Riksdagsvalet i Sverige 2006

valet till Sveriges riksdag 2006

Riksdagsvalet i Sverige 2006 ägde rum den 17 september 2006. För första gången sedan 1994 fick Sverige en borgerlig regering.

Riksdagsvalet i Sverige 2006
Sverige
← 2002 17 september 2006 2010 →

Riksdagens 349 platser
Opinionsundersökningar
Valdeltagande81,99 %
1,88
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Göran Persson Fredrik Reinfeldt Maud Olofsson
Ledare Göran Persson Fredrik Reinfeldt Maud Olofsson
Parti Socialdemokraterna Moderaterna Centerpartiet
Allians Röd-Gröna Blocket Allians för Sverige Allians för Sverige
Föregående val 39,85 % 15,26 % 6,19 %
Mandat före 144 55 22
Erhållna mandat 130 97 29
Mandatförändring 14 42 7
Röster 1 942 625 1 456 014 437 389
Andel 34,99 % 26,23 % 7,88 %
Väljarströmmar 4.86 % 10,97 % 1,69 %

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
  Lars Leijonborg Göran Hägglund Lars Ohly
Ledare Lars Leijonborg Göran Hägglund Lars Ohly
Parti Folkpartiet Kristdemokraterna Vänsterpartiet
Allians Allians för Sverige Allians för Sverige Röd-Gröna Blocket
Föregående val 13,39 % 9,15 % 8,39 %
Mandat före 48 33 30
Erhållna mandat 28 24 22
Mandatförändring 20 9 8
Röster 418 395 365 998 324 722
Andel 7,54 % 6,59 % 5,85 %
Väljarströmmar 5,85 % 2,56 % 2,54 %

  Sjunde parti
  Peter Eriksson och Maria Wetterstrand
Ledare Peter Eriksson och Maria Wetterstrand
Parti Miljöpartiet
Allians Röd-Gröna Blocket
Föregående val 4,65 %
Mandat före 17
Erhållna mandat 19
Mandatförändring 2
Röster 291 121
Andel 5,24 %
Väljarströmmar 0,59 %

Största parti efter valkrets (vänster) och kommun (höger). Rött: Socialdemokraterna, blått: Moderaterna

Statsminister före valet

Göran Persson
Socialdemokraterna

Ny statsminister

Fredrik Reinfeldt
Moderaterna

Valrörelsen redigera

Inför riksdagsvalet 2006 befann sig Socialdemokraterna i regeringsställning genom regeringen Persson som styrde landet i samarbete med två stödpartier, Miljöpartiet de Gröna och Vänsterpartiet. Detta såg ut att bli en eventuell röd-grön koalitionsregering efter riksdagsvalet 2006. Men Göran Persson och Socialdemokraterna uttryckte istället att man ville söka fortsatt stöd för en socialdemokratisk minoritetsregering.

Den 30 augusti 2004 träffades de fyra borgerliga partiledarna hemma hos Centerpartiets Maud Olofsson i Högfors och bildade Allians för Sverige. I slutet av augusti 2006 presenterades ett gemensamt valmanifest. Med undantag för Moderaterna gick de borgerliga partierna till val även med varsitt eget valmanifest. Totalt fanns alltså fyra borgerliga valmanifest.

Statsminister Göran Persson omvaldes 2005 för ytterligare en fyraårsperiod som Socialdemokraternas partiordförande, och var partiets självklara statsministerkandidat i riksdagsvalet 2006. Partiet presenterade sitt valmanifest i mitten av augusti, och det mottogs i huvudsak positivt av samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Miljöpartiet krävde ministerplatser i en eventuell koalitionsregering[källa behövs], medan Vänsterpartiet uttalade att man kunde vara beredda att fälla en socialdemokratisk regering om man inte fick tillräckligt med utrymme att föra en vänsterpolitik. Partiet tänkte heller inte stödja en regering bestående av enbart Socialdemokraterna och Miljöpartiet.[1]

Valrörelsen dominerades av arbetsmarknadsfrågor, och enligt Statistiska centralbyråns undersökning var sysselsättningen väljarnas viktigaste fråga inför valet.[2] Här var särskilt de borgerliga partierna pådrivande, samtidigt som Vänsterpartiet ville ha 200 000 nya jobb i offentlig sektor och höjt tak på arbetslöshetskassan. Socialdemokraterna gick även till val på ett höjt tak, och fortsatta plusjobb, en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som fått hård kritik av oppositionen, som föreslog att slopa de subventionerade jobben samt sänka taket för a-kassan.[3] Under våren debatterades Centerpartiets kontroversiella förslag om ungdomsavtal.[4]

