio år kom att präglas av sjukdom, troligen orsakad av en hjärntumör som också kom att orsaka hennes död vid endast 53 års ålder. ► Läs mer


lör 31 augustiWikipedia:Utvald artikel/Förbjudna staden

Förbjudna staden (kinesiska: 故宫 Gùgōng) var det kejserliga palatset för Mingdynastin och Qingdynastin. Palatset ligger strax norr om Himmelska fridens torg i centrala Peking, i Kina. 24 kejsare har styrt Kina från Förbjudna staden sedan dess invigning år 1421 fram till att Qingdynastin störtades 1911. Förbjudna staden är till ytan världens idag största palats. Palatset påstås ha 9 999 ½ rum, men det verkliga antalet är något lägre. Idag är Förbjudna staden ett av Kinas och världens mest besökta turistmål och kan besökas på The palace museum.

Sedan 1987 är Förbjudna staden listad av Unesco som världsarv. ► Läs mer


sön 1 septemberWikipedia:Utvald artikel/Elektricitet i Stockholm

Elektricitet i Stockholm för belysning utomhus har funnits sedan 1877, när Sommelius & kompanis oljefabrik vid Skeppsbron gjorde försök med belysning med hjälp av båglampor. Det första kommunala elektricitetsverket var Brunkebergsverket som började leverera 2 × 110 volt likström till Nedre Norrmalm den 1 september 1892. Sedan dess har elektrisk energi för Stockholm huvudsakligen producerats av ångkraft, men sedan 1918 även av vattenkraft och sedan 1963 med hjälp av kärnkraft.

Elektricitet med elverk och ledningsnät var den sista av fyra stora infrastrukturprojekt i Stockholm som kom igång under andra hälften av 1800-talet, en tidsepok som även kallas den industriella revolutionen. Det första var byggandet av ett gasverk, Klaragasverket (1853), det andra var ett vattenverk, Årstaverket (1861), det tredje var införandet av spårbunden kollektivtrafik med Stockholms Nya Spårvägs AB (1877) och det fjärde var Brunkebergs elektricitetsverk (1892). ► Läs mer


mån 2 septemberWikipedia:Utvald artikel/Hustruförsäljning

Hustruförsäljning var en engelsk sedvana för att avsluta otillfredsställande äktenskap genom överenskommelse. Bruket uppstod i slutet av 1600-talet, när skilsmässor i praktiken var omöjliga för alla utom de rikaste. Med en snara runt halsen, armen eller midjan visades hustrun upp av sin make, som på allmän auktion sålde henne till högstbjudande. Sedvanan saknade rättslig grund och ledde ofta till åtal, i synnerhet från och med mitten av 1800-talet. Myndigheternas inställning var dock kluven. Åtminstone en tingsrättsdomare i början på 1800-talet ansåg att han inte hade rätt att hindra hustruförsäljning. Det förekom också att fattigdomslagar upprätthölls genom att lokala tillsynsmän tvingade makar att sälja sina fruar för att familjen inte skulle behöva försörjas av fattighusen.

Hustruförsäljningen bestod i någon form fram till början på 1900-talet enligt juristen och historikern James Bryce som 1901 skrev att under hans tid hände det emellanåt fortfarande att fruar såldes. En kvinna som vittnade inför en distriktsdomare i Leeds 1913 gjorde gällande att hennes make sålde henne till en arbetskamrat för ett engelskt pund. Det är en av de senaste beskrivningarna av hustruförsäljning i England. ► Läs mer


tis 3 septemberWikipedia:Utvald artikel/Oljeskiffer

Oljeskiffer är ett samlingsnamn för flera sedimentära bergarter som innehåller kolväten. Oljeskiffer innehåller kerogen, en fast blandning av organiska föreningar, från vilket flytande kolväten kan utvinnas med olika tekniker. Begreppet oljeskiffer är egentligen missvisande då bergarten inte nödvändigtvis innehåller skiffer och dess organiska material, kerogen, dessutom skiljer sig väsentligt från petroleum (råolja). Att processera kerogen till en användbar form är dyrare och mera ansträngande för miljön än att utnyttja råolja. Fyndigheter av oljeskiffer förekommer i hela världen, varav stora mängder finns i USA. De globala fyndigheterna uppskattas motsvara mellan 450 och 520 miljarder kubikmeter utvinningsbar olja.

Oljeskiffrets kerogen är i fast form, men genom den kemiska processen pyrolys kan det omvandlas till syntetisk råolja i flytande form. Pyrolys innebär att oljeskiffer upphettas till en så hög temperatur att det sönderfaller och flyktiga ämnen avges. En del av dessa gaser kan kondenseras och destilleras till en petroleum-liknande skifferolja. Skifferoljan kan anses vara en form av icke-konventionell olja. De gaser som inte kan kondenseras kan istället brännas. Oljeskiffer kan också brännas direkt som ett lågvärdigt bränsle för elproduktion och uppvärmning, eller användas som råvara i kemikalie- och byggmaterialstillverkning.

