Wikipedia

Socialdemokraterna (Sverige)

svenskt politiskt parti
(Omdirigerad från Socialdemokratiska riksdagsgruppen)

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP), vanligen Socialdemokraterna (S), är ett socialdemokratiskt politiskt parti i Sverige. På partiets valsedlar anges partibeteckningen Arbetarepartiet-Socialdemokraterna.[10] Partiet är sprunget ur och är en del av den socialistiska arbetarrörelsen, och är dess främsta politiska gren i Sverige. Partiets officiella ideologi är demokratisk socialism.[2] Partiordförande sedan 4 november 2021 är Magdalena Andersson.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
FörkortningS, SAP
LandSverige Sverige
PartiordförandeMagdalena Andersson
PartisekreterareTobias Baudin
GruppledareLena Hallengren
Grundat23 april 1889 (135 år sedan)
HuvudkontorSveavägen 68, Stockholm
Antal medlemmar75 000[1] (1)
Politisk ideologiSocialdemokrati[2]
Demokratisk socialism
Feminism[3]
Se även: SAP:s idéutveckling
Politisk positionMitten-vänster[4]
Internationellt samarbetsorganProgressiva Alliansen[5][6]
Europeiskt samarbetsorganEuropeiska socialdemokratiska partiet (PES)
Politisk grupp i EuropaparlamentetS&D-gruppen
Färg(er)Röd
UngdomsförbundSveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU)
StudentförbundSocialdemokratiska Studentförbundet (SSF / S-Studenter)
Riksdagen (2022)[7]
Röstandel
30,33 procent
Mandat
107 / 349
(inklusive en vilde)
Regioner (2022)[8][9]
Röstandel
31,68 procent
Mandat
576 / 1 720
Kommuner (2022)[8][9]
Röstandel
29,31 procent
Mandat
3 771 / 12 614
EU-parlamentet (2024)
Röstandel
24,77 procent
Mandat
5 / 21
Webbplats
www.socialdemokraterna.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Ideologi

redigera
Huvudartikel: Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis idéutveckling

Socialdemokraternas officiella ideologi är demokratisk socialism, vilken partiet anser vara synonym med begreppet socialdemokrati. Socialdemokraterna betonar vikten av en rättvis och aktiv fördelningspolitik samt principen av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.[11]

Partiet hade ursprungligen som mål att skapa ett socialistiskt samhälle på demokratisk väg, men med tiden kom man att acceptera marknadsekonomi med politiska regleringar. Det eftersträvade samhället blev istället folkhemmet med allmän välfärd, säkerställd genom en stark offentlig sektor finansierad av skatter i ett blandekonomiskt system där marknadsekonomi kombineras med politiska regleringar och statligt ägande.

En central fråga för partiet var länge hur Sverige skulle socialiseras, till exempel genom debatterna om planhushållning, funktionssocialism och senare ekonomisk demokrati, vilket utmynnade i bland annat löntagarfonderna. I och med 1980- och 1990-talets tredje vägens politik har partiet rört sig närmare den politiska mitten.[12]

Historia

redigera
Huvudartikel: Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis historia

Sammanfattning

redigera

Partiet bildades 1889. Bakom bildandet stod fackföreningsrörelsen, som partiet haft ett nära förhållande till alltsedan dess.

Socialdemokraterna blev för första gången en del av Sveriges regering 1917. Den första helt socialdemokratiska regeringen, ledd av Hjalmar Branting, tillträdde 1920. Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet från 1936 till 1976, och därefter under åren 1982 till 1991, samt 1994 till 2006. Partiet satt 2014–2021 i en koalitionsregering med Miljöpartiet, efter att ha varit i opposition sedan valet 2006. Under 2021–2022 bildade Socialdemokraterna en enpartiregering, som var den första regeringen i svensk historia med en kvinna, Magdalena Andersson, som statsminister. Partiet förlorade regeringsmakten i riksdagsvalet 2022 och är sedan dess Sveriges ledande oppositionsparti.

Partiet är Sveriges största både sett till antalet medlemmar och sett till valresultat i riksdagsval, och har varit det ända sedan början av 1900-talet. Socialdemokraterna har sitt starkaste stöd i Norrland och i storstädernas förorter.[13]

 
August Palm (1849–1922).

Grundandet (1889)

redigera

Den svenska socialdemokratins historia kan anses ha börjat i Malmö den 6 november 1881 när skräddaren August Palm höll talet "Vad vilja socialdemokraterna?" (Hvad vil Sosial-Demokraterna?)[14][15], men det var först åtta år senare som Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) bildades. Bakom bildandet 1889 stod fackföreningar, sjuk- och begravningskassor och olika socialistiska grupper. Den konstituerande kongressen hölls påskhelgen 19–22 april 1889 med 49 ombud i en lokal hos Stockholms Murareförening på dåvarande Tunnelgatan 12 (nuvarande Olof Palmes gata 12) i Stockholm.[16][17]

Utanför riksdagen (1889-1896)

redigera

Partikongressen i Norrköping 1891 uttalade att det organiserade våldet skulle kunna bli arbetarklassens väg till makten och uppmanade till folkbeväpning. Samtidigt med uttalandet beslutade kongressen att det Socialdemokratiska partiet endast skulle begagna kampmedel som motsvarade "folkets naturliga rättsmedvetande".[18] Den unga svenska arbetarrörelsen fortsatte agera utomparlamentariskt genom att organisera en folkriksdag 1893 och 1896. Dessa ansåg att man skulle behöva ta till stridsåtgärder för att få en få bättre representation i riksdagen (strejk, skatte- och mönstringsvägran). På den socialdemokratiska partikongressen 1897 beslöts att inte delta i riksdagen 1899. 1898 bildade socialdemokraterna Landsorganisationen (LO). De båda organisationerna anordnande sedan 1902 i samverkan en storstrejk med omkring 120 000 deltagande för att införa allmän och lika rösträtt.

Riksdagsparti (1896-1917)

redigera

Partiet enades tidigt att driva två huvudfrågor: allmän och lika rösträtt och åtta timmars arbetsdag (även känt som 8 timmars arbete – 8 timmars fritid – 8 timmars vila). Kravet om åtta timmars arbetsdag blev verklighet 1919 när 48-timmarsarbetsveckan introducerades och 1921 omfattade den allmänna och lika rösträtten även kvinnor. Dock saknade fortfarande stora grupper rösträtt, bland annat människor som uppbar fattighjälp.

