Konservatism

politisk filosofi med fokus på att bevara traditionella sociala institutioner
(Omdirigerad från Konservativ)
Den här artikeln ingår i Wikipedias
serie om konservatism
Huvudinriktningar

Frihetlig konservatism
Kulturkonservatism
Liberalkonservatism
Nationalkonservatism
Neokonservatism
Paleokonservatism
Socialkonservatism
Värdekonservatism

Nyckelbegrepp

Ansvar · Auktoritet · Civilsamhället · Dygd
Familj · Hierarki · Kulturarv · Lojalitet
Monarki · Naturrätt · Normer · Patriotism
Subsidiaritet · Tradition · Visdom · Äktenskap

Portalfigurer

Edmund Burke
Friedrich Hegel
Russell Kirk
Rudolf Kjellén
Joseph de Maistre
Ronald Reagan
Roger Scruton
Margaret Thatcher

Konservatism är en social, kulturell och politisk filosofi, som befrämjar traditionella samhällsinstitutioner. Exempel på sådana institutioner är kyrkan, äktenskapet, familjen och monarkin. Den konservativa filosofin syftar till att upprätthålla ordningen i samhället och att värna om kulturen. Konservativa människor hyser förkärlek för sådana saker och företeelser, som har gamla anor och djupa rötter.

Det mest utmärkande kännetecknet för konservatismen är lojalitet. Den kommer till uttryck på olika nivåer. På den mest intima nivån innebär det långvariga äktenskap och starka familjeband. Det innebär också historiemedvetande, med respekt för ens förfäder och insikt om att man är en ättling som för vidare ett arv. På den utvidgade nivån innebär det lojalitet gentemot folket (”den större familjen”) och fosterlandet (”det större hemmet”) i form av patriotism och samhälleligt engagemang. På den högre nivån innebär det lojalitet gentemot traditionella auktoriteter såsom lärare, präster och monarker. På den högsta nivån innebär det slutligen lojalitet gentemot Gud. Från konservativt håll framstår icke-konservativa personer som illojala och opålitliga, eftersom de värderar sina moderna individuella friheter högre än sina traditionella sociala plikter.

Utmärkande för konservatismen är också dess strävan efter kvalité framför kvantitet. Politiskt innebär det förespråkande av en stat som är liten och effektiv i stället för stor och tungrodd. Socialpolitiskt innebär det befrämjande av meritokrati samt avståndstagande från massrörelser såsom socialism och fascism. Utrikespolitiskt innebär det bevarande av den inländska kulturen i stället för bejakande av olika former av globalism och imperialism. Socialt innebär det förespråkande av ett starkt äktenskap framför ett flertal lösa förbindelser samt preferens för det harmoniska livet i något mindre samhälle i stället för det kaotiska livet i storstaden. Estetiskt innebär det förkärlek för det traditionella konsthantverket framför industriell massproduktion. Kulturellt innebär det att finkultur värderas högre än masskultur och att högtidliga traditioner anses mera betydelsefulla än populära trender. Religiöst är denna tendens kanske allra starkast, eftersom den traditionella kristendomen gör skarp åtskillnad mellan det himmelska och det jordiska, mellan kvalitativ andlighet och kvantitativ materialism. Här är ett fåtal tydliga exempel på konservatismens strävan efter kvalité framför kvantitet. När denna strävan drivs till sin spets kan konservatismen vara disciplinär i synen på kultur och moral samt elitistisk i upprätthållandet av ordning och auktoritet.

