Rolf Lassgård

	Rolf Lassgård
	Rolf Lassgård, 2009.
Född	Rolf Holger Lassgård; 29 mars 1955 (65 år); Östersund, Sverige
Aktiva år	1979–
Maka	Birgitta Lassgård (1982–)
Betydande roller
	Erik Bäckström i Jägarna ; Ove i En man som heter Ove ; Kurt Wallander i Wallander-filmer
	Guldbaggen Bästa manliga huvudroll ; 1993 – Min store tjocke far ; 2015 – En man som heter Ove
	IMDb SFDb

Rolf Holger Lassgård, född 29 mars 1955 i Östersund, Jämtland, är en svensk skådespelare.

BiografiRedigera

Lassgård gick Statens scenskola i Malmö 1975–1978, och fick därefter anställning hos Skånska Teatern i Landskrona. Där väckte han uppmärksamhet bland annat som Puck i Shakespeares En midsommarnattsdröm (1979 och 1980).^[1]^[2] Han flyttade till Gävle 1982, och tillsammans med regissören Peter Oskarson startade han Folkteatern i Gävleborg. Där spelade han Gråe jägarn i en uppsättning av Olof Högbergs Den stora vreden.

Lassgård fick sitt stora genombrott som filmskådespelare i Min store tjocke far (1992).^[3] Filmen gav honom Guldbaggen för bästa manliga huvudroll.^[3] Han porträtterade den hetlevrade och temperamentsfulle kriminalpolisen Gunvald Larsson i filmserien om kommissarie Martin Beck med Gösta Ekman i huvudrollen som spelades in på 1990-talet. Han spelade den nyfikne potatishandlaren i filmen med samma namn från 1996 regisserad av Lars Molin.

Genom åren har Lassgård haft ett långvarigt samarbete med filmregissören Colin Nutley då han medverkat i flera av dennes filmer, som till exempel Sånt är livet och The Queen of Sheba's Pearls. Rollen som Kurt Wallander är en roll han har spelat i nio filmer 1994–2007 baserade på Henning Mankells kriminalromaner.

Sedan 2005 sitter Lassgård i idrottsföreningen Brynäs IF:s valberedning. Han gjorde sin militärtjänst vid I 5 i sin hemstad Östersund 1974–1975, med befattning som kvartermästare.

Han spelade 2009–2010 rollen som mamman Edna Turnblad i musikalen Hairspray på Chinateatern i Stockholm.

Priser och utmärkelserRedigera

1992 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll för Min store tjocke far
2015 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll för En man som heter Ove^[4]
2016 – Minnessten på Landskronas Walk of Fame för sina insatser av utvecklingen av Skånska Teatern
2017 – Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser som skådespelare
2018 – Årets Hederspris av Västerås Filmfestival.

FilmografiRedigera

1983 – Limpan
1989 – Kyrkkaffe
1991 – Önskas
1992 – Min store tjocke far
1992 – Kejsarn av Portugallien (TV-film)
1993 – Brandbilen som försvann
1993 – Polis polis potatismos
1993 – Kådisbellan
1993 – Roseanna
1993 – Sagan om pappan som bakade prinsessor
1994 – Polismördaren
1994 – Stockholm Marathon
1994 – Mannen på balkongen
1994 – Sommarmord
1995 – Hundarna i Riga
1995 – Petri tårar
1996 – Potatishandlaren (TV-film)
1996 – Den vita lejoninnan
1996 – Sånt är livet
1996 – Jägarna
1997 – Hästen och tranan
1997 – En frusen dröm
1998 – Kvinnan i det låsta rummet (TV-serie)
1998 – Under solen
1999 – Magnetisörens femte vinter
1999 – Tarzan (röst som Clayton)
1999 – Där regnbågen slutar
2000 – Gossip
2001 – Villospår (TV-film)
2001 – Familjehemligheter
2002 – Hundarna
2003 – Djungelboken 2 (röst som Baloo)
2003 – Mannen som log (TV-film)
2003 – Capricciosa
2004 – The Queen of Sheba's Pearls
2004 – Tre solar
2005 – Steget efter
2006 – Efter bröllopet
2007 – Pyramiden
2007 – Den man älskar
2008 – De galnas hus
2008 – Angel
2009 – Så olika
2009 – Det enda rationella
2009 – Ellas Geheimnis (TV-film)
2010 – Kennedys Hirn (TV-film)
2011 – Jägarna 2
2015 – Miraklet i Viskan
2015 – En man som heter Ove
2016 – Lejonkvinnan
2017 – Downsizing
2020 – Min pappa Marianne

