Adolf Fredrik

Adolf Fredrik
Adolf Fredrik
	Porträtt av Adolf Fredrik iklädd sin kröningsdräkt, till höger syns kronan och till vänster Drottning Kristinas silvertron. Målning av Lorens Pasch den yngre
	Kung av Sverige
Regeringstid	25 mars 1751–12 februari 1771; (19 år och 313 dagar)
Kröning	26 november 1751 i Stockholm
Företrädare	Fredrik I
Efterträdare	Gustav III
Valspråk	Statens välfärd (är) min välfärd (latin: Salus publica, salus mea)
Gemål	Lovisa Ulrika av Preussen
Barn	Gustav III; Karl XIII; Fredrik Adolf; Sofia Albertina
Ätt	Holstein-Gottorpska ätten
Far	Kristian August av Holstein-Gottorp
Mor	Albertina Fredrika av Baden-Durlach
Född	14 maj (enl. n.s; 4 maj enl. s.s.) 1710; Gottorp i Holstein-Gottorp (nuvarande Schleswig-Holstein) i Tyskland
Död	12 februari 1771; (60 år och 274 dagar); Stockholms slott
Begravd	30 juli 1771; Riddarholmskyrkan i Stockholm

För andra betydelser, se Adolf Fredrik (olika betydelser).

Adolf Fredrik (tyska: Adolf Friedrich), född 14 maj (enl. n.s.) 1710, död 12 februari 1771, var furstbiskop av Lübeck 1727–1750 och kung av Sverige från 1751. Han utsågs 1743 till svensk kronprins efter hattarnas ryska krig under påtryckning från tsarinnan Elisabet. Han gifte sig året därpå med Lovisa Ulrika av Preussen, syster till Fredrik den store. Han hade väldigt liten personlig makt, även om personer i hans omgivning försökte ge honom större. Han var son till hertig Kristian August av Holstein-Gottorp (furstbiskopen av Lübeck) och Albertina Frederika av Baden-Durlach, således morbror till Katarina II av Ryssland. Adolf Fredrik återinförde furstehuset Oldenburg i Sverige och grundlade dess holstein-gottorpska gren som svensk kungaätt.^[2]^[3]

Adolf Fredrik vid tiden för trontillträdet.

Adolf Fredrik som de fria konsternas beskyddare. Kopparstick av Per Floding (1761).

Adolf Fredriks namnteckning på ett dokument från 1756.

Adolf Fredriks kröningsstövlar av silvertyg, från 1751. Finns på Livrustkammaren.^[1]

Innehåll

Adolf Fredrik som svensk tronföljareRedigera

Adolf Fredrik föddes på slottet Gottorp 4 maj (enligt s.s.; 3 maj enligt g.s. och 14 maj enligt n.s.) 1710 som son till hertigen av Holstein-Gottorp tillika furstbiskopen av Lübeck, Kristian August (yngre bror till Karl XII:s svåger hertig Fredrik IV av Holstein-Gottorp) och Albertina Fredrika av Baden-Durlach, dottersons dotter till Karl IX:s dotter Katarina. Bland hans syskon märks kejsarinnan Katarina II:s av Ryssland mor Johanna Elisabet. Vid hans dop skickade Karl XII, som inbjudits till fadderskapet, honom en fullmakt på en officersplats i den svenska hären. År 1727, då hans äldre bror, som efterträtt sin fader som furstbiskop, avled, lyckades hans mor, vars ekonomiska omständigheter var små, utverka att furstbiskopsstiftet övergick till den sjuttonårige Adolf Fredrik. Fastän hans kusin Karl Fredrik, Karl XII:s systerson, ville förbigå honom vid valet av förmyndare för sin son Karl Peter Ulrik, fick Adolf Fredrik ändå vid Karl Fredriks död 1739 detta förmyndarskap och blev för några år administrator av Holstein-Gottorp.

Då Karl Peter Ulriks moster, den ryska prinsessan Elisabet, genom en palatsrevolution, 1741, bemäktigat sig den ryska tronen och behövde sin systersons arvsrätt till stöd för sin egen, gynnade Adolf Fredrik hennes planer och sände sin unge myndling till Ryssland, i hopp om att själv därigenom ärva hans utsikter till den svenska tronen. Ur de stormiga partistriderna 1743 framgick även 23 juni, genom rysk inverkan, Adolf Fredriks val till svensk tronföljare. Han tillträdde regeringen 25 mars 1751 och kröntes 26 november samma år.^[4]^[5]

Kunglig titelRedigera

Adolf Fredriks fullständiga titel på svenska löd:

Adolf Fredrik med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, etc.etc.etc. Arvinge till Norge, Hertig till Schleswig Holstein, Stormarn och Dithmarschen, Greve till Oldenburg och Delmenhorst, etc.etc.^[6]