Kombinationen av dessa två karakteristika – starka lojaliteter och strävan efter kvalité – är vad som kännetecknar konservatismen. Därmed står den i skarp kontrast till både liberalismen och socialismen, vilka tvärtom förespråkar egoism (friheter från krav och till förmåner) såväl som kvantitet (mångfald, pluralism, utilitarism o.s.v.). Visserligen brukar liberalismen och socialismen uppfattas som varandras motsatser, den ena företrädande ”Individen” och den andra ”Mänskligheten”, men ur ett konservativt perspektiv är skillnaden tämligen liten. Båda är moderna ideologier, vilka fick sin konkreta utformning i kölvattnet av franska revolutionen som en negering av den gamla ordningen. Båda är materialistiska ideologier, vilka förespråkar ekonomiskt välstånd och teknisk utveckling, ”pengar och prylar”, och som sådana är de vanligen naturliga fiender till all form av religion, andlighet och transcendens. Båda är upproriska ideologier, vilka vänder sig emot all form av traditionell auktoritet, vare sig det gäller aristokrati (t.ex. adelskap), monarki (t.ex. kungadöme) eller teokrati (t.ex. påvedöme). Konservatismen är alltså en helt annan livsåskådning än liberalismen och socialismen, även om det finns beröringspunkter.

Konservatismens rötterRedigera

Franska revolutionenRedigera

 
Edmund Burke (1729–1797), konservatismens förste lärofader.

Ordet konservatism härrör från latinets conservare, 'bevara', och myntades av den framstående författaren François-René de Chateaubriand, som verkade som konservativ politiker under tidigt 1800-tal i svallvågorna från franska revolutionen.[1] Konservatismen, med dess betoning på social och politisk stabilitet över ekonomiska och ideologiska faktorer, betraktas vanligen som höger på den politiska höger–vänster-skalan: vilket härrör från placeringen av delegaterna i Frankrikes nationalförsamling under och efter revolutionen, där anhängarna av monarkin och ett mera traditionellt styrelseskick satt till höger i kammaren.[2]

Konservatismens grundare anses vara den anglo-irländske statsmannen Edmund Burke, som kritiserade revolutionen för dess idealism, egalitarism och progressivitet.[3] Allt detta var, enligt Burke, destabiliserande för såväl samhälle som stat, vilka bara kan upprätthållas med hjälp av gamla traditioner, tydliga normer och etablerad auktoritet. Eventuella förändringar bör ske långsamt och eventuella reformer bör utföras med yttersta försiktighet. I stora frågor kan även små misstag få ödesdigra följder. Burke anförde en liknelse för att illustrera sin poäng: ”Ett samhälle måste behandlas lika varsamt som ett träd i naturen; det tål bara väl genomtänkta genomskärningar.”[4] Därmed gav han uttryck för konservatismens organiska samhällssyn, som står i kontrast till liberalismens merkantila syn på samhället som ett ”kontrakt” och socialismens tekniska syn på samhället som en maskin som justeras av social ingenjörskonst.

En annan konservativ lärofader är Joseph de Maistre, som profilerade sig som kontrarevolutionär. Han var influerad av Burke och verkade under samma tid, men var mindre pragmatisk och mera reaktionär i sina ställningstaganden. Exempelvis propagerade han för utökad makt åt påvedömet: vilket, enligt honom, skulle kunna bidra till att lösa den politiska och existentiella krisen i det post-revolutionära Europa genom att förena befolkningen under en gemensam kristen tro och motverka de destruktiva tendenserna hos radikala revolutionärer och upplysta despoter, båda grupperna gudlösa och barn till upplysningen.

RomantikenRedigera

 
Joseph de Maistre (1753–1821) predikade den upphöjda livskänslan framför det vardagliga förnuftet.

Konservatismen växte fram samtidigt som kulturströmningen romantiken. Dessa två rörelser hade mycket gemensamt; nästan alla de tidiga profilerna inom konservatismen var utpräglade romantiker. Chateaubriand införde den litterära romantiken i Frankrike med verk som Atala och René. Burke är känd för sin poetiska stil och har kommit att betraktas som en av de yppersta vältalarna i modern tid; dessutom författade han ett konstfilosofiskt verk om det Sköna och det Sublima. Maistre riktade kritik mot upplysningens rationalism, skepticism och sekularism, för att framhäva den instinktiva intuitionen, den blinda tron, de inrotade fördomarna och den svurna lojaliteten. Ett kritiskt samhälle, där invånarna tänker fritt och ifrågasätter allting, kommer inte att överleva i det långa loppet: normer bryts ner, traditioner glöms bort, auktoriteter störtas, samhället upplöses. Maistre sammanfattade sin romantiska visdom i följande aforism: ”Förnuftet talar blott i ord, men kärleken har en melodi.” Efter sitt frånfälle kom han att bli andlig läromästare för den eminente poeten Charles Baudelaire.[5]

