Wikipedia

Göta älv

stor älv i sydvästra Sverige

Göta älv är en stor flod i sydvästra Sverige. Den avvattnar Vänern och mynnar ut i Kattegatt i Göteborg på svenska västkusten.

Göta älv
Flod
Trollhättefallen
Land Sverige, Norge
Källa Västra Härjedalen
Mynning Göteborg
Längd 93 km
Flodbäcken 50 229 km²
Vattenföring
 - medel 570 m³/s
Geonames 2711560
Läge för Göta älvs utflöde.
Läge för Göta älvs utflöde.
Läge för Göta älvs utflöde.
Map
Göta älv med biflöden
Göta älv vid P.A. Carlmarks i Älvängen. Mars 2009.
Vy över Göta älv från Marieholmsbron. Gasklockan till vänster i bakgrunden. Göteborg 2009.

Vid inloppet från Vänern har staden Vänersborg anlagts. Totala höjdskillnaden ner till havsnivån är 44 meter, varav 32 meter historiskt har utgjorts av de väldiga Trollhättefallen. Dessa är idag normalt ersatta av vattenkraftverk och slussar (Trollhätte kanal). Resten av älven har ett lugnt flöde med cirka 12 meters nivåskillnad på 80 km. Vid Kungälv delar sig älven i två armar. Den östra armen heter fortsatt Göta älv och passerar genom Göteborg innan den mynnar i Älvsborgsfjorden i Kattegatt. Den andra flodarmen är Nordre älv, som mynnar 12 km längre norrut. Ön Hisingen utgör landet mellan de två flodarmarna.

Älvens längd är 93 km. Tillsammans med Klarälven blir total längd 731 km. Avrinningsområdet om 50 000 km2 är Sveriges största. Medelvattenflödet om 565 m3/s är också högst i Sverige, men under vårfloden är många norrlandsälvar vattenrikare.

Före freden i Roskilde 1658 var Göta älv delvis gränsflod mellan Sverige och Norge, mellan landskapen Västergötland och Bohuslän. Idag ligger floden helt inom Västra Götalands län.[1][2][3][4][5]

Vattenföring och topografi

redigera
 
Bifurkationen där Göta älv delar sig. Göta älv rinner uppifrån och Nordre älv tar av åt vänster i bild.
 
Färjorna Elvy, Älvfrida och Älv-Snabben på väg till och från Lindholmenspiren en decembermorgon 2019

Medelvattenföringen vid mynningen är cirka 570 kubikmeter i sekunden, med ett maxflöde på cirka 1 000 kubikmeter per sekund (genomsnitt för perioden 1961–1990). Avrinningsområdet är 50 229 kvadratkilometer (inklusive Vänerns alla tillflöden), varav 42 468 kvadratkilometer i Sverige och resten i Norge.[6] Göta älvs dalgång är ett cirka 850 kvadratkilometer stort område, i en cirka 4 kilometer bred korridor längs Göta älv, från Vänern till Agnesberg i Göteborgs kommun. Därefter fortsätter dalgången som tektonisk zon tvärs över Säveådalen och går mot Kungsbacka, där den löper vidare på östsidan av Onsalalandet. Ännu längre söderut fortsätter sprickzonen ut i Kattegatts urberg.

Topografin är 0–100 meter över älvens yta,[7] medan den relativa reliefen – avståndet mellan högsta och lägsta nivå hos bergytan i dalgången – uppgår till 200–250 meter, vilket är i nivå med de djupaste fjordarna i Bohuslän.[8]

 
Klarälvens/Göta älvs källa på nordöstsluttningen av fjället Brändstöten i Härjedalen.