TV-serierRedigera

1991 – Sunes jul (ett avsnitt)
1992 – Blueprint
1994 – Mördare utan ansikte
1998 – Kvinnan i det låsta rummet
2002 – Den femte kvinnan
2006 – Brandvägg
2006 – Möbelhandlarens dotter
2010–2013 – Den fördömde (TV-serie)
2011 – Dag
2013 – Fröken Frimans krig (TV-serie)
2013 – En pilgrims död (TV-serie)
2014–2015 – Den fjärde mannen (TV-serie)
2018 – Den döende detektiven (TV-serie)
2018 – Jägarna 3 (TV-serie)
2019 – Exit (TV-serie)

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1988	Gråe jägarn	Den stora vreden Olof Högberg	Peter Oskarsson	Folkteatern i Gävleborg
1991	Jean	Fröken Julie August Strindberg	Eva Stenman Rotstein	Riksteatern^[5]
2000	Billy Flynn	Chicago John Kander, Fred Ebb och Bob Fosse	Walter Bobbie Scott Faris	Oscarsteatern^[6]
2004	Kjell Bjarne	Elling Axel Hellstenius	Bo Hermansson	Vasateatern^[7]
2009	Edna Turnblad	Hairspray Mark Shaiman och Scott Wittman	Anders Albien	Chinateatern^[8]

Ljudboksuppläsningar (urval)Redigera

2004 – Pyramiden av Henning Mankell

ReferenserRedigera

NoterRedigera

^ Carlbom, Mats (2011-09-04):"Rolf Lassgård: ”Jag känner igen mycket av jaktlivet”". DN.se. Läst 7 april 2013.
^ Hägglund, Kent (2006): "William Shakespeare". Ordfront. Läst 7 april 2013.
^ [a b] ”Allt började i Landskrona”. Landskronadirekt.se (arkivet). 2 februari 2001. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203015628/http://www.landskronadirekt.com/arkivet/nyheter/0105.htm. Läst 7 november 2013.
^ Svenska filminstitutet. ”Årets guldbaggenomineringar”. Pressmeddelande. Läst 5 januari 2016.
^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 15 DN På Stan. 12 oktober 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-10-12/278/79. Läst 14 april 2018.
^ Danjel Andersson (15 januari 2000). ”Nypremiär. Rolf Lassgård för ängslig för 'Chicago'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/musikal-nypremiar-rolf-lassgard-for-angslig-for-chicago/. Läst 24 mars 2018.
^ Frida Jansson (15 mars 2004). ”De stora stjärnorna lyser rejält i Elling”. Södermanlands nyheter. Arkiverad från originalet den 16 mars 2016. https://archive.is/20160316190636/http://www.sn.se/kulturnoje/1.306522. Läst 28 juni 2015.
^ ”Hairspray”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/hairspray/. Läst 3 september 2015.

WebbkällorRedigera

Externa länkarRedigera

Rolf Lassgård på Internet Movie Database (engelska)

[1] Carlbom, Mats (2011-09-04):"Rolf Lassgård: ”Jag känner igen mycket av jaktlivet”". DN.se. Läst 7 april 2013.

[2] Hägglund, Kent (2006): "William Shakespeare". Ordfront. Läst 7 april 2013.

[LD-3] [a b] ”Allt började i Landskrona”. Landskronadirekt.se (arkivet). 2 februari 2001. Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203015628/http://www.landskronadirekt.com/arkivet/nyheter/0105.htm. Läst 7 november 2013.

[4] Svenska filminstitutet. ”Årets guldbaggenomineringar”. Pressmeddelande. Läst 5 januari 2016.

[5] ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 15 DN På Stan. 12 oktober 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-10-12/278/79. Läst 14 april 2018.

[6] Danjel Andersson (15 januari 2000). ”Nypremiär. Rolf Lassgård för ängslig för 'Chicago'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/musikal-nypremiar-rolf-lassgard-for-angslig-for-chicago/. Läst 24 mars 2018.

[7] Frida Jansson (15 mars 2004). ”De stora stjärnorna lyser rejält i Elling”. Södermanlands nyheter. Arkiverad från originalet den 16 mars 2016. https://archive.is/20160316190636/http://www.sn.se/kulturnoje/1.306522. Läst 28 juni 2015.

[8] ”Hairspray”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/hairspray/. Läst 3 september 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]