Dagens utvalda artikel

Symbolen för utmärkta artiklar.

På huvudsidan finns sektionen "Dagens utvalda artikel" där en sammanfattning av en av Wikipedias utmärkta artiklar (Symbolen för utmärkta artiklar.) presenteras, olika för varje dag. Dessa artiklar har genomgått en grundlig granskningsprocess för att försäkra att det möter de högsta standarder och kan tjäna som ett exempel på våra slutliga mål.

Om du upptäcker ett fel i en artikelsammanfattning får du gärna rätta till felet själv genom att klicka på länken "Redigera" under artikelsammanfattning. Om du upptäcker ett faktafel i en artikelsammanfattning om en nu levande person måste du ange en källhänvisning i sammanfattningsfältet, enligt en av Wikipedias policyer (undantaget rättning av stavfel). Det går dock inte att ange källhänvisningen i själva artikelsammanfattningen.

Vilka datum olika artiklar visas schemaläggs av mallen {{Utvald artikel}}. Fler utmärkta artiklar listas på sidan Wikipedia:Utmärkta artiklar.

Rensa denna sidas cache

Dagens utvalda artikel

Enskedestugan från 1909 i Enskede trädgårdsstad, Stockholms och Sveriges första trädgårdsstad. Byggnaden var ett mönsterhus och visades på Konstindustriutställningen 1909.

Stockholms trädgårdsstäders historia började den 30 mars 1904 när stadsfullmäktige beslöt att förvärva egendomen Enskede i Brännkyrka församling omfattande 606 hektar land. Här skulle det anläggas Enskede trädgårdsstad, som var Stockholms och Sveriges första trädgårdsstad. Bakgrunden var den låga bostadsstandarden för arbetarfamiljer och den rådande bostadsbristen vid 1800-talets slut, som trots omfattande byggproduktion av hyreshus i innerstaden inte kunde bemästras. Att anlägga trädgårdsstäder i Stockholms ytterområden var ett socialt program som skulle skapa billiga och sunda bostäder för arbetarklassen och "mindre bemedlade" utan att blanda in privata vinstintressen.

Stadens trädgårdsstäder hade sin blomstringstid på 1920- och 1930-talen, där stora delar av Stockholms ytterområden bebyggdes med småhus ofta uppförda "med egna händer" genom självbyggeri. Så småningom höjde staden husstandarden vilket självbyggarna inte klarade av. Kring 1930-talets mitt byggdes allt större och dyrare villor på spekulation av enskilda byggmästare, som sedan såldes nyckelfärdiga till en välbärgad medelklass; därmed var den bostadssociala ursprungsidén borta. Södra Ängby betraktas som Stockholms sista av fastighetskontoret planlagda trädgårdsstäder.

Idag är många trädgårdsstäder som uppfördes i Stockholm mellan 1906 och 1940 av Stockholms stadsmuseum klassade som byggnadsminnen i Kulturminneslagen eller skyddas av Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturmiljövård. ► Läs mer

Morgondagens utvalda artikel

Flera välkända sjönamn som Vänern är ija‑stammar.

En ija‑stam är en ordstam i germanska språk, särskilt germanska fornspråk. Namnet kommer av de sista ljuden (‑ija‐) i den del av ordet som kallas ”stammen”.

Ett modernt germanskt språk som svenska har ganska korta ord, och inte så många ändelser. Men svenska tros ha utvecklats ur ett urgermanskt språk, som i sin tur utvecklats ur främst urindoeuropeiska. Gemensamt för dessa äldre språk är att de hade längre ord, som ofta bestod av tre komponenter:

rotstamsuffixändelse

Roten och stamsuffixet utgör tillsammans stammen. Om stamsuffixet är ‑ija‑ är ordet en ija‑stam.

Orden i äldre språk som föregick svenska och besläktade språk indelas i grupper efter stamsuffixen. Det fanns ett tjugotal stamsuffix i svenskans och andra germanska språks föregångare. Ett av dessa stamsuffix var ‑ija‑. Ett exempel är det förhistoriska ordet herðijaz, som utvecklats till det svenska ordet herde.

Ordet ”stam” har en dubbel betydelse. herðija‐ är en stam, men språkforskare säger också att hela ordet herðijaz är en ija‑stam. Modernare former av detta ord, som fornnordiska hirðir och svenska herde kan också kallas ija‑stammar, men i fråga om moderna språk är det oftast inte relevant att ange deras ursprungliga ordstamstyp.

På grund av språkutvecklingen kan man inte längre urskilja stamsuffixet ‑ija‑ i det moderna ordet herde. Men orden som ursprungligen hade ett visst stamsuffix har ofta samma struktur i moderna språk. I modern svenska har substantiven bland ija‑stammarna utvecklats till att sluta på ‑e, och de uttalas med grav accent, alltså betoning som i ànden (spöke) till skillnad från ánden (fågel).

Bland dessa ija‑stamsord med ordslut på ‑e finns egennamn (som Sverre), eller benämningar på personer med en viss verksamhet (som herde). Andra ija‑stammar är kollektivord som böke (flera bokar, bokskogslund). Dessa ord har samma struktur (två stavelser, slutar på ‑e), eftersom de är ija‑stammar.

I vetenskap och undervisning indelar man orden efter ordstam för att systematisera ordförrådet och rekonstruera språkutvecklingen från förhistorisk tid. Orden i en viss ordstamsgrupp böjs på samma sätt, så om man anger att ett substantiv till exempel är en ija‑stam av ett visst genus, behövs oftast inte ytterligare information om ordets böjning. Denna artikel beskriver främst ija‑stammar i nordiska språk. I nordisk språkvetenskaplig litteratur betecknas denna ordgrupp ibland med den alternativa, synonyma benämningen ia‑stammar.

Många medeltida nordiska ija‑stammar har återupplivats i nysvenska efter att orden dog ut i svenskan. De återupplivade orden är ofta namn. Orden har givits en nysvensk form på skiftande sätt. Stundom har de fått former som strider mot den förmodade ljudlagsenliga formen på ‑e med grav accent; till exempel har Sleipner blivit vanligt i stället för Slepne. ► Läs mer