Faren
Faren (Abramis ballerus) är en art i familjen karpfiskar som liknar braxen.
| Faren Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Sverige: Livskraftig[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Underrike | Bilateria |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Infraklass | Teliostei |
| Överordning | Ostariophysi |
| Ordning | Karpartade fiskar Cypriniformes |
| Överfamilj | Syprinoidea |
| Familj | Karpfiskar Cyprinidae |
| Släkte | Abramis |
| Art | Faren A. ballerus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Abramis ballerus | |
| Auktor | Linnaeus, 1758 |
| Synonymer | |
| Ballerus ballerus (föråldrat) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Faren är en långsamt växande fisk, vid 3–4 år är den enbart 16 cm lång. Fullvuxen blir den vid 8–11 år och är då vanligen 25–35 cm lång. Som mest kan den bli 45 cm. Den väger vanligen mellan 300 och 600 gram, som mest 1 500 gram.[källa behövs]
Den skiljs enklast från andra svenska karpfiskar på sin breda analfena som ofta är uppemot en tredjedel av fiskens kroppslängd.[3]
Habitat [4] redigera
Faren är vanlig inom det område som begränsas av latitud 46,42° – 59,88°, longitud 13,11° – 30,78°
- Större floder som mynnar i
- Östersjön och Bottenhavet (saknas helt norr om latitud 62°)
- Nordsjön (Weser och Elbe)
- Svarta havet
- Azovska sjön (Don)
- Kaspiska havet (vanlig i Volga, sällsynt i Ural)
Utbredning i Sverige redigera
Begränsad spridning i Sverige, finns bland annat lokalt i Vänern, Hjälmaren och Mälaren samt i några vattendrag i Skåne.
Biotop [4] redigera
Faren hittas i både sötvatten och brackvatten. Den uppehåller sig ofta pelagiskt, men mindre individer hittas dock ofta i anslutning till vegetation.[3]
Faren och människan redigera
Faren är i modern tid ingen matfisk, men i Svarta jorden vid Birka, Mälaren, har man hittat ben av faren, vilket är en indikation på att faren funnits och fångats i Mälaren under vikingatiden.
Fiskens storlek och den ganska begränsade utbredningen gör att arten inte heller är någon viktig art i sportfiskesammanhang, men om man ska fånga arten är den säkraste lokalen antagligen Sagån mellan Enköping och Västerås, i slutet av april till början av maj. Faren lekvandrar under den perioden upp från Mälaren för att leka. Det svenska sportfiskerekordet kommer från just den platsen och tiden och var en fisk på nästan 900gr.[5]
Källor redigera
- ^ [a b] Freyhof, J. 2011 Ballerus ballerus . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 oktober 2023.
- ^ ”Förteckning över svenska fiskar (pdf)”. Arkiverad från originalet den 25 september 2006. https://web.archive.org/web/20060925082818/http://www.nrm.se/download/18.4e32c81078a8d9249800010214/svenska+fiskar.pdf. Läst 27 augusti 2006.
- ^ [a b] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet. 2005-. ISBN 91-88506-50-9. OCLC 71329634. https://www.worldcat.org/oclc/71329634. Läst 28 augusti 2020
- ^ [a b] ”Encyclopedia of Life”. Arkiverad från originalet den 6 april 2017. https://web.archive.org/web/20170406201307/http://www.eol.org/pages/212199/overview. Läst 5 april 2017.
- ^ ”Sportfiskerekord i sötvatten | Sportfiskarna”. www.sportfiskarna.se. https://www.sportfiskarna.se/Storfiskregistret/Sportfiskerekord-s%C3%B6tvatten?regid=20658. Läst 28 augusti 2020.
Externa länkar redigera
Delar av denna artikel baserar sig på en översättning från tyska Wikipedia Läst 20060827