Öppna huvudmenyn

Sverigefinnar

finskspråkig nationell minoritetsgrupp i Sverige
(Omdirigerad från Sverigefinsk)
Ej att förväxla med Finlandssvenskar.

Sverigefinnar (finska: ruotsinsuomalaiset, eller ruosut) är en etnisk, till del finskspråkig, nationell minoritetsgrupp i Sverige. Finnar räknas som en av Sveriges officiella nationella minoriteter. Den finska som talas av sverigefinnar brukar ibland kallas för sverigefinska.

Sverigefinnar
Sverigefinskaflaggan.svg
Sverigefinnarnas flagga
Språk

Finska eller svenska

De första inflyttade finsktalande till den dåvarande västra rikshalvan var skogsfinnar från Savolax i den dåvarande östra rikshalvan. De började komma som svedjejordbrukare från senare delen av 1500-talet till skogsbygder i södra Norrland och Mellansverige. En del flyttade också vidare till Hedmark fylke i Norge.

Den meänkielitalande befolkningen i Tornedalen är inte resultat av någon migration i historisk tid. Gränsen drogs 1809 efter Finska kriget inte längs någon språkgräns, utan genom ett finsktalande område. I Sverige betraktas meänkieli officiellt, till skillnad från i Finland, som ett eget språk, varför de meänkielitalande i Sverige har status som en särskild minoritetsgrupp.

DefinitionRedigera

Sverigefinnar är benämning på personer bosatta i Sverige som har finska som sitt modersmål. De ingår tillsammans med (de svensktalande) sverigefinlandssvenskarna i samlingsbegreppet sverigefinländare för alla i Sverige bosatta personet med bakgrund i Finland.

HistoriaRedigera

Under den tid, då det som idag är Finland var en del av Sverige, förekom migration mellan olika delar av landet, till exempel lockade Stockholm som huvudstad folk också från andra sidan Ålands hav.

Många svedjebrukande savolaxare flyttade västerut. Spår av inflyttade skogsfinnar finns i Svealand och Norrland, där så kallade finnmarker eller finnskogar uppstått sedan 1500-talet. Efter det att sverigefinnarna i dessa områden assimilerats till majoritetssamhället, har nya grupper av finsktalande kommit till Sverige, främst under andra halvan av 1900-talet. I slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet utgjorde finsktalande finländare omkring hälften av dem som flyttade från Finland till Sverige. Den andra hälften utgjordes av finlandssvenskar. Numera beräknas finnarnas andel av invandrarna från Finland till mellan 75 procent och 85 procent.[1]

AntalRedigera

 
Ungefärlig procentuell befolkningsandel sverigefinnar i södra Sverige, 2005.[uppdatering behövs] Dessutom bor många i Norra Sverige.

På grund av att Sverige saknar en allmän språkstatistik går det inte att få exakta uppgifter om invånarnas språkliga och/eller etniska tillhörighet. Därför är det omöjligt att ange något exakt tal för hur många sverigefinnar som det finns i dagsläget i Sverige. Genom åren har det dock gjorts en del forskning över invandrare från Finland till Sverige.