Oljeskiffer har fått uppmärksamhet som energikälla då priset på konventionella oljekällor har ökat, och den även kan säkra vissa områdens oberoende från externa energileverantörer. Samtidigt förknippas utvinning och förädling av oljeskiffer med rad miljöfrågor, relaterade till markanvändning, avfallshantering, vattenanvändning, hantering av avloppsvatten, utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar. ► Läs mer


ons 4 septemberWikipedia:Utvald artikel/Stadsplanering i Sverige

Stadsplanering i Sverige på ett organiserat sätt tog sin början under 1600-talets första hälft. Genom militära framgångar i trettioåriga kriget hade Sverige fått en ledande ställning i Nordeuropa och en uppryckning av stadsväsendet sågs som en förutsättning för att landet skulle kunna uppfylla sin stormaktsroll, både administrativt och med ett imponerande yttre. Inte mindre än 50 städer grundades därför under denna tid. Nästa stora fas för stadsplanering och stadsutveckling kom med början av den industriella revolutionen. Befolkningstalen i städerna ökade kraftig igen. Det krävdes en övergripande planering för att kunna tillgodose städernas behov av bostäder, skolor, sjukhus, fängelser, fabriker och den nya infrastrukturen i form av järnvägar, vattenverk, gas- och elektricitetsverk. Uppgiften att formulera en sådan övergripande plan gick till Albert Lindhagen och hans planförslag antogs 1874. Den tredje omfattande perioden för städernas expansion och omdaning började efter andra världskriget, när rekordåren med en lång högkonjunktur för Sveriges exportindustri gav landet ekonomiska förutsättningar för att finansiera stadsbyggnadsprojekt som Norrmalmsregleringen i Stockholm och miljonprogrammet i hela landet.

Trots att medeltida städer som Stockholm och Visby inte i förväg hade planerats vid ritbordet så fick man aldrig bygga helt utan regler. Sedan mitten av 1300-talet hade städernas byggnadsväsen reglerats genom byggningabalken i Magnus Erikssons stadslag. Idag regleras stadsplanering och byggandet genom Plan- och bygglagen där alla berörda ges möjlighet att yttra sig. ► Läs mer


tor 5 septemberWikipedia:Utvald artikel/Katarina Parr

Katarina Parr (Catherine, Katherine, Kateryn eller Katheryne), född 1512, död 5 september 1548, var drottning av England och Irland och den sista av Henrik VIII:s hustrur. Hon gifte sig med Henrik VIII den 12 juli år 1543 och blev därmed den fjärde hustrun som kungen valde bland sina egna undersåtar. Katarina Parr blev änka när kungen avled år 1547. Hon är den engelska drottning som varit gift flest gånger, då hon sammanlagt hade fyra äkta makar.

Katarina byggde upp en god relation till kungens tre barn, och hon deltog personligen i planeringen och genomförandet av Elisabets och Edvards uppfostran och utbildning. Båda dessa barn kom att bli engelska monarker. Hon var även med och påverkade kungen då han lät stifta den tredje lagen om successionen år 1543, som återinsatte båda döttrarna Elisabet och Maria i tronföljden trots att båda förklarats illegitima. Katarina utsågs till regent från juli till september år 1544 då Henrik befann sig på fälttåg i Frankrike.

Katarinas bok Prayers or Meditations blev det första litterära verk av en engelsk drottning som publicerades under författarens eget namn. Efter kungens död agerade Katarina förmyndare åt Elisabet, och hon publicerade ytterligare en bok, The Lamentations of a Sinner. Sex månader efter kungens död gifte änkedrottningen om sig med sin fjärde och sista make, Thomas Seymour, 1:e baron Seymour av Sudeley. Äktenskapet blev kortlivat då Katarina avled i september 1548, antagligen till följd av barnsängsfeber. ► Läs mer


fre 6 septemberWikipedia:Utvald artikel/Joshua A. Norton

Joshua A. Norton, född cirka 1819, död 8 januari 1880, även känd som hans kejserliga majestät Kejsar Norton I, var en firad medborgare i San Francisco som utropade sig själv till "Kejsare av dessa Förenta stater" och senare "Beskyddare av Mexiko" 1859. Norton föddes i London i England och tillbringade större delen av sin uppväxt i Sydafrika. Han emigrerade till San Francisco 1849 efter att han mottagit en testamentsgåva på $40 000 från sin fars kvarlåtenskap. Norton försörjde sig till en början som affärsman, men förlorade sin förmögenhet genom att investera i peruanskt ris.

Efter att han hade förlorat i en rättsprocess där han försökte få sitt riskontrakt upphävt, lämnade Norton San Francisco. Han återvände några år senare som en excentrisk och synbarligen psykiskt obalanserad man, som hävdade att han var kejsare av USA. Fastän han inte hade någon politisk makt, och hans inflytande bara räckte så långt som han gjordes till viljes av personer omkring honom, behandlades han vördnadsfullt i San Francisco, och valuta som trycktes i hans namn accepterades i de butiker som han besökte. ► Läs mer


lör 7 septemberWikipedia:Utvald artikel/Elisabet I av England

Elisabet I (engelska Elizabeth), född 7 september 1533Palace of Placentia i Greenwich utanför London, död 24 mars 1603Richmond Palace i Richmond utanför London, var regerande drottning av England 15581603.