I och med första världskriget 1914 hamnade den internationella arbetarrörelsen i kris när de olika socialdemokratiska partierna slöt upp bakom respektive nationell regering. Under världskriget ökade motsättningarna i det svenska samhället, som var hårt drabbat av svält med kravaller som följd (1917) och Sveriges konservativa statsminister Hjalmar Hammarskjöld gavs öknamnet "Hungersköld". Även inom socialdemokratin ökade motsättningarna med en allt djupare spricka mellan en partiledning som slutit upp bakom nationen och den borgerliga regeringen och ett ungdomsförbund som bedrev en antimilitaristisk linje. På grund av den så kallade munkorgsstadgan kom socialdemokratin att splittras i två partier när det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF) tillsammans med vänsteroppositionen i protest lämnade partiet och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), som i dag är Vänsterpartiet. Den uppdelningen gjorde slut på en lång period av inre konflikter och slitningar inom Socialdemokraterna.

 
Hjalmar Branting (1860–1925).

Regeringsparti till och från (1917-1926)

redigera

Den första regeringen där socialdemokratiska statsråd ingick, den liberala regeringen Edén, bildades 19 oktober 1917. Det var en koalitionsregering med Liberala samlingspartiet med Nils Edén som statsminister. I valet till andra kammaren 1917 hade högern förlorat stort. Efter misslyckade försök till regeringsbildning av mer konservativa politiker bad kung Gustaf V slutligen liberalen Nils Edén att bilda regering. Edén avkrävde kungen löfte om att inte stoppa ett regeringsförslag om allmän rösträtt, samt att kungen skulle godkänna de statsråd som statsministern föreslog inklusive de socialdemokratiska. Socialdemokraterna var också den större koalitionspartnern i regeringen. De socialdemokratiska ministrarna i regeringen var finansminister Hjalmar Branting, sjöminister Erik Palmstierna, ecklesiastikminister Värner Rydén och konsultativt statsråd Östen Undén. Branting ersattes redan några månader senare av Fredrik Vilhelm Thorsson, och Rydén ersattes efter två år av Olof Olsson.

När Edén drivit igenom kvinnlig rösträtt och avskaffat den 40-gradiga röstskalan i kommunalvalet började socialdemokrater kritisera regeringen för att den inte gjorde tillräckligt. Regeringen Edén efterträddes den 10 mars 1920 av en rent socialdemokratisk regering, regeringen Branting I, varvid Hjalmar Branting också blev den första socialdemokratiska statsministern.

Folkhemmet (1932-1976)

redigera

År 1928 formulerade Per Albin Hansson Socialdemokraternas vision om Folkhemmet: "Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn." Från och med valet 1932 inleddes en period av socialdemokratisk dominans inom svensk politik. Partiet innehade regeringsmakten oavbrutet fram till 1976 (med ett kort undantag av 19 juni–28 september 1936 då Bondeförbundets regering med Axel Pehrsson-Bramstorp som statsminister styrde) under vilken period man sjösatte flera stora socialpolitiska reformer, såsom den allmänna sjukförsäkringen och allmänna tilläggspension (ATP). Även 1938 års överenskommelse mellan Landsorganisationens och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), kallat Saltsjöbadsavtalet, var av stor vikt för den socialdemokratiska samförståndspolitiken som Per Albin Hansson ämnade föra med mål om att uppnå det klasslösa samhället.

Under den så kallade lotteririksdagen 1973–1976 drogs huvudlinjerna i de lagar som kom att utgöra arbetsrättsreformerna, såsom lagen om anställningsskydd (LAS) och medbestämmandelagen (MBL), upp. Under samma årtionde kom även kungens makt att inskränkas genom den så kallade Torekovskompromissen, samt en åsiktsregistrering ombesörjt av socialdemokraterna att avslöjas (se IB-affären).

Oppositionsparti (1976-1982)

redigera

I riksdagsvalet 1976 förlorade socialdemokraterna valet och för första gången sedan 1936 övertogs regeringsmakten av en borgerlig regering under Torbjörn Fälldin, Centerpartiet. Socialdemokraterna kom att förlora ytterligare ett val, 1979, innan Olof Palme kunde återkomma som regeringsbildare efter riksdagsvalet 1982. Därefter har socialdemokraterna förlorat makten 1991−1994 (regeringen Carl Bildt, allmänborgerlig) och 2006−2014 (regeringen Reinfeldt, allmänborgerlig).

Regeringsparti (1982-1991)

redigera

Under 1980-talet avgjordes kärnkraftsfrågan och därmed kom ett avslut på inre slitningar inom partiet. Efter att partiet 1982 vunnit tillbaka regeringsmakten genomfördes reformen om löntagarfonder. I mitten av 1980-talet genomförde Socialdemokraterna de omfattande avregleringar av finans- och kreditmarknaderna som kommit att kallas novemberrevolutionen. År 1986 mördades den socialdemokratiske statsministern Olof Palme.

Regeringarna Carlsson III och Persson (1994-2006)

redigera

Under 1990-talet genomförde socialdemokraterna en hård sanering av svensk ekonomi genom ett omfattande sparprogram med nedskärningar i den offentliga sektorn och privatiseringar samt en uppgörelse med de borgerliga partierna om ett nytt pensionssystem där ATP-systemet på sikt avvecklades. Under saneringsåren samarbetade Socialdemokraterna med Centerpartiet, för att från 1998 fram till 2006 samarbeta med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att behålla regeringsmakten.

Under 2000-talet blev socialdemokraterna efter kongressbeslut (2001) ett feministiskt parti.

Oppositionsparti (2006-2014)

redigera

År 2007 fick partiet sin första kvinnliga partiledare, Mona Sahlin, efter nära 120 år av manliga föregångare.

I riksdagsvalet 2010 fick Socialdemokraterna 30,66 procent av rösterna och 112 mandat.[19][20] Socialdemokraterna förblev därmed med knapp marginal det största partiet i Sverige, även om partiet samtidigt fick sitt lägsta valresultat sedan andrakammarvalet våren 1914. De rödgröna som helhet blev också mindre än den borgerliga Alliansen, som efter valet fortsatte att regera utan majoritet i riksdagen. Socialdemokraternas partiordförande Sahlin valde att avgå efter valet och på en extra partikongress den 25 mars 2011 valdes Håkan Juholt till ny partiordförande.

Juholt avgick som partiledare den 21 januari 2012 efter en period av motgångar för Juholt i media. Den 27 januari 2012 utsågs Stefan Löfven till ny partiordförande.[21]

Regeringen Löfven (2014-2021)

redigera

I riksdagsvalet 2014 ökade Socialdemokraterna marginellt och fick 31,01 procent vilket motsvarade 113 mandat.[22] Det rödgröna blocket blev större än Alliansen, dock utan egen majoritet, och valet blev därmed det första segervalet för Socialdemokraterna sedan riksdagsvalet 2002. Efter valet bildade Stefan Löfven en koalitionsregering med Miljöpartiet.

Organisation

redigera

Partisymbol

redigera
 
Partisymbol

Liksom de flesta andra socialdemokratiska partier har Socialdemokraterna en röd ros som partisymbol.

 
Fyra av ledamöterna i partistyrelsen 2013 (från vänster): Carin Jämtin, Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Mikael Damberg.
 
Magdalena Andersson, partiordförande sedan 4 november 2021.

Medlemmar

redigera

Under 1980-talet hade partiet cirka 1,2 miljoner medlemmar, men efter att kollektivanslutningen avskaffades vid årsskiftet 1991–1992 var antalet medlemmar 260 346.[23] År 1999 hade siffran sjunkit till 177 316 och 2003 var man nere i 152 402 medlemmar.[23] I slutet av 2012 var medlemsantalet för första gången under 100 000 medlemmar, närmare bestämt 99 484.[24] 2013 gick medlemsantalet ner till 97 396, men vände tillfälligt upp igen till 101 674 medlemmar vid årsskiftet 2014/2015.[25] Talet har därefter gått nedåt och var 2020/2021 75 000 medlemmar.[1] En viss ökning skedde till årsskiftet 2021/2022 då partiet hade 76 552 medlemmar.[26]

Partiet är alltjämt Sveriges största, sett till medlemsantal. Närmast efter är Moderaterna, med drygt hälften så många medlemmar. Läs mer: Riksdagspartiernas medlemsutveckling.

Lokalföreningar och arbetarekommuner

redigera

Partiets minsta organisatoriska enhet är den socialdemokratiska föreningen. I varje primärkommun finns det flera socialdemokratiska föreningar (s-föreningar), som tillsammans bildar en arbetarekommun. Arbetarekommunen, som begrepp, förekom inom partiet för första gången 1894 och har sedan partistadgarna från år 1900 varit vedertaget inom partiet.[27]

Det är i s-föreningen som den dagliga politiska verksamheten sker. S-föreningen nominerar medlemmar från den egna föreningen eller någon annan förening inom samma arbetarekommun till kommunala politiska uppdrag.

Arbetarekommunen håller regelbundna möten där s-föreningarna lägger fram frågor som rör partiets politik på kommunal nivå. Arbetarekommunen styrs av en styrelse som utses varje år på ett årsmöte. Arbetarekommunen fastställer partiets kandidatlistor till kommunfullmäktigeval.

Partidistrikt

redigera

Partiet är uppdelat i 26 partidistrikt. Partidistrikten utgör partiets högsta organisatoriska enhet på regional nivå. Distrikten styrs av en distriktsstyrelse, som väljs på distriktets kongress. Distriktets kongress utgör partidistriktets högsta beslutande organ. Partidistrikten fastställer partiets kandidatlistor för val till landstingsfullmäktige och Svenska kyrkans valda beslutsorgan.

Gotlands, Göteborgs och Stockholms partidistrikt räknas organisatoriskt som både partidistrikt och arbetarekommuner. De 26 partidistrikten:[28]

Partiordförande

redigera
Magdalena AnderssonStefan LöfvenHåkan JuholtMona SahlinGöran PerssonIngvar CarlssonOlof PalmeTage ErlanderPer Albin HanssonHjalmar BrantingClaes Tholin
 
Partiledarna Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Stefan Löfven år 2016.

Partiordföranden (i dagligt tal vanligen partiledaren) är Socialdemokraternas högsta representant och väljs av partikongressen. Partiordföranden är ordförande i partistyrelsen samt i verkställande utskottet (VU).[29]

Vid Socialdemokraternas bildande 1889 hade partiet inte någon partiordförande i modern mening. Istället tillämpades ett kollektivt ledarskap genom partiets verkställande utskott. I samband med att posten som ordförande i verkställande utskottet inrättades betraktades innehavaren av denna post även som partiordförande. Den förste partiordföranden att väljas av Socialdemokraternas partikongress var Hjalmar Branting, som valdes vid partikongressen 1908.[30]

Av de elva personer som hittills innehaft posten som partiordförande i Socialdemokraterna har åtta även innehaft posten som Sveriges statsminister. De tre undantagen är Claes Tholin, Mona Sahlin och Håkan Juholt.

Bild Namn Tid Anmärkningar
 
 Claes Tholin 1896–1907 Claes Tholin var ordförande i Socialdemokraternas verkställande utskott mellan 1896 och 1907 och var i denna egenskap i praktiken partiordförande.
 
 Hjalmar Branting 1907–1925 Hjalmar Branting var ordförande i Socialdemokraternas verkställande utskott mellan 1907 och 1908 och var i denna egenskap i praktiken partiordförande. Han valdes formellt till partiordförande av Socialdemokraternas partikongress 1908 och blev därmed partiets förste kongressvalde partiordförande.Statsminister 1920, 1921-1923, 1924-1925.
 
 Per Albin Hansson 1925–1946 Efter Hjalmar Brantings död 1925 utsågs Per Albin Hansson till tillförordnad partiordförande av Socialdemokraternas partistyrelse. 1928 valdes Hansson formellt till partiordförande av Socialdemokraternas partikongress. Statsminister 1932-1936, 1936-1946.
 