Både med avseende på vattenföring och avrinningsområde är Göta älv Sveriges största vattendrag. Vänerns största tillflöde är Klarälven. Räknat från Klarälvens källa, som ligger i västra Härjedalen, utgör Göta älv dessutom sista biten i Sveriges längsta vattendrag, vanligen benämnt Göta älv–Klarälven, med en totallängd på 756 kilometer från källan till havet.[9]

Den egentliga Göta älv lämnar Vänern vid Vargön, strax öster om Vänersborg, går söderut via Trollhättan, Lilla Edet, Ale och Kungälv, där den delar sig i två armar. Den norra armen kallas Nordre älv, medan den södra behåller namnet Göta älv (även kallad Göteborgsgrenen). Båda rinner ut i Kattegatt, på en dryg mils avstånd från varandra. Mellan dessa två älvarmar ligger ön Hisingen. Upp till 75 procent av vattenföringen går ut i Nordre älv. Rinntiden från Vänern till havet är 1,5–5 dagar.[10] Den totala fallhöjden mellan Vänern och havet är 44 meter. Vid kraftverksdammen i Trollhättan sänker sig vattenytan cirka 33 meter genom Trollhättefallen.

Gränsen mellan älven och havet vid mynningen går enligt Fiskeriverket längs en linje från nordligaste udden på Älvnabben vid Västerberget i Långedrag över Knippelholmens fyr till västra piren vid Arendals småbåtshamn på Hisingen.[11]

En av de viktigaste användningarna av älven är som vattentäkt för dricksvatten för inemot 700 000[12] personer, som får sitt vatten helt eller delvis från Göta älv. Älven används också av industrin för kyl- och processvatten, som recipient för avloppsvatten, för kraftproduktion och som farled.

1937 trädde Vänernregleringen i kraft. Sedan dess är vattenföringen reglerad såväl dygnsvis som över längre tid.[13] Olika risker måste vägas mot varandra: de ökade riskerna för översvämningar uppströms Vänern till följd av klimatförändringen vägs mot riskerna för fler jordskred nedströms Vänern.

Göta älvs vattenvårdsförbund bildades 1957, för att få kontroll över de vid denna tid kraftiga föroreningarna. Enligt förbundet var nivån på organiska föroreningar år 2000 nere på 1905 års nivå.[14]

(Notera att listorna nedan i möjligaste mån är organiserade medströms.)

Namnet

redigera

Adam av Bremen omtalade i Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum från omkring 1070 och bevarad i en avskrift från 1200-talet Göta älv både som Albis, en latinisering av den germanska formen av ordet älv, och som Gothelba, en latinisering av det fornvästnordiska Gautelfr. Båda benämningarna har sin motsvarighet i fornvästnordiska skrifter. Snorre Sturlasson kallade före 1240 älven för enbart Elfin. Namnet skrevs på 1200-talet Gautelfr, omkring 1325 Elfr, 1644 Stora Elffwan och först 1686 Giötha Ellf. Att kalla älven för enbart Älven har sin motsvarighet i tyska Elbe.[15][16]

Det finns två tolkningar av Gautelfr. Enligt den ena kan förleden härledas till substantivet gaut med betydelsen "utgjutning, utflöde, utlopp", syftande på älvens inlopp från Vänern.[16] Enligt den andra tolkningen, som är den nu förhärskande, syftar förleden på folkslaget götar och Gautelfr skulle då helt enkelt stå för "götarnas älv".[15][16]

Geologisk utveckling

redigera

Stora förändringar har skett från isavsmältningen och fram till idag. Inlandsisen försvann från Göteborgsområdet för cirka 14500 år sedan. Drygt 2000 år senare hade isen smält bort från hela Götaälvdalen. Den snabba landhöjningen medförde att älvdalen för 11000 år sedan utvecklades från skärgård till ett havssund. Vänern var som ett innanhav med förbindelser till öppet hav via ett antal trånga sund. Vid denna tid låg fortfarande inlandsisen över norra Vänernområdet. För drygt 10000 år sedan, i samband med att klimatet blev varmare, blev Vänern en insjö.

Göta älvdalens berggrund domineras av gnejs, men har även inslag av diabas och granit. Göta älvdalen är en utpräglad sprickdal med både väl utbildade och oregelbundna dalsidor. Älvdalens ravinlandskap har bildats genom vattenerosion, ras och skred. Dalgången avgränsas av karga berg som reser sig cirka 100 m över dalbotten. När inlandsisen smälte bort kom stora mängder suspenderade silt- och lerpartiklar att föras ut i havet där de avsattes som glacial lera. Nära iskanten och vid stora flöden av smältvatten bildades glacial lera. Efter isavsmältningen har delar av den glaciala leran och andra jordarter successivt eroderats. En ny jordart har bildats, som benämns postglacial lera. När klimatet blev varmare började också en hel del organiskt material som till exempel alger att inlagras i lerorna. Glacial lera utgör den helt dominerande jordarten och lermäktigheten är normalt större i de södra delarna än i de norra.

