Öppna huvudmenyn

Centerpartiet

svenskt politiskt parti
Uppslagsordet ”(C)” leder hit. För copyright-symbolen ©, se Upphovsrätt.
Den här artikeln handlar om Centerpartiet i Sverige. För Centerpartiet i Finland, se Centern i Finland. För andra betydelser, se Centerpartiet (olika betydelser).

Centerpartiet (C), även kallat Centern, är ett svenskt socialliberalt och grönt politiskt parti. På partiets valsedlar anges partibeteckningen Centerpartiet. Partiledare är sedan 2011 Annie Lööf.

Centerpartiet
Centerpartiet Teillogo.svg
FörkortningC
LandSverige Sverige
PartiordförandeAnnie Lööf
PartisekreterareMichael Arthursson
GruppledareAnders W. Jonsson
Grundat2 mars 1913
HuvudkontorStora Nygatan 4, Stockholm
Antal medlemmar29 107[1] (3)
Politisk ideologiNutida: Liberalism
Socialliberalism
Grön ideologi
Decentralism
Liberalfeminism

Historisk: Ekohumanism
Nordisk agrarianism
Politisk positionCenter–Höger
Internationellt samarbetsorganLiberala internationalen
Nationellt samarbetsorganAlliansen
Europeiskt samarbetsorganAlliansen liberaler och demokrater för Europa
Politisk grupp i EuropaparlamentetGruppen ALDE
Färg(er)Grön
UngdomsförbundCenterpartiets ungdomsförbund
StudentförbundCenterstudenter
Partitidning(ar)Tidningen C
Europaparlamentet[2]
Röstandel
6,49 %
Mandat
1 / 20
Riksdagen[3]
Röstandel
8,61 %
Mandat
31 / 349
Landstingsfullmäktige
Röstandel
6,31 %
Mandat
125 / 1 678
Kommunfullmäktige
Röstandel
7,85 %
Mandat
1 411 / 12 780
Webbplats
www.centerpartiet.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Centerpartiet antog sitt nuvarande namn 1957 som ersatte det tidigare Bondeförbundet som använts från 1913. På 1970-talet var Centerpartiet det ledande borgerliga partiet. Partiet ingick på 1950-talet i några socialdemokratiska koalitionsregeringar och stödde även 1995–1998 en socialdemokratisk regering. Sedan 2004 ingår Centerpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i den borgerliga Alliansen som efter valet 2006 styrde Sverige 2006–2014 (se regeringen Reinfeldt).

Partiet var ursprungligen landsbygdsinriktat och förespråkade sparsamhet med statens pengar. I takt med folkhemmets uppbyggnad, med urbanisering och landsbygdens avfolkning som följd, blev decentralisering partiets främsta ledord. Samtidigt fick liberala strömningar större genomslag i partiet och individen betonades. Sedan 2013 definierar partiet sin liberala ideologi som "social, decentralistisk och grön".[4] Viktiga utgångspunkter för Centerpartiet är federalism, öppet samhälle med individen i fokus. Centerpartiet profilerar sig främst inom frågor som rör arbete och företagande, decentralisering och landsbygd, välfärd och miljö.

Partiet är det femte största i Sveriges riksdag, tredje största i kyrkomötet,[5] Centerpartiet är traditionellt sett starkare i kommuner och landsting, än vad man är på det nationella planet. Centerpartiet har sitt starkaste stöd i Gotlands och Jämtlands läns riksdagsvalkretsar.

I Europaparlamentsvalet 2014 erhöll Centerpartiet 6,49 procent av väljarnas röster och fick därmed ett mandat i parlamentet. I parlamentet är Centerpartiet en del gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) och medlem av det europeiska partiet med samma namn. Internationellt är partiet medlem av Liberala internationalen. I riksdagsvalet år 2014 fick centerpartiet 6,11 procent vilket var en minskning med 0,45 procentenheter.

Partiet har en nomineringsgrupp i Svenska kyrkan med partibeteckningen Centerpartiet.