 Tage Erlander 1946–1969 Statsminister 1946-1969
 
 Olof Palme 1969–1986 Statsminister 1969–1976, 1982-1986
 
 Ingvar Carlsson 1986–1996 Statsminister 1986–1991, 1994-1996
 
 Göran Persson 1996–2007 Statsminister 1996–2006
 
 Mona Sahlin 2007–2011
 
 Håkan Juholt 2011–2012
 
 Stefan Löfven 2012–2021 Statsminister 2014–2021
 
 Magdalena Andersson 2021– Statsminister 2021–2022

Partisekreterare

redigera
Tobias BaudinLena Rådström BaastadCarin JämtinIbrahim BaylanMarita UlvskogLars StjernkvistIngela ThalénLeif LindeMona SahlinBo ToressonSten AnderssonSven AsplingSven Andersson (statsråd)Torsten NilssonGustav MöllerFredrik StrömCarl Gustaf WickmanKarl Magnus Ziesnitz
Karl Magnus Ziesnitz 1896–1901[29]
Carl Gustaf Wickman 1901–1911[29]
Fredrik Ström 1911–1916[29]
Gustav Möller 1916–1940[29]
000Rickard Lindström (tillförordnad) 1924–1926[29]
000Rickard Lindström (tillförordnad) 1930–1933[29]
000Anders Nilsson (tillförordnad) 1933–1940[29]
Torsten Nilsson 1940–1945[29]
Sven Andersson 1945–1948[29]
Sven Aspling 1948–1962[29]
Sten Andersson 1962–1982[29]
Bo Toresson 1982–1992[29]
Mona Sahlin 1992–1994[29]
Leif Linde 1994–1996[29]
Ingela Thalén 1996–1999[29]
Lars Stjernkvist 1999–2004[29]
Marita Ulvskog 2004–2009[29]
Ibrahim Baylan 2009–2011[29]
Carin Jämtin 2011–2016[29]
Lena Rådström Baastad 2016–2021[29]
Tobias Baudin sedan 2021[29]

Partistyrelsen

redigera

Partiet har sitt huvudkontor på Sveavägen 68 i Stockholm. Här sammanträder partistyrelsen och dess verkställande utskott (VU) som är högsta beslutande organ mellan kongresserna, som hålls vartannat år. LO:s ordförande har alltid en adjungerad plats i både partistyrelsen och VU.

Finanser

redigera






 

Fördelning av Socialdemokraternas intäkter 2021[31]

  Försäljning och lotterier (45 %)
  Statligt partistöd (37 %)
  Övriga intäkter (16 %)
  Medlemsavgifter (1 %)
  Donationer (1 %)

Partikassör

redigera
Karl Magnus Ziesnitz 1896–1901[32]
Carl Gustaf Wickman 1901–1921[32]
Anna Sterky 1921–1924[32]
Emil Wallin 1925–1948[32]
Ernst Nilsson 1948–1963[32]
Allan Arvidsson 1963–1972[32]
Nils-Gösta Damberg 1972–1987[32]
Björn Wall 1987–1992[32]
Bosse Sundling 1992–1995
Inger Mäler 1995–2000
Birgitta Lönegård 2001–2005
Tommy Ohlström 2005–2013
Hans Dahlgren 2013–2014
Roger Berzell 2014–2021
Joakim Jonsson sedan 2021

Samverkande organisationer

redigera

Fackföreningar

redigera

Redan från början ansågs samarbete mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren vara nödvändig. På LO:s första kongress beslutades att fackförening som var ansluten till LO inom tre år skulle ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Detta beslut väckte dock opposition och vid LO:s kongress 1900 beslutades att LO i stället skulle verka för att föreningarna skulle ansluta sig till den lokala arbetarekommunen. År 1909 ströks även detta. Enskilda fackförbund kunde dock ansluta sina medlemmar kollektivt till partiet, men enskilda medlemmar reservera sig mot det.

Vid årsskiftet 1990–1991 avskaffades denna fackliga kollektivanslutning. En förening kan fortfarande bli medlem i arbetarekommunen i egenskap av organisation.[33] Antalet medlemmar i Socialdemokraterna minskade därefter från över en miljon till cirka hundratusen år 2008.[34]

Det ekonomiska anslaget till Socialdemokraterna från LO och LO:s medlemsförbund var 11,3 miljoner år 2019.[35] Av den summan stod LO centralt för sex miljoner kronor.

Redan från början satt representanter för LO i partistyrelsen. LO:s ordförande väljs regelmässigt in i partiets verkställande utskott.[36] Det finns många exempel på företrädare för LO som blivit socialdemokratiska riksdagsledamöter eller statsråd.

Partiets ungdomsförbund SSU är också LO:s ungdomsförbund.

Ungdomar

redigera

Kvinnor

redigera

Kristna

redigera

Partiets organisation för kristna medlemmar bildades 1929 under namnet Sveriges kristna socialdemokraters förbund men kallades Broderskapsrörelsen. De bytte 2011 namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet och inkluderar nu troenda från många olika religioner.

Partiet är en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan under beteckningen Arbetarepartiet Socialdemokraterna.

Övriga grupperingar

redigera

Utbildning

redigera

Tankesmedjor, stiftelser och fonder

redigera

Media

redigera

Ursprungligen drev socialdemokraterna själva sina egna dagstidningar. Tillsammans med LO förvärvade man på 1970-talet bland annat klassiskt liberala Aftonbladet genom sitt tidningsbolag A-pressen. Efter A-pressens konkurs spriddes flera av tidningarna på olika ägare.

Endast ett fåtal tidningar ägs numera av partiet självt, helt eller delvis och direkt eller via andra bolag. De är:

Dagstidningar med lokal eller regional spridning
Övriga tidningar

Det finns också ett antal tidningar som inte ägs av partiet och betecknar sig som "oberoende socialdemokratiska", "obundna socialdemokratiska" eller "socialdemokratiska".