Tidigare delade sig älven ovanför Lindholmen i Göteborgs hamnbassäng. Den ena grenen var den ännu existerande älvfåran, den andra var Kvillen, ej att förväxla med Kvillebäcken. Kvillen passerade mellan Ramberget och Lindholmen och fortsatte genom Sannegårdsviken till dess att den förenade sig med huvudfåran mellan Slotts- och Sörhallsbergen.[17]

Farled

redigera
Huvudartikel: Trollhätte kanal

Trollhätte kanal är farleden genom Göta älv från Vänern till Kattegatt med anslutande slussverk (i Vänersborg, Trollhättan och Lilla Edet) och kanaler.

Övrig trafik

redigera
 
Stallbackabron

Broar

redigera

Se även Trollhätte kanal och Nordre älv.

Fortsätter i en fast järnvägsbro.
1877–1913 fanns en provisorisk svängbro på platsen, som 1913 ersattes av en permanent. Ursprungligen byggd för Bergslagernas Järnvägar (BJ).
 
Strömkarlsbron
 
Oscarsbron
 
Angeredsbron

I Trollhättan finns ett antal broar till och från öarna i älven. Dessa korsar inte farleden[18]:

  • Mossbergsbron, mellan Mossberget och Hjulkvarnsholmen
  • Lilla Spiköbron, mellan Prästskedesholmen och Mossberget
  • Spiköbron, mellan Spikön och västra älvstranden, 1941
  • Malgöbron, mellan Spikön och Malgön, 1990
Ersatte en äldre bro.
  • Strömkarlsbron, mellan Malgön och västra älvstranden via Gullön, 1908
  • Stora Luckans betongbro, över Olidans regleringskanal, mellan Spikön och Malgön via Åker, 1915
  • Kyrkbron, över Olidans och Hojums intagningskanaler, mellan Åker och Toppön via Malgön
  • Oscarsbron, mellan Toppön och västra älvstranden, 1969
Det har även funnits en äldre Kung Oscars bro på samma plats.
  • Betongbron vid Olidans reparationshall över Olidans intagningskanal, 1921
  • Flottbergsbron, en hängbro nedströms Olidestationen. Ursprungligen använd vid utbyggnaden av Olidestationen.

Nedströms Trollhättan:

Tunnlar

redigera

Färjelägen

redigera

Se även Nordre älv och Göteborgs hamn.

Ångbåtstrafik

redigera

Huvudartikel Göta älvs ångbåtslinjer. Se även Göta kanal.

Lokal passagerartrafik i linjefart på Göta älv och Nordre älv pågick från 1830-talet till 1950-talet.[20][21] Innan tågtrafiken på Bergslagsbanan mellan Göteborg och Trollhättan började 1877, var ångbåt det snabbaste färdmedlet på sträckan.

Naturresurser och miljö

redigera

Kraftstationer

redigera

I slutet av 1800-talet började vattenkraftverk att byggas för elproduktion i Sverige. De första kraftstationerna anlades på 1880-talet för att förse städer och industrier med belysning. I början av 1900-talet bestämde sig staten för att bli företagare i kraftverksbranschen och byggandet av det första kraftverket i Göta älv bidrog till "det moderna Sveriges födelse." Bygget av slussar och kraftstationer medförde att Göta älv kunde nyttjas för transport- och industriverksamheter.

Vattenkraftverken utnyttjar älvens fallhöjd och vattenflöde. Det är med andra ord vattnets lägesenergi mellan två nivåer som utnyttjas för att skapa elektricitet. För att öka fallhöjden och kunna lagra vatten bygger man dammar. Dammarna skapar stora vattenmagasin som gör det möjligt att anpassa elproduktionen efter säsong och användning. Överskottsvatten, som kan bildas vid snösmältning och höstregn, kan lagras för att användas under de perioder när mer el behövs. Vänern, Sveriges största sjö, har det största vattenmagasinet i Sverige och det tar cirka nio år att byta ut allt vatten i Vänern. Av Vänerns totala volym, som uppgår till 153000 miljoner kubikmeter, är cirka 6 procent (9180 miljoner kubikmeter) möjliga att utnyttja för vattenkraft.

Första etappen av Olidanstationen invigdes 1910, och stationen var färdigbyggd 1921. Olidan var det första större vattenkraftsprojektet i Sverige, anpassat för en vattenföring på 250 kubikmeter per sekund och var Sveriges största kraftstation ända in på 1940-talet. I dag klarar anläggningen 950 kubikmeter per sekund och effekten är 220 megawatt. På Fallens dag öppnas dammarna och dagens turister kan få uppleva lite av de forna fallens mäktighet.

Det finns i dag cirka 1800 vattenkraftverk i Sverige och av dem är drygt 200 större med definitionen att de har en effekt på 10 megawatt eller mer. Kraftverken i Norrland svarar för cirka 80 procent av vattenkraftsproduktionen i Sverige, där Stornorrfors i Umeå älv, med en årsproduktion på 2 252 GWh , är det största vattenkraftverket. I södra Sverige är Göta älv en betydande kraftleverantör. År 2004 producerade Göta älv 1,4 terawattimmar, vilket motsvarar 4 procent av Sveriges vattenkraftsproduktion och elbehovet för cirka 80 000 eluppvärmda småhus. Som jämförelse kan nämnas att det i Lule älv producerades 13,2 terawattimmar år 2004.

Råvattentäkt

redigera

Älven utgör råvattentäkt för kommunerna Trollhättan, Lilla Edet, Ale, Kungälv, Göteborg, Mölndal, Partille och Öckerö.

Vid råvattenintaget vid Lärjeholm tas det in cirka 2 000 liter vatten per sekund. Det är mindre än en halv procent av älvens flöde. Ungefär hälften av det vatten som tas in leds direkt till vattenverket Alelyckan. Resten pumpas genom en bergtunnel till Delsjöarna som fungerar som råvattenmagasin för det andra vattenverket, Lackarebäck. De två vattenverken producerar tillsammans 170 miljoner liter dricksvatten varje dygn, vilket pumpas ut i det nästan 180 mil långa ledningsnätet. Göteborg vatten har sju mätstationer längs älven som kan rapportera förhöjda halter av vissa föroreningar. Det finns även ett samarbete med räddningstjänsten och kommuner uppströms om att rapportera olyckor och utsläpp. Vid indikationer eller misstankar om försämrad vattenkvalitet stängs intaget vid Lärjeholm och allt råvatten tas från Delsjöarna. Vatten kan vid behov också pumpas från Rådasjön till Delsjöarna eller till vattenverket vid Lackarebäck. Tillsammans klarar Delsjöarna och Rådasjön Göteborgs råvattenförsörjning i mer än en månad. Råvattenintaget vid Lärjeholm stängs ungefär 100 dagar om året, och den vanligaste orsaken till detta är att saltvatten från havet tränger in vid pålandsvind eller andra väderfenomen. Vid risk för saltvatteninträngning kan skärmen i Ormo skärmanläggning aktiveras, vilket omfördelar flöde från Nordre älv till Göteborgsgrenen. Det högre flödet gör att gränsen mellan sött och salt vatten hamnar närmare havet.

Vattenverken är:

Råvattenkvalitet: I sju mätstationer, från Vänerns utlopp till råvattenintaget vid Lärjeholm, övervakas vattenkvaliteten kontinuerligt. Mätvärden för pH, turbiditet (grumlighet), konduktivitet (salthalt) och redoxpotential (syra/basförhållande) överförs till kontrollrummet på Alelyckans vattenverk och provtagning kan automatiskt starta om vattenkvaliteten skulle avvika från det normala. Utöver detta finns ett omfattande provtagningsprogram såväl på vattnet i Göta älv som på det råvatten som tas in på vattenverken. Totalt analyseras ett 70-tal ämnen (parametrar).

