Öppna huvudmenyn

Kakaduor (Cacatuidae) är en familj bland papegojfåglarna. Den indelas i fyra underfamiljer, sex eller åtta släkten[1] och ett 20-tal arter. Omfattningen av familjen är omdiskuterad, och enligt vissa motsvaras begreppet kakaduor endast av underfamiljen Cacatuinae.

Kakaduor
Umbrella Cockatoo (Cacatua alba) -on branch.jpg
Vittofskakadua (C. alba)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljKakaduor
Vetenskapligt namn
§ Cacatuidae
AuktorGR Gray, 1840
Släkten
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

UtseendeRedigera

Kakaduorna har mycket gemensamt med andra papegojfåglar, som den karakteristiska böjda näbbformen och den zygodaktyla foten med två framåtriktade och två bakåtriktade tår.

Kakaduorna skiljer sig morfologiska från andra papegojor genom sin upprätta fjäderkam på huvudet, de saknar en specifik textur på fjädrarna vilket resulterar i avsaknad av grönt och blått i fjäderdräkten.[2] Vidare har de bland annat gallblåsa och på ländryggen finns det fläckar med puderdun som sitter i par.[2] Andra typiska drag som dräktfärg, kroppsstorlek och ving- och näbbform har utvecklats genom parallell eller konvergent evolution.[3]

Kakaduor är också, i allmänhet, större än äkta papegojor (dock är till exempel hyacintaran större än de största kakaduorna). Kakaduorna har fjädrar som kan täcka näbbens sidor. Kakaduor finns i flera färger som rosa, svart, orange, vit och grått. Tofsarna brukar dock oftast vara vita eller gula.

UtbredningRedigera

Kakaduorna har en mycket mer begränsad utbredning än äkta papegojor och finns i vilt tillstånd endast i och runt omkring Australien. Elva av de 21 arterna förekommer enbart i Australien, medan sju arter förekommer i Indonesien, Nya Guinea och på andra öar i södra Stilla havet. Tre arter finns både på Nya Guinea och i Australien. Många av de mest säregna kakaduaarterna lever på små öar utanför Australien. Därför är också många på grund av sitt ringa antal hotade.

BeteendeRedigera

Kakaduor skiljer sig något från övriga papegojor genom att inte vara utpräglade vegetarianer och äter även insekter och insektslarver[4]. Födan består annars övervägande av frukter och frön. Långnäbbad kakadua äter dock även rötter och växtdelar.[5]

Utanför häckningsperioden lever kakaduor sällskapligt, i små grupper eller i stora flockar med flera hundra fåglar. I Australien räknas kakaduor som skadedjur då de attackerar spannmålsodlingar i stora flockar och plundrar dessa.[5]

Liksom andra papegojor kan kakaduor bli mycket gamla. En individ av större gultofskakadua (C. galerita) på ett zoo i London blev 82 år gammal.[5]

HäckningRedigera

Enligt de senaste ornitologiska kunskaperna fortplantar sig kakaduor inte uteslutande monogamt, till skillnad från de flesta papegojor som ofta har mycket stark parbildning. De växlar ofta partner efter 1-2 häckningar. Kakaduor häckar i trädhål. Beroende på art varar häckningen 18-30 dagar och ungfåglarna utfodras i 25-120 dagar.[5]

Status och hotRedigera

Alla arter av kakaduor är skyddade av den internationella CITES-överenskommelsen, som innebär att handel med viltfångade exemplar av arter som räknas som hotade eller sårbara är olaglig.

Mindre gultofskakadua och filippinkakadua är upptagna som akut utrotningshotade på IUCNs rödlista och både kortnäbbad sotkakadua och långnäbbad sotkakadua. Blåögd kakadua, moluckkakadua och vittofskakadua behandlas som sårbara, medan tanimbarkakaduan anses vara nära hotad.

Kakaduor som husdjurRedigera

Kakaduor är krävande att ha som husdjur. Om man ska ha en kakadua så måste man fylla alla de sociala behov som kakaduans flock skulle ha fyllt. Kakaduan behöver dessutom stort utrymme och mycket kärlek. En kakadua behöver en ägare som är kunnig, disciplinerad och konsekvent. Kakaduor är utpräglade flockdjur och behöver ha sin ägare som flockledare, annars känner de sig inte trygga. Otryggheten uttrycker de med skrikande och aggressioner. De har lätt för beteendeproblem som fjäderbitning och konstant skrikande, om ägaren lämnar dem ensamma för mycket. Att köpa en kakadua är ett livsval på grund av kakaduans livslängd. Kakaduor kan också orsaka väldiga skador på möbler och inredning om de inte har något att sysselsätta sig med. De har en stark näbb och starka fötter.

Kakaduor är väldigt intelligenta och kan vara duktiga på att rymma. Men intelligensen gör dem också till oerhört charmiga husdjur och de kan lära sig att göra roliga tricks och härma bl a mänskligt tal. En tam kakadua som trivs med sin ägare blir kelig och lojal och en ständig källa till glädje och många skratt.

SystematikRedigera

Kakduornas taxonomi har länge varit omdiskuterad och de har i perioder placerats i den stora familjen Psittacidae (tillsammans med den idag ofta urskilda Psittaculidae) men idag har genetiska och morfologiska studier visat att gruppen utgör den distinkta familjen Cacatuidae.[2]

Listan nedan är en traditionell klassificering av kakaduorna. Brown & Toft genomförde 1999 molekylära analyser på 15 av de 18 erkända arterna i denna grupp och kom fram till att nymfparakiten och hjälmkakaduan tillsammans med de svarta kakaduorna i släktet Calyptorhynchus bildar en klad, vilket tyder på att de borde flyttas till underfamiljen Calyptorhynchinae, och att underfamiljen Nymphicinae inte borde användas. Inkakakadua är basal i förhållande till alla andra Cacatua-arter, vilket tyder på att den ursprungliga placeringen av arten i det monotypiska släktet Lophocroa är giltig. Att dela upp det nuvarande släktet Cacatua i dess tre undersläkten verkar logiskt grundat på de nuvarande fylogenetiska kunskaperna.

I Sibley-Ahlquists taxonomi förs nymfparakiten till familjen äkta papegojor (Psittacidae).

ArterRedigera

 
Familjen kakaduors fylogeni baserat på befintliga molekylära belägg

Flera av arterna har en mängd synonyma trivialnamn. Listan nedan följer Birdlife Sveriges lista för svenska namn på världens fåglar från 2018.[6]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Åtta släkten enligt SysTax
  2. ^ [a b c] David M. Brown & Catherine A. Toft (1999) Molecular Systematics and Biogeography of the Cockatoos (Psittaciformes: Cacatuidae), The Auk, vol.116, nr.1, sid:141-157, University of California Press
  3. ^ Nicole E. Whitea et al. (2011) The evolutionary history of cockatoos (Aves: Psittaciformes: Cacatuidae), Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.59, nr.3, sid:615–622
  4. ^ * Higgins, P.J. (1999). Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds. Volume 4: Parrots to Dollarbird. Melbourne: Oxford University Press. sid. 70. ISBN 0-19-553071-3  Läst på engelska Wikipedia.
  5. ^ [a b c d] Kakadus i tyskspråkiga Wikipedia 11 juli 2006
  6. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  7. ^ ”kakaduor”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kakaduor. Läst 20 juni 2018. 

KällorRedigera

Externa länkarRedigera