Företag

redigera
  • A-lotterierna – lotteri- och spelbolag
  • Folkets Hus och Parker – driver lokaler och parker i anslutning till arbetarrörelsens organisationer
  • Folksam – försäkringsbolag som står LO och KF nära
  • Fonus – begravningsbyrå som till stor del ägs av LO, TCO och socialdemokratiska föreningar
  • Kooperativa Förbundet (KF) – var bland annat med och bildade ABF, Folksam och Palmecentret
  • Kooperativa institutet (Koopi) – medlem i Palmecentret
  • Riksbyggen – bostadsrättsföretag som vid årsskiftet 2004–2005 ägdes till 41,1 procent av LO-fackförbund, 2,8 procent av KF och 0,7 procent av Folksam
  • Spero – spelföretag som partiet driver tillsammans med bland annat nykterhetsorganisationen IOGT-NTO

Internationella samarbeten

redigera

Valresultat

redigera

Riksdagsval

redigera

Mellan mitten på 1930-talet och mitten på 1980-talet hade det socialdemokratiska partiet sin "guldålder", då man i hälften av valen fick mellan 44,6 och 46,2 procent av rösterna. I två av valen, åren 1940 och 1968, fick man till och med över 50 procent (50,1) av rösterna. I endast tre val, åren 1973, 1976 och 1979, fick man under 44,6 procent av rösterna.

  • 1911: 28,5 %
  • 1914 våren: 30,1 %
  • 1914 hösten: 36,4 %
  • 1917: 39,2 %
  • 1920: 36,1 %
  • 1921: 39,4 %
  • 1924: 41,1 %
  • 1928: 37,0 %
  • 1932: 41,1 %
  • 1936: 45,9 %
  • 1940: 53,8 %
  • 1944: 46,6 %
  • 1948: 46,1 %
  • 1952: 46,0 %
  • 1956: 44,6 %
  • 1958: 46,2 %
  • 1960: 47,8 %
  • 1964: 47,3 %
  • 1968: 50,1 %
  • 1970: 45,3 %
  • 1973: 43,6 %
  • 1976: 42,7 %
  • 1979: 43,2 %
  • 1982: 45,6 %
  • 1985: 44,7 %
  • 1988: 43,2 %
  • 1991: 37,7 %
  • 1994: 45,2 %
  • 1998: 36,4 %
  • 2002: 39,9 %
  • 2006: 34,9 %
  • 2010: 30,7 %
  • 2014: 31,0 %
  • 2018: 28,3 %
  • 2022: 30,3 %

Resultat i riksdagsval per kommun

redigera
 
Resultat i riksdagsvalet 2022 på kommunnivå

Gruppledare i riksdagen

redigera
Första kammaren (1933–1970)
redigera
Harald Åkerberg 1933–1950
Axel Strand 1951–1970
Andra kammaren (1933–1970)
redigera
Anders Anderson 1933–1940 (lagtima riksdagen)
Allan Vougt 1940–1945 (urtima riksdagen)
Erik Fast 1945–1953
Gösta Skoglund 1954–1957
Gösta Netzén 1957
Ossian Sehlstedt 1957–1959
Hans Gustafsson 1959–1965
Ingemund Bengtsson 1965–1968
Bo Martinsson 1969–1970
Enkammarriksdagen (1970-)
redigera
Rune Johansson 1971
Ingvar Svanberg 1971–1979
Hans Gustafsson 1979–1982
Lilly Hansson 1982–1985
Ivar Nordberg 1985–1988
Jan Bergqvist 1988–1994
Sven Hulterström 1994–2001
Britt Bohlin Olsson 2001–2008
Sven-Erik Österberg 2008–2011
Carina Moberg 2011–2012
Mikael Damberg 2012–2014
Tomas Eneroth 2014–2017
Anders Ygeman 2017–2019
Annelie Karlsson 2019–2022
Gunilla Carlsson 2022
Lena Hallengren 2022–

Riksdagsledamöter

redigera

För socialdemokratiska ledamöter i Sveriges riksdag, se Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdag för Socialdemokraterna.

Regionalval

redigera

Det socialdemokratiska partiet har generellt sett fått högre valresultat i landstingsvalen jämfört med riksdagsvalen. De enda undantagen är åren 1985, 1998 och 2002.

  • 1970: 45,8 %
  • 1973: 43,8 %
  • 1976: 43,7 %
  • 1979: 43,9 %
  • 1982: 46,6 %
  • 1985: 44,4 %
  • 1988: 43,7 %
  • 1991: 38,3 %
  • 1994: 45,5 %
  • 1998: 35,8 %
  • 2002: 38,3 %
  • 2006: 34,9 %
  • 2010: 33,0 %
  • 2014: 32,9 %
  • 2018: 28,7 %
  • 2022: 31,7 %

Kommunalval

redigera

Från slutet på 1930-talet till 1960-talet så var det Socialdemokratiska partiet starkt gynnat i kommunalvalen i förhållande till valen till den andra kammaren. Kommunalvalet år 1966 blev dock ett bakslag. År 1970 började kommunalvalen hållas på samma dag som riksdagsvalen och landstingsvalen. Då blev valresultaten istället jämförbara med de andra valresultaten. År 1985 påbörjades en ny trend igen dock, då man istället fick märkbart lägre valresultat än i de andra valen. Detta skedde då Miljöpartiet och lokala partier ökade i popularitet i kommunalvalen.

  • 1910: 16,8 %
  • 1912: 21,8 %
  • 1914: 26,4 %
  • 1916: 30,2 %
  • 1918: 32,3 %
  • 1919: 36,3 %
  • 1922: 34,7 %
  • 1926: 39,0 %
  • 1930: 41,4 %
  • 1934: 42,1 %
  • 1938: 50,4 %
  • 1942: 50,3 %
  • 1946: 44,4 %
  • 1950: 48,6 %
  • 1954: 47,4 %
  • 1958: 46,8 %
  • 1962: 50,5 %
  • 1966: 42,2 %
  • 1970: 45,6 %
  • 1973: 43,2 %
  • 1976: 43,0 %
  • 1979: 43,0 %
  • 1982: 45,5 %
  • 1985: 42,6 %
  • 1988: 41,6 %
  • 1991: 36,6 %
  • 1994: 43,4 %
  • 1998: 35,1 %
  • 2002: 37,2 %
  • 2006: 34,6 %
  • 2010: 32,4 %
  • 2014: 31,2 %
  • 2018: 27,6 %
  • 2022: 29,3 %

Kyrkoval

redigera

År 2021 var partiet den största nomineringsgruppen i kyrkomötet.[40]

Europaparlamentsval

redigera

Socialdemokraterna har genomgående haft lägre väljarstöd i Europaparlamentsvalen jämfört med närliggande riksdagsval. I Europaparlamentsvalet 2019 erhöll Socialdemokraterna 23,5 procent av rösterna och 2024 ökade de något till 24.8 procent.[41] Partiet har erhållit fem mandat i varje EU-val sedan 2004, men när antalet svenska mandat utökades till 20 i december 2011 fick partiet ett av de två nya mandaten och de hade därför sex mandat mellan 2011 och 2014.