Den efter Burke viktigaste bidragsgivaren till konservatismen, G.W.F. Hegel, företrädde tyska romantiken.[6] De tidiga engelska romantikerna William Wordsworth, Samuel Taylor Coleridge och Robert Southey var namnkunniga konservativa reaktionärer i uppror mot det nya, rationalistiska tidevarvet.[7] Det påföljande seklet, 1900-talet, uppvisar samma tendens. Flera av de främsta fantasy-författarna var konservativa traditionalister, däribland H.P. Lovecraft, J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis. Samma sak gäller några av de mest framstående poeterna, närmare bestämt T.S. Eliot och W.B. Yeats.

Uppfattningen om att konservativa människor skulle vara tråkiga, tröga eller pedantiska bör därför rimligen betraktas som missvisande, eftersom det trots allt inte är konservativa, utan liberaler och socialister, som baserar sin politiska filosofi på något så torrt och andefattigt som ekonomiska kalkyler och materiellt välstånd. Mot rationalisternas sterila civilisation ställer de konservativa den blomstrande kulturen, som kan anses vara det sunda jämviktsläget mellan de två ytterligheterna natur och civilisation. Mot rationalisternas nihilistiska värld, där allt är tillåtet och ingenting är heligt, ställer de konservativa tidlösa måttstockar för såväl gott och ont som fint och fult. I stället för endimensionell jämlikhet förespråkar de konservativa hierarkiska relationer med ömsesidiga förpliktelser, exempelvis förälder–barn och lärare–elev. I stället för ett atomistiskt samhälle förespråkar de konservativa en högre gemenskap i form av religion och patriotism.

StåndssamhälletRedigera

 
Det medeltida ståndssamhället utgjordes av präster, adel (riddare) och bönder.

Det finns en folklig konservatism och en aristokratisk konservatism, vilka i äldre tid motsvarades av bönderna respektive adeln och prästerskapet i det gamla ståndssamhället. Det är bonden på sin gamla gård respektive adelsmannen på sin gamla herrgård och prästen i sin gamla kyrka – vilket kan jämföras med den moderna storstadens ”progressiva” livsstil, med insektsliknande trångboddhet i statligt ägda byggnader. Det är också bondsk folkkultur respektive adlig och sakral finkultur, vilka alla tre står i skarp kontrast till storstadens kommersiella skräpkultur med slit-och-slängmentalitet. Hur mycket bonden, adelsmannen och prästen än kan tyckas skilja sig från varandra, står de förenade i sin grundläggande uppfattning om livet och samhället. Alla tre är bundna till traditionen, till fosterlandet och till familjen – för prästens del i form av Fadern. Och alla tre är instinktiva motståndare till liberalism och socialism i dess olika former. Mot det artificiella ställer de det naturliga. Mot det moderna ställer de det historiska. Mot egoism och självhävdelse ställer de familjen och självuppoffring.

Folklig konservatism tar ofta formen av fosterlandskärlek och nationalromantik, medan aristokratisk konservatism är mera världsvan och mondän, mera mottaglig för intryck från främmande (hög)kulturer, utan att fördenskull glömma sina rötter eller försumma sina plikter. Ett illustrativt exempel är greven Chateaubriand, en tidig förgrundsgestalt inom konservatismen. Dennes skönlitterära författarskap kännetecknades av exotisk romantik, ett flörtande med främmande kulturer, men som fransman var han rojalistisk patriot och stred för det traditionella Frankrike mot de franska revolutionärerna. Som abstrakt filosofi är konservatismen i huvudsak en skapelse av aristokrater, men som levande filosofi har den bred folklig förankring, i synnerhet bland invånare som lever utanför de större städerna, dit de ”progressiva” sätten att leva och tänka har svårt att tränga in.

Intellektuella ståndpunkterRedigera

 
Jesu frestelse (1854) av Ary Scheffer. Konservatismen tror på en etisk ordning.

Grundläggande principerRedigera

Två grundläggande principer som tillskrivs mycket stort värde inom konservatismen, och ibland brukar beskrivas som dess kännetecken, är följande:

  • Konservatismen anser att det existerar en naturlig rätt, det vill säga en universell, objektiv, etisk ordning, som människan inte kan förändra och som existerar oberoende av människors vilja. När människor väljer att leva i enlighet med denna ordning tror konservatismen att samhället utvecklas på ett relativt harmoniskt vis. Framsteg, enligt konservativa, är således när människor lever mer och mer i enlighet med den naturliga rätten och man anser därför att värdenihilismen är såväl teoretiskt som praktiskt felaktig.[8][9]
  • Konservatismen anser att människan är ofullkomlig och att hon föds med både en god och en ond sida. Denna ofullkomlighet gäller även hennes förnuft och därför anser konservatismen att människan inte enbart med hjälp av förnuftet kan upptäcka och tillgodogöra sig den naturliga rätten. I stället menar konservatismen att den naturliga rätten främst kan synliggöras genom kultur, traditioner och sedvänjor. Dessa har nämligen skapats spontant över flera generationer genom trial-and-error, vilket medför att den naturliga rätten med tiden utkristalliseras allt tydligare i dessa. Edmund Burke kallar denna små stegens utveckling för innovation. Därtill kommer ett allmänt avståndstagande från alla storskaliga projekt med mål att skapa utopier och perfekta samhällen, eftersom den mänskliga naturen omöjliggör detta. Vidare har erfarenheten visat, med kommunismen och nationalsocialismen som avskräckande exempel från 1900-talet, att teoretiska utopier tenderar att generera dystopier i praktiken.[10]
 
Russell Kirk (1918–1994) inledde konservatismens renässans i efterkrigstidens USA med sitt banbrytande verk The Conservative Mind.

Dessa två pelare – objektiv moral och människans ofullkomliga natur – kan komma i konflikt med varandra, vilket är ett av de mera grundläggande spänningsfälten i den konservativa filosofin. Vissa utomstående icke-konservativa kan gå med på endera pelaren, men det är kombinationen av båda som utgör kärnan i konservatismen. Thomister anser till exempel att det existerar en naturlig rätt, men de anser också att det går att upptäcka den med hjälp av förnuftet och skolastiken. Den konservative liberalen Friedrich von Hayek delade konservatismens kritik mot förnuftstron, men han ansåg inte att det går att upptäcka en naturlig rätt genom kulturen och traditionerna.

Ett annat sätt att beskriva konservatismens huvuddrag gjordes av den konservative teoretikern Russell Kirk, som i sin berömda bok The Conservative Mind (1953) formulerade sex principer vilka till stor del tar sin utgångspunkt i de två ovannämnda principerna:

  1. Tron på en gudomlig, transcendent ordning.
  2. Förkärleken för den mänskliga existensens mångfald och mysterium.
  3. Övertygelsen att samhället behöver klasser och hierarkier, som uttrycker naturliga olikheter, även om dessa inte är eviga eller omöjliga att reformera.
  4. Förvissningen att det finns ett nära samband mellan privategendom och frihet.
  5. Tilliten till sed, konvention och hävd.
  6. Erkännandet att innovation bör ske i enlighet med existerande traditioner och sedvänjor, vilket innebär respekt för det politiska värdet av klokhetens dygd.
 
Ursprunglig titelsida för Burkes Reflektioner (1790).

