Torsten Nilsson
Harald Torsten Leonard Nilsson, född 1 april 1905 i Nevishög, Malmöhus län, död 14 december 1997 i Oscars församling, Stockholm,[6] var en svensk socialdemokratisk politiker. Han innehade flera ministerposter och var riksdagsledamot, partisekreterare och SSU-ordförande.
| Torsten Nilsson | |
 Torsten Nilsson runt 1966 | |
| Född | 1 april 1905[1] Nevishögs socken, Sverige |
|---|---|
| Död | 14 december 1997 (92 år) Oscars församling |
| Begravd | Skogskyrkogården[2] |
| Medborgarskap | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Politiker, murare |
| Befattning | |
| Ordförande, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (1934–1940) Partisekreterare, Socialdemokraterna (1940–1945) Andrakammarledamot (1941–1970) Sveriges infrastrukturminister (1945–1951) Sveriges försvarsminister (1951–1957) Sveriges socialminister (1957–1962) Sveriges utrikesminister (1962–1971) Ledamot av Sveriges riksdag 1971–1973 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1971–1974)[4] Ledamot av Sveriges riksdag 1974–1976 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1974–1976)[5] | |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Torsten Nilsson tog realexamen och gick därefter yrkesskola. Han fick folkhögskoleutbildning i Tyskland, varefter han var verksam som murare 1922–1929. År 1927 blev han utnämnd till sekreterare i Skånes socialdemokratiska ungdomsförbund, och var ordförande för SSU 1934–1940, partisekreterare för (s) 1940–1945, kommunikationsminister 1945–1951, försvarsminister 1951–1957, socialminister 1957–1962, utrikesminister 1962–1971, riksdagsledamot 1941–1976.
Med sin politiska talang och realism var han en stor tillgång i Tage Erlanders regering. Han utarbetade regeringens proposition om allmän tilläggspension (ATP) och ledde de därpå följande viktiga valkampanjerna 1957 och 1958. [7]
Nilsson var son till muraren Lars Nilsson och Hilda, född Persson. Han gifte sig 1935 med Vera Månsson (1906–2002); tillsammans fick de två barn.
Torsten Nilsson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[8]
BibliografiRedigera
- Människor och händelser i Norden. Stockholm: Tiden. 1977. Libris 7420539. ISBN 91-550-2107-7 (inb.)
- Lag eller näve. Stockholm: Tiden. 1980. Libris 7420836. ISBN 91-550-2449-1
- Utanför protokollet. Stockholm: Tiden. 1986. Libris 7421352. ISBN 91-550-3154-4
- ”Erfarenheter från fyra departement.”. Riksdagen inifrån / redaktör: Nils Stjernquist (Stockholm : Riksbankens jubileumsfond i samarbete med Gidlund, 1991): sid. 71-89 : ill. 1991. Libris 2858630
ReferenserRedigera
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000010085, omnämnd som: Torsten Nilsson, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ hämtat från: svenskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1971:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1974:1, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
- ^ Bra Böckers lexikon, 1978
- ^ SvenskaGravar
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Torsten Nilsson.
| Företrädare: Anders Nilsson |
Socialdemokraternas partisekreterare 1940–1945 |
Efterträdare: Sven Andersson |
| Företrädare: Fritiof Domö |
Sveriges kommunikationsminister 1945–1951 | |
| Företrädare: Allan Vougt |
Sveriges försvarsminister 1951–1957 | |
| Företrädare: John Ericsson |
Sveriges socialminister 1957–1962 |
Efterträdare: Sven Aspling |
| Företrädare: Östen Undén |
Sveriges utrikesminister 1962–1971 |
Efterträdare: Krister Wickman |