Innehåll

HistoriaRedigera

Centerpartiet är ett av Sveriges äldsta partier och har sin historia i nordisk agrarianism. Förberedelsearbetet för att starta ett bondeparti påbörjades 1908, men det var först när Carl Berglund från Gimmene lät publicera sitt upprop Bröder låtom oss enas! i sin nya tidning Landsbygden som partiarbetet tog verklig fart. Det är därför som dagens Centerparti räknar dagen för publiceringen, den 1 december 1910 som sin födelsedag.[6]

Formellt bildades Centerpartiet först 1913 i Falköping, då som Bondeförbundet.[7] De gick samman med Jordbrukarnas Riksförbund 1921.[8] Partiet bildades som en självständig och folklig politisk kraft inriktad på att föra landsbygdsbefolkningens talan. Före partiets bildande var landsbygdsborna politiskt splittrade och missgynnade i många avseenden.[8] Partiet var ett intresseparti för bönderna och sökte att på olika vis gynna denna grupp.

1933 antogs ett nytt partiprogram där det bland annat stadgades:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.[9]

Samma år, 1933, kom partiet överens med Per Albin Hanssons socialdemokratiska regering om ett ekonomiskt krispaket, den så kallade "kohandeln". I utbyte mot prisregleringar på jordbruksvaror fick regeringen stöd för olika arbetsmarknadsåtgärder. 1936 kunde Bondeförbundet bilda en tremånadersregering. Efter andrakammarvalet 1936 ingick partiet i en koalitionsregering med Socialdemokraterna. Bondeförbundets partiledare Axel Pehrsson-Bramstorp blev jordbruksminister och partiet medverkade också i samlingsregeringen under andra världskriget. När väljarstödet för socialdemokraterna sviktade några år efter andra världskriget sökte statsminister Tage Erlander stöd hos Bondeförbundet och ett regeringssamarbete kom till stånd 1951 efter Koreakrisens ekonomiska oroligheter. Ett villkor för samarbetet var att socialdemokraterna lade socialiseringen åt sidan, som Bondeförbundets partiledare Gunnar Hedlund uttryckte det. Hedlund blev inrikesminister, Sam B. Norup blev jordbruksminister, Ivar Persson i Skabersjö blev ecklesiastikminister och Hjalmar Nilson i Spånstad blev konsultativt statsråd med ansvar för vägfrågor.

 
Valaffisch från 1945: "Rättvisa åt landsbygden. Ingen dyrortsgruppering av skatteavdragen, folkpensionen, familjebidragen."

Den första kvinnliga riksdagsledamoten för Centerpartiet var Gerda Svensson som kom in i första kammaren 1945. 1969 kom de första två centerkvinnorna in i andra kammaren, en av dem Gunnel Jonäng. I ATP-frågan formulerade Bondeförbundet/centerpartiet en egen linje: "personliga frivilliglinjen". Det var den enda linje som överlämnade makten över pensionssparandet åt individerna. Socialdemokraterna förespråkade en statskollektivistisk linje medan högern och Folkpartiet förespråkade att arbetsmarknadens parter skulle avgöra. Pensionsfrågan innebar att Bondeförbundet lämnade regeringen 1957. Partiet utvecklades från ett intresseparti för landsbygden till ett idéburet med decentralisering och miljöfrågor som ledstjärna. Partiledaren Hedlund genomdrev namnbytet till först Centerpartiet Bondeförbundet och sedan enbart Centerpartiet. I och med detta fjärmade sig partiet från socialdemokraterna. Partibeteckningen var fram till omkring 1970 (cp) och därefter enbart (c). Enligt språknämndens rekommendation skrivs numera partibeteckning (C) med stor bokstav.

 
Centerpolitikerna Antonsson, Fälldin och Söder 1971.

Centerpartiet och Folkpartiet började 1962 att utveckla mittensamverkan, som kulminerade i ett försök till sammangående 1973. Hedlunds tydliga opposition mot socialdemokraterna gav resultat och partiet växte i opinionen. Hedlunds efterträdare Thorbjörn Fälldin kunde leda partiet till att bli det största borgerliga i valet 1973. Fälldin var tydlig motståndare till kärnkraft men när han efter valet 1976 kunde bilda regering tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna tvingades han gå med på att ladda kärnkraftreaktorn Barsebäck 2. Oenigheten om kärnkraften ledde till regeringens avgång hösten 1978. Efter valet 1979 fick Fälldin en ny chans att bilda en trepartiregering. Kärnkraftsfrågan hade avförts genom kärnkraftsomröstningen men efter "den underbara natten" lämnade Moderaterna regeringen i maj 1981. Fälldin fick regera vidare tillsammans med Folkpartiet och denna regering fick bland annat ta hand om en grundstött sovjetisk ubåt, U 137, i oktober 1981. Efter valet 1982 befann sig partiet åter i opposition. Inför valet 1985 krävde Centerpartiet sänkt matmoms. Partiet hade också ett tekniskt samarbete med KDS och de två partierna gick till val under namnet Centern. Valet gick dock dåligt och kritiken riktades mot partiledaren Fälldin som valde att avgå. Han efterträddes av Karin Söder, som blev Sveriges första kvinnliga partiledare för ett riksdagsparti. Hennes tid som partiledare blev dock kort och hon efterträddes 1987 av Olof Johansson.