  • Företaget Radioundersökningar AB intervjuade 30 000 svenskar under 2005 och det visade sig att 5,2 procent av dessa hade antingen svaga eller mycket goda kunskaper i finska eller meänkieli,[2] vilket utslaget på hela befolkningen blir cirka 470 000 personer.
  • I slutet av 2008 fanns det enligt SCB 436 000 personer födda i Finland eller med minst en förälder född i Finland, det vill säga sverigefinländare (sverigefinnar och sverigefinlandssvenskar). Räknar man in den tredje generationen (med minst en mor- eller farförälder född i Finland) uppgick antalet sverigefinländare till 675 000 personer. [3] Av dessa cirka 675 000 sverigefinländare i första, andra och tredje generationen skulle alltså antalet sverigefinnar uppgå till cirka 505 000 och antalet sverigefinlandssvenskar till cirka 170 000.
  • Enligt uppskattningar 2004 från Finskt språk- och kulturcentrum på Mälardalens högskola av Eric De Geer skall antalet finskspråkiga personer i Sverige (sverigefinnar) uppgå till cirka 260 000 personer, motsvarande 2,9 % av befolkningen.[4] De Geer utgår från att i runda tal 80 procent av de finlandsfödda härstammar från den finskspråkiga språkgruppen i Finland, samt att 75 procent av barnen med två finskspråkiga föräldrar och 40 procent med en finskspråkig förälder är finskspråkiga.
  • Enligt rapporten Sveriges språk - vem talar vad och var? av lingvist Mikael Parkvall, utgiven 2009 av institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet, är antalet invånare i Sverige som i dagsläget talar finska på modersmålsnivå cirka 210 000.[5] Rapporten menar att De Geer (se ovan) överskattat de finskspråkigas andel av invandrarna från Finland. Mikael Parkvall uppskattar att 75 % av invandrarna från Finland härstammar från den finskspråkiga språkgruppen i Finland, det vill säga finnarna. Av alla genomförda undersökningar torde lingvisten Mikael Parkvalls rapport vara den allra mest genomtänkta.[källa behövs]
  • Läsåret 2011/12 anmälde 8 372 (1,0%) elever i grundskolan att de har finska som modersmål,[6] vilket gör finska till det sjätte största minoritetsspråket i Sverige bland barn i grundskoleåldern. Läsåret 2006/2007 deltog 37 % av de berättigade i modersmålsundervisning på finska.[7]

Nationell minoritetsstatusRedigera

Sverigefinnarna fick nationell minoritetsstatus den 1 april 2000. Detta ger rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i de geografiska områden där "språken har använts av tradition och fortfarande används i tillräcklig omfattning" (förvaltningsområde för finska). Dessa områden omfattade ursprungligen fem kommuner i Norrbotten och Lappland (Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå), vilka 1 januari 2010 för finska utökades med ytterligare arton kommuner i södra Sverige (Botkyrka, Eskilstuna, Gävle, Hallstahammar, Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala och Älvkarleby, Österåker, Östhammar) och den 1 maj 2010 med ytterligare tre (Borås, Surahammar och Västerås). Göteborg blev finskt förvaltningsområde 1 februari 2011

Det innebär bland annat följande:

Den enskilde har rätt att använda finska i kontakterna med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Rätten är begränsad till ärenden som rör myndighetsutövning. Myndigheten ska ge muntliga svar på finska. Förskoleverksamhet och äldreomsorg på finska ska också erbjudas.

Aktivister inom de sverigefinska leden har funnits sedan länge, och kampen för att höja finskans status i Sverige har också pågått sedan länge. Speciellt Carl Axel Gottlund, som brukar kallas för sverigefinnarnas apostel, var utmärkande för den finska saken i Sverige. Redan 1830 grundades den första sverigefinska föreningen i Stockholm av Gottlund där alla finnar i Sverige, inräknat svedjefinnar, oberoende av medborgarskap var välkomna. Vid sidan om att fungera som en klubb för gemensam trevnad, hade föreningen som syfte att befrämja det finska språket och litteraturen i Sverige.

Idén om finska förvaltningsområden är gammal, och förslag på finska som officiellt språk i Värmland var något som skogsfinnarna med Gottlund i spetsen kämpade för länge. Men arbetet för att verka för ett finskspråkigt Värmland bar ingen frukt, då motståndet från den centrala makten i riket var kompakt.

Sverigefinnarna har allt sedan den stora inflyttningen från 1950-talet och framåt fört en aktiv kamp för finskans status i Sverige. Sedan 2000 kan man skönja en identitetspolitik som går ut på att finnarna mer och mer skapar sig en egen identitet, bortom invandraridentiteten. Detta kan synas i att man sedan 2007 har en inofficiell sverigefinsk flagga. Sedan 2010 har sverigefinnarna dessutom en egen "nationaldag", den 24 februari, även kallad Gottlunds dag. Även en sverigefinsk folkdräkt har tagits fram. Vissa menar dessutom att den traditionella finska tangolåten "Satumaa" fungerar som sverigefinnarnas inofficiella nationalsång.