Råvattenskydd: Råvattentäkterna kan sägas utgöra en sårbar del i dricksvattenförsörjningen eftersom de påverkas av de verksamheter och aktiviteter som förekommer inom det aktuella avrinningsområdet. De måste därför skyddas mot utsläpp, föroreningar och sådan användning av mark och vatten som på sikt kan påverka vattenkvaliteten negativt. Göta älvs skyddsområde omfattar ett cirka 28 kvadratkilometer stort område från Lärjeholm i söder till Surte hamn i norr. Rinntiden från skyddsområdets norra gräns ner till råvattenintaget vid Lärjeholm är tre timmar.

Sportfiske

redigera

Sportfiskemöjligheterna i Göta älv är mycket goda. De mest betydelsefulla arterna för sportfisket är lax, öring, gädda, abborre, ål, sik och karpfisk som mört, id och braxen. Nordre Älv har ett av Västsveriges bästa gäddvatten och laxfisket i Göta älv är ett av de förnämsta i landet. Lilla Edets laxfiske nedströms Lilla Edets kraftverk är kanske Sveriges bästa laxfiskeplats. Under år 2000 fångades över 2000 laxar på den 700 meter långa sträckan, vilket motsvarar lika många laxar som totalt fångades i alla andra västkustälvar under samma år.

Göta älvs ursprungliga laxstam dog sannolikt ut i samband med den omfattande vattenkraftverksutbyggnaden i Trollhättan och Lilla Edet under 1900-talets första hälft. Regleringen av Vänern innebar att den unika Göta älvlaxen försvann, medan biflödena Säveån och Grönån har lyckats behålla sina. De senaste årens återinplantering av genetiskt närstående lax från Säveån har dock gjort Göta älv till en av Sveriges bästa laxfiskevatten. Laxen i Säveån, Grönån och Göta älv uppehåller sig som vuxen i Nordatlanten, men vandrar under leken åter upp i dessa vattendrag.

Göta älv är en av Sveriges fiskrikaste älvar. Även artrikedomen är stor; av 59 svenska insjöfiskar (enligt Naturhistoriska Riksmuseet)[22], är 35 arter belagda i Göta älv. Förutom de som nämnts ovan även vimma, färna, stäm, bäcknejonöga, björkna, ruda och elritsa. Sex arter är rödlistade: havsnejonöga, hornsimpa och öring klassas som hänsynskrävande; faren klassas som sällsynt; medan lax och asp är klassade som sårbara. Härutöver klassas två arter som försvunna: harr och atlantisk stör.[14]

Den senaste stören som säkert observerats nära Göta älv, fångades 1985 utanför Hanstholm på Jylland och vägde 137 kilo.[14]

Fiskodling

redigera

Det finns två fiskodlingar i anslutning till Göta älvs avrinningsområde nedströms Vänern. En laxodling finns i Anten och en vid Delsjön (Sjölyckans fiskodling). Tidigare fanns också en fiskodling vid Vargön utanför Vänersborg, men denna är nedlagd.

Sjölyckans fiskodling vid Delsjön producerar nästan bara laxsmolt för utsättning i Göta älv, men även i Mölndalsån. Totalt sätts cirka 30000 laxsmolt ut varje år. Förutom lax odlas öring i ett mindre antal. Verksamheten vid Antens fiskodling har minskat betydligt under senare år.

Reningsverk

redigera

Reningsverk finns i området. Bland annat Ryaverket vid Hisingen i Göteborg.

Tillverkning

redigera

Varv

redigera

Det har funnits minst 33 varv mellan Vänersborg och Göteborg. Många har varit små och lokala.[23][24] De större är:

Industrier

redigera

Älven som transportled samt tillgången på vattenkraft, gav Göta älvdalen en kraftig industriell expansion från mitten av 1800-talet.

Se även Nordre älv, Säveån och Mölndalsån.

Administration och befolkning

redigera

Kommuner och tätorter

redigera

Se även Nordre älv, Säveån och Mölndalsån.