Populärt kallad Jungfrudrottningen (The Virgin Queen, ibland också Good Queen Bess), då hon aldrig gifte sig. Den sista regenten av Tudordynastin. Dotter till Henrik VIII och Anne Boleyn, halvsyster till Maria I och Edvard VI. Elisabets regeringstid kallas "Den gyllene eran" eller bara elisabetansk tid och kännetecknas av ökande makt och inflytande för England runtom i världen.

Elisabet var en härskare med kort stubin som stundtals visade tecken på obeslutsamhet. Den sistnämnda egenskapen betraktades med otålighet av hennes rådgivare, och avstyrde henne flera gånger från politiska och äktenskapsmässiga band. Liksom fadern Henrik VIII hade hon fallenhet för skrivande och poesi. Hon brukar även erkännas tillkomsten av flertalet kända organisationer, däribland Trinity College, Dublin (1592) och Brittiska Ostindiska Kompaniet (1600) Royal Charters. ► Läs mer


sön 8 septemberWikipedia:Utvald artikel/John Grant (konspiratör)

John Grant, född cirka 1570, död 30 januari 1606 i London, var en av de katolska konspiratörer som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen år 1605. Grant värvades till konspirationen i februari eller mars 1605.

När Grant, den 5 november 1605, fick reda på att Guy Fawkes hade misslyckats med sin del av planerna och även blivit arresterad flydde han tillsammans med flera av de andra konspiratörerna till Holbeche House, på gränsen till Staffordshire. Väl där förblindades han när konspiratörernas krut av misstag fattade eld och på morgonen den 8 november anlände Richard Walsh, sheriffen av Worcester, tillsammans med en styrka på omkring tvåhundra män till Holbeche House. En eldstrid bröt ut och Grant, tillsammans med Thomas Wintour och Ambrose Rookwood, sårades och arresterades omedelbart därefter.

Vid rättegången som hölls mot de överlevande konspiratörerna den 27 januari 1606 blev det en fällande dom i högförräderi för samtliga. Tillsammans med några av de andra konspiratörerna avrättades Grant den 30 januari 1606 på kyrkogården vid den västra delen av Sankt Paulskatedralen genom avrättningsmetoden hängning, dragning och fyrdelning. ► Läs mer


mån 9 septemberWikipedia:Utvald artikel/Óengus I

Óengus, Fergus son var pikternas kung från 732 till sin död 761. Hans regeringstid kan rekonstrueras i viss detalj från ett antal olika källor.

Óengus blev huvudkung i Piktland efter en period av inbördeskrig i slutet av 720-talet. Under hans regeringstid underkuvades grannriket Dál Riata och kungariket Strathclyde anfölls med mindre framgång. Óengus var den mäktigaste härskaren i Skottland i över två årtionden och var inblandad i krig på Irland och i England.

Óengus sammankopplas ibland med grundandet av kuststaden St Andrews, ursprungligen Cennrígmonaid, men historierna är inte samtida och kan vara fel. Däremot går det att via skriftliga källor koppla ihop Óengus med Sankt Andreas-kulten, som kan ha kommit till Piktland från Northumbria. Det antas allmänt att St Andrews-sarkofagen utfördes på uppdrag av Óengus.

Enligt kungalängderna i den piktiska krönikan efterträddes han av sin bror Bridei. Kungar från Óengus släkt dominerade Piktland till 839, då ett katastrofalt nederlag mot vikingar inledde en ny period av instabilitet, som slutade när Kenneth MacAlpine kom till makten.

Den mängd information som har överlevt rörande Óengus jämfört med andra piktiska kungar, hans gärningars natur och geografiska utbredning och hans regeringstids längd sammanfaller till att göra kung Óengus till en av de mest betydelsefulla härskarna under den tidiga medeltiden på Brittiska öarna. ► Läs mer


tis 10 septemberWikipedia:Utvald artikel/Mary Wollstonecraft

Mary Wollstonecraft, född 27 april 1759 i Spitalfields, död 10 september 1797 i London, var en brittisk författare och feministisk filosof. Under sin korta karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok. Hon är mest känd för Till försvar för kvinnans rättigheter (A Vindication of the Rights of Woman) där hon argumenterar för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan bara framstår som sådana för att de saknar formell utbildning. Hon förde fram idéerna om att både män och kvinnor skulle betraktas som rationella varelser och att samhället bör grundas på förnuft. Hon drev bland annat en skola för flickor och skrev Thoughts on the Education of Daughters. I A Vindication of the Rights of Men (1790) kritiserade hon Edmund Burke och tog ställning för franska revolutionen. Wollstonecrafts make gav ut hennes memoarer året efter hennes död, Memoirs of Mary Wollstonecraft (1798).

