Madagaskar

republik i Indiska oceanen
För den animerade filmen med samma namn, se Madagaskar (film).

Madagaskar, formellt Republiken Madagaskar, är en stat belägen på ön Madagaskar i Indiska oceanen, öster om södra Afrika.

Repoblikan'i Madagasikara
République de Madagascar
Flagga Statsvapen
ValspråkTanindrazana, Fahafahana, Fandrosoana
(Malagassiska: Fäderneland, Frihet, Rättvisa)
Nationalsång: Ry Tanindrazanay malala ô!
Huvudstad
(även största stad)
Antananarivo
Officiellt språk malagassiska, franska1
Demonym Madagask
Statsskick republik
 -  President Andry Rajoelina
 -  Regeringschef Christian Ntsay
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 26 juni 1960 
Area
 -  Totalt 587 040 km² (45:e)
 -  Vatten (%) 0,9 %
Befolkning
 -   års uppskattning 27 534 354 
 -  Befolkningstäthet 46,9 inv./km² (142:e)
BNP (PPP) 2020 års beräkning
 -  Totalt $41, 82 miljarder (2020) (117:e)
 -  Per capita $1500 (2020) 
HDI (2018) 0,521[1] (162:a)
Valuta Ariary (MGA)
Tidszon UTC+3
Topografi
 -  Högsta punkt Maromokotro, 2 876 m ö.h.
 -  Största sjö Alaotra, 900 km²
Nationaldag 26 juni
Nationalitetsmärke RM
Landskod MG, MDG, 450
Toppdomän .mg
Landsnummer 261
1Malagassiska och franska är officiella språk enligt konstitutionen. Engelska var även officiellt språk mellan 2007 och 2010.

Ön är till ytan världens fjärde största. Madagaskar gör anspråk på Îles Éparses-öarna, Bassas da India, Europa, Glorieusesöarna, Tromelinön och Juan de Nova, som samtliga administreras av Frankrike.

Med sitt läge utanför Afrikas sydostkust skiljer sig Madagaskar tydligt från det afrikanska fastlandet såväl genom sitt naturliv, sitt kulturliv, sina folk, sina språk som sitt förflutna. I de centrala och östra delarna bor folket merina, eller hova, som kom till ön för 2 000 år sedan från de öar vi idag kallar Indonesien.

En tid av blodiga uppror följde. Från 1975 var Madagaskar en socialistiskt inriktad enpartistat med band till Sovjetunionen. Sedan 1991 försöker man aktivt införa ett demokratiskt flerpartisystem. 1997 och 2002 genomfördes demokratiska val men efter statskuppen 2009 blev läget i landet åter oroligt.[2]

NamnRedigera

Ön kallades lokalt för Nossi dambo, "Vildsvinsön", men invånarna kallade sig själva för malagasi eller madegassers. Detta tog Marco Polo fasta på och introducerade namnet Madugascar på sin karta.[3]

HistoriaRedigera

Tidig historiaRedigera

Ön hade skilt sig från Gondwana (där bland annat Afrika, Antarktis, Australien och Sydamerika ingick) tillsammans med den indiska plattan och landmassan Madagaskar-Indien bröt upp senare. För cirka 120 miljoner år sedan nådde Madagaskar sin nuvarande position.[4]

BosättningRedigera

Madagaskar har varit bebott relativt kort tid, sedan någon gång mellan 200-talet och 500-talet e.Kr. Ungefär samtidigt anlände sjöfarare från Sydostasien (den indonesiska övärlden) och bantufolk från det afrikanska fastlandet. I inhemsk, muntlig historisk litteratur nämns dock ett tidigare folk kallat Mikea.

På 700-talet anlade arabiska sjöfarare handelsstationer längs öns nordvästra kust. Det är också från araberna vi har de tidigaste skriftliga källorna om öns historia. Så småningom började öns olika kungadömen upprätta handelsförbindelser med stadsstaterna Sofala, Kilwa, Mombasa och Zanzibarswahilikusten. Sakalavariket var länge det mäktigaste av dessa kunga- och hövdingadömen.

År 1500 anlände det första portugisiska skeppet, under Diogo Dias, till ön, men portugiserna gjorde aldrig några kolonisationsförsök där. Holländarna försökte i slutet av 1500-talet kolonisera öarna, men misslyckades.[källa behövs]

Tidig fransk inblandningRedigera

1642 proklamerade Frankrikes kung Ludvig XIII Madagaskar som en fransk besittning.[5] Med hjälp av ett särskilt handelskompani grundat 1664 försökte Ludvig XIV förvandla Madagaskar till ett slags feodalstat där de rikaste franska kolonisterna skulle bilda en ny aristokrati. Förhållandena visade sig dock vara ogynnsamma och kungen tvingades till sist ta över landet för egen räkning.[6] Under tiden i kronans ägo uppkom ständiga kontroverser mellan den kunglige amiral som ledde förvaltningen och nybyggarna. Infödingarna gjorde uppror år 1672, dödade en stor del av fransmännen och reste sig två år senare ännu en gång.[6]

