Öppna huvudmenyn

Svenska flottan (vid ceremoniella tillfällen även Kungliga flottan) är det ena av de två vapenslagen inom svenska marinen och består av fartygsförband med underhållsresurser. Flottans stridsfartyg består av korvetter, minröjningsfartyg, minfartyg och ubåtar. Det andra vapenslaget är Amfibiekåren, tidigare Kustartilleriet.

Flottan
Flottan vapen bra.svg
Vapensköld för Flottan tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnSvenska flottan
Datum1522– [a]
FörsvarsgrenMarinen
TypÖrlogsflotta
Ingående delar1. ubåtsflottiljen,
3. sjöstridsflottiljen,
4. sjöstridsflottiljen,
Sjöstridsskolan
Del avMarinstaben
HögkvarterHaninge garnison/Musköbasen
Marsch"Marinens paradmarsch" (Wagner) [b]
"Flottans defileringsmarsch (Urbach) [c]
Årsdagar9 juli [d]
Befälhavare
Framstående befälhavareKlas Kristersson (Horn)
Clas Larsson Fleming
Augustin Ehrensvärd
Johan af Puke
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Sverige har en örlogsflotta med fartyg anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten), men även utanför närområdet, som t.ex. i Medelhavet utanför Libanon (UNIFIL) och utanför Afrikas horn (EUNAVFOR operation ATALANTA). Sverige är ett av få länder med egen utveckling och produktion av avancerade ubåtar, korvetter och mindre fartyg avsedda för kustnära miljöer.

HistoriaRedigera

Redan under vikingatiden fanns en marin organisation under Svea-kungarna som benämndes ledung. Den moderna flottans historia brukar i allmänhet ledas tillbaka till Gustav Vasas dagar, närmare bestämt den 7 juni 1522, då 750 tyska legoknektar med tio skepp anlände till Stockholm. Skeppen och legoknektarna hade av köpmän från Lübeck ställts till den svenske kungens förfogande för en summa av 42 000 mark motsvarande tio tunnor silver. Svenska örlogsfartyg deltog emellertid redan i slaget i Öresund år 1427 vilket påvisar en marin organisation innan den av Gustav Vasa skapade svenska flottan.

MaterielRedigera

 
K31 Visby

Den svenska flottans numerär är relativt de övriga nordiska ländernas stor, ca 300 fartyg, varav det största flertalet består av snabbgående mindre båtar samt av Stridsbåt 90. Dessutom organiseras i Sverige Kustbevakningen i en särskild organisation under Justitiedepartementet och förfogar över ytterligare ca 100 fartyg medan man i t.ex. Danmark och Norge organiserar det kustbevakande uppdraget direkt under resp. marin. Dock är den svenska flottans fartyg relativt små, då de största robotbärande ytstridsfartygen utgörs av Visby-klass korvetter. Då dessa slutlevererades 2015, tillförde de sin storlek till trots uthållighet och operationsräckvidd på ett sätt som svenska flottan saknat under de år man organiserade större delen av sjöstridsflottiljerna kring robotbärande robot- och patrullbåtar.

Beslutade materialanskaffningar omfattar ett nytt signalspaningsfartyg (HMS Artemis) som ersättare till HMS Orion, två ubåtar av A26-klass (HMS Blekinge och HMS Skåne) som ersättare för Södermanland-klassens två ubåtar samt ytterligare 18 st. Stridsbåt 90.

VerksamhetRedigera

Den svenska flottan är från och med 1 januari 2005 organiserad i en ubåtsflottilj och två sjöstridsflottiljer:

Flottans huvudbas ligger i Karlskrona och utgörs av stödförbanden Marinbasen och Sjöstridsskolan samt ovan nämnda insatsförband, 1. ubåtsflottiljen och 3. sjöstridsflottiljen.

Internationell verksamhetRedigera

 
Svensk sjöofficer på HMS Norrköping (R131) under övning BALTOPS 2003.