Wollstonecrafts liv har dragit till sig intresse från både allmänheten och feminister, inte alltid mest på grund av hennes litterära alster, utan för hennes okonventionella och ofta stormiga relationer. Efter två misslyckade utomäktenskapliga förhållanden gifte sig Wollstonecraft med filosofen William Godwin, en av anarkismens förgrundsgestalter. Parets dotter, Mary Shelley, blev senare känd för sin roman Frankenstein. Wollstonecraft dog i barnsäng vid 38 års ålder och lämnade flera oavslutade manuskript efter sig. ► Läs mer


ons 11 septemberWikipedia:Utvald artikel/Gråsparv

Gråsparv (Passer domesticus) är en fågel som tillhör familjen sparvfinkar (Passeridae). Gråsparven är spridd över stora delar av Europa och Asien, men har även av människan introducerats till Amerika, Afrika och Australien och är idag en av världens mest spridda fågelarter. Gråsparven är en kulturföljare och har anslutit sig till människan i över 10 000 år. Världspopulationen uppskattas till ungefär 500 miljoner individer. Gråsparvshanen är lik den närbesläktade pilfinken och dessa arter förväxlas ofta av gemene man. Gråsparven är en flockfågel, och kan även ses i blandflockar med exempelvis pilfink. Under hela året är gråsparven social och mycket av dess beteenden utförs i flock

I Norden och i resten av Västeuropa, har gråsparven traditionellt ansetts vara en illavarslande fågel som kan bringa människor olycka. I Frankrike trodde man exempelvis att det var djävulen som skapat fågeln och på många håll i Sverige fanns talesätt om att gråsparven framkallade oväder eller dödsfall. ► Läs mer


tor 12 septemberWikipedia:Utvald artikel/Laputa – slottet i himlen

Laputa – slottet i himlen (japanska: 天空の城ラピュタ Tenkū no shiro Rapyuta?) är en japansk animerad äventyrsfilm från 1986. Regissör var Hayao Miyazaki (även manus), och filmen var den första som animerades på nystartade Studio Ghibli. Laputa – slottet i himlen har lånat inslag från Jonathan Swifts Gullivers resor, där den tredje resan delvis utspelas på den fritt svävande stadsön Laputa.

Filmen innehåller scenerier från gruvdistrikt, i viss mån efterliknande faktiska miljöer i Rhondda-dalen i Wales. Den är även påverkad av tidigare Miyazaki-projekt där blå ädelstenar, pirater och/eller kontroversiella industrimiljöer figurerar. Dessutom har den, som Makoto Shinkais favoritfilm, inspirerat till inslag i dennes filmer. I Japan har inte minst filmens ikoniska robotar blivit kända, och en av dem finns utställd i full skala på taket av Studio Ghiblis museum i västra Tokyo. ► Läs mer


fre 13 septemberWikipedia:Utvald artikel/Praktblåsmyg

Praktblåsmyg (Malurus splendens) är en liten långstjärtad tätting i familjen blåsmygar (Maluridae). Den förekommer över stora delar av den australiska kontinenten från centrala västra New South Wales och sydvästra Queensland till Western Australias kust och bebor främst torra eller semitorra regioner. Den uppvisar en hög grad av sexuell dimorfism där hanen i häckningsdräkt är klarblå med svarta detaljer medan ickehäckande hanar, honor och juveniler till största delen är gråbruna. Detta gav upphov till uppfattningen att hanen var polygama då alla gråbruna individer bedömdes som honor. Idag omfattar arten ett antal taxa som tidigare kategoriserades som egna arter.

Som andra blåsmygar uppvisar praktblåsmygen ett antal ekologiska särdrag. Den är socialt monogam och sexuellt promiskuös, vilket innebär att trots att den bildar par med en hane och en hona så parar sig båda parter med andra individer och hjälper även till att föda upp ungar som kan bli resultatet ifrån sådana möten. Hanarna plockar rosa eller lila blomblad och visar upp dem för honan som en del av parningsleken. ► Läs mer


lör 14 septemberWikipedia:Utvald artikel/Pudel

Pudeln är en hundras från Frankrike. Den finns i fyra storlekar; toypudel, dvärgpudel, mellanpudel och storpudel, som alla räknas till rasgruppen sällskapshundar. I en undersökning 2012/2013 utnämndes pudeln till världens tredje populäraste hundras.

Pudeln var ursprungligen en vattenapporterande jakthund. Den har även använts som tryffelhund och cirkushund men används numera främst som familjehund. Rasen har en lång historia som är gemensam med vattenhundarna; tyskans pudelhund är ursprungligen en översättning av latinets canis aquaticus. Det finns olika teorier om denna hundtyps uppkomst men man tror att den uppkommit någonstans i medelhavsregionen någon gång under medeltiden. Pudeln och vattenhundarna är rikligt avbildade sedan 1400-talet. I skrift kan de spåras till 1200-talet, men är första gången beskrivna på 1500-talet.

Pudeln är känd för sin intelligens och sitt glada lynne. Den är lättlärd och framgångsrik i flera hundsporter såsom agility, lydnadsprov och bruksprovsgrenarna sök och spår.

Hundrasen känns lättast igen på sin ulliga päls, som förekommer i olika färger och som traditionellt har varit lejonklippt, men som finns i ett flertal frisyrer. Pudlar som inte deltar på hundutställning är i allmänhet klippta i lättskötta vardagsfryser. Pudeln skall vara harmoniskt och proportionerligt byggd, med lätt och fjädrande gång, en hund helt utan framavlade extrema drag. De små varianterna har samma standard som de stora och får inte ha drag av dvärgväxt. Pudeln räknas som en jämförelsevis frisk ras.