Finskhet i SverigeRedigera

 
Minnessten över tusende finnar jordade på Katarina kyrkogård i Stockholm 1600-1800

Finskheten i Sverige kan ur migrationssynpunkt delas in i åtminstone fem grupper:

  • Tornedalsfinnar, som bodde i Tornedalen innan Finland avskildes från Sverige, och inte är sverigefinnar i meningen inflyttade från Finland. Tornedalingarnas finska språkvarietet är meänkieli.
  • Finnar som migrerat från den östra hälften av Sverige till den västra hälften före 1809. En spefik grupp var skogsfinnar, vilka kom som svedjebrukande bönder från Savolax. De flyttade från östra Finland till barrskogsbygder i västra rikshalvan, framför allt i södra Norrland och västra Värmland från slutet av 1500-talet. Det finska språket levde länge kvar inom dessa grupper, men försvann på några generationer i och med landsbygdens omvandling, urbaniseringen och den svenska språkpolitiken. Användningen av finska av skogsfinnarna upphörde förmodligen i slutet av 1960-talet.[8]
  • Finsktalande som invandrat efter 1809. De utgör i dag en majoritet av svenskfinnarna i Sverige. De flesta av dessa har invandrat efter 1954, då passfrihet och arbetsfrihet infördes inom Norden.
  • De finländska krigsbarnen (och deras barn och barnbarn) som evakuerades under andra världskriget, åren 1939-1945. Cirka 70 000 barn skickades från Finland till Sverige.
  • En femte mindre grupp för sig utgör de finskspråkiga som kommit till Sverige från Ingermanland och ryska Karelen. Om de inte bott i Finland (ens före vinterkriget 1939-1940) är de tekniskt sett inte sverigefinländare men kan ändå kallas sverigefinnar (och deras finska förfäder kan ha varit svenska undersåtar före 1721). Vid slutet av andra världskriget kom ungefär 4 500 flyktingar från Ingermanland till Sverige.[9]

Sverigefinnarnas spridningRedigera

Sverigefinnarna är utspridda i stort sett över hela Sverige. På denna punkt skiljer de sig från finlandssvenskarna, som bor mycket mer koncentrerat, i det så kallade Svenskfinland. Majoriteten av sverigefinnarna är dock bosatta i det mellansvenska industribältet mellan Stockholm och Göteborg över Mälardalen samt på mindre industriorter i Dalarna, Västmanland, Norrbotten och Lappland.[10]

Personer som talar eller förstår finska eller meänkieli efter lokalradioområdenRedigera

I listan görs en uppräkning av de lokalradioområden som ligger över riksgenomsnittet på 5,2 % av befolkningen som talar eller förstår i någon mån finska och/eller meänkieli (innan år 2005).[2][uppdatering behövs]

  • Norrbottens län 60 000 (27,7%)
  • Sjuhärad 12 000 (7,0%)
  • Södermanland 16 000 (7,0%)
  • Västmanlands län 14 000 (6,5%)
  • Stockholms län 102 000 (6,4%)
  • Västerbottens län 13 000 (5,7%)
  • Dalarnas län 13 000 (5,6%)
  • Uppsala län 14 000 (5,6%)
  • Gävleborgs län 13 000 (5,3%)

Sverigefinländare efter kommunRedigera

Siffrorna är hämtade från "Ruotsin Suomessa syntynyt väestö" (födda i Finland) 1998 (Korkeasaari & Tarkiainen).[uppdatering behövs] De siffror i kursiv stil är från Sverigefinska Riksförbundet där även de sverigefinländare som är födda i Sverige är medräknade. Observera att i tabellen här nedan är också sverigefinlandssvenskarna (cirka 25 procent) medräknade.

 

Finskspråkiga svenska mediaRedigera

Av finskspråkiga tidningar finns Haparandabladet, som utkommer på både finska och svenska och Ruotsin Suomalainen, som ges ut en dag i veckan i Stockholm. Till 2005 fanns femdagars-tidningen Ruotsin Sanomat. En nättidning, Ruotsi.se, finns också och i Eskilstuna ges Yks’Kaks i tio nummer under ett år. Ett antal svenska dagstidningar i områden med många finsktalande har en enstaka sidor, eller spalter, med innehåll på finska.