Val Andel (%) Mandat Ref
1995
28,1 procent
7 / 22 [42]
1999
26,0 procent
6 / 22 [42]
2004
24,6 procent
5 / 19 [42]
2009
24,4 procent
5 / 18 [42]
2014
24,2 procent
5 / 20 [42]
2019
23,5 procent
5 / 20 [43]
2024
24,8 procent
5 / 21 [41]

Regeringar

redigera

Första gången som Socialdemokraterna deltog i en svensk regering var 1917-20, under ledning av den liberala statsministern Nils Edén. Tre år senare bildades den första regering som leddes av Socialdemokraterna med Hjalmar Branting som statsminister. Från 1936 var socialdemokraterna i regeringsställning oavbrutet fram till 1976. Därefter har de växlat mellan att vara regeringsparti och det ledande oppositionspartiet.

Bild Statsminister År Längd Typ av regering Orsak till regeringens avgång
 
 Hjalmar Branting I 1920 7 månader Minoritetsregering Valförlust
 
 Hjalmar Branting II 1921–1923 1 år 5 månader Minoritetsregering Första kammaren avslog regeringens proposition om arbetslöshetsunderstöd
 
 Hjalmar Branting III 1924–1925 3 månader Minoritetsregering. Statsministern allvarligt sjuk.
 
 Rickard Sandler 1925–1926 1 år 5 månader Minoritetsregering Stripakonflikten
 
 Per Albin Hansson I 1932–1936 3 år 9 månader Minoritetsregering Riksdagen avslog proposition om folkpensionen.
 
 Per Albin Hansson II 1936–1939 3 år 3 månader Majoritetsregering med Bondeförbundet. Kriget skapade en samlingsregering.
 
 Per Albin Hansson III 1939–1945 5 år 7 månader Samlingsregering under Andra Världskriget med Bondeförbundet, Folkpartiet och Högern. Krigsslutet
 
 Per Albin Hansson IV 1945–1946 1 år 2 månader Minoritetsregering Statsministern dog
 
 Tage Erlander I 1946–1951 5 år Minoritetsregering Framgångsrika förhandlingar om en majoritetsregering med Bondeförbundet.
 
 Tage Erlander II 1951–1957 6 år Majoritetsregering med Bondeförbundet. Samarbetet med Bondeförbundet sprack på grund av ATP-frågan.
 
 Tage Erlander III 1957–1969 12 år Minoritetsregering 1957-1968
Majoritetsregering 1968-1969 		Ny partiledare
 
 Olof Palme I 1969–1976 7 år Majoritetsregering 1969-1970
Minoritetsregering 1970-1976 		Valförlust
 
 Olof Palme II 1982–1986 3 år 5 månader Minoritetsregering. Statsministern mördad
 
 Ingvar Carlsson I 1986–1990 3 år 11 månader Minoritetsregering. Riksdagen avslog proposition om löner.
 
 Ingvar Carlsson II 1990–1991 1 år 8 månader Minoritetsregering Valförlust
 
 Ingvar Carlsson III 1994–1996 1 år 5 månader Minoritetsregering. Budgetsamarbete först med Vänsterpartiet och sedan med Centerpartiet. Ny partiledare
 
 Göran Persson 1996–2006 10 år 7 månader Minoritetsregering. Budgetsamarbete först med Centerpartiet, sedan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Valförlust
 
 Stefan Löfven I 2014–2019 4 år 3 månader Minoritetsregering med Miljöpartiet. Budgetsamarbete med Vänsterpartiet. Förlorad förtroendeomröstning i riksdagen
 
 Stefan Löfven II 2019–2021 2 år 6 månader Minoritetsregering med Miljöpartiet. Budgetsamarbete med Centerpartiet och Liberalerna. Förlorad misstroendeomröstning i riksdagen
 
 Stefan Löfven III 2021 4 månader Minoritetsregering med Miljöpartiet. Ny partiledare
 
 Magdalena Andersson 2021–2022 11 månader Minoritetsregering. Valförlust.

Styre i regioner och kommuner

redigera

Under mandatperioden 2018–2022 (efter kommunalvalen 2018) är Socialdemokraterna med och styr (eller styr ensamma) i 138 av Sveriges 290 kommuner. Nedan följer en tabell över några av dessa kommuner, sorterade efter folkmängd:

Kommun Folkmängd Kommunstyrelsens ordförande Samarbetspartier
Malmö kommun 344 166 Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) Liberalerna
Uppsala kommun 230 767 Erik Pelling (S) Liberalerna, Miljöpartiet
Örebro kommun 155 696 Kenneth Handberg (S) Centerpartiet, Kristdemokraterna
Västerås kommun 154 049 Staffan Jansson (S) Miljöpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet
Norrköpings kommun 143 171 Olle Vikmång (S) Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna
Jönköpings kommun 141 081 Ann-Marie Nilsson (C) Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet
Umeå kommun 128 901 Hans Lindberg (S) Miljöpartiet
Eskilstuna kommun 106 859 Jimmy Jansson (S) Moderaterna, Centerpartiet
Gävle kommun 102 418 Åsa Wiklund Lång (S) Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet
Sundsvalls kommun 99 439 Bodil Hansson (S) Centerpartiet, Vänsterpartiet