Pudeln har ibland förknippats med häxkonst och magi. Mest känd är pudeln i Goethes Faust som förvandlas till Mephistopheles. Det är härifrån uttrycket pudelns kärna kommer. Pudeln förekommer även i påfallande många andra talesätt. Till de mest kända hör luspudel, klok som en pudel och göra en hel pudel. ► Läs mer


sön 15 septemberWikipedia:Utvald artikel/Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik under kalla kriget

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik under kalla kriget utformades efter andra världskrigets slut med hänsyn till landets geografiska position mellan de två militärallianserna NATO och Warszawapakten; perioden täcker åren från 1945 till 1989. Vid en eventuell stormaktskonflikt ville landet, genom att vara alliansfri i fredstid vid en eventuell stormaktskonflikt ha möjlighet att vara neutralt. Genom olika politiska åtgärder ville man också göra en sådan neutralitetspolitik trovärdig. Sveriges mål om neutralitet var emellertid inte hinder för att föra en aktiv utrikespolitik, där man 1968 kritiserade Sovjetunionen för invasionen av Tjeckoslovakien. Mot slutet av 1960-talet skapades det också en politisk kris i förhållandet till USA med Sveriges kritik av USA:s roll i Vietnamkriget. Andra viktiga händelser var baltutlämningen, flera spionaffärer, nedskjutningen av en svensk DC-3:a och påstådda och verkliga ubåtskränkningar av svenskt farvatten. Politiken som fördes under kalla kriget hade inverkan på Sveriges försvarssatsing där man baserade sig på en stor egenproduktion av vapensystem, och aktualiserade frågan om skaffa atomvapen. ► Läs mer


mån 16 septemberWikipedia:Utvald artikel/Herr Myombekere och fru Bugonoka och Ntulanalwo och Bulihwali

Herr Myombekere och fru Bugonoka och Ntulanalwo och Bulihwali (originaltitel: Bwana Myombekere na Bibi Bugonoka, Ntulanalwo na Bulihwali) är en roman av den tanzaniske författaren Aniceti Kitereza. Den gavs ut ursprungligen på swahili 1981, men färdigställdes redan 1945 på Kiterezas modersmål kerewe. Eftersom ingen förläggare ville ge ut en roman på det utrotningshotade språket översatte Kitereza själv romanen till swahili och fick den utgiven. Sedan dess har den översatts till engelska, tyska och svenska. Romanen är den enda som har författats på kerewe och det mest omfattande verk som har publicerats på ett afrikanskt språk. Den tyska översättningen är gjord i två delar som båda har fått postuma titlar. Det är i sin tur denna översättning som den svenska översättningen av Jan Erik Bornlid är baserad på. På svenska finns dock enbart den första delen utgiven, Regnmakarens barn. ► Läs mer


tis 17 septemberWikipedia:Utvald artikel/Stockholms slott

Stockholms slott eller Kungliga slottet är ett kungligt slott vid Norrström i norra delen av Gamla stan i Stockholm. Slottet är den svenske monarkens officiella residens och på denna plats har befästningar legat sedan medeltiden.

Den nuvarande slottsbyggnaden är ritad av Nicodemus Tessin d.y. och uppfördes på platsen efter att den medeltida slottsanläggningen förstörts i en häftig brand den 7 maj 1697. På grund av Karl XII:s dyra krig avstannade byggnadsarbetena, och slottet kunde inte tas i bruk förrän 1754, då kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in. Då Tessin avled 1728 färdigställdes slottet under ledning av Carl Hårleman. Mycket av slottets ursprungliga rokokointeriörer ritades av Hårleman. ► Läs mer


ons 18 septemberWikipedia:Utvald artikel/Trädgårdsstäder i Stockholm

Stockholms trädgårdsstäders historia började den 30 mars 1904 när stadsfullmäktige beslöt att förvärva egendomen Enskede i Brännkyrka församling omfattande 606 hektar land. Här skulle det anläggas Enskede trädgårdsstad, som var Stockholms och Sveriges första trädgårdsstad. Bakgrunden var den låga bostadsstandarden för arbetarfamiljer och den rådande bostadsbristen vid 1800-talets slut, som trots omfattande byggproduktion av hyreshus i innerstaden inte kunde bemästras. Att anlägga trädgårdsstäder i Stockholms ytterområden var ett socialt program som skulle skapa billiga och sunda bostäder för arbetarklassen och "mindre bemedlade" utan att blanda in privata vinstintressen.

Stadens trädgårdsstäder hade sin blomstringstid på 1920- och 1930-talen, där stora delar av Stockholms ytterområden bebyggdes med småhus ofta uppförda "med egna händer" genom självbyggeri. Så småningom höjde staden husstandarden vilket självbyggarna inte klarade av. Kring 1930-talets mitt byggdes allt större och dyrare villor på spekulation av enskilda byggmästare, som sedan såldes nyckelfärdiga till en välbärgad medelklass; därmed var den bostadssociala ursprungsidén borta. Södra Ängby betraktas som Stockholms sista av fastighetskontoret planlagda trädgårdsstäder.

Idag är många trädgårdsstäder som uppfördes i Stockholm mellan 1906 och 1940 av Stockholms stadsmuseum klassade som byggnadsminnen i Kulturminneslagen eller skyddas av Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturmiljövård. ► Läs mer


tor 19 septemberWikipedia:Utvald artikel/ija-stam

En ija‑stam är en ordstam i germanska språk, särskilt germanska fornspråk. Namnet kommer av de sista ljuden (‑ija‐) i den del av ordet som kallas ”stammen”.