En uppmärksammad fråga under sommaren var ett folkpartistiskt förslag om kulturkanon och språktester för nya invandrare, förslag som dock inte fanns med i Alliansens valmanifest eller mottogs positivt av de övriga allianspartierna. Kristdemokraterna lyckades föra upp sina viktigaste frågor, familjepolitiken och fastighetsskatten, på dagordningen. En fråga som präglade valrörelsens sista veckor var också den så kallade regeringsfrågan. Medan Allians för Sverige var eniga om att de önskade styra tillsammans var det oklart hur en eventuell vänsterregering skulle se ut och vilka partier den skulle bestå av.

Valresultat redigera

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Göran Persson 1 942 625 34,99 −4,86 130 −14
  Moderata samlingspartiet Fredrik Reinfeldt 1 456 014 26,23 +10,97 97 +42
  Centerpartiet Maud Olofsson 437 389 7,88 +1,69 29 +7
  Folkpartiet liberalerna Lars Leijonborg 418 395 7,54 −5,85 28 −20
  Kristdemokraterna Göran Hägglund 365 998 6,59 −2,56 24 −9
  Vänsterpartiet Lars Ohly 324 722 5,85 −2,54 22 −8
  Miljöpartiet de Gröna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson (språkrör) 291 121 5,24 +0,59 19 +2
  Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson 162 463 2,93 +1,49
  Feministiskt initiativ Gudrun Schyman, Devrim Mavi och Sofia Karlsson (talespersoner) 37 954 0,68
  Piratpartiet Rickard Falkvinge 34 918 0,63
  Sveriges pensionärers intresseparti Brynolf Wendt 28 806 0,52 −0,19
  Junilistan Nils Lundgren 26 072 0,47
  Sjukvårdspartiet Kenneth Backgård 11 519 0,21
  Nationaldemokraterna Nils-Eric Hennix 3 064 0,06 −0,11
  Enhet Ulf Wåhlström 2 648 0,05
  Nationalsocialistisk front Anders Ärleskog och Daniel Höglund 1 417 0,03
  Ny Framtid Sune Lyxell 1 171 0,02 −0,16
  Rättvisepartiet Socialisterna Per-Åke Westerlund 1 097 0,02 −0,01
  Folkets Vilja Donald Forsberg 881 0,02
  Kommunisterna Jan Jönsson 438 0,01 −0,01
  Unika partiet Linda Rosing 222 0,00
  Klassiskt Liberala Partiet Andreas Agorander 202 0,00
  Allianspartiet Leo Harvigsson 133 0,00
  Kvinnokraft Ingrid Jordebo 116 0,00
  Europeiska arbetarpartiet Ulf Sandmark 83 0,00
  Aktiv Demokrati (uppgift saknas) 81 0,00
  Frihetliga rättvisepartiet Bernt Bäckström 75 0,00
  Sveriges Nationella Demokratiska Parti (uppgift saknas) 68 0,00
  Partiet.se Ulf Linde 61 0,00
  Septemberlistan (uppgift saknas) 51 0,00
  Kommunistiska förbundet (uppgift saknas) 30 0,00
  Nordisk Union Stig Ramsing 24 0,00
  Skånepartiet Carl P. Herslow 11 0,00
  Skattereformisterna (uppgift saknas) 9 0,00
  Rikshushållarna (uppgift saknas) 8 0,00
  Miata Partiet (uppgift saknas) 7 0,00
  Demokratiska partiet de nya svenskarna D.P.N.S (uppgift saknas) 6 0,00
  Fårgutapartiet (uppgift saknas) 6 0,00
  PALMES PARTI (uppgift saknas) 5 0,00
  Republikanerna (uppgift saknas) 2 0,00
  VIKINGAPARTIET-VALVARUHUSET 53 PARTIER (uppgift saknas) 1 0,00
  Övriga partier x 1365 0,03
  Allians för Sverige (m, c, fp, kd) 2 677 796 48,24 +4,25 178 +20
  Röd-gröna blocket (s, v, mp) 2 558 468 46,08 −6,81 171 −20
 