Flottan har i alla tider bedrivit verksamhet som kan betraktas som internationell. Vid sidan om operationer, som tex skydd av svensk sjöfart mot pirater i Medelhavet tidigt 1800-tal och andra bevakningsuppgifter utanför Sveriges sjöterritorium, har flottans fartyg genomfört inspektions- och utbildningsexpeditioner i främmande farvatten. Örlogsbesök, som genom ömsesidiga utbyten mellan svenska fartygsbesättningar och värdländernas örlogsflottor syftar till att skapa goda relationer mellan stater, förekommer regelbundet.

Sedan 1995 har flottan återkommande varit engagerad i minröjningsoperationer i de baltiska ländernas farvatten. Inledningsvis bedrevs denna som svenskt suveränitetsstöd men utvecklades efterhand till en multilateral insatsverksamhet med deltagande örlogsfartyg från bland annat Benelux, Frankrike, Storbritannien och de nordiska grannländerna.

I oktober 2006 beslutade Sveriges regering att Sverige för första gången skall ställa upp med en marin styrka under FN-mandat. Styrkan gick under namnet ML 01 och skulle tillsammans med örlogsfartyg från bland annat Tyskland, Danmark, Norge, Bulgarien, Grekland och Turkiet stoppa smuggling av vapen till Hizbollah och andra grupperingar efter kriget i Libanon sommaren 2006.

Flottan bidrog med korvetten HMS Gävle samt stödresurser i land. Styrkan bedrev sjötrafikkontroll i farvattnen utanför Libanons kust, där uppgiften var att samtliga fartyg som skulle in och ut från Libanons hamnar skulle kontrollas. HMS Sundsvall (K24) löste av HMS Gävle i april 2007. Den svenska insatsen i Libanon avslutades i september 2007.

Under 2009 bidrog 3. Sjöstridsflottiljen med tre fartyg till den EU-ledda Operation Atalanta i Adenviken. Uppgiften var i första hand att eskortera fartyg tillförande Världslivsmedelsprogrammet. Som tillika uppgift skulle man även ingripa mot piratverksamheten i området. HMS Malmö lyckades stoppa ett pågående piratangrepp, och även gripa sju misstänkta gärningsmän. Styrkan benämndes ME01 och var på plats april till augusti 2009.

Under 2010 skickades ME02 med HMS Carlskrona ned för att agera som styrkehögkvarter för hela Operation Atalanta. Flottiljamiral Jan Thörnqvist var under april till augusti 2009 embarkerad ombord som högste militära befälhavare på plats inom EUNAVFOR.

Marinen har med olika beredskapsnivåer sedan 2001 haft beredskap med följande insatsförband:

  • IM, Internationellt minröjningsförband (från 2001)
  • IKS, Internationellt korvettförband (från 2003)
  • IUb, Internationellt ubåtsförband (från 2003)
  • IAS, Internationell Amfibiestyrka (från 2007)
  • FNSU, Internationellt underhållsförband (från 2001)

Från och med årsskiftet 2007 deltar ammunitions- och minröjningsenhet ur 4. sjöstridsflottiljen i Afghanistan.

Heraldik och traditionerRedigera

Efter flottans jagareklass Halland-klass utrangerades under 1980-talet blev ubåtarna de största fartygen i svenska flottan och har därmed fått överta traditionen från jagare att bära landskapsnamn. Näcken-klass blev därmed de sista ubåtar med klassiska ubåtsnamn. Den sista jagaren HMS Halland (J18) utrangerades innan Västergötland-klass tagits i drift. Bakgrunden till att ubåtarna övertog landskapsnamnen var att dåvarande chefen för marinen amiral Per Rudbergs ansåg att marinens slagkraftigaste fartyg, ubåten, skulle överta landskapsnamnen. Flottans korvetter har sedan de infördes döpts till stadsnamn, medan minröjningsfartyg döps efter fyrar och öar.

