Nils Erik Magnus Lönnroth, född 1 augusti 1910 i Göteborg, död 10 mars 2002 i Göteborg, var en svensk historiker och ledamot av Svenska Akademien från 1962 (stol nummer 10).[4]

Erik Lönnroth
Erik Lönnroth utövade både genom sin rent vetenskapliga gärning och genom sin verksamhet som universitets- och forskningspolitiker ett stort inflytande på svensk kulturpolitik under mer än ett halvt sekel. Foto från 1962.
Född1 augusti 1910[1]
Vasa församling[2]
Död10 mars 2002[3] (91 år)
Johannebergs församling[3]
BegravdÖstra kyrkogården, Göteborg[3]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidGöteborgs universitet[1]
SysselsättningHistoriker
Befattning
Stol nummer 10 i Svenska Akademien (1962–2002)[1]
ArbetsgivareGöteborgs universitet
Uppsala universitet
MakaEbba Lönnroth
(g. 1934–1949)
BarnLars Lönnroth (f. 1935)
Johan Lönnroth (f. 1937)
Louise Lönnroth (f. 1945)
Redigera Wikidata
Erik Lönnroths grav på Östra kyrkogården i Göteborg.

Biografi redigera

Erik Lönnroth var en av de mest betydelsefulla svenska historikerna under 1900-talet. Som historiker väckte han livet igenom både debatt och beundran för sitt sätt att utmana invanda tankemönster och omedvetna fördomar. Lönnroth gjorde betydelsefulla insatser inom flera historiska forskningsområden. Hans främsta och mest banbrytande insatser epokmässigt anses ligga inom fältet svensk medeltid.[5]

Erik Lönnroth tog studentexamen vid Högre latinläroverket i Göteborg 1928 och blev på hösten samma år inskriven vid Göteborgs högskola,[6] där han blev fil.kand. 1929 och fil.lic. 1932.[7] Han disputerade 1934 vid Göteborgs högskola på avhandlingen Sverige och Kalmarunionen 1397–1457. Lönnroth var professor i historia vid Uppsala universitet 1942–1953 samt vid Göteborgs universitet 1953–1977.[6]

Lönnroth skrev flera stora och uppmärksammade verk om svensk medeltid, som Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (1940). Han publicerade även uppsatser i det mindre formatet. Några av hans mest kända artiklar finns utgivna i samlingsvolymen En annan uppfattning (1949). Lönnroth var verksam inom flera forskningsområden. Bland annat skrev han den femte, avslutande delen av Den svenska utrikespolitikens historia (1959). 1962 blev han ledamot av Svenska Akademien. Från slutet av 1960-talet ägnade han stort vetenskapligt intresse åt Gustav III och hans tid. Boken Den stora rollen. Kung Gustaf III spelad av honom själv (1986) blev en stor framgång och översattes till flera språk.[5]

Bland hans offentliga uppdrag kan nämnas att han 1947 blev utsedd av regeringen att ingå i Sveriges Radios styrelse, där han 1967 efterträddes av Lars Gyllensten, och att han deltog som sakkunnig i flera statliga kommissioner.[8] Han var en av de Aderton i Svenska Akademien, ledamot av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungliga Vetenskapsakademien, Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg, Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala och Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund, samt hedersledamot av Vetenskapssocieteten i Lund (HedLVSL).[6][8][5][9]

Han är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.[10]

Familj redigera

Erik Lönnroth var son till Magnus Lönnroth, distriktssekreterare vid Statens Järnvägar (SJ) i Göteborg, och Gerda Lönnroth, född Kjellberg.[11] Han var gift första gången 1934–1949 med Ebba Lönnroth, ogift Lagercrantz (1908–1980), som var dotter till bankdirektören Carl Lagercrantz. De fick barnen Lars Lönnroth, Johan Lönnroth, Ivar Lönnroth (född 1940), medicine doktor och docent, samt Louise Lönnroth som 1998–2011 var landsarkivarie (chef) vid Landsarkivet i Göteborg. Erik Lönnroth var andra gången gift från 1949 till sin död med Lisa Lönnroth, ogift Hybinette (1913–2013) som tidigare hade varit gift med konstnären Stig Åsberg.[11][12] De fick tillsammans sonen Peter Lönnroth (född 1951), medicine doktor och docent.

Bibliografi (urval) redigera

  • Sverige och Kalmarunionen: 1397–1457 (doktorsavhandling 1934, nyutgåva 1969)
  • Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (1940, nyutgåva 1984)
  • En annan uppfattning: Essayer (1949)
  • Den stora rollen: Kung Gustaf III spelad av honom själv (1986)

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Nils Erik Magnus, f. 1910 i Vasa Göteborg Göteborgs och Bohus län, Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 23 juli 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Svenskagravar.se, Lönnroth, Nils Erik Magnus, läs online, läst: 23 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Erik Lönnroth i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 november 2015.
  5. ^ [a b c] Torstendahl, Rolf (2002). ”Arkiverade kopian”. Historisk tidskrift (Svenska historiska föreningen) 122 (4). Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924030456/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2002-4/pdf/HT_2002-4_586-601_torstendahl.pdf. Läst 23 november 2015. 
  6. ^ [a b c] Wolke, Lars Ericson (7 februari 2008). ”Erik Lönnroth – Orädd byråkrat tänkte tvärtom”. Populär Historia. Arkiverad från originalet den 24 november 2015. https://web.archive.org/web/20151124031939/http://www.popularhistoria.se/artiklar/erik-lonnroth-oradd-byrakrat-tankte-tvartom/. Läst 23 november 2015. 
  7. ^ Lönnroth, Nils Erik Magnus i Vem är det 1945
  8. ^ [a b] Larsson, Simon (2003). ”Arkiverade kopian”. Historisk tidskrift (Svenska historiska föreningen) 133 (2). Arkiverad från originalet den 24 november 2015. https://web.archive.org/web/20151124004454/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-2/pdf/HT_2013_2_145-173_larsson.pdf. Läst 23 november 2015. 
  9. ^ https://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/3031/621 Vetenskapssocieteten i Lund Årsbok 2018
  10. ^ ”Lönnroth, Nils Erik Magnus”. Svenskagravar.se. http://www.svenskagravar.se/index.php/visa_gravsatt/?ID=80000632&LOPNR=2107&DODS_DATUM=20020310&DISTRIKT=GOT100&KGARD=11&GRAV_NR_SELTYPE=E&ORDER_BY=fornamn&ORDER_DIRECTION=asc. Läst 23 november 2015. 
  11. ^ [a b] Vem är det 1993. Norstedts. sid. 734. https://runeberg.org/vemardet/1993/0734.html 
  12. ^ Lönnroth, Lars (23 februari 2013). ”Lisa Lönnroth”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/lisa-lonnroth. Läst 31 januari 2016. 

Externa länkar redigera

Företrädare:
Axel Brusewitz
Inspektor för Uplands nation
1946-1953
Efterträdare:
Folke Knutsson