Giltiga röster totalt 5 551 278 98,25
Blanka ogiltiga röster 96 922 1,72
Övriga ogiltiga röster 2 216 0,04
Totalt 5 650 416 81,99 349

Opinionsundersökningar redigera

Val/valundersökning Röd-Gröna blocket Allians för Sverige Övriga Röd-Gröna
Blocket
Allians för
Sverige
Block-
skillnad
V S MP C FP KD M
Valet 17 september 2006. 5,8 35,0 5,2 7,9 7,5 6,5 26,2 5,5 46,0 48,1 +2,1
11 september 2006 (Sifo)[5]. 5,6 36,1 5,2 7,5 7,2 7,2 25,9 2,9 46,9 47,8 +0,9
December 2004. (SCB) 7,6 37,9 4,7 6,7 12,0 5,5 23,4 2,2 50,2 47,6 +2,6
8 juli 2004. (Skop) 9,0 37,6 5,8 6,8 12,6 6,9 18,5 2,8 52,4 44,8 +7,6
12 mars 2004. (Skop) 8,4 38,1 4,6 5,9 14,4 7,8 17,7 3,1 51,1 45,8 +5,3
4 september 2003. (Skop) 9,2 37,4 5,3 6,9 14,5 9,2 14,6 2,8 51,9 45,2 +6,7
Maj 2003. (SCB) 9,1 38,3 4,6 6,5 14,5 8,2 16,8 2,1 52,0 46,0 +6,0
14 februari 2003. (Sifo) 6,9 41,7 4,6 5,7 14,8 8,6 14,9 2,8 53,2 44,0 +9,2
6 december 2002. (Demoskop) 9,2 40,0 3,6 6,6 15,2 8,1 14,4 2,8 52,8 44,3 +8,5
5 november 2002. (Demoskop) 9,2 39,6 4,7 5,0 14,9 8,5 13,9 4,2 53,5 42,3 +11,2
26 september 2002. (Gallup) 8,4 42,3 4,1 6,1 16,1 7,5 13,4 2,2 54,8 43,1 +11,7
Valet 15 september 2002. 8,4 39,8 4,6 6,2 13,4 9,1 15,2 3,3 52,8 43,9 +8,9

Källa: [6]

SVT VALU den 17 september 2006 redigera

Så röstade de 12 316 tillfrågade med sina poströster och människor i 90 vallokaler. Vallokalsundersökningen uppmärksammade allting och gav en korrekt fingervisning och antydde på en borgerlig seger. När sedan under valnatten då rösterna räknades och det rapporterades in så såg det länge ut som att de röda kunde sitta kvar men sedan senare så började det gå tillbaka och bli mer likt vallokalsundersökningen.

Parti Partiledare
% +/− 
  Socialdemokraterna Göran Persson 34,3 −5,5
  Moderaterna Fredrik Reinfeldt 26,6 +11,4
  Centerpartiet Maud Olofsson 8,2 +2,0
  Kristdemokraterna Göran Hägglund 7,6 −1,5
  Folkpartiet liberalerna Lars Leijonborg 7,3 −6,1
  Vänsterpartiet Lars Ohly 5,8 −2,6
  Miljöpartiet de Gröna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson 5,5 +1,0
Övriga partier 4,7 +1,4
  Borgerliga blocket (m, fp, kd, c) 49,7 +5,8
  Röd-gröna blocket (s, v, mp) 45,6 −7,2

Övriga partiers SVT:s VALU resultat[7] redigera

Parti Partiledare
%
  Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson 1,9
  Feministiskt initiativ Gudrun Schyman, Devrim Mavi och Sofia Karlsson (talespersoner) 1,0
  Junilistan Nils Lundgren 0,5
  Sveriges pensionärers intresseparti Brynolf Wendt 0,3
  Sjukvårdspartiet Kenneth Backgård 0,2
Övriga partier 0,9

Riksdagspartiernas valaffischer redigera

Parti Valaffisch
Socialdemokraterna Alla ska med
Vänsterpartiet Rättvisa kommer från vänster
Miljöpartiet de Gröna Rösta Långsiktigt
Moderaterna Sverige behöver ett nytt arbetarparti
Centerpartiet Allt börjar hos dig
Folkpartiet liberalerna Framtidens nyheter
Kristdemokraterna JA! Mer valfrihet

Valbevakningen redigera

2006 års riksdagsval var det mest mediebevakade riksdagsvalet någonsin i Sverige.