Kritik mot meningsmotståndareRedigera

Utifrån sina principer riktar konservatismen kritik mot sina meningsmotståndare på fem punkter:

  1. Konservatismen anser att de politiska ideologierna lider av en överdriven förnuftstro. Själva inser de att människans förnuft är kraftigt begränsat och att alla strikt förnuftsbaserade planer därför kommer att föra med sig oförutsedda (och ofta mycket negativa) konsekvenser. Människans förnuft är otillräckligt för att tillgodogöra sig önskade och hastiga samhällsförändringar.
  2. Konservatismen anser att de politiska ideologierna ofta förändrar utan att förbättra. De omkullkastar kultur och tradition bara för omkullkastandets skull och begriper inte värdet i det långsamt, organiskt framväxta.
  3. Konservatismen anser att de politiska ideologierna är mera intresserade av att skissera på nya samhällen än att utveckla det vi har, och att dessa skisser inte kommer att fungera i praktiken.
  4. Konservatismen anser att de politiska ideologierna blundar för människans mörka sidor. De politiska ideologierna tror att det går att uppnå utopier (perfekta samhällen) där människans ondska kommer att vara som bortblåst. Konservatismen menar att detta är en naiv syn på människan, att motiven och viljan att göra onda handlingar (girighet, maktlystnad, lust o.s.v.) kommer att finnas i alla samhällen och i alla tider, eftersom de är medfödda. En konservativt kristen skulle kunna hänvisa till arvsynden.
  5. Konservatismen anser att de politiska ideologierna motarbetar de naturliga skillnader som finns mellan människor. Att människor är olika och olika bra på olika saker är varken fel eller något som bör bekämpas. Konservatismen kallar dessa försök att bryta ner de naturliga olikheterna för nivellering, eftersom den enda möjliga konsekvensen av en sådan process är att de naturliga talangerna jämnas ner till de talanglösas nivå.

Konservatismens kritik mot dess meningsmotståndare åskådliggjordes först i Burkes mästerverk Reflektioner om franska revolutionen, som utkom år 1790.

Vad som skall bevarasRedigera

Ibland används uttrycket konservatism för att beskriva en generell vilja att bevara status quo. Denna så kallade strukturkonservatism skall dock inte förväxlas med filosofisk och politisk konservatism, vilken menar att det finns vissa värden, traditioner och institutioner, som vi bör värna om.[11]

AuktoritetRedigera

 
António de Oliveira Salazar (1889–1970), Europas mest konservative ledare i modern tid.

Begreppet auktoritet har två olika betydelser enligt Nationalencyklopedin, nämligen ”rätt eller möjlighet till maktutövning på olika nivåer” samt ”erkänt pålitlig sakkunskap”.[12] Traditionellt har konservativa gjort skarp åtskillnad mellan auktoritet och makt.[13][14] Auktoritet är moralisk och intellektuell (kunskaper, visdom, erfarenhet) medan makt är världslig och materiell (pengar, muskler, vapen).[15] Makt är bara legitim, menar konservatismen, om den är grundad i auktoritet, exempelvis vad gäller polisens rätt att besitta våldsmonopol och statsmaktens rätt att indriva skatter – rätter vilka inte får missbrukas eller tilldelas vem som helst. En auktoritet har moraliskt ansvar att hjälpa människor, vilka i sin tur förväntas återgälda denna hjälp genom att visa respekt och lojalitet.

Den mest grundläggande form av auktoritet är den som föräldrar har över sina barn. Ett annat exempel är lärarens auktoritet över eleverna. En tredje form av auktoritet, vilken är mindre förekommande i dagens Sverige, är den som religiösa ledare har i samhället. Auktoritet innebär vanligen att de äldre, med sin långa erfarenhet och sin överlägsna visdom, ger vägledning åt de yngre, vilka kan vara vårdslösa eller osäkra. Därför har äldre människor alltid haft en framträdande roll inom konservatismen – som livgivare och uppfostrare, som lärare och vägledare samt som en naturlig förankring i den sociala historien.

Ett närliggande begrepp är auktoritär. De flesta konservativa regeringar i modern tid har saknat auktoritära drag, men det finns undantag såsom Salazar i Portugal (1932–1968), Franco i Spanien (1939–1975) och Pinochet i Chile (1974–1990). Den mest renodlat konservative av dessa tre var Salazar, som till skillnad från de andra två inte var militärt utan prästerligt utbildad: han avstod också från ägande av egendom och levde i celibat livet ut. Som premiärminister i 36 år lyckades han hålla Portugal utanför andra världskriget, stabilisera ekonomin och bekämpa radikalismen. Salazars valspråk löd: ”Gud, hemland, familj.”[16]

 
Michael Oakeshott (1901–1990) försvarade civilsamhället i sitt verk On Human Conduct.