I mer än hundra år försjönk ön sedan i glömska i Frankrike. Först på 1700-talet erinrade man sig åter planerna från förr. Greve Fayd'herbe de Maudave anlände 1768 till Madagaskar, fick infödingarna på sin sida och förvärvade ett stort landområde. Den franske guvernören på Mauritius lyckades dock redan 1770 se till att Maudave kallades hem.[7] Den ungerske greven Maurice Benyovszky skickades 1774 av Ludvig XV med en truppstyrka till Madagaskar. Han koloniserade det inre av landet så gott han kunde under de svåra förhållandena, men han beordrades efter ett tag att upphöra med verksamheten och lämna ön. Trots att hövdingarna på ön utnämnde honom honom till kung reste han till Paris. Han återvände 1785 till Madagaskar, men guvernören i Mauritius behandlade honom då som konspiratör och lät överfalla och döda honom.[7]

PiratfästeRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Kungariket Madagaskar.

Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet var ön ökänd för sina pirater. Utöver Saklavariket på västra ön blomstrade under den här perioden betsimisarakafolket i öster och det lilla kungadömet Merina i de otillgängliga centrala delarna av ön.[källa behövs]

Merinas expansionRedigera

 
Kung Andrianampoinimerina utvidgade merinariket till stora delar av ön.

Under slutet av 1700-talet började dock Merina expandera genom erövringar och ingiften i andra kungahus och snart kontrollerade Merina i stort sett hela ön. Vid kung Andrianampoinimerinas död kontrollerade han ungefär två tredjedelar av ön och den var i princip enad under hans efterträdare Radama I, vilken 1810 lät utropa hovariket, och lät modernisera landet efter västerländskt mönster. Under drottning Ranavalona I:s regeringstid blev landet, som tidigare haft kontakter med Storbritannien och Frankrike, mer isolerat för att sedan åter öppnas upp efter hennes död 1861. Drottning Ranavalona II lät 1869 döpa sig och inledde en definitiv europeisering av landet. Hon efterträddes 1883 av Ranavalona III. 1882 hade Frankrike på nytt börjat göra sina anspråk på Madagaskar gällande. 1885 tvingade man Ranavalona III att erkänna ön som franskt protektorat och att motta en fransk president i huvudstaden. De våldsamma protesterna i landet ledde 1894 till en öppen brytning.[5]

Fransk koloniRedigera

 
Omslaget till ett franskt planschverk med bilder från invasionen av Madagaskar.

Efter brytningen med Frankrike skickade landet trupper som utan motstånd besatte ön. 1895 tvingades drottning Ranavalona III till fred, och Madagaskar blev en fransk skyddsstat. Ett uppror 1896 ledde slutligen till att Frankrike samma år förklarade Madagaskar som fransk koloni och 1897 avsattes drottning Ranavalona III. General Joseph Gallieni som kuvat upproret, blev öns förste guvernör.[5] Ranavalona och hennes familj gick i exil i Algeriet, där hon avled 1917[8].

Under 1930-talet fanns önskemål i antisemitiska kretsar om att deportera alla judar från Europa till Madagaskar, vilket kallades för Madagaskarplanen. Denna plan genomfördes aldrig.[källa behövs]

Åter självständigtRedigera

Landet återfick sin självständighet 1960. 1992–1993 hölls demokratiska val, vilket avslutade 17 års enpartistyre. 1997 vann 1970- och 1980-talens ledare, Didier Ratsiraka, presidentvalet, men förlorade 2001 mot Marc Ravalomanana.

Den 14 mars 2009 uppgav ett antal medier att Marc Ravalomanana och regeringen hade avsatts av oppositionen i en icke konstitutionell process.[9] Det var oppositionsledaren och dåvarande borgmästaren i Antananarivo, Andry Rajoelina, som stod bakom denna statskupp och Rajoelina förklarades av högsta domstolen vara president för ett interimistiskt regeringsorgan med ansvar att föra landet mot ett presidentval. 2010 antogs en ny konstitution genom en folkomröstning, vilken därigenom etablerade en Fjärde Republik, vilken bygger vidare på den demokratiska flerpartistruktur som den tidigare konstitutionen vilat på. Efter att flera gånger ha blivit uppskjutet[10] hölls i december 2013 slutligen ett nytt presidentval. Valet vanns av Hery Rajaonarimampianina som tillträdde som president i januari 2014.[11]

Andry Rajoelina vann landets presidentval 2018. Detta gjorde att han blivit president i önationen Madagaskar en andra gång, nu sedan 2019.[12]

GeografiRedigera

 
Madagaskar

Madagaskar är världens fjärde största ö. Från norr till söder är den cirka 1 600 km och från öster till väster 580 km.[13] Öns storlek går att jämföra med Kenya och längden är nästan exakt den samma som Sveriges. De största öarna är Nosy Be ("stora ön") och Sainte-Marie (även kallad Nosy Boraha).

Madagaskars anspråk på Bassas da India, Europa, Glorieusesöarna och Juan de Nova upprepades i en gemensam kommuniké vid president Ravalomananas statsbesök på Mauritius 21 december 2002. Frankrike anser sig ha rätt till öarna, som saknar fast befolkning, men är intressanta ur ekonomisk och strategisk synpunkt eftersom de omges av 200 sjömil territorialvatten.