Före detta städer

redigera

Före detta köpingar

redigera

Före detta härader

redigera

Före detta municipalsamhällen

redigera

Historia

redigera

De äldsta arkeologiska fynden vid Göta älv med anknytning till sjöfart är Äskekärrsskeppen. Det första av dessa hittades 1933 nordväst om Alafors i Starrkärrs församling, Ale kommun och var ett fraktfartyg, daterat till 930-talet.[25][26][27] Fram till slutet av 1800-talet kantades Göta älvs stränder i Göteborg av stora vassbälten, som kallades stadsvassarna.

Tullstationer

redigera

Före Freden i Roskilde 1658 utgjorde en kortare och en längre sträcka av älven riksgräns mellan Norge och Sverige: Dels från Kvillebäcken på Hisingen till strax söder om nuvarande Surte; dels från Viken, strax norr om nuvarande Bohus till Åkerströmsån, sydväst om nuvarande Trollhättan. I Ale härad fanns tullstationer vid Lödöse i Sankt Peders socken, Hamnen i Skepplanda socken och Viken i Nödinge socken. I Vättle härad fanns en vid Lärje i Angereds socken.[28]

Fästningar

redigera

Före mitten av 1200-talet var Göta älv skärningspunkt för alla de tre nordiska rikena. Redan tidigare hade älven varit en viktig handelsled, varför den också var en angelägenhet ur försvarssynpunkt.[25][29]

Se även Nordre älv och Göteborgs befästningar.

Sätesgårdar

redigera

Se även Nordre älv och Göteborgs landerier.

Natur och geografi

redigera

Jordskred

redigera

Huvudartikel: Jordskred

Det har inträffat minst 15 omfattande jordskred i Göta älv (med tillflöden) mellan 1150 och 1996, där det äldsta noterade skredet, det så kallade Jordfallet (fall = gammalt namn för skred) inträffade omkring år 1150 på älvens östra sida i Bohus. Skredet (60–65 ha) omfattade i stort hela nuvarande Bohus samhälle och skredkanten ligger cirka 1,5 kilometer från älvens strandlinje.

Det började emellertid luckras upp under 1300-talets första decennium. För 800 år sedan låg havsytan cirka två meter högre än i dag (2006) och de båda älvgrenarna som omger Hisingen var snarare att betrakta som två havsfjordar. Någon gång i mitten av 1100-talet inträffade alltså Jordfallet, det mest dramatiska av alla ras i älven som man känner till. Plötsligt, på någon minut, täpptes det fem hundra meter breda sundet vid Bohus till, om inte helt så nästan. Bara en liten del av vattnet kunde ta vägen genom den östra älvarmen. Allt vatten från älven tvingades ut i Nordre älv, sannolikt med en flodvåg som följd. E45 liksom järnvägen och EKA Chemicals AB ligger i dag på rasmassorna från Jordfallet.

Skreden är bland andra:

Naturreservat

redigera

Invid och i älven finns flera naturreservat som förvaltas av Västkuststiftelsen.[49]

Öar

redigera

Se även Trollhätte kanal och Nordre älv.

Älvens största ö är Hisingen mellan Göta älv, Nordre älv och Kattegatt. Den näst största naturliga ön är Tjurholmen vid Romelanda. Flera öar har bildats när kanalerna anlagts. Några öar har sprängts bort i samband med kanalbyggena, medan andra har förbundits med fastlandet genom meandring och utfyllnad.

  • Huvudnäsön, Vänersborg
  • Näset, Västra Tunhems socken
  • Korsön, Trollhättan
  • Kolön, Trollhättan
  • Lövön, Trollhättan
  • Flintön, Trollhättan
  • Grötholmen, Trollhättan
  • Bockön, Trollhättan
  • Sågarön, Trollhättan
  • Slottsön, Trollhättan
  • Ljungön, Trollhättan
  • Långön, Trollhättan

Tillflöden

redigera

Se även Nordre älv.

Tillflödenas namn och positioner kan hittas i Internetbaserade karttjänster[50][51].[52][53]

Flera av de åar och bäckar som rinner ut i Göta älv är viktiga lokaler för den rödlistade flodpärlmusslan. Bland annat finns arten i Åkerströmsån och Grönån.