Adolf Fredrik som kungRedigera

Adolf Fredrik blev likväl inte ett Rysslands verktyg: han bröt snart med Elisabet. Men liksom hans val hade varit en partisak, så blev han själv som kung en lekboll i partiernas och sin gemåls händer. Hans betydelse i Sveriges historia blev ringa, fastän hans gemål, Lovisa Ulrika av Preussen, genom sina försök att höja kungens makt gav anledning till åtskilliga partistrider. Först slöt sig det unga tronföljarparet till hattpartiet, därtill förmått av förespeglingen om utvidgad makt och av vänskap för några av partiets ledande män, bland vilka särskilt Carl Gustaf Tessin stod tronföljaren och hans gemål nära och blev själen i det glada umgängesliv som omgav dem. Men när hattarna segrat över mössorna vid 1746–47 års riksdag varken kunde eller ville de infria sina löften. De till och med tvingade Adolf Fredrik att till Danmark göra medgivanden som sårade hans känslor såsom medlem av holsteinska hertighuset och biföll en förlovning mellan den unge prins Gustaf och den danska prinsessan Sofia Magdalena. I och med detta upplöstes förbundet mellan hovet och hattpartiet, och efter Adolf Fredriks tronbestigning inträdde öppen fiendskap dem emellan. Ett nytt parti, det så kallade hovpartiet, uppstod kring kungaparet för att stödja dess numera öppet framträdande strävan efter utvidgad makt. För att vinna popularitet företog Adolf Fredrik resor i landsorten och gjorde därvid även ett besök i Finland, varifrån han tog återvägen runt om Bottniska viken. Mellan rådet och kungen uppstod häftiga strider angående gränserna för kungens personliga inflytande på regeringen, och denna konflikt gick slutligen därhän att den hotade att förlama hela riksstyrelsen. Vid riksdagen 1755–56 vände sig både kung och råd till ständerna med sina klagomål. Då fick rådet rätt att, när kungen vägrade underskriva dess beslut, nyttja en kunglig namnstämpel. Utan hänsyn till kungaparets önskan ombyttes guvernör, kavaljerer och lärare för de unga prinsarna, och för att komma åt drottningen anbefalldes en undersökning om kronjuvelerna, av vilka drottningen misstänktes ha pantsatt en del för att få medel till sina revolutionsplaner. Allt detta drev hovets anhängare till det illa planlagda och ledda revolutionsförsöket i juni 1756, vilket slutade med att föra flera av kungaparets vänner och verktyg på schavotten och föranledde ytterligare inskränkningar i kungens makt. Kungaparet tvingades under förnedring lyssna till en akt med ett ultimatum: antingen göra avbön, eller skiljas från kronan.

Den 26 maj 1756 beslutade riksdagen att kung Adolf Fredrik skulle signera regeringsbeslut med en kunglig namnstämpel, eftersom kungen ansågs vara ointresserad av att regera och hellre stod vid sin älskade svarvstol och tillverkade snusdosor. Av det skälet samlades därför ofta ärenden på hög utan att skrivas under inom rimlig tid. Namnstämpeln fick användas i de fall då kungen efter minst två tillsägelser vägrat underteckna regeringsakter, eller då kungen till följd av ovilja nekade underteckna de utnämningsärenden vilka gått hans personliga vilja emot.^[7]

Snart kom emellertid för hattpartiet vedergällningens stund. Redan 1760 kunde hovet ånyo uppträda och spela en politisk roll i förbund med de yngre mössorna. Då dessa 1765 kom till makten visade det sig att hovets planer fann lika avgjorda motståndare hos dem som förut hos hattarna. Hovet närmade sig hattpartiet, och avtalade med detsamma en plan att gemensamt störta mössorna och genomföra reformer i författningen. För att tvinga rådet att sammankalla riksdag förmåddes Adolf Fredrik 1768 att lägga ner regeringen och sedan riket i sex dagar varit utan regerande kung under Decemberkrisen 1768 måste rådet ge efter, varpå kungen återtog styrelsen. På den följande riksdagen (1769) störtades mössregeringen, och en ny rådkammare, sammansatt av hattpartiets och hovpartiet i förening, kom till makten.

Adolf Fredriks dödRedigera

Adolf Fredrik hade under en period i början av 1771 vistats på hälsohem. Efter återkomsten till Stockholm drabbades han efter en riklig måltid den 12 februari 1771 av magkramp och yrsel, fick ett slaganfall, och avled.

I bulletinen om kungens död står följande att läsa: "Hans Majestäts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, rofvor, hummer, kaviar, böckling och champagnevin."^[8]

"Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt, utan att dö en prostdöd" skriver den samtida greve Johan Gabriel Oxenstierna.

BarnRedigera

Barn av okänt kön och namn (dödfött 1745)
Gustav III (1746-1792), kung av Sverige 1771-1792
Karl XIII (1748-1818), kung av Sverige 1809-1818
Fredrik Adolf (1750-1803)
Sofia Albertina (1753-1829)

Även Frederici Fredriksson och Lolotte Forssberg har uppgivits som barn till kung Adolf Fredrik, utanför äktenskapet.

AnfäderRedigera

Fredrik III av Holstein-Gottorp

Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp

Marie Elisabeth av Sachsen

Kristian August av Holstein-Gottorp

Fredrik III av Danmark

Fredrika Amalia av Danmark

Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg

Adolf Fredrik

Fredrik VI av Baden-Durlach

Fredrik VII av Baden-Durlach

Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken

Albertina Fredrika av Baden-Durlach