TopografiRedigera

Öns skogrika östsida, som genomkorsas av framrusande bäckar, faller brant ned i Indiska oceanen. Längre in i landet ligger den bergiga centralplatån, som utgör 60 % av landets yta och har flera toppar som når över 2 500 meter över havet. Olika geologiska epoker finns representerade i öns oländiga terräng med dess branter, vulkaniska formationer och djupt uthuggna dalar. I väster sluttar högplatån långsamt ned till ett brett och bördigt slättlandskap. På det centrala höglandet är både natur och uppodlad mark av sydasiatisk karaktär.

Öns inre del domineras av ett centralt högland, vilket leder ner i regnskog och en smal kustlinje i öst. Canal des Pangalanes är en kedja naturliga och konstgjorda sjöar och kanaler som rinner parallellt med östkusten i ungefär 500 kilometer. Många av Madagaskars naturliga hamnar är hotade av sediment från erosionen i Madagaskars inland.

Höglandet i mitten av landet delar upp ön i två distinkta delar. Platån varierar i höjd mellan 750 och 1 350 meter över havet och karaktäriseras av terrasserade dalar med risodling, som ligger mellan de kala kullarna. Då berggrunden har blivit kraftigt utsatt för erosion har den på vissa ställen färgats röd, vilket förklarar öns smeknamn "röda ön".

Höglandet markeras av tre högre bergszoner, Tsaratanana-massivet i norr är vulkaniskt och separerar hamnstaden Antsiranana från resten av landet. Det högsta berget på ön, Maromokotro, med en höjd på 2 876 meter, ligger i det här massivet. Ankaratra är det andra massivet. Det ligger på centrala ön söder om huvudstaden och har öns andra högsta berg med en höjd på 2 643 meter. Det tredje massivet är Andringitra-massivet som har flera toppar över 2 400 meter inklusive landets tredje och fjärde högsta punkter.

HydrografiRedigera

Madagaskars största flod heter Betsiboka, största sjön heter Alaotra.

KlimatRedigera

 
Adansonia grandidieri, apbrödsträd, Madagaskar

Klimatet är tropiskt längs kusterna, tempererat i inlandet och torrt i söder. Ibland förekommer cykloner.

Växt och djurlivRedigera

 
Ringsvanslemuren förknippas vanligen med Madagaskar.
 
Fossan tillhör öns endemiska rovdjursfamilj.

Madagaskar har varit skilt från det afrikanska fastlandet i mer än 50 miljoner år och har med tiden utvecklat sin egen särpräglade natur. Tre fjärdedelar av floran och faunan finns bara här och ingen annanstans. Ön är känd för sina 28 olika sorters lemurer - små primater med stora ögon - och för de små taggiga, insektsätande däggdjuren i familjen tanrekar. Många av öns 1 000 orkidéarter är endemiska, och här finns också hälften av världens alla kameleonter.

Före människans ankomst var ön troligen helt täckt av skog. Regionen nära kustlinjen kännetecknas av tropisk regnskog, men av den ursprungliga regnskogen finns bara 4 procent kvar. Den största kvarvarande ytan av sammanhängande regnskog ligger på Masoalahalvön i ön nordöstra del. Idag går regnskogen längre västerut över i fuktig savann och sedan i torr savann. Madagaskars södra del är numera täckt av savann med taggiga växter.

För närvarande är 90 procent av ön täckt med denna stäpp. Trots förbud använder Madagaskars bönder svedjebruk på 50 procent av stäppen. På så sätt utvecklas dessa områden till artfattiga ytor med gräs av släktet Aristidia.[14]

På Madagaskar förekommer flera djurarter som är endemiska för ön. Inhemska rovdjur tillhör alla familjen Eupleridae med arter som fossa, fanaloka och falanok. Särskilt kända är vissa grupper av primater som bara lever här, bland annat lemurer, fingerdjuret, muslemurer och indrier. En annan djurgrupp som nästan uteslutande förekommer på ön är tanrekar. Flera av dessa djurgrupper nådde Madagaskar innan den skilde sig från Afrikas fastland. Sedan bildades flera olika arter som alla intog sin ekologiska nisch[15].

På Madagaskar lever flera hotade arter. Av doppingar fanns ursprungligen två arter på ön. Tachybaptus rufolavatus är redan utrotad och Tachybaptus pelzelnii listas av IUCN som sårbar. Andfågeln Anas bernieri klassificeras som starkt hotad. För några hundra år sedan fanns särskilt stora djur på ön som räknades till den så kallade megafaunan. Elefantfåglar dog troligen ut under 1500-talet. Lemurer av släktena Megaladapis och Palaeopropithecus var upp till 1,5 meter långa. Från ön är även tre utdöda arter av flodhästar kända.