Sjöar

redigera

Några större sjöar med avrinning i Göta älv.

Sjöarnas namn och positioner kan hittas i Internetbaserade karttjänster[50][51].[52][53]

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304121358/http://www.vattenorganisationer.se/gotaalv/downloads/33/FaktaomGotaalv2005slutversion_tryck07.pdf. Läst 8 november 2016. 
  2. ^ Göteborg, red. Jan Jonasson, utgiven av Svenska Turistföreningen, STF-landskapsserie, Esselte, Nacka 1978 ISSN 0347-6081 "Hur landet formats", professor Sten Rudberg, s. 168
  3. ^ Göteborg - 777 frågor & svar, Sören Skarback, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1997 ISBN 91-7029-335-X s. 96
  4. ^ SMHI Faktablad nr 44, 2010, Sveriges vattendrag
  5. ^ Sveriges Nationalatlas, Klimat, sjöar och vattendrag, sidan 110, ISBN 91-87760-31-2
  6. ^ ”Län och huvudavrinningsområden i Sverige (SMHI)”. Arkiverad från originalet den 28 september 2018. https://web.archive.org/web/20180928202529/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/lan_haro_huvud.pdf. Läst 2 september 2007. 
  7. ^ Göta Älvs dalgång : översiktlig markanvändning, huvudred. arkitekt Stig Granhed, Göteborgsregionens kommunalförbund, Göteborg 1976 s. 10-11
  8. ^ Kring Göta älv : studier i en dalgång, Göteborgs historiska museum, Älvsborgs länsmuseum och Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1993 ISBN 91-7029-111-X s. 12
  9. ^ Vattendragsregister (SMHI)
  10. ^ Göta älvs Vattenvårdsförbund s.17
  11. ^ Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön Arkiverad 19 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ Maria Axbrink. ”Göta älvs vattenvårdsförbund”. www.gotaalvvvf.org. https://www.gotaalvvvf.org/faktaomgotaalv/gotaalvsomresurs.4.36ddd7521666f30b8b9e06c8.html. Läst 22 maj 2024. 
  13. ^ Nationalencyklopedin
  14. ^ [a b c] Vattenmagazinet - Tillståndet i Göta älv med biflöden 1999–2000 Arkiverad 30 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Göta älvs vattenvårdsförbund
  15. ^ [a b] Svenskt ortnamnslexikon sid 103
  16. ^ [a b c] Ortnamn i Bohuslän sid 84
  17. ^ Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag - staden i söder, öster och norr, [Tredje delen], C R A Fredberg (1922). Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s. 980
  18. ^ Broar i Trollhättan Arkiverad 17 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine., Trollhättans kommun
  19. ^ Vid älven - Bygd och viking, årsskrift 1974–1978, red. Lili Kaelas, Göteborgs arkeologiska museum, Vasastadens Bokbinderi, Göteborg 1978 ISBN 91-85488-06-2 s.64
  20. ^ Svensk skeppslista 1837–1939 Arkiverad 18 november 2015 hämtat från the Wayback Machine. på Demografiska Databasen Södra Sverige
  21. ^ Skärgårdsbåtar.se
  22. ^ Svenska fiskar Arkiverad 29 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Naturhistoriska riksmuseet
  23. ^ ”Varvs- och Sjöfartshistoriska Föreningen i Göta älvdalen”. Arkiverad från originalet den 3 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070503155714/http://come.to/varfshistoriska. Läst 12 juni 2007. 
  24. ^ Varvshistoriska Föreningen i Göteborg Arkiverad 25 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  25. ^ [a b] Erik Lönnroth (red): "Bohusläns historia", Uppsala 1963
  26. ^ Göteborgs stadsmuseum
  27. ^ Sällskapet Vikingatida Skepp
  28. ^ Bror A. Andersson: Skepplanda socken sid 328
  29. ^ FMIS Fornsök Arkiverad 1 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine., Riksantikvarieämbetet
  30. ^ Nygård, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  31. ^ Rånnum, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  32. ^ Torpa, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  33. ^ Ström, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  34. ^ Haneström, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  35. ^ Torskog, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  36. ^ Alfhem, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  37. ^ Backa, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  38. ^ Viken, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  39. ^ Nödinge i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  40. ^ Södra Surte, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  41. ^ Bo Björklund: Kilanda - Ekman, von Schéele, Klingspor, Älvängen 2010, ISBN 978-91-633-7367-1 sid 143
  42. ^ Lerjeholm, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  43. ^ Bäckebol, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  44. ^ Hökälla, i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  45. ^ Program för detaljplan - Sannegårdshamnens yttre del Arkiverad 10 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine., Göteborgs kommun   PDF
  46. ^ Lindholmen i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  47. ^ Sannegården i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  48. ^ Elfsborgs Kungsladugård i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  49. ^ Västkuststiftelsen
  50. ^ [a b] Kartsök och ortnamn, Lantmäteriet
  51. ^ [a b] Informationskartan Västra Götaland Arkiverad 7 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine., Länsstyrelsens GIS-tjänst
  52. ^ [a b] Hitta.se
  53. ^ [a b] Eniro kartor
  54. ^ Satellitkarta - Mjörn