Ett modernt germanskt språk som svenska har ganska korta ord, och inte så många ändelser. Men svenska har utvecklats ur ett förhistoriskt språk, som i sin tur utvecklats ur ett tidigare språk. Gemensamt för dessa äldre språk är att de hade längre ord, som ofta bestod av tre komponenter:

rotstamsuffixändelse

Roten och stamsuffixet utgör tillsammans stammen. Om stamsuffixet är ‑ija‑ är ordet en ija‑stam.

Orden i äldre språk som föregick svenska och besläktade språk indelas i grupper efter stamsuffixen. Det fanns ett tjugotal stamsuffix i svenskans och andra germanska språks föregångare. Ett av dessa stamsuffix var ‑ija‑. Ett exempel är det förhistoriska ordet herðijaz, som utvecklats till det svenska ordet herde.

Ordet ”stam” har en dubbel betydelse. herðija‐ är en stam, men språkforskare säger också att hela ordet herðijaz är en ija‑stam. Modernare former av detta ord, som fornnordiska hirðir och svenska herde kan också kallas ija‑stammar, men i fråga om moderna språk är det oftast inte relevant att ange deras ursprungliga ordstamstyp.

På grund av språkutvecklingen kan man inte längre urskilja stamsuffixet ‑ija‑ i det moderna ordet herde. Men orden som ursprungligen hade ett visst stamsuffix har ofta samma struktur i moderna språk. I modern svenska har substantiven bland ija‑stammarna utvecklats till att sluta på ‑e, och de uttalas med grav accent, alltså betoning som i ànden (spöke) till skillnad från ánden (fågel).

Bland dessa ija‑stamsord med ordslut på ‑e finns egennamn (som Sverre), eller benämningar på personer med en viss verksamhet (som herde). Andra ija‑stammar är kollektivord som böke (flera bokar, bokskogslund). Dessa ord har samma struktur (två stavelser, slutar på ‑e), eftersom de är ija‑stammar.

I vetenskap och undervisning indelar man orden efter ordstam för att systematisera ordförrådet och rekonstruera språkutvecklingen från förhistorisk tid. Orden i en viss ordstamsgrupp böjs på samma sätt, så om man anger att ett substantiv till exempel är en ija‑stam av ett visst genus, behövs oftast inte ytterligare information om ordets böjning. Denna artikel beskriver främst ija‑stammar i nordiska språk. I nordisk språkvetenskaplig litteratur betecknas denna ordgrupp ibland med den alternativa, synonyma benämningen ia‑stammar.

Många medeltida nordiska ija‑stammar har återupplivats i nysvenska efter att orden dog ut i svenskan. De återupplivade orden är ofta namn. Orden har givits en nysvensk form på skiftande sätt. Stundom har de fått former som strider mot den förmodade ljudlagsenliga formen på ‑e med grav accent; till exempel har Sleipner blivit vanligt i stället för Slepne. ► Läs mer


fre 20 septemberWikipedia:Utvald artikel/Irisk fonologi

Irisk fonologi varierar från dialekt till dialekt, och språket har inget standarduttal. Dialekterna delas vanligtvis in i tre grupper: ulsteririska, connachtiriska och munsteririska. Denna artikel beskriver främst de drag som är gemensamma för samtliga dialekter, samt de tydligaste skillnaderna.

Irisk fonologi har studerats som akademiskt ämne sedan slutet av 1800-talet, och flera forskare har publicerat verk om dialekter från samtliga områden där språket talas. På senare tid har även teoretiska lingvister uppmärksammat iriskans fonologi, och flera böcker, artiklar och avhandlingar har publicerats om språket.

En av de viktigaste aspekterna inom irisk fonologi är det att nästan alla konsonanter förekommer i par, med ett ”tjockt” (från engelska: broad) uttal och ett ”tunt” (engelska: slender). Tjocka konsonanter är velariserade, vilket innebär att tungryggen (bakdelen av tungan) dras bakåt och uppåt mot mjuka gommen för att uttala konsonanten. Tunna konsonanter är palataliserade, vilket innebär att tungan pressas mot hårda gommen. Skillnaden mellan tjocka och tunna konsonanter är mycket viktig på iriska, eftersom betydelsen av ett ord kan ändras bereonde på om konsonant uttalas tjockt eller tunt. Till exempel är den enda uttalsskillnaden mellan ”ko” och beo ”levande”, att det förra uttalas med tjockt b, medan det senare är ”tunt”. Kontrasten mellan tjocka och tunna konsonanter är avgörande, inte bara i uttalet av konsonanterna i sig, eller i uttalet av de angränsande konsonanter, utan också för att avgöra vilka konsonanter som kan förekomma bredvid andra konsonanter, och hur ord som börjar på vokal uttalas. Skillnaden mellan tjocka och tunna vokaler liknar den mellan ”hårda” och ”mjuka” i flera slaviska språk, bland annat ryska. ► Läs mer


lör 21 septemberWikipedia:Utvald artikel/Bergart

En bergart är det som bygger upp berggrunden. En bergart definieras med hjälp av de olika mineral som ingår, dess kemiska sammansättning samt på vilket sätt den har bildats. Man delar vanligen in bergarter i fyra olika huvudgrupper: magmatiska bergarter, metamorfa bergarter, sedimentära bergarter samt meteoriter.