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] ”15 000 medlemmar lämnade Socialdemokraterna”. Sveriges Radio. 31 januari 2021. https://sverigesradio.se/artikel/15-000-medlemmar-lamnade-socialdemokraterna. Läst 31 januari 2021. 
  2. ^ [a b] ”Ett program för förändring” (PDF). Partiprogram 2013. Socialdemokraterna. sid. 4. https://www.socialdemokraterna.se/download/18.12ce554f16be946d04640b87/1568881590520/ett-program-for-forandring_2013.pdf. Läst 10 maj 2019. 
  3. ^ ”Feminism och jämställdhet”. Socialdemokraterna. https://www.socialdemokraterna.se/var-politik/a-till-o/Feminism/. Läst 10 maj 2019. 
  4. ^ Samhällskunskap 7-9 (2017). Serie: Utkik. Gleerups.
  5. ^ ”S nobbar Socialistinternationalen”. Sydsvenskan. 27 februari 2017. https://www.sydsvenskan.se/2017-02-27/s-nobbar-socialistinternationalen. Läst 29 maj 2017. 
  6. ^ ”Löfven till styrelsen för ny organisation”. Västerbottens-Kuriren. 10 mars 2017. Arkiverad från originalet den 3 april 2017. https://web.archive.org/web/20170403014756/http://www.vk.se/1953407/lofven-till-styrelsen-for-ny-organisation. Läst 29 maj 2017. 
  7. ^ ”Fördelning av mandat i riksdagen och fastställande av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare” (pdf). Beslutsprotokoll. Valmyndigheten. 17 september 2022. sid. 86. https://resultat.val.se/protokoll/protokoll_Val_20220911_00_RD.pdf. Läst 19 september 2022. 
  8. ^ [a b] ”Slutligt valresultat 2022”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#Slutligtvalresultat. Läst 12 november 2022. 
  9. ^ [a b] ”Valresultat 2022 - Mandatfördelning”. Valmyndigheten. https://www.val.se/valresultat/riksdag-region-och-kommun/2022/radata-och-statistik.html#mandatfordelning. Läst 12 november 2022. 
  10. ^ ”Stadgar för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti” (PDF). Socialdemokraterna. 3 november 2021. https://www.socialdemokraterna.se/download/18.3f90c56a17cdfa72a674896/1636295004211/Stadgar%20antagna%202021.pdf. Läst 29 april 2024. 
  11. ^ ”Den svenska modellen”. Vår Politik A till Ö. Socialdemokraterna. Arkiverad från originalet den 15 september 2008. https://web.archive.org/web/20080915171840/http://www.socialdemokraterna.se/Var-politik/Var-politik-A-till-O/Den-svenska-modellen/. Läst 13 oktober 2008. ”Gemensamt betalar vi skatt, var och en efter förmåga. Gemensamt får vi del av trygghet och välfärd, var och en efter behov.” 
  12. ^ Arnstad, Henrik; Janson, Barbro (16 november 2006). ”Ideologier - Socialism”. Valet 06. Television. Arkiverad från originalet den 15 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110515111417/http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=50714&a=574127. Läst 7 oktober 2008. 
  13. ^ ”Val till riksdagen - Röster”. https://historik.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 27 november 2018. 
  14. ^ "Hvad vil Sosial-Demokraterna?" (Palms handskrivna talmanus i sin helhet). Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Läst 4 juli 2019.
  15. ^ Haste, Hans (1988). Det första seklet: [människor, händelser och idéer i svensk socialdemokrati]. D. 1. Stockholm: Tiden. Libris 752682. ISBN 91-550-3325-3 
  16. ^ Nerman, Ture (1938). Svensk arbetarrörelsen under hundra år del 5. sid. 150 
  17. ^ "Nu fyller Socialdemokraterna 130 år". Aktuellt i Politiken. 18 april 2019. Läst 3 juli 2023.
  18. ^ ”Statsvetenskaplig tidskrift för politik, statistik, ekonomi”. Fahlbeckska stiftelsen. 1927. https://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/2630/2205. 
  19. ^ ”Val till riksdagen - Röster, Röstfördelning” (html). Valmyndigheten. 23 september 2010. https://historik.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 27 december 2011. 
  20. ^ ”Val till riksdagen - Valda, Mandatfördelning” (html). Valmyndigheten. 23 september 2010. https://historik.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/valda.html. Läst 27 december 2011. 
  21. ^ ”Nu är Stefan Löfven partiledare”. Sveriges Radio. 27 januari 2012. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4932988. 
  22. ^ ”Val till riksdag kommun och landsting 2014”. https://historik.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 18 mars 2015. 
  23. ^ [a b] Petersson, Olof (2005). De politiska partiernas medlemsutveckling. Rapporter till SNS Demokratiråd. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. http://www.olofpetersson.se/_arkiv/skrifter/partimedlemmar.pdf. Läst 7 maj 2020 
  24. ^ SvD 4 april 2013. "Historiskt låga medlemstal i S"
  25. ^ ”Fler gick med i partier valåret”. Göteborgs-Posten. 12 februari 2015. Arkiverad från originalet den 23 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150223231543/http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2628172-fler-gick-med-i-partier-valaret. Läst 23 februari 2015. 
  26. ^ ”S fick fler medlemmar under 2021”. https://aip.nu/s-fick-fler-medlemmar-under-2021/. Läst 29 juni 2022. 
  27. ^ Törnqvist, I. (2019). Arbetarekommunen: En central men förbisedd institution inom socialdemokratin sedan 1800-talets slut (Dissertation). Hämtad 7 maj 2020.
  28. ^ "Hitta ditt distrikt". Socialdemokraterna. Läst 7 maj 2020.
  29. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Partiledare och partisekreterare, Socialdemokraterna, https://www.socialdemokraterna.se/vart-parti/om-partiet/var-historia/partiledare-och-partisekreterare, läst 22 juni 2014 
  30. ^ Järtelius, Arne (14 mars 2007). ”Socialdemokraterna: Ordförandeval genom tiderna”. Nationalencyklopedin. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140802202049/http://www.ne.se/rep/socialdemokraterna-ordf%C3%B6randeval-genom-tiderna. Läst 24 juni 2014. 
  31. ^ Julius Bengtsson. Statligt stöd, donationer och lotterier – så finansieras partierna hämtat från the Wayback Machine (arkiverat 28 juni 2023). SVT, 19 augusti 2022.
  32. ^ [a b c d e f g h] Aspling, Sven (1989). 100 år i Sverige - Vägen till Folkhemmet 
  33. ^ Nelander, Sven (16 november 2004). ”Facket som folkrörelse” (pdf). Landsorganisationen i Sverige. sid. 17. http://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vres/lo_fakta_1366027492914_facketsomfolkrorelse_pdf/$file/facketsomfolkrorelse.pdf. Läst 4 maj 2016. 
  34. ^ ”Socialdemokraterna: Vårt parti”. http://www.socialdemokraterna.se/Vart-parti/. , Socialdemokraterna.se
  35. ^ ”Redovisning – Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (S)”. Kammarkollegiet. 13 maj 2020. https://www.kammarkollegiet.se/vara-tjanster/partiinsyn/hamta-ut-redovisade-intakter/redovisade-intakter-fran-politiska-aktorer/redovisning?id=66. Läst 4 december 2020. 
  36. ^ ”Facklig-politisk samverkan”. Landsorganisationen i Sverige. 2012. sid. 13. Arkiverad från originalet den 10 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230710205900/https://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vres/lo_1366026597536_facklig_politiskt_samverkan_webb_pdf/$file/Facklig_politiskt%20samverkan_Webb.pdf. Läst 10 juli 2023. 
  37. ^ [a b] Tobias Baudin, Amineh Kakabaveh. ”Socialdemokraterna fördjupar samarbete med självstyre”. Arkiverad från originalet den 2 december 2021. https://web.archive.org/web/20211202022601/https://www.socialdemokraterna.se/nyheter/nyheter/2021-11-24-socialdemokraterna-fordjupar-samarbete-med-sjalvstyre. Läst 4 december 2021. , socialdemokraterna.se, 24 november 2021.
  38. ^ [a b] ”Valstatistik allmänna valen 1970 Del 1 Riksdagsvalet”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/H/SOS%201911-/Valstatistiken/Allm%C3%A4nna%20valen%20%28SOS%29%201970-1998/Valstatistik-Allmanna-valen-1970-Del-1-Riksdagsvalet.pdf. 
  39. ^ [a b c] ”Valresultat 1970-2014”. tacitus.nu. http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/politik/valresultat.htm. 
  40. ^ ”Slutgiltigt resultat för val till kyrkomöte 2021”. Svenska Kyrkan. Arkiverad från originalet den 28 november 2022. https://web.archive.org/web/20221128133631/https://kyrkoval.svenskakyrkan.se/Valresultat2021/slutg/Visning/Resultat/Kyrkomote.aspx. Läst 10 juli 2023. 
  41. ^ [a b] Valmyndigheten, Valpresentation 2024, Val till Europaparlamentet
  42. ^ [a b c d e] Statistikdatabasen SCB
  43. ^ ”Fördelning av mandat i Europaparlamentet och fastställande av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare” (pdf). Beslutsprotokoll. Valmyndigheten. 31 maj 2019. sid. 3. https://historik.val.se/val/ep2019/slutresultat/protokoll/protokoll_00E.pdf. Läst 2 juni 2024. 