Groddjurspopulationen utgörs huvudsakligen av familjerna Mantellidae, trångmynta grodor (Microhylidae) och gräsgrodor (Hyperoliidae). För närvarande är ungefär 250 arter dokumenterade. Oavsett den framskridande förstöringen av habitatet hittas fortfarande nya arter.[källa behövs]

NaturskyddRedigera

Några av Madagaskars största miljöproblem är vattenföroreningar, att flera arter i öns unika flora och fauna är hotade samt jorderosion på grund av skogsavverkning. Flera arter hotas av regionens urbanisering och svedjebruk. Madagaskars regering förankrade miljöbevarande i landets författning men ökande av befolkning och fattigdom begränsar styrelsens möjligheter. Elektricitet är dyrt på Madagaskar och därför används ofta (även i städer) träkol för matlagning.[16] Under den senaste tiden ökade naturskyddsområdenas yta med 200 procent men ofta är det svårt att kontrollera dessa områden. Till exempel fanns nationalparken Masoala i början bara på pappret och den ignorerades av områdets befolkning.

Enligt Världsbanken har Madagaskar "världsrekord i erosion" av bördig jord.[17] På flera ställen ligger grundvattenytan tydlig lägre än tidigare. Sedimentet flyttas av floderna till havet och begraver där värdefulla koralldjur. Så förlorar flera fiskarter sina uppfödningsplatser för ungar. På några ställen påbörjades konstgjorda rev men ofta kan de inte kompensera slammets förstöringskraft.[18]

Styre och politikRedigera

Författning och styreRedigera

Den senaste författningen godkändes i en folkomröstning år 2010.

Madagaskars president har en stark ställning. Denne leder landet och är överbefälhavare. Presidenten har därutöver befogenhet att utlysa folkomröstningar och upplösa nationalförsamlingen när minst ett år förflutit efter det senaste presidentvalet. Presidenten väljs i allmänna val vart femte år och måste ha fyllt 35 år.[19]

Madagaskars premiärminister utses av presidenten och ansvarar för att föreslå regeringens medlemmar.[19]

Regeringen utses av presidenten efter förslag från Premiärministern. Presidenten utfärdar direktiv för arbetet.[19]

Parlamentet består av två kammare, senaten och nationalförsamlingen. Parlamentet har den lagstiftande makten. Senaten består av 63 ledamöter. Två tredjedelar av dessa väljs vart femte år av ett elektorskollegium som består av landets borgmästare samt regionala politiker. Övriga ledamöter utses av presidenten.[19]

Nationalförsamlingens består av 151 ledamöter. Dessa väljs i allmänna val vart femte år i en kombination av proportionell representation och direktval i enmansvalkretsar.[19]

Administrativ indelningRedigera

 
Madagaskars regioner.

Enligt en författningsändring år 2007 ersattes de tidigare sex provinserna med 22 regioner.[19]

RättsväsenRedigera

Madagaskars rättsväsen är starkt påverkad av det franska rättssystemet.

Domstolssystemet består av Högsta domstolen, en appellationsdomstol, allmänna underrätter samt småmålsdomstolar.

Dödsstraffet avskaffades formellt år 2014, men dödsstraff har inte tillämpats sedan år 1958.[19] Rättsväsendet lider år 2022 av både brist på ekonomiska resurser och på kompetens.[20]

Internationella relationerRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Afrikanska unionen.

Madagaskar blev medlem i OAU vid grundandet den 25 maj 1963 men suspenderades från denna organisation i december 2001, vilket gjorde att man fick följa grundandet av den efterföljande organisationen, Afrikanska unionen, som suspenderad medlem. Den suspensionen hävdes dock den 10 juli 2003. Till följd av en politisk kris suspenderades sedan landet en andra gång mellan den 20 mars 2009 och den 27 januari 2014.

Även USA införde sanktioner mot Madagaskar 2009[21] Även dessa lyftes i samband med att en ny president installerades år 2014.[22]

FörsvarRedigera

Madagaskar har 18 månaders värnplikt.

Madagaskars väpnade styrkor bestod år 2018 av cirka 13 500 aktiv personal fördelade på armén, flygvapnet och marinen. Utöver dessa finns cirka 8 100 personal i ett halvmilitärt gendarmeri.[23]

Armén var den största styrkan med cirka 12 500 aktiv personal. Materielen bestod bland annat av lätta stridsvagnar, spaningsstridsvagnar samt bepansrade personalfordon. Armén hade också medeltungt- och luftvärnsartilleri.[23]

Flygvapnet omfattade en styrka på 500 aktiv personal, transportflygplan samt helikoptrar.[23]

Marinen bestod av en styrka på 500 aktiv personal vilket inkluderade marinsoldater, patrullfartyg och landningsfarkost.[23]

Ekonomi och infrastrukturRedigera

 
Fartyg med sockerrör nära Brickaville

Madagaskar är ett av jordens fattigaste länder.[2] Under den första självständighetstiden bedrev landet en västvänlig politik som också gjorde att kolonialtidens ekonomiska förhållanden, dominerade av franska företag, bestod.

