Romanska språk

grupp av indoeuropeiska språk som utvecklats ur latin

Romanska språk är en grupp av indoeuropeiska språk som utvecklats ur latinet. De utvecklades ur talspråksvarianten (vulgärlatin) och skiljer sig kraftigt från det klassiska latinska skriftspråket.[1] Namnet har språkgruppen fått av staden Rom, som romarna som talade latin hade som huvudstad.

Romanska språk
SpråkfamiljIndoeuropeiska
latinska alfabetet
Officiell status
Officiellt språk iLatinamerika, delar av Afrika, Asien, Nordamerika, Västeuropa, Sydeuropa och Oceanien
Språkkoder
ISO 639‐3
Romanska språkens utbredning.
  Officiellt språk
  Officiell status eller samexisterar
  Kulturellt eller andraspråk

Historia redigera

Under Romerska riket talades vulgärlatin i de länder där man i dag talar romanska språk. Eftersom vulgärlatinet huvudsakligen var ett talat språk råder det osäkerhet om hur enhetligt detta språk var, men det torde ha påverkats av de språk som talades i olika områden av det utsträckta riket. Efter romarrikets fall utvecklades vulgärlatinet sakta till de språk och dialekter som i dag utgör de romanska språken. Denna utveckling är dock inte dokumenterad eftersom det klassiska latinet användes som skriftligt kommunikationsmedel.

Utvecklingen mot skriftliga former av de romanska språken skedde gradvis. Ett av de tidigaste exemplen på detta är eden i Strasbourg från år 842 där texten är skriven på gammalfranska och gammaltyska. Processen mot en större skriftlig användning av de romanska språken skedde mycket långsamt. Under en lång period användes latin och de romanska språken sida vid sida.

Uppfinnandet av boktryckarkonsten och framväxten av nationalstaterna på 1400- och 1500-talet ledde till en allt större utveckling mot standardiserade skrivna språk innanför politiska gränser, något som ofta favoriserade en språklig variant framför andra. Det är också i detta sammanhang man bör se debatten mellan språk och dialekt inom de romanska språken. I de olika nationsstaterna växer långsamt en variant fram på bekostnad av andra varianter och blir ett standardspråk som beskrivs i ordböcker och grammatikor. Övriga varianter inom en nationsstat lever dock vidare huvudsakligen som lokala talspråk, men ofta en begränsad skriftlig användning. Flera olika faktorer under 1900-talet som den ökade skolariseringen, den ökade kommunikationen mellan landsdelar, framväxten av radio, tv, tidningar har dock i många länder påverkat utvecklingen mot mindre användande av den lokala talspråksvarianten till fördel för det officiella språket. Eftersom de lokala talspråken inte alltid har en etablerad skriftnorm eller lärs ut systematiskt i skolan, finns det en risk att flera av dessa dör ut på sikt om utvecklingen mot en starkare språkcentralisering fortsätter.

Som resultat av kolonialismen spreds de romanska språken till alla världsdelar. Senare har också en mängd kreolspråk utvecklats ur främst franskan och portugisiskan.

Indelning redigera

Antalet romanska språk är ett ganska omtvistat område, där flera språk ligger i gränslandet mellan dialekt och språk. Nedan listas romanska språk efter gruppering, inklusive språken i gränslandet.[2]

Kreolspråk bildade på romanska språk redigera

Det finns ett antal kreolspråk som bildades utifrån olika romanska språk. I regel har de skapats i miljöer som varit koloni till någon europeisk stat med ett romanskt språk som officiellt språk.

Utbredning redigera

 
Romanska språk i världen
  spanska
  portugisiska
  franska
  italienska
  rumänska
 
De största romanska språken

Romanska språk talas i alla världsdelar, men främst i Europa och Latinamerika. I stora delar av Afrika, och i mindre utsträckning i Asien, används romanska språk som lingua franca.

I ett antal länder eller regioner är olika romanska språk majoritetsspråk eller har ställning som officiellt språk. Dessa listas nedan.

Franska redigera

Hade 2010 cirka 75 miljoner modersmålstalare. Där ingick 53 miljoner i Frankrike, 3,8 miljoner i Belgien, 1,4 miljoner i Schweiz och 7,3 miljoner i Kanada.[4] Språket talas även som andraspråk eller lingua franca av ytterligare ett par hundra miljoner.

Italienska redigera

Talades 2010 som modersmål av knappt 60 miljoner, varav 54 miljoner i Italien.[5]

Katalanska redigera

Har cirka 6,5 miljoner talare i främst Katalonien, men även i omgivande områden. Sägs ibland vara en språkgrupp, om baleariska, valencianska och vissa varianter i östra Aragonien räknas som egna språk.[6]

Occitanska redigera

Språk eller grupp av språk i främst södra halvan av Frankrike. Antalet aktiva talare har noterats som 2 miljoner, medan ytterligare 9 miljoner sägs behärska språket.[3]

Portugisiska redigera

Antalet talare var 2009 dryg 215,5 miljoner. De flesta (197 miljoner) bodde då i Brasilien, medan det fanns 10,2 miljoner i Portugal.[7]

Rumänska redigera

Antal talare är (2020) cirka 24 miljoner. 20 miljoner av dessa bor i Rumänien, där de motsvarar 90 procent av befolkningen.[8]

Spanska redigera

Antal talare var 2007 386 miljoner, varav 90 procent i Nord- och Sydamerika.[9]

Forskning redigera

Romanistiken är den vetenskapsgren som sysslar med forskning rörande romanska språk och romansk kultur.[10]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ ”romanska språk - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/romanska-spr%C3%A5k. Läst 9 augusti 2020. 
  2. ^ 5 - INDO-EUROPEAN phylosector. linguasphere.info. 2000. sid. 390-410. http://www.linguasphere.info/lcontao/tl_files/pdf/master/OL-SITE%201999-2000%20MASTER%20ONE%20Sectors%205-Zones%2050-54.pdf. Läst 10 augusti 2020  Arkiverad 27 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] ”occitanska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/occitanska. Läst 10 augusti 2020. 
  4. ^ [a b] ”franska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/franska. Läst 10 augusti 2020. 
  5. ^ ”italienska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/italienska. Läst 10 augusti 2020. 
  6. ^ ”katalanska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/katalanska. Läst 10 augusti 2020. 
  7. ^ ”portugisiska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/portugisiska. Läst 10 augusti 2020. 
  8. ^ ”rumänska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rum%C3%A4nska. Läst 10 augusti 2020. 
  9. ^ ”spanska - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/spanska. Läst 10 augusti 2020. 
  10. ^ ”romanistik - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/romanistik. Läst 9 augusti 2020. 

Externa länkar redigera