Som sverigefinsk kulturtidskrift utkommer tidningen Liekki.

Sveriges Television sänder det finskspråkiga nyhetsprogrammet Uutiset varje vardag, dessutom visas barnprogrammet Karamelli. Sveriges Radio har både riks- och lokalradiosändningar på FM från Sisuradio.

Sverigefinnarnas dagRedigera

Sverigefinnarnas dag firas på Carl Axel Gottlunds födelsedag, den 24 februari.[11]

Sverigefinnar i urvalRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Docent Eric de Geer, Den finska närvaron i Mälarregionen, 2004 (sid 13) (pdf-format) Arkiverad 16 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. (svenska) Läst 27 mars 2013.
  2. ^ [a b] Hur svenska folket talar och förstår finska och meänkieli, samt en kartläggning av radiovanor. (pdf-format) Ruab, 2005. Läst 27 mars 2013.
  3. ^ SCB-statistik (2008): Tre generationer sverigefinländare (exel-format, läst den 27 mars 2013.
  4. ^ Eric De Geer Den finska närvaron i Mälarregionen: En geografisk-statistisk studie över de finsktalande i Sverige Arkiverad 16 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. Rapporter från Finskt språk- och kulturcentrum, Mälardalens högskola, 2004, ISBN 91-975201-1-X. Läst 27 mars 2013.
  5. ^ Mikael Parkvall Sveriges språk - vem talar vad och var? Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, 2009, ISBN 978-91-978304-0-9
  6. ^ http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ov0904_2013a01_br_23_a01br1301.pdf Skolverket, tabell 22.14 sidan 441
  7. ^ Statistik - grundskola Arkiverad 18 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine. Tema Modersmål, Skolverket. Läst 27 mars 2013.
  8. ^ Per Jonsson Svensk överhet och finska undersåtar. Svensk språkpolitik under 400 år.Föreläsning på Finsk-ugriska institutionen, Lunds universitet, april 1990. Utgiven i serien Finsk-ugriska småskrifter, häfte 8, 1991, arkiverad 6 junli 2007 från
  9. ^ Historik. Sveriges Ingermanländska Riksförbund (svenska) Läst 27 mars 2013.
  10. ^ [1] Läst 11 december 2013.
  11. ^ ”Pressmeddelande om Sverigefinnarnas dag”. Svenska Akademien. 21 november 2012. Arkiverad från originalet den 7 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150607191844/http://www.svenskaakademien.se/information/pressinformation/2012/sverigefinnarnas-dag. Läst 27 mars 2013. 

WebbkällorRedigera

LitteraturRedigera

  • Broberg, Richard (1981). ”Äldre invandringar från Finland i historia och tradition.”. Fataburen (Stockholm : Nordiska museet, 1906-) 1981,: sid. 32-65 : ill.. ISSN 0348-971X. ISSN 0348-971X ISSN 0348-971X.  Libris 3236616
  • Mörtberg, Matti; Forsberg Anna (2008). Folktro och trolldom: Matti Mörtbergs uppteckningar om den skogsfinska kulturen. Folktro och folkminnen från Finnskogen ; 1. Gävle: Veidarvon. Libris länk. ISBN 978-91-974677-3-5 
  • Nordlund, Sven (1984). ”Finnarna”. Den dolda historien : 27 uppsatser om vårt okända förflutna (1984): sid. 46-62 : ill..  Libris 9566517
  • Sundén-Cullberg, Ann (2000). Tolvmilaskogen: om svedjefinnarna i Skandinaviens skogar. Torsby: Boviggen. Libris länk. ISBN 91-973664-0-4 
  • Ågren, Marja (2006). "Är du finsk, eller-?": en etnologisk studie om att växa upp och leva med finsk bakgrund i Sverige. [Skrifter från Etnologiska föreningen i Västsverige], 0283-0930. Göteborg: Arkipelag. Libris länk. ISBN 91-85838-71-3 

Externa länkarRedigera