Från 1972 infördes en socialistisk politik med omfattande förstatliganden. Det dåliga ekonomiska utfallet tvingade landet att åter liberalisera ekonomin stegvis under 1980-talet, med stöd av Världsbanken, vilket lett till en bättre ekonomisk utveckling. 1991 övergavs socialismen slutgiltigt, även om åtskilliga företag kvarstår i statlig ägo. De politiska kriserna 1991 och 2001-2002 resulterade i tillfälliga tillbakagångar. Sedan 1993 har korruption och politisk instabilitet gått hand i hand med ekonomisk oreda och en infrastruktur i upplösning.[källa behövs]

NäringslivRedigera

Jord- och skogsbruk, fiskeRedigera

År 2017 stod jordbruket för 24 % av BNP och sysselsatte ungefär 80 % av befolkningen.[24]

Jordbruket bedrivs på traditionellt vis enligt gamla metoder. Majoriteten av bönderna bedriver traditionell risodling, företrädesvis på höglandet. Flertalet cykloner har orsakat stora skador på risfälten vilket gjort att import av ris har varit nödvändigt vissa år.[25]

För lokal konsumtion odlas bland annat majs, kassava, frukt och sötpotatis. Men även tobak och en viss produktion av bomull, kokosnötter, kakao och bönor. För export odlas kaffe, jordnötter, vanilj och kryddnejlika. År 2019 var Madagaskars världens största producent av vanilj med en produktion på 2900 ton.[25]

Boskapsbeståndet är stort men ger en liten avkastning och hålls ofta av andra skäl än ekonomiska.[25]

Energi och råvarorRedigera

År 2019 hade 39 % av befolkningen tillgång till elektricitet. År 2016 kom 74 % av energin från fossila bränslen, 24 % från vattenkraft och 2 % från andra förnybara energikällor.[24]

IndustriRedigera

År 2017 stod industrin för 19,5 % av BNP.[24]

Madagaskars industri är underutvecklad trots att landet var ett av de första i Afrika att etablera industriföretag.[25]

Produktionen består bland annat av livsmedel, relaterade till förädling av jordbruksprodukter, cement, trävaror och jordbruksredskap. Traditionellt viktiga industrivaror är textilier, papper och tvål liksom bryggerier.[25]

Tjänster och turismRedigera

År 2017 stod servicesektorn för 56,4 % av BNP.[24]

Tjänstesektorn omfattar handel och finans. Under år 2019 besöktes Madagaskar av 486 000 turister, vilket kan jämföras med 380 000 under 2018.[25]

Ekonomisk utvecklingRedigera

Under 1970- och 1980-talen bedrevs planekonomiska försök och landet saknade ekonomiska reformer vilket ledde till att utvecklingen gick långsamt under många år. Under demokratiseringen på 1990-talet blev väst ett mer intressant område. År 2009 blev maktskifte och Madagaskar blev internationellt isolerat.[26][27]

I slutet av 1980-talet och i början på 1990-talet infördes nya ekonomiska reformer på Madagaskar. Under Marc Ravalomananas styre från år 2002 kunde en viss uppgång noteras gällande den ekonomiska situationen. Tillväxttakten har sedan år 2003 varit relativt hög och samtidigt har inflationen sjunkit. Trots de ekonomiska reformerna kvarstod problemet med korruption och antalet fattiga var konstant. År 2007 levde ungefär 70 % av befolkningen på en dollar om dagen, enligt Världsbanken. Regeringen har försökt att stärka Madagaskars ekonomiska position genom att investera i infrastrukturen. Jordbruks- och företagsindustrin blev privata under de ekonomiska reformerna.

HandelRedigera

De mest betydande exportvarorna är kaffe och vanilj. Även naturtillgångar som olja och ädelstenar har börjat ge landet exportinkomster. Den utländska satsningen gällande varor har ökat från bland annat länder som Mauritius och Frankrike. Frihandelszonerna har ökat sysselsättningen i landet inom den formella sektorn. Den informella sektorn är fortfarande stor i storstäderna. Madagaskar är dock i stort behov av både bistånd och lån från andra länder. För att utveckla sin turism måste det investera till exempel hotell.[28]

Hösten 2009 uteslöts Madagaskar från AGOA-avtalet. Innan dess kom mer än hälften av inkomsterna från textilindustrin av exportleverantören USA. Madagaskars import är större än exporten. Frankrike är viktigaste handelspartnern och under 2009 köpte Frankrike cirka en tredjedel av hela Madagaskars export. Thailand och Kina är viktiga handelspartners för importen. Några av landets största biståndsgivare som Madagaskar är i stort behov av är Japan, Världsbanken och EU.[29]

InfrastrukturRedigera

TransporterRedigera

 
Tåg vid stationen Manampatrana
 
Vy över hamnen vid Toamasina

På Madagaskar används huvudsakligen det 49 638 km långa vägnätet med 5 289 km asfalterade vägar.[30] I städer syns oftast fordon som är människo- eller djurdragna.[30] Till de viktigaste sträckorna utanför samhällena räknas den mest trafikerade Route Nationale N°1 från Antananarivo över Lac d'Itasy till Tsiroanomandidy, den ekonomisk viktiga Route Nationale N°2 från huvudstaden till Toamasina samt Route Nationale N°4 från Antananarivo till Mahajanga.[30]