När det gäller val av namn tas det fram genom en namngivningsprocess, där namn först föreslås till en namngivningskommitté, som sedan skickar sitt namnförslag till H.M. Konungen för "dennes nådiga gillande". Efter konungens svar beslutar sedan marinchefen slutgiltigt val av fartygsnamn. I namngivningskommitténs process tas hänsyn till historiken och vilka namn som använts tidigare.[2]

Svenska örlogsfartygRedigera

För komplett förteckning och historiska fartyg se Lista över svenska örlogsfartyg

Klass Typ Antal Första sjösättn Detaljer
Visby Korvett 5 2000 Korvetter utformade med smygegenskaper byggda av kompositmaterial. Utrustade med Robot 15 sjömålsrobotar, 57mm9p7 allmålskanon och torpeder. Möjlighet att ta emot en helikopter.
Göteborg Korvett 2 (4) 1992 Korvetter anpassade för ubåtsjakt. Drivs med vattenjet. Utrustade med Robot 15 sjömålsrobotar, 57 mm och 40 mm allmålskanoner, och torpeder. Två fartyg i klassen placerade i malpåse.
Stockholm Patrullbåt 2 1985 Fd korvetter som 2017 klassades om till patrullbåtar. 57 mm allmålkanon. Förmågan att utrustas med Robot 15 har vidmakthållits.
Koster Minröjningsfartyg 5 1983 Minröjningsfartyg utrustade med fjärrstyrda undervattensfarkoster, s.k. ROV:ar, och sveputrustning. Koster-klass baseras på fartygen i Landsorts-klass, där två av de ursprungliga fartygen inte konverterades till Koster-klass.
Styrsö Minröjningsfartyg 4 1996 Minröjningsfartyg byggda helt i komposit. Två fartyg ombyggda till röjdykarfartyg och två till ledningsfartyg.
Gotland Ubåt 3 1996 Konventionell ubåt utrustad med luftoberoende Stirlingmaskineri. Beväpnade med torpeder. Systerfartyg Uppland och Halland. Två fartyg i klassen genomgår livstidsförläning.
Södermanland Ubåt 2 1986 Två ubåtar av Västergötlandklass förlängdes under 2003–2005 och utrustades med Stirlingmaskineri. De kallas efter ombyggnaden för Södermanlandklass. De kommer att ersättas under 2022 med två ubåtar i den nya A26-klassen.
Carlskrona Ocean Patrol Vessel 1 1982 F.d. minfartyg som besökt många hamnstäder över hela världen då hon varit långresefartyg. Numera tödfartyg. Har medverkat i EU:s operationer i Adenviken. Stöd- och ledningsfartyg för 3. Sjöstridsflottiljen
Trossö Stödfartyg 1 1997 Stöd- och ledningsfartyg för 4. Sjöstridsflottiljen
Belos Ubåtsbärgningsfartyg 1 1990 Fartyg utrustat med en URF, ubåtsräddningsfarkost, med möjlighet att rädda en hel ubåtsbesättning ur en sjunken ubåt.
Tapper Bevakningsbåt 11 1992 Bevakningsbåtar för sjöövervakning. Är även utrustade med sensorer och vapensystem för ubåtsjakt. Ett av de ursprungliga fartygen har utrangerats.
Altair Skolfartyg 5 2008 Skolfartyg tillhörande Sjöstridsskolan för utbildning i navigation, manöver och allmän fartygstjänst. Fartygen är även utrustade för att kunna agera som bevakningsfartyg.
Orion Signalspaningsfartyg 1 1984 Signalspaningsfartyg tillhörande 1. Ubåtsflottiljen. Fartyget kommer att ersättas med ett nytt, större fartyg under 2020.
Stridsbåt 90H Stridsbåt 147 1991 Ytterligare 18 enheter är beställda för leverans under 2018 under beteckningen Stridsbåt 90 HSM där "M" står för "moderniserad".
Lätt trossbåt Transportfartyg 16 1995 Fartygstyp som i första hand används av amfibietrupperna för material- och trupptransport.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ 7 juni 1522, Inofficiellt: Tidig medeltid,
  2. ^ Förbandsmarschen kallades ursprungligen Kungl. Flottans Paradmarsch.
  3. ^ Defileringsmarschen kallas även (Reginamarsch.[1]
  4. ^ Till minnes av Slaget vid Svensksund.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 200
  2. ^ ”Ubåt döps efter Blekinge”. sydostran.se. http://www.sydostran.se/karlskrona/ubat-dops-efter-blekinge/. Läst 9 juli 2019. 

Tryckta källorRedigera

Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 200. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkarRedigera