Öppna huvudmenyn
Prins Carl Philip, en svensk prins (manlig icke-regerande medlem av kungahuset).

Prins (franska: prince, av latinets princeps, 'den förnämste'[1]) är en vanlig titel för icke-regerande manliga medlemmar av ett kunga- eller furstehus. Titeln har också fått användning inom furstehus som detroniserats.[1]

Ursprung och användningRedigera

Titeln prins, från latinets princeps, med betydelsen "den förnämste" (efter primus[1]), var en hederstitel i antikens Rom för de främsta medborgarna.

Det svenska furste (det senare ett lån från lågtyska vorste, 'den förste'[2]) har en motsvarande etymologi men (ofta) en viss skillnad i betydelse. Det franska prince, som även inlånats i engelskan och varav prins är en försvenskning, har en mer vidsträckt betydelse än detta ord, motsvarande de olika betydelserna av ordet furste.[3]

Ordet (av samma stam som principiell) kan mindre formellt användas även som uttryck för en man eller pojke som anses vara förstklassig (”min prins”). Det kan även användas i positiv eller negativ benämning på manspersoner med samhällelig förtur (”prinsarna tar sig fram i sina gräddfiler”).[2]

I svenska språket används kronprins eller (vid kognatisk tronföljd) kronprinsessa som benämning på förste tronföljare.[1]

I olika länderRedigera

SverigeRedigera

I svenska språket har ordet prins använts sedan åtminstone 1607.[4][1]

Från det att Gustav Vasa införde arvsmonarki har titeln för manliga medlemmar av kungahuset varit "Sveriges Arvfurste". Titeln ändrades 1981 till "Prins av Sverige". För prinsar och prinsessor gäller att de inte kan behålla arvsrätten till kronan om de gifter sig utan regeringens tillåtelse. De får inte heller utan godkännande bli regent i utländsk stat. Flera svenska prinsar har enligt tidigare regler blivit av med titeln efter att ha gift sig med icke-kungliga. Det enda undantaget är prins Oscar som efter sitt giftermål fick titeln "Prins Bernadotte". Om detta trots allt sker förloras arvsrätten till riket – för personen liksom för dess ättlingar.[1] Tidigare gällde i Sverige också som allmänt förbud att en prins inte fick gifta sig med "enskild mans dotter".[1]

   
Vänster: Den "infödde" prins Joachim (på danska Prins Joachim til Danmark). Höger: Den ingifte prins Henrik (på danska Prins Henrik af Danmark).

DanmarkRedigera

I Danmark görs skillnad mellan prinsar af Danmark och prinsar til Danmark. De senare är infödda prinsar med plats i tronföljden, till exempel prins Joachim.[5] De förra är ingifta som till exempel prins Henrik.[6]

Prins som adlig titelRedigera

I Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Luxemburg, Portugal, Ryssland, Spanien och Ungern har prinstiteln även förekommit som den högsta adliga (ej kungliga) titeln, över titeln hertig, medan samma titel (då såsom fürst) förekommit i Tyskland och Österrike men då ett rangsteg under hertigtiteln och över greve.[7] På svenska brukar ordet "furste" användas som översättning av båda dessa titlar.[8]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Andrén, Nils: furste i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 21 juni 2015.
  2. ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Furste
  3. ^ Prins i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
  4. ^ Svenska Akademiens ordbok: Prins
  5. ^ "HANS KONGELIGE HØJHED PRINS JOACHIM". kongehuset.dk. Läst 21 juni 2015. (danska)
  6. ^ "HANS KONGELIGE HØJHED PRINSGEMALEN". kongehuset.dk. Läst 21 juni 2015. (danska)
  7. ^ Bonniers konversationslexikon I 1937 pp. 82-86
  8. ^ Furste i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)