 
Annie Lööf i september 2011.

Centerpartiet medverkade i Carl Bildts regering 1991–1994. Som miljöminister hade Johansson ansvaret för handläggningen av den då planerade Öresundsförbindelsen. När regeringen i juni 1994 beslöt att ge sitt tillstånd för projektet valde Johansson att lämna regeringen, men partiet kvarstod i koalitionen till slutet genom att övriga centerstatsråd stannade på sina poster. Mellan 1995 och 1998 samarbetade Centerpartiet med den socialdemokratiska regeringen för att genomföra vissa ekonomiska reformer samt reformer för att förändra Sveriges försvar. När Johansson avgick sommaren 1998 efterträddes han av Lennart Daléus. Vid valet 1998 fick Centerpartiet ett stöd på drygt fem procent, det sämsta i partiets historia. I februari 2001 efterträddes Daléus av Maud Olofsson. Partiet medverkade i Allians för Sverige inför riksdagsvalet 2006 då de med 7,9 % av rösterna blev Sveriges tredje största parti och tillsammans med de tre andra partierna i alliansen lyckades genomföra ett regeringsskifte. Den 3 mars 2006 lanserade Maud Olofsson förslaget Ungdomsavtalet,[10] som innebär att särskilda frivilliga avtal ska kunna gälla för nyanställning av unga upp till 26 år, där arbetsgivarna ges möjlighet att säga upp ungdomar med omedelbar verkan under två år. Förslaget inspirerades av det franska contrat nouvelle embauche (CNE). Osynliga partiet protesterade mot förslaget genom bland annat fönsterkrossning och klotter. Då Olofsson inför partistämman 2011 hade avböjt omval valdes Annie Lööf som ny partiledare för Centerpartiet den 23 september 2011.

Centerpartiets förändring i kärnkraftsfråganRedigera

År 1973, ett år efter att det första svenska kärnkraftverket i Oskarshamns kommun stod klart, väckte centerpartisten Birgitta Hambraeus kärnkraftsfrågan i en motion vid partiets riksstämma. Hon fick stöd av den kärnkraftsskeptiske nobelpristagaren i fysik, Hannes Alfvén, som också deltog vid stämman. Motståndet mot kärnkraft kom sedan att bli viktigt för Centerpartiet. I folkomröstningen 1980 tog Centerpartiet ställning för Linje 3, det vill säga man förespråkade fullständig avveckling av den svenska kärnkraften inom tio år. Det fanns länge en samsyn inom partiet kring kärnkraftspolitiken.[11]

Centerpartiet argumenterar under 2000-talet fortfarande mot kärnkraften som energikälla. Kärnkraften beskrivs som en långsiktigt ohållbar energikälla med ofrånkomliga risker för säkerhetsproblem. Centerpartiet är emot svensk uranbrytning och beskriver problemet med slutförvaring av kärnavfall. Däremot har kravet på en kärnkraftsavveckling strukits. Kärnkraften ger, enligt Centerpartiet, en stabil energiförsörjning och bör därför finnas kvar i den svenska energiförsörjningen, tills det att den kan ersättas med andra energislag. Centerpartiet anser att det är eftersträvansvärt att samarbete finns med andra partier i just energifrågor.[12]

Centerpartiets ungdomsförbund har varit en pådrivare bakom förändringen.[13] Centerkvinnorna, som tidigare såg kärnkraftsmotståndet som en kvinno- och fredsfråga, har däremot inte drivit kärnkraftsfrågan under 2000-talet. Intern kritik mot förändringen finns i Centerrörelsen, tydligast artikulerad av riksdagsledamoten Solveig Ternström som år 2010 lämnade partiet i protest. Centerpartiets förändring i kärnkraftsfrågan har bidragit till att en tung politisk fråga, som tidigare splittrat borgerliga koalitionsregeringar, försvann. Centerpartiet röstade 2010 för en lagändring som möjliggör att gamla kärnkraftsreaktorer ersätts med nya.