CivilsamhälletRedigera

Medan liberaler sätter sin tillit till näringslivet och socialister vänder sig till statsapparaten, brukar konservativa värna om civilsamhället.[17] Det innebär att konservativa lägger stor vikt vid det sociala liv som frodas på lokal nivå i form av olika förbund, föreningar och församlingar. Religionen har traditionellt sett varit ett särskilt viktigt inslag i det civila samhället, eftersom den har kraft att förena människor utan att blanda in kapitalism och socialism.[18][19] Jakob E:son Söderbaum skriver i sin bok Modern konservatism från 2020:

Det är inom ramen för de små gemenskaperna som vi människor upplever störst mening i tillvaron och lägger ner störst känslomässigt engagemang under våra liv. Ett stort och starkt civilsamhälle gynnar både personlig självständighet och subsidiaritet (d.v.s. att ett beslut inte ska fattas på en högre nivå i samhället om det kan fattas på en lägre). Allt detta är enligt konservatismen förutsättningar för sann frihet i ett samhälle.[20]

EtikenRedigera

 
Tro, Hopp och Kärlek (1900) av Mary Lizzie Macomber.

Vissa hävdar, att religiositeten eller den religiösa etiken utgör kärnan i konservatismen. Dessa människor benämns värdekonservativa. Därmed får andra samhällsfrågor sekundär betydelse: hur tyglad eller fri marknaden skall vara, hur liten eller stor välfärdsstaten skall vara o.s.v. Utgångspunkten ligger i våra värderingar, vilka i västerländskt sammanhang ofta har koppling till kristendomen. Den värdekonservativa strömningen är särskilt stark inom katolicismen och kommer till uttryck i den romersk-katolska socialläran och dygdetiken. De gudomliga dygderna är tro, hopp och kärlek. De sju heliga dygderna och deras motsatser i de sju dödssynderna är följande:[21]

  1. Ödmjukhethumilitas (motsats till högmod)
  2. Generositetliberalitas (motsats till girighet)
  3. Kyskhetcastitas (motsats till lusta)
  4. Medmänsklighethumanitas (motsats till avund)
  5. Måttfullhettemperantia (motsats till frosseri)
  6. Tålamodpatientia (motsats till vrede)
  7. Flitindustria (motsats till lättja)

Den etiska dimensionen är emellertid viktig för alla sorters konservativa människor. Den liberalkonservative filosofen Russell Kirk skriver: ”Politiska problem är i grunden moraliska och religiösa problem.”[22] Den paleokonservative tänkaren Pat Buchanan ger uttryck åt samma åsikt, när han skriver att ”de djupaste samhällsproblemen är inte ekonomiska eller politiska, utan moraliska”.[23]

 
Det kungliga bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel. Äktenskapet är en traditionell samhällsinstitution.

FamiljenRedigera

Storbritanniens drottning Elizabeth II (1926–), Vatikanstatens påve Franciskus (1936–), Sveriges konung Carl XVI Gustaf (1946–) och Japans kejsare Naruhito (1960–).

Konservatismen motsätter sig både liberalismens atomistiska individualism och socialismens totalitära kollektivism. I stället hävdar den, att familjen är den grund på vilken allt socialt liv vilar.[24] Det är i familjen vi lär oss omtanke, kärlek och medkänsla. Det är i familjen vi uppfostras till att bli goda människor. Det är i familjen vi känner starkast och naturligast gemenskap. Det är i familjen olika sorters människor förenas till en harmonisk helhet. Därför är bevarandet av starka familjeband av högsta betydelse såväl för familjerna själva som för samhället i stort. ”Den konservative vet”, skriver Russell Kirk, ”att utan familjen kan inget av det väsentliga i vår kultur bevaras eller förbättras.”[25]