Även om bergarter i ett mänskligt perspektiv verkar eviga, utsätts de för förändring av en rad geologiska processer som verkar över lång tid. Det geologiska kretsloppet beskriver en rad sådana processer; hur de olika typerna av bergarter bildas, och övergår i varandra. Magmatiska bergarter bildas när magma svalnar i jordskorpan, eller lava svalnar på markytan eller havsbotten. De metamorfa bergarterna bildas när befintliga bergarter utsätts för så stora tryck och temperaturer att de omvandlas, något som till exempel inträffar när kontinentalplattor krockar. De sedimentära bergarterna bildas genom diagenes eller litifiering av sediment som i sin tur bildats genom vittring, transport och deposition av befintliga bergarter. Meteoriter består av bergarter eller metaller som faller ned på jorden från rymden.

Bergarternas struktur, sammansättning och uppkomst studeras bland annat inom ämnena petrologi, mineralogi, kristallografi och sedimentologi. ► Läs mer


sön 22 septemberWikipedia:Utvald artikel/Mass Effect 2

Mass Effect 2 är ett actionrollspel utvecklat av Bioware och utgivet av Electronic Arts till Microsoft Windows och Xbox 360 i januari 2010, och till Playstation 3 i januari 2011. Spelet är den andra delen i Mass Effect-serien och uppföljaren till Mass Effect från 2007. Spelet utspelar sig i Vintergatan under 2200-talet, där mänskligheten blir hotad av en utomjordisk ras kallad Collectors. Spelaren antar rollen som Commander Shepard, en mänsklig elitsoldat som måste bygga upp och vinna lojaliteten hos en mångsidig grupp för att besegra fienden i ett självmordsuppdrag. Med hjälp av en färdig sparfil från det föregående spelet kan spelaren påverka berättelsen i spelet på olika sätt.

Bioware förändrade flera spelelement och lade ytterligare tonvikt på spelets tredjepersonsskjutaraspekter, såsom en begränsad ammunition och hälsa som återhämtas över tiden. I motsats till det uteslutande fokuset på huvudberättelsen i det ursprungliga Mass Effect valde utvecklarna att skapa en handling där valfria uppdrag hade lika mycket intensitet som i huvuduppdragen. Mass Effects kompositör Jack Wall återvände till att komponera musiken i Mass Effect 2, och siktade på en mörkare och mer mogen musik för att matcha stämningen i spelet. Mass Effect 2 stöder också en mängd nedladdningsbara innehållspaket som släpptes separat från januari 2010 till maj 2011. Det nedladdningsbara innehållet varierar från enstaka utrustningar till helt nya handlingsrelaterade uppdrag.

Mass Effect 2 blev en kommersiell succé och fick positivt mottagande från flera recensenter. Det är ofta citerat som ett av de bästa datorspelen som någonsin skapats. Enligt webbplatserna Gamerankings och Metacritic har Xbox 360-versionen genomsnittsbetygen 95,69% respektive 96 av 100. Spelet fick beröm för dess interaktiva berättande, karaktärsteckning och stridsmekanik, men fick däremot kritik för dess förenklade spelupplägg jämfört med det första spelet i serien. Spelet fick ett flertal utmärkelser, bland annat "Årets spel" på Academy of Interactive Arts & Sciences och "Bästa spel" på British Academy of Film and Television Arts Awards. Uppföljaren Mass Effect 3 släpptes i mars 2012. ► Läs mer


mån 23 septemberWikipedia:Utvald artikel/Choklad

Choklad är ett antal olika livsmedel baserade på kakaobönan. Bönan framställs av frukten från kakaoträdet (Theobroma cacao). Kakaoträdet har odlats i Sydamerika åtminstone sedan 600-talet e.Kr. av mayaindianer. Bönorna tros ha använts i åtminstone 2 500 år. Till Europa togs choklad första gången 1502 av Christofer Columbus, och Spanien etablerade tidigt ett monopol på import. Först förtärdes chokladen i form av chokladdryck, och chokladhus som sålde drycken öppnade på många ställen i Europa. 1828 upptäckte man hur man kunde framställa pulver av kakaobönorna, vilket ledde till att den första chokladkakan någonsin tillverkades 1847.

Många typer av choklad innehåller förutom kakao, i form av kakaomassa eller kakaosmör, även socker. Då mjölk ingår i blandningen kallas den mjölkchoklad. Choklad används som tilltugg, i bakverk, dryck eller sötsaker, men kan även användas som krydda i matlagning. Idag används huvudsakligen tre olika sorters kakaobönor vid tillverkningen av choklad.

Choklad som ord har använts i svenskan sedan 1688. Det kommer från det spanska ordet chocolate med samma betydelse. Varifrån ordet chocolate sedan kommer är ganska kontroversiellt. Ett möjligt ursprung är från nahuatls xocolatl bildat från xococ eller xocolli som betyder bitter och atl som betyder vatten, således bittert vatten. ► Läs mer


tis 24 septemberWikipedia:Utvald artikel/Nya Varvet

Nya Varvet är en stadsdel, en före detta örlogshamn och ett fängelse i Göteborgs kommun. Stadsdelen har en areal på 80 hektar. Nya Varvsområdet bildade 1876–1931 Nya Varvets landskommun.