VerksamhetRedigera

 
Liksom andra tidigare bonde- och agrarpartier använder Centerpartiet sig av en grön fyrklöver som partisymbol, och har så gjort sedan 1942. Inspirationen kom från den finska Centern, som i sin tur tagit intryck av polska PSL.[14] De fyra bladen representerar Centerrörelsen, det vill säga Centerpartiet samt systerorganisationerna Centerkvinnorna, Centerpartiets ungdomsförbund och Centerstudenter.[15]

Centerpartiet har ett starkt lokalt stöd i många glesbygdsområden och driver på central nivå frågan om decentralisering. Partiets ungdomsförbund heter Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) studentförbundet heter Centerstudenter (tidigare CHF), kvinnoförbundet Centerkvinnorna (CK) och HBT-sammanslutningen heter Centerpartiets HBT-nätverk.

I Europaparlamentet ingick partiet 1995–2004 i den liberala gruppen Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp (ELDR) och från 2004 i den utvidgade Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE).

 
Några av Centerpartiets RD-ledamöter utanför Sveriges riksdag den 13 mars 2012.

FinansieringRedigera

Centerpartiet äger Randello Invest AB som är ett kapitalförvaltningsbolag. Bolagets grundarkapital kom från försäljningen av Centerpressen och var då ca 1,8 miljarder kronor. 2009 tjänade Randello invest AB 123 miljoner, varav 110 lämnades till Centerpartiet.[16] Därutöver fick Centerpartiet statsbidrag om ca 40 miljoner.[17]

Se även: Centerpartiets redovisning[18]

MedlemskapRedigera

Centerpartiet är en del av Centerrörelsen. Centerrörelsen består av fyra organisationer, utöver Centerpartiet är Centerkvinnorna, Centerpartiets Ungdomsförbund (CUF) och Centerstudenter (CS) med. Om man går med i någon av Centerrörelsens grupper blir man automatiskt med i Centerpartiet. Centerpartiets medlemstal uppgick 2017 till 29 107 medlemmar, en ökning med 1 551 från 2016. Hela Centerrörelsen samlade 39 491 medlemskap år 2017, även detta en ökning från föregående år med 1 122.[19]

I regeringsställningRedigera

Centerpartiet har varit i regeringsställning nio gånger sedan partiets bildande. Av dessa har fyra regeringar letts av centerpartistiska statsministrar, tre av socialdemokratiska statsministrar och två av moderata statsministrar. Centerpartiet är det parti efter Socialdemokraterna som varit i regeringsställning flest antal år.

Regering[20] Period
Regeringen Pehrsson-Bramstorp 1936
Regeringen Hansson II 1936–1939
Regeringen Hansson III 1939–1945
Regeringen Erlander II 1951–1957
Regeringen Fälldin I 1976–1978
Regeringen Fälldin II 1979–1981
Regeringen Fälldin III 1981–1982
Regeringen Bildt 1991–1994
Regeringen Reinfeldt 2006–2014

Reformer Centerpartiet varit med och genomförtRedigera

Partiledare och partiordförandeRedigera

PartisekreterareRedigera

Kända centerpartisterRedigera

LokalavdelningarRedigera

Centerpartiet finns lokalt över hela landet med distrikt i Blekinge, Dalarna, Fyrbodal, Gotland, Gävleborg, Göteborg, Halland, Jämtland, Jönköpings län, Kalmar län, Kronoberg, Norrbotten, Sjuhärad, Skaraborg, Skåne, Stockholm, Södermanland, Uppsala län, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götalands Västra, Örebro län och Östergötland. Utöver det är Centerpartiet representerade i kommuner och landsting.

ValresultatRedigera

Resultat i riksdagsval per länRedigera

Resultat i riksdagsval per kommunRedigera

 
Resultat i riksdagsvalet 2018 på kommunnivå.