Bland radikalfeminister finns en föreställning om att konservatismen skulle vara misogyn, vilket ingen konservativ skulle instämma i. Liberalismen och socialismen postulerar att kvinna och man är av samma skrot och korn, men konservatismen anser att kvinnan är helig på ett annat sätt än mannen. Denna helighet är starkt kopplad till moderskapet. Därför är konservatismen kritiskt inställd till promiskuitet och pornografi. Ett samhälle som tolererar ”fri kärlek” är ett samhälle i vilket männen får leva ut sina djuriska drifter – något som är degraderande för kvinnorna, dåligt för barnen och destruktivt för samhällsordningen. Den enda garanten för att hålla männen i schack är det traditionella äktenskapet, som genom kyrkan upphöjs till en helig förbindelse mellan kvinna och man, då paret svär varandra evig trohet. Att vara konservativ och traditionell, som man, handlar i hög utsträckning om att respektera sin moder och vara lojal mot sin fru.

MonarkinRedigera

Konservativa människor i alla tider och på alla platser har försvarat monarkin. Det finns, enligt Jakob E:son Söderbaum, tre starka skäl till att de gör detta: ett kulturellt, ett moraliskt och ett politiskt.[26] Det första skälet är att monarkin står för social sammanhållning: ”Monarken representerar hela folket genom historien, inte bara en viss politisk intressegrupp.” Det andra skälet är att monarkin står för moralisk uppfostran:

Monarken representerar också de högsta kulturella normerna och idealen, och utgör därigenom ett stående incitament för alla medborgare att vidareutveckla och förfina den egna kulturen. Genom att gå i arv inom en viss familj håller monarkin landets historia levande, samtidigt som kungafamiljen representerar kärnfamiljen såsom den idealiska samlevnadsformen.

Det tredje skälet är att monarkin står för fredlig auktoritet. Under 1900-talet, när monarkin hade förlorat sin ställning på olika håll i världen, inträffade många militära statskupper och socialistiska revolutioner. En stark och högaktad monarki kan hjälpa till att avvärja sådana våldsamma oroligheter – dels genom att utgöra en trygg och naturlig överhet, dels genom att ha medel till att motsätta sig samhällsomstörtare och förhindra dem att gripa makten.

Det finns nära samband mellan kristendomens monoteism och monarkin. Alla kristna kan påstås vara monarkister eftersom de lyder under en suverän Gud. Inom katolicismen framställs även Jesus och Jungfru Maria som monarker – Kristus Konungen och Himladrottningen, regenter över Himmelriket. Ett annat monarkiskt inslag i katolicismen är Påven, vilken tjänar som Guds ställföreträdare på jorden. Den konservative statsvetaren Erik von Kuehnelt-Leddihn sade: ”Europas uppgång står skriven i Kristendom och Monarki, Europas förfall i Republikanism, 'Progressivism' och Gudlöshet.”[27]

Konservatismens drömsamhälleRedigera

 
Konservatismens målsättning är att upprätta och bevara det harmoniska samhället.

Konservatismen eftersträvar uppnåendet av social balans. Den önskar se ett samhällstillstånd i vilket olika sorters personer och grupper lever i samklang med varandra, exempelvis gamla och unga, kvinnor och män, arbetsgivare och arbetstagare, infödda och invandrare. Genom starka normer skyddas de äldre mot de yngres vårdslöshet samt kvinnorna mot manligt våld: två klassiskt konservativa värderingar är att unga skall hysa respekt för äldre och att män skall uppföra sig väl gentemot kvinnor, vara gentlemän. Arbetstagare skyddas från exploatering genom fördelningspolitik och från utländsk konkurrens genom protektionism. Den infödda befolkningen skyddas från invandringens baksidor genom ställda krav på invandrare att assimileras in i gemenskapen, anamma dess förhärskande normer och hysa respekt för dess gamla traditioner: annars är det bäddat för en negativ utveckling, som präglas av kulturkrockar och anomi, med framväxten av parallellsamhällen och utanförskap.