Området, som är beläget vid mynningen av Göta älv, togs i anspråk som planerad örlogshamn cirka år 1700, i samband med utbrottet av Stora Nordiska kriget. I slutfasen av kriget, år 1717 och 1719, utsattes örlogshamnen för anfall av danska örlogsfartyg under ledning av amiralen Peter Tordenskjold. Senare under 1700-talet användes området mest som förtöjningsplats, medan varvsverksamhet bedrevs på Gamla Varvet vid Stigberget. I samband med Napoleonkrigen i början av 1800-talet förstärktes försvaret av området, och nya byggnader uppfördes. Därefter skedde en långsam nedtrappning av verksamheten, och området överläts till Fångvårdsstyrelsen 1870 som fängelse. Efter Unionsupplösningen med Norge 1905 fick området återigen ökad betydelse, och under de båda världskrigen skedde ytterligare utökning av den militära verksamheten. Efter ett riksdagsbeslut såldes området till civila intressenter år 1985. I dag finns såväl civila verksamheter som privatbostäder på Nya Varvet.

De flesta byggnaderna på Nya Varvet byggnadsminnesförklarades 25 januari 1935. Efter att marinens verksamhet vid Nya Varvet gradvis upphört under 1980-talet uppdelades Nya Varvet i tre delområden. Byggnaderna inom ett av dessa tre områden omfattas av byggnadsminnesförklaringen och därmed sammanhängande skyddsföreskrifter. En av dessa byggnader är officersmässen Nobis - byggnadsminne 1 januari 2005. De två andra husen är byggnad 36, "Gamla vaktstugan", och byggnad 38, "Inventariekammaren", vilka 9 december 1986 förklarades som byggnadsminnen. ► Läs mer


ons 25 septemberWikipedia:Utvald artikel/Operation Reinhard

Operation Reinhard, även kallad Aktion Reinhard eller Einsatz Reinhard, var ett förintelseprogram som utarbetades av SS under andra världskriget och inbegrep tre förintelseläger: Bełżec, Sobibór och Treblinka. Operationen uppkallades efter SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich, chef för Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Nazitysklands säkerhetsministerium och riksprotektor i Böhmen-Mähren, och syftade till utplåning av den judiska befolkningen i Generalguvernementet, den del av Polen som inte hade inlemmats i Tredje riket.

Man beräknar att omkring 2 miljoner polska judar förintades inom ramen för Operation Reinhard som pågick från juli 1942 till november 1943 och avslutades med Aktion Erntefest. Antalet dödsoffer i de tre enskilda lägren beräknas till 1 500 000, med 550 000 i Bełżec, 200 000 i Sobibór och 750 000 i Treblinka. ► Läs mer


tor 26 septemberWikipedia:Utvald artikel/Ode till en grekisk urna

Ode till en grekisk urna (Ode on a Grecian Urn) är en dikt av den engelska romantiska poeten John Keats som skrevs i maj 1819 och publicerades anonymt i januari 1820, i det femtonde numret av tidskriften Annals of the Fine Arts. Dikten är ett av de stora oden som Keats skrev 1819 tillsammans med Ode till en näktergal, Ode till melankolin, Ode till psyket och Ode on Indolence. De poetiska former som redan existerade var för Keats syfte inte tillräckliga, och han såg sig därför för samlingen tvungen att utveckla odet. Han inspirerades till dikten efter att ha läst två artiklar av den engelska konstnären och författaren Benjamin Haydon, men han hade även kunskap om andra verk om klassisk grekisk konst och hade tillgång till Parthenonskulpturerna. Dessa gjorde honom övertygad om att den klassiska grekiska konsten var idealet, och därför använde han sig av dess grunder när han författade dikten.

Dikten är indelad i fem strofer om tio rader vardera, och utgörs av en berättare som talar om en grekisk urnas utseende. Två scener blir föremål för diktens fokus. I den ena söker en som är förälskad förgäves att få sin älskade, och i den andra är några bybor i färd att utföra en offerrit. De sista raderna i dikten har blivit omdebatterade: "All skönhet sanning är, all sanning skön, / och det är allt som vi på jorden vet." Främst har debatten bestått i frågan om dessa rader förhöjer eller förminskar diktens allmänna skönhet. Bland litteraturvetare har även andra aspekter varit föremål för debatt, såsom berättarrollen, det paradoxala förhållandet mellan poetens värld och verkligheten och hur dikten hämtat inspiration ur verkliga objekt. ► Läs mer


Sektionen Utvald artikelhuvudsidan lyfter fram en av Wikipedias utmärkta artiklar.

Sammanfattningar av utvalda artiklar för huvudsidan: 12 jul–26 sep · 27 sep–12 dec · 13 dec–27 feb · 28 feb–14 maj · 15 maj–11 jul

Arkiv av tidigare utvalda artiklar på huvudsidan: 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009

I dag är det torsdag 18 juli 2019, vecka 29 - Rensa sidans cache