RiksdagsvalRedigera

Val Andel (%) Mandat Ref
1973
25,1 %
90 / 350 [30]
1976
24,1 %
86 / 349 [30]
1979
18,1 %
64 / 349 [30]
1982
15,5 %
56 / 349 [30]
1985
12,4 %
44 / 349 [30]
1988
11,3 %
42 / 349 [30]
1991
8,5 %
31 / 349 [30]
1994
7,7 %
27 / 349 [30]
1998
5,1 %
18 / 349 [30]
2002
6,2 %
22 / 349 [30]
2006
7,9 %
29 / 349 [30]
2010
6,6 %
23 / 349 [30]
2014
6,1 %
22 / 349 [30]

LandstingsvalRedigera

Val Andel (%) Ref
1973
25,2 %
[31]
1976
23,2 %
[31]
1979
18,6 %
[31]
1982
16,0 %
[31]
1985
12,0 %
[31]
1988
12,4 %
[31]
1991
11,0 %
[31]
1994
9,4 %
[31]
1998
6,7 %
[31]
2002
7,0 %
[31]
2006
7,9 %
[31]
2010
6,2 %
[31]
2014
6,3 %
[31]

KommunalvalRedigera

Val Andel (%) Ref
1973
23,7 %
[31]
1976
22,1 %
[32]
1979
17,7 %
[32]
1982
15,3 %
[32]
1985
12,0 %
[32]
1988
12,5 %
[32]
1991
11,2 %
[32]
1994
10,1 %
[32]
1998
8,2 %
[32]
2002
8,6 %
[32]
2006
9,1 %
[32]
2010
7,6 %
[32]
2014
7,8 %
[32]

EuropaparlamentsvalRedigera

Val Andel (%) Mandat Ref
1995
7,2 %
2 / 22 [33]
1999
6,0 %
1 / 22 [33]
2004
6,3 %
1 / 19 [33]
2009
5,5 %
1 / 18 [33]
2014
6,5 %
1 / 20 [33]

Centerpartistiska och liberala ledarsidorRedigera

Under många år drev Centerpartiet ett stort antal lokala dagstidningar, via mediabolaget Centertidningar. Bolaget såldes dock 2005 till Mittmedia för summan 1,815 miljarder kronor[34] och markerade därmed slutet på den svenska partiägda dagspressen. Idag äger Centerpartiet endast sin medlemstidning, tidningen C.