Enligt en undersökning som gjorts av massmedieprofessorn Kent Asp och som publicerades på DN debatt den 17 september, har medierapporteringen gynnat Alliansen. Sex av tio nyhetsrapporter har beskrivit sysselsättningen och ekonomin i negativa termer, trots den rådande högkonjunkturen.[8]

SVT och TV4 bevakade valet flitigt. SVT24 sände valrelaterade program mellan 09:30 och 15:00 samtliga vardagar i en månad före valet.

Aftonbladet och LunarStorm genomförde för andra valet i rad sin satsning Ungt Val för att få fler ungdomar att rösta och engagera sig i politiken.

Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006 redigera

Den 4 september 2006 polisanmälde Socialdemokraterna ett dataintrång i Socialdemokraternas interna nätverk, som ska ha bedrivits under längre tid. Affären fick flera partimedlemmar inom Folkpartiet att avgå från sina poster.

Statligt partistöd redigera

Sverigedemokraterna var det enda partiet utanför riksdagen som klarade 2,5 %-spärren för statligt partistöd.

Mandatfördelning mellan blocken redigera

De fyra borgerliga partierna, Allians för Sverige, fick 178 mandat mot de rödgröna samarbetspartiernas 171 mandat. Sammanlagt var 6 892 009 personer valberättigade och av dessa röstade 81,99 procent, en ökning med 1,88 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2002.[9]

Regeringsbildning redigera

På eftermiddagen den 18 september träffade statsminister Göran Persson riksdagens talman Björn von Sydow och lämnade in sin och regeringens avskedsansökan. Talmannen entledigade omedelbart statsministern och de övriga statsråden, men uppmanade dem att sitta kvar som expeditionsregering i väntan på en ny regerings formella tillträde. Under måndagen och tisdagen träffade talmannen företrädarna för samtliga riksdagspartier. På tisdagen den 19 september träffade talmannen Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt och bad denne undersöka förutsättningarna att bilda en borgerlig fyrpartiregering bestående av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.[10] Maud Olofsson krävde den 20 september att hälften av ministrarna skulle vara kvinnor. Lars Leijonborg instämde i detta, medan Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund förhöll sig mer avvaktande.

Måndagen den 2 oktober valdes moderaten Per Westerberg till ny talman i riksdagen och övertog arbetet med regeringsbildningen. Den nye talmannen föredrog sitt förslag om att utse Fredrik Reinfeldt (M) till ny statsminister för riksdagen, tisdagen den 3 oktober. Förslaget bordlades därefter två gånger, innan omröstning skedde torsdagen den 5 oktober.

Innan omröstningen avgav några av partiernas gruppledare röstförklaringar[11]:

Britt Bohlin Olsson (S) förklarade att omröstningen indirekt gällde den framtida regeringens program. Med hänsyn till den politik som en borgerlig regering kunde antas föra skulle Socialdemokraterna rösta nej.

Åsa Torstensson (C) menade att de fyra borgerliga partierna i Allians för Sverige hade gått till val på ett gemensamt valmanifest. Denna allians hade fått en majoritet i valet och Centerpartiet skulle därför rösta ja.

Alice Åström (V) förklarade att talmannens förslag att utse Reinfeldt som statsminister förvisso var i linje med parlamentarismens principer. Omröstningen gällde dock i sak den politik som en borgerlig regering kunde antas föra och som Vänsterpartiet var motståndare till. Vänsterpartiet skulle därför rösta nej.

Mikael Johansson (MP) menade att det parti som i denna omröstning lade ned sina röster skulle ge sitt passiva stöd. Därför skulle Miljöpartiet rösta nej.

Omröstningen slutade med 175 ja-röster och 169 nej-röster. Fem ledamöter var frånvarande. Riksdagen hade därmed valt Fredrik Reinfeldt till statsminister. Efter omröstningen överlämnade talmannen på riksdagens vägnar förordnade till statsministern.

Den 6 oktober tillträdde Regeringen Reinfeldt vid en traditionsenlig konseljStockholms slott under konung Carl XVI Gustafs ordförandeskap.

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

Externa länkar redigera

Officiella webbsidor:

Mediebevakning:

Opinionsmätningar: