Blandekonomi är inom arkeologiska kulturer ett ekonomiskt system som baseras på flera näringsgrenar. Exempelvis bedrev den gropkeramiska kulturen fångst kombinerat med odling och husdjursavel.[1]

Blandekonomi är inom politik ett ekonomiskt system där det huvudsakligen råder marknadsekonomi i syfte att ge ekonomisk tillväxt, men där statsmakterna försöker påverka den ekonomiska utvecklingen för att utjämna konjunkturer och minska den sociala utslagningen. De flesta ekonomiskt välutvecklade länderna i världen har ett blandekonomiskt system.[2]

Under 1600-talet fanns det merkantilistiskt inriktade stater i Europa, som både styrde och stimulerade den framväxande kapitalistiska ekonomin.

Under 1900-talet kom vissa länder, bland annat de nordiska, att kombinera marknadsekonomi med delar av en marxistisk, demokratiskt socialistisk grundad planekonomi (läs mer: den nordiska modellen). Det gjordes genom en välutbyggd välfärdsstat med relativt höga skatter, stor offentlig sektor och höga bidrag, exempelvis jordbruksstöd. 1980- och 1990-talets form av blandekonomi, med successivt liberaliserade socialdemokrati i bland annat Norden, och socialliberal politik i USA och Storbritannien under Bill Clinton och Tony Blair, kallas också tredje vägens politik (third way). De svenska löntagarfonderna sågs som ett vänsterpolitiskt hot mot denna politik.[3]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”gropkeramisk kultur - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gropkeramisk-kultur. Läst 5 juni 2020. 
  2. ^ ”blandekonomi - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/blandekonomi. Läst 5 juni 2020. 
  3. ^ ”blandekonomi - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/blandekonomi. Läst 5 juni 2020.