Det finns också ett antal tidningar som inte ägs av partiet men betecknar sig som centerpartistiska eller liberala, se listan över centerpartistiska tidningar och listan över liberala tidningar.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Lindholm, Amanda (23 februari 2018). ”Sjunkande medlemsantal oroar inte Schyman”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/sjunkande-medlemsantal-oroar-inte-schyman/. Läst 27 februari 2018. 
  2. ^ ”Fördelning av mandat och fastställelse av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare i valet till Europaparlamentet 2014” (pdf). Beslutsprotokoll. Valmyndigheten. 30 maj 2014. Arkiverad från originalet den 9 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140609180407/http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/protokoll/protokoll_00E.pdf. Läst 3 juni 2014. 
  3. ^ ”Röster - Val 2018” (på sv). data.val.se. https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 16 september 2018. 
  4. ^ ”"En hållbar framtid" - Centerpartiets idéprogram” (PDF). Centerpartiet. http://www.centerpartiet.se/Documents/En%20h%c3%a5llbar%20framtid%20-%20Centerpartiets%20id%c3%a9program%20mars%202013.pdf. Läst 6 augusti 2013. ”Centerpartiets liberalism är social, decentralistisk och grön. Den är jordnära och frihetlig. Den bygger på rättvisa och hållbarhet. Den ser samhället som större än bara staten, som en gemenskap där alla behövs.” [död länk]
  5. ^ Svenska kyrkan: Mandatfördelning 2010-2013. Läst 27 jan 2013 Arkiverad 13 september 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Dahlberg, red., Mailis (2010). 100 år av handlingskraft. Jengel förlag. sid. 16. ISBN 9789188672698 
  7. ^ ”Hundra år med Centern”. Hallandsposten. 2 december 2010. http://www.hallandsposten.se/%C3%A5sikter/ledare/hundra-%C3%A5r-med-centern-1.1693086. Läst 24 augusti 2018. 
  8. ^ [a b] Torbjörn Nilsson (5 juli 2010). ”Partiernas historia: Centerpartiet”. Populär Historia. https://popularhistoria.se/politik/partiernas-historia-centerpartiet. Läst 24 augusti 2018. 
  9. ^ ”Bondeförbundets grundprogram. Antaget vid 1933 års förbundsstämma”. Svensk nationell datatjänst. Göteborgs universitet. http://snd.gu.se/sv/vivill/party/c/program/1933. Läst 7 januari 2015. 
  10. ^ Slopa las för unga”. Dagens Nyheter. 3 februari 2006. http://www.dn.se/debatt/slopa-las-for-unga. 
  11. ^ Andersson, Mattias, Centerpartiet och kärnkraften, magisteruppsats, Karlstads universitet, 2009
  12. ^ Gröna visioner. Centerpartiets program för en miljödriven tillväxt, 2007
  13. ^ Se till exempel Federley, F., "Nu måste vi sätta punkt för kärnkraftsmotståndet", Dagens Nyheter 2005-01-30
  14. ^ ”1940-tal”. Historia. Centerpartiet. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071013075101/http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=32130. Läst 18 oktober 2008. 
  15. ^ ”Centerpartiet i Halmstads kommun”. Centerpartiet. 19 mars 2008. Arkiverad från originalet den 19 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080319095548/http://www.centerpartiet.se/templates2/Page.aspx?id=4830. Läst 18 oktober 2008. 
  16. ^ Så blev Centern rikast i Sverige | Valet 2010 | Nyheter | Aftonbladet
  17. ^ https://web.archive.org/web/20110514222348/http://www.centerpartiet.se/Documents/Ekonomi/Centerpartiet_Int%C3%A4ktsredovisning%202009.pdf
  18. ^ https://web.archive.org/web/20131101113420/http://www.centerpartiet.se/Documents/Ekonomi/%C3%85rsredovisning%20C%202011.pdf
  19. ^ ”Ombudsfördelning 2018 baserad på medlemstal 2017”. centerpartiet.se. https://www.centerpartiet.se/download/18.3ebc896a160b998348048/1514972405486/Medlemssiffra17_ombudsf%C3%B6rdelning18.pdf. Läst 31 januari 2018. 
  20. ^ http://www.regeringen.se
  21. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Dokument”. http://riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2008/09:95#rub9. Läst 4 mars 2017. 
  22. ^ [a b] ”Historia; 1950-talet”. Centerpartiet. https://www.centerpartiet.se/vart-parti/historia/1950-talet/. 
  23. ^ ”Historia; 1960-talet”. Centerpartiet. https://www.centerpartiet.se/vart-parti/historia/1960-talet/. 
  24. ^ ”Regeringens proposition 1977:78/71”. http://data.riksdagen.se/dokument/G10371. Läst 2 december 2013. 
  25. ^ ”Genomförd politik” (på sv). www.centerpartiet.se. https://www.centerpartiet.se/var-politik/genomford-politik.html. Läst 4 mars 2017. 
  26. ^ ”Kårobligatoriet avskaffas 1 juli 2010”. 9 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121009190950/http://www.sweden.gov.se/sb/d/11248/a/121230. Läst 4 mars 2017. 
  27. ^ ”Klart med sänkt bolagsskatt | Riksdag och Departement”. 30 november 2012. Arkiverad från originalet den 30 november 2012. https://web.archive.org/web/20121130004129/http://www.rod.se/klart-med-s%C3%A4nkt-bolagsskatt. Läst 4 mars 2017. 
  28. ^ ”Anders Flanking lämnar uppdraget som Centerpartiets partisekreterare”. centerpartiet.se. 4 oktober 2010. Arkiverad från originalet den 14 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110514222237/http://www.centerpartiet.se/Nyheter/Arkiv-2010/Anders-Flanking-lamnar-uppdraget-som-Centerpartiets-partisekreterare/. 
  29. ^ ”Michael Arthursson ny partisekreterare för Centerpartiet”. Centerpartiet. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111026034726/http://www.centerpartiet.se/Nyheter/Arkiv-2010/Michael-Arthursson-ny-partisekreterare-for-Centerpartiet/. 
  30. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Statistikdatabasen SCB Riksdagsval
  31. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Statistikdatabasen SCB
  32. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Kommunfullmäktigval”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__ME__ME0104__ME0104A/ME0104T1/?rxid=1ec398d2-a9b7-4fe0-8d2a-51924b9de0da. 
  33. ^ [a b c d e] Statistikdatabasen SCB
  34. ^ Fyra medieföretag köper Centertidningar AB - pressmeddelande från Centerpartiet

KällorRedigera

  • Centerpartiets historia [1]

Externa länkarRedigera