Vidare läsning

redigera
  • Branting, Hjalmar (1892). Socialismen: en historisk framställning. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 45. Stockholm: Bonnier. Libris 1314534. https://runeberg.org/bhsoc/ 
  • Magnusson, Gerhard (1906). Socialdemokratiens århundrade: Sverige. Stockholm: Ljus. Libris 899689. https://runeberg.org/hbsda/2/  - I band 2 av Socialdemokratiens århundrade.
  • Danielsson, Axel (1909). Socialdemokratin: dess uppkomst och utveckling. Studentföreningen Verdandis småskrifter, 99-0470915-7 ; 27. Stockholm: Verdandi. Libris 1778053  - 2. upplagan, tillökad samt fullföljd fram till 1909 av Hjalmar Branting.
  • Magnusson, Gerhard (1920-1924). Socialdemokratien i Sverige. Stockholm: Norstedt. Libris 37501  - 3 volymer.
  • Nerman, Ture (1938). Svensk arbetarrörelse under hundra år. Stockholm: Tiden. Libris 8198555 
  • Tingsten, Herbert (1941). Den svenska socialdemokratiens idéutveckling. Stockholm. Libris 766527 . Två första volymer i Den svenska arbetarklassens historia.
  • Karlsson (red.) (1944-1960). Arbetets söner: text och bilder ur den svenska arbetarrörelsens saga. Stockholm: Steinsvik. Libris 45497  - 4 volymer.
  • Bäckström et al. (1956). Svensk arbetarrörelse i ord och bild: 1881-1955. Stockholm: Tiden. Libris 466157 
  • Bäckström, Knut (1958,1963). Arbetarrörelsen i Sverige.. Stockholm: Arbetarkultur. Libris 8209244  - 2 volymer.
  • Gunnarson, Gunnar (1970). Arbetarrörelsens krönika i ord och bild: [en bokfilm]. 1881-1938. Stockholm: Tiden. Libris 8081197 
  • Hirdman, Yvonne (1979). Vi bygger landet: den svenska arbetarrörelsens historia från Per Götrek till Olof Palme. Solna: Pogo press. Libris 7639436. ISBN 91-7386-039-5 
  • Olofsson, Gunnar (1979) Mellan klass och stat: om arbetarrörelse, reformism och socialdemokrati, Lund: Arkiv, ISBN 9185118273
  • Therborn, Göran et al. (1979) Sverige före och efter socialdemokratin: en första översikt, Arkiv nr 15-16, s. 3-36
  • Haste, Hans (1988,1989). Det första seklet: [människor, händelser och idéer i svensk socialdemokrati]. Stockholm: Tiden. Libris 752681  - 2 volymer.
  • Hirdman et al. (1989). Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år. Stockholm: Tiden. Libris 7421566. ISBN 91-550-3444-6 
  • Olofsson, Gunnar (1995) Klass, rörelse, socialdemokrati: essäer om arbetarrörelsens sociologi, Lund: Arkiv, ISBN 9179240852
  • Karlsson, Sten O. (2001). Det intelligenta samhället: en omtolkning av socialdemokratins idéhistoria. Stockholm: Carlsson. Libris 8372214. ISBN 91-7203-376-2 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Socialdemokraterna_(Sverige)&oldid=56225457”