Källor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Avenius, Malin (1998). ”Hela gästgiveriet försvann i vattnet : än syns spåren av naturkatastrofen vid Göta älv 1648”. Populär historia (Lund : Populär historia) 1998:4: sid. 46-48 : färgill. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822.  Libris 2525550
  • Eriksson, Folke; Bryman, Werner (1992). Resa i Göta älv-dalen : från Nya Lödöse till Lilla Edet. [Göteborg]: [F. Eriksson]. Libris 1343995 
  • Hagberg, Johnny (2007). ”När dånet från Trollhättefallen hördes till Göteborg”. Meddelanden / Föreningen för Västgötalitteratur (Nossebro : Föreningen för Västgötalitteratur) 2007:3: sid. 9-12 : ill.  Libris 10533169
  • Hallberg, Stig (1990). Slussverken i Göta älv och kring Vänern. Ed: Zakariasson. Libris 889503 
  • Jakobsson, Eva (1993). ”Vargöfallet : en kraftmätning mellan privata och statliga intressen”. Polhem (Göteborg : Svenska nationalkommittén för teknikhistoria SNT) 1993 (11): sid. 51-65 : ill. ISSN 0281-2142 ISSN 0281-2142.  Libris 2844648
  • Jonsson, Oscar; Wilske, Gustaf (1960). Göta älv-dalen till Halle- och Hunneberg : geografisk exkursion. Göteborg: Göteborgs skolfören., Studieresekommittén. Libris 1555771 
  • Kring Göta älv : studier i en dalgång. Göteborg: Tre böcker. 1993. Libris 7592873. ISBN 91-7029-111-X 
  • Linge, Lars (2004). ”Göta älv : en riksgräns med problem”. Bohuslän 2004: sid. 53-68 : ill. 0348-937X. ISSN 0348-937X.  Libris 9827050
  • Storkull, Linda (2006). Fakta om Göta älv : en beskrivning av Göta älv och dess omgivning 2005. Göteborg: Göta älvs vattenvårdsförbund. Libris 10733902 
  • Söderpalm, Kristina (2014). ”Historiska resor i älvdalen”. Fynd / tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg 2014: sid. 86-95 : ill. ISSN 0282-7301.  Libris 21139316 - Behandlar älvdalen norr om Skepplanda.
  • Söderpalm, Kristina (2018). ”Historiska resor i älvdalen : en fortsättning”. Fynd / tidskrift för Göteborgs stadsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg 2017: sid. 77-88 : ill. ISSN 0282-7301.  Libris 21139316 - Behandlar älvdalen söder om Skepplanda.
  • Theliander, Claes (2000). ”Älven underlättade resandet”. Populär historia (Lund : Populär historia) 2000:1: sid. 61 : ill. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822.  Libris 8194620
  • Över havet : vad varje svensk bör veta om sjöfarten på Vänern och Göta älv. Göteborg: Sjöfartsforum. 1999. Libris 2870947 

Externa länkar

redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Göta_älv&oldid=56159284”