Järnvägsnätet ägdes länge av staten men 2003 fick företaget Madarail för 25 år koncessionen att bedriva nätet.[31] Det 1 030 km långa nätet[32] består av två enheter. Tananarive-Côte-Est-Line (T.C.E.) från huvudstaden till Toamasina vid ostkusten och Fianarantsoa-Côte-Est-Line (F.C.E.) från Fianarantsoa till Manakara (likaså vid östkusten). Dessa huvudlinjer har några bibanor.[33]

Hamnen vid Toamasina är landets viktigaste och 2005 stod den för 68 % av Madagaskars sjöhandelsvolym.[34] Floderna i öns centrum är vanligen för små för större fartyg. Bara floden Betsiboka kan trafikeras på 80 kilometers längd.[35]

Vägarna är ofta i dåligt skick och därför har flygplan större betydelse på ön. Redan under 1950-talet hade Madagaskar omkring 400 flygplatser och 58 av dem trafikerades med linjeflyg.[35] Air Madagascar har monopol på inrikesflyg.[36] Flygtrafiknavet i landet är Ivato International Airport vid huvudstaden med förbindelser till bland annat Paris, Johannesburg och Bangkok. 2006 hade flygplatsen 682 704 passagerare, vilket utgjorde ungefär hälften av hela landets flygtrafik.[37]

Utbildning och forskningRedigera

År 2016 var läs- och skrivkunnigheten 64,7 % av den vuxna befolkningen.[38]

Grundskoleutbildningen på fem år är obligatorisk, med skolstart vid sex års ålder. Grundskolan är gratis. Sekundärskolan består av fyra plus tre år. Därutöver finns också ett antal högre utbildningar och lärosäten att välja mellan, även om det bara är en liten andel som väljer att studera vidare.[39][40]

Officiellt undervisningsspråk är madagassiska, men alla läser även franska. Det finns både privata och offentliga skolor, en stor andel skolor bedrivs av kristna missioner.[39][40]

BefolkningRedigera

DemografiRedigera

StatistikRedigera

Madagaskars demografi
 
Befolkning27 534 354 (2021 est.)
Befolkningsförändring2,31 % (2021 est.)
Födelsetal29,22 födslar/1 000 invånare (2021 est.)
Dödstal6,09 dödsfall/1 000 invånare (2021 est.)
Förväntad levnadslängd67,86 years (2021)
Summerad fruktsamhet3,7 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet39,82 dödsfall/1 000 levande födslar (2021)
Migrationsnetto0 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år38,86 % (2020)
15–64 år57,68 % (2020)
Könsfördelning
Etnicitet
Språk
https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/madagascar/#people-and-society

MinoriteterRedigera

Befolkningen består av 18 etniska huvudgrupper. De flesta madagasker är multietniska, vilket återspeglar landets mix av nybyggare och historiska bakgrund.[24]

Ursprunget är en blandning av indonesisk och afrikanskt härkomst.

Befolkningen utgörs till 25 % av merina-folket som bor i området kring Antananarivo. Andra etniska grupper är bland annat betsimisaraka som företrädesvis är bosatta i den nordöstra delen av landet, betsileo som är bosatta på platån runt Fianarantsoa, tsimihety i norr och antanandroy i söder. Sakalava-folket bor företrädesvis längs västkusten. Det finns också ett antal mindre grupper av européer, komorer, indier och kineser.[41]

MigrationRedigera

SpråkRedigera

Alla etniska huvudgrupper talar samma språk, vilket ät det officiella språket madagaskiska. Även franska är officiellt språk och talas år 2018 av knappt en fjärdedel av befolkningen. Engelska är inte officiellt språk men talas av cirka 8 % av befolkningen samma år.[24]

ReligionRedigera

Madagaskerna utövar kristendom, islam och inhemska religioner.[24]

År 2021 utövade ungefär hälften av befolkningen den traditionella madagaskiska religionen, där förfädersdyrkan spelar en viktig roll. Drygt 40 % var kristna, varav drygt hälften katoliker och hälften protestanter. 7 % var muslimer, främst invandrare från Komorerna.[41]

Den traditionella madagaskiska religionen är en blandning mellan förfädersdyrkan och animism, där de avlidna tros straffa eller belöna dom nu levande. Det kombineras med en tro på lokala andar och ett komplext system av tabun som är sammanflätade med detta. Till religionen hör också Zanahary, skaparen, eller Andriamanitra, den doftande.[39]

Sociala förhållandenRedigera

Madagaskar har år 2021 en relativt ung befolkning, där drygt 60 % är under 25 år. Samtidigt är befolkningstillväxten hög, vilket beror på de höga fertilitetstalen på mer än 4 barn per kvinna och att normen är stora familjer.[24]

Många kvinnor gifter sig i ung ålder och skaffar barn tidigt, ofta under press från familjen. Kombinationen unga mammor, fattigdom och brist på sjukvårdspersonal har gett resultatet hög andel spädbarnsdöd och mödradödlighet.[24]

Barnäktenskap och arrangerade äktenskap är mycket vanliga trots att lagstiftningen förbjuder barnäktenskap.[24]

Hälsa, övriga befolkningsdataRedigera

Befolkningen är till övervägande del bosatta på landsbygden där fattigdom och kronisk undernäring är utbredd, år 2018 beräknades 26,4 % av barnen under 5 år vara undernärda.[24]

År 2020 beräknades 0,3 % av befolkningen vara smittade med hiv/aids, vilket motsvarar 42 000 personer. Samma år avled 1800 personer i aids.[24]

KulturRedigera

MassmedierRedigera

Madagaskars massmedier påverkas starkt av ägarnas politiska och ekonomiska intressen, vilket gjort att medierna i hög grad blivit politiserade.[42]

Press och förlagRedigera

År 2019 fanns fyra privatägda, och en katolsk, dagliga nyhetstidningar.[42]

Radio och televisionRedigera

Radio är det huvudsakliga mediet för inhämtning av nyheter. Staten har monopol på rikstäckande sändningar men det finns hundratals privata, lokala radio- och tv-kanaler.[42]

KonstarterRedigera

LitteraturRedigera

Då Madagaskar fortfarande var koloni försökte man införa franskan som kulturspråk, utan framgång. Det inhemska språket behöll sin starka position då det också varit skriftspråk under många sekler. Det finns en stor mängd skriven text tillgänglig.

Hain teny är en urgammal genre som återuppväcktes under 1900-talet och genren har fått flera framgångsrika författare under början av 2000-talet. Det är en form av poetisk recitation för två röster.[19]

TraditionerRedigera

Kläder och modeRedigera

Den typiska klädseln varierar dels beroende av platsen och dels beroende på den socioekonomisk statusen.[39]

På landsbygden och i de socioekonomiskt, eller äldre, delarna av städerna bärs vanligen mer traditionella kläder. För män består de traditionella kläderna av en stor skjorta samt shorts alternativt långa byxor. Kvinnorna bär klänningar med rynkade kjolar. Längs kusten bär kvinnorna istället kjol som adderas med en topp i form av en rektangulär sjal, lamba. Denna bärs i synnerhet vid högtidliga tillfällen.[39]

Madagasker i medelklassen och ungdomar i storstäder är influerade av västerländsk klädsel och bär till vardags ofta klänningar eller jeans, även om de ofta kombineras med en uppdaterad form av lamban.[39]

Internationella rankningarRedigera

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 114 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 54 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 152 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 162 av 189

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Human Development Report 2019” (på engelska) (  PDF). United Nations Development Programme. sid. 300-303. http://hdr.undp.org/sites/default/files/hdr2019.pdf. Läst 8 januari 2019. 
  2. ^ [a b] Mänskliga rättigheter i Madagaskar 2010[död länk] Rapport grundad på Utrikesdepartementets bedömningar 2010
  3. ^ Thuesen, Nils Petter; Lundbo, Sten (2021-10-12). ”Madagaskar” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Madagaskar. Läst 23 februari 2022. 
  4. ^ Werdelin & Sanders (2010). ”Subfossil lemurs of Madagascar”. Cenozoic Mammals of Africa. Univ of California Press. sid. 351 
  5. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1155 
  6. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”75 (Världshistoria / Nya tiden 1500-1650)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/4/0105.html. Läst 11 september 2021. 
  7. ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”76 (Världshistoria / Nya tiden 1500-1650)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/4/0106.html. Läst 11 september 2021. 
  8. ^ Magazine, Smithsonian; Davis-Marks, Isis. ”The Little-Known Story of Madagascar's Last Queen, Ranavalona III” (på engelska). Smithsonian Magazine. https://www.smithsonianmag.com/smart-news/madagascars-extraordinary-last-queens-objects-are-sale-180976467/. Läst 28 februari 2022. 
  9. ^ [1], Svenska dagbladets artikel den 14 mars 2009.
  10. ^ Borgia, Gaelle (1 augusti 2012). ”Madagascar sets presidential vote for May 8”. AFP. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2012. https://www.webcitation.org/6A9xDGsU0?url=http://www.google.com/hostednews/afp/article/ALeqM5gajx9iPEAU1LYPvpYYRaS1Mxlb0Q?docId=CNG.d5514f749a7ad3759a659047be4df987.951. Läst 22 januari 2013. 
  11. ^ ”Hery Rajaonarimampianina ny president i Madagaskar”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-744460. Läst 20 oktober 2021. 
  12. ^ TT-AFP-Reuters. ”Mordkomplott mot Madagaskars president avvärjd”. www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/mordkomplott-mot-madagaskars-president-avvarjd/. Läst 20 oktober 2021. 
  13. ^ Madagaskars geografi” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. 2021-10-01. http://snl.no/Madagaskars_geografi. Läst 23 februari 2022. 
  14. ^ S.M. Goodman & J.P. Benstead. The Natural History of Madagascar. 2003, S. 153-157. ISBN 0-226-30307-1
  15. ^ David Quammen: Der Gesang des Dodo - Eine Reise durch die Evolution der Inselwelten. List Verlag, Berlin 2004, ISBN 3-548-60040-9, s. 55-56
  16. ^ Windenergie für Madagaskar (tyska)
  17. ^ GEOLOGICAL VERSUS HUMAN CONTROLS ON LAVAKA FORMATION AND EXTREME EROSION IN MADAGASCAR Arkiverad 7 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine. (engelska)
  18. ^ wildmadagascar (engelska)
  19. ^ [a b c d e f g h] ”Madagaskar - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/madagaskar. Läst 23 februari 2022. 
  20. ^ ”Madagaskar – Demokrati och rättigheter”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/madagaskar/demokratiska-fri--och-rattigheter/. Läst 23 februari 2022. 
  21. ^ ”Economic sanctions worsening hunger in Madagascar, UN expert warns” (på engelska). UN News. 22 juli 2011. https://news.un.org/en/story/2011/07/382382-economic-sanctions-worsening-hunger-madagascar-un-expert-warns. Läst 23 februari 2022. 
  22. ^ ”U.S. Relations With Madagascar” (på engelska). United States Department of State. https://www.state.gov/u-s-relations-with-madagascar/. Läst 23 februari 2022. 
  23. ^ [a b c d] Jarslett, Yngve (2019-09-24). ”Madagaskars forsvar” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Madagaskars_forsvar. Läst 23 februari 2022. 
  24. ^ [a b c d e f g h i j k l] Madagascar” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-14. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/madagascar/#people-and-society. Läst 23 februari 2022. 
  25. ^ [a b c d e f] Leraand, Dag; Lundbo, Sten (2021-10-08). ”Økonomi og næringsliv på Madagaskar” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/%C3%98konomi_og_n%C3%A6ringsliv_p%C3%A5_Madagaskar. Läst 23 februari 2022. 
  26. ^ http://www.so-rummet.se/kategorier/samhallskunskap/varldens-lander-samhallskunskap/afrika-samhallskunskap/fakta-om-madagaskar# 16/05-14
  27. ^ http://www.geografi.nu/madagaskar.php Arkiverad 18 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. och http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Madagaskar/Ekonomi 17/05-14
  28. ^ http://www.globalis.se/Laender/Madagaskar och http://faktaommadagaskar.wordpress.com/ och http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Madagaskar/Ekonomi och http://www2.amnesty.se/ap.nsf/reportage/1BD980B2A02FED82C12579C60044E79C?opendocument 17/05-14
  29. ^ http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Madagaskar/Utrikeshandel 16/05-14
  30. ^ [a b c] Republique de Madagascar. 2007. Transfert de technologies et estimation des besoins prioritaires dans le cadre des changements climatiques. Bonn: Technology Transfer Clearing House, S. 87f; ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090805033734/http://unfccc.int/ttclear/pdf/TNA/Madagascar/RAPPORT_TT.pdf. Läst 14 juli 2009.  (besökt 28 mars 2009).
  31. ^ Rabemananoro, Erick. 20 mars 2008. „Second souffle pour les chemins de fer de Madagascar“. http://go.worldbank.org/60Z784NTX0[död länk] (besökt 28 mars 2009).
  32. ^ Republique de Madagascar. 2007. Transfert de technologies et estimation des besoins prioritaires dans le cadre des changements climatiques. Bonn: Technology Transfer Clearing House, S. 89; ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090805033734/http://unfccc.int/ttclear/pdf/TNA/Madagascar/RAPPORT_TT.pdf. Läst 14 juli 2009.  (besökt 28 mars 2009).
  33. ^ Hance, William A. 1958. „Transportation in Madagascar“. Geographical Review 48(1): 45-68, S. 53.
  34. ^ Andrianarisoa, Christian: „La voie maritime assure l’essentiel“, dans les media demain, 27 november 2005 .
  35. ^ [a b] Hance, William A. 1958. „Transportation in Madagascar“. Geographical Review 48(1): 45-68, S. 55f.
  36. ^ Shankar, Lekha J. „Fledgling airline plans flights to Bangkok“, The Nation (Thailand) 7 december 2005, ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 november 2011. https://web.archive.org/web/20111104135625/http://www.nationmultimedia.com/2005/12/07/business/index.php?news=business_19352868.html. Läst 14 juli 2009. .
  37. ^ ADEMA (utgivare). utan datum. „ADEMA - Aéroports de Madagascar - MOUVEMENTS COMMERCIAUX 2007“. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090110153538/http://www.adema.mg/index.php?page=mvts-commercaiux. Läst 14 juli 2009.  (besökt 29 mars 2009).
  38. ^ ”Landfakta Madagaskar”. Sweden Abroad. https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-för-svenska-medborgare/madagaskar/reseinformation-madagaskar/landfakta-madagaskar/. Läst 23 februari 2022. 
  39. ^ [a b c d e f] ”Madagascar - Ethnic groups | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Madagascar/Ethnic-groups. Läst 23 februari 2022. 
  40. ^ [a b] Welle-Strand, Anne; Pedersen, Jørn Wichne (2021-08-25). ”Skole og utdanning på Madagaskar” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Skole_og_utdanning_p%C3%A5_Madagaskar. Läst 23 februari 2022. 
  41. ^ [a b] Lundbo, Sten (2021-10-08). ”Madagaskars befolkning” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Madagaskars_befolkning. Läst 23 februari 2022. 
  42. ^ [a b c] Madagascar profile - Media” (på brittisk engelska). BBC News. 30 juli 2019. https://www.bbc.com/news/world-africa-13861846. Läst 23 februari 2022. 

Externa länkarRedigera