Konservatismen har en organisk samhällssyn och därmed är den oförenlig med sådana ideologier som betonar konflikt, vare sig det gäller individualistisk konkurrens (liberalism), kollektivistisk klasskamp (socialism), ”könskriget” (feminism) eller krig mellan länder (nationalism). Angående den sista punkten är det emellertid vanligt med patriotism bland konservativa, det vill säga att man är stolt över sitt fosterland och vill försvara det mot brottslingar, upprorsmakare, inkräktare, korrupta makthavare eller andra som kan tänkas verka för dess förstörelse. En konservativ människa motsätter sig allt det, som hotar att bryta ner eller lösa upp samhället, oavsett om det rör sig om inre eller yttre hot.[28]

Inom konservatismen anses det också viktigt att det råder harmoni mellan natur och civilisation.[29] För att skydda naturen från civilisationens våld förespråkas ekologism och naturvård samt eftersträvas goda relationer mellan stad och landsbygd. Det beror i hög grad på konservatismens rötter i förindustriella samhällsförhållanden i äldre tider, då nästan hela befolkningen, i form av bönder och adel, levde i närhet till naturen. De senaste decenniernas internationellt mest välkände konservative filosof, Roger Scruton, har företrätt grön konservatism i sin bok How to Think Seriously about the Planet: The Case for an Environmental Conservatism (2012). På svensk mark har grön konservatism förespråkats av moderaterna Anders Björck och Anders Arfwedson i den konservativa stridsskriften Oövervinnerliga tankar i urval (1968), där de tar ställning för miljön och riktar kritik mot konsumism, materialism och otyglad kapitalism.[30] Även den adlige traditionalisten Magnus Stenbock gjorde sig känd som djur- och naturvän under efterkrigstiden, då mänskligheten ännu inte var medveten om frågor såsom djurindustrin och miljöförstöringen.

Konservatism i SverigeRedigera

Nuvarande partierRedigera

Ebba Busch (1987–) är sedan 2015 ledare för det värdekonservativa partiet Kristdemokraterna.
Jimmie Åkesson (1979–) är sedan 2005 ledare för det socialkonservativa partiet Sverigedemokraterna.

I Sverige finns två uttalat konservativa riksdagspartier, nämligen Moderata samlingspartiet och Sverigedemokraterna. Det som skiljer dem åt är deras filosofiska inriktning. Moderaterna företräder officiellt en liberalkonservativ linje[31] medan Sverigedemokraterna profilerar sig som ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn.[32]

Kristdemokraterna och framför allt dess ungdomsförbund KDU företräder vanligen också tydligt konservatismen, även om partiet inte är uttalat konservativt utan definierar sig som just kristdemokratiskt.[33] Kristdemokratin som filosofisk inriktning är emellertid genomsyrad av konservativa värderingar.[34]

Det nya partiet Medborgerlig samling, som bildades 2014, kombinerar ”en liberal syn på individens rättigheter och den ekonomiska politiken” med ”en konservativ syn på samhället, kulturen och långsiktig hållbarhet”.[35] I riksdagsvalet 2018 blev det tredje största partiet utanför riksdagen efter F! och AfS.[36]

Tidigare partierRedigera

Ny demokrati var ett politiskt parti, vars ideologi kombinerade nyliberala element (sänkta skatter) med konservativa element (mera restriktiv invandringspolitik samt lag och ordning). Partiet var representerat i Sveriges riksdag åren 1991–1994 men förklarades i konkurs år 2000.[37]

Centerpartiet brukade företräda konservativa ståndpunkter och värderingar, men har övergivit dessa efterhand och är i dagens läge ett socialliberalt parti.[38]

Övriga organisationerRedigera

Studentföreningarna Konservativa Förbundet och Föreningen Heimdal företräder den konservativa filosofin och verkar för spridandet av dess idéer.

Tankesmedjan Oikos bildades år 2020 av Mattias Karlsson (SD) och har en konservativ prägel.[39] I dess förtroenderåd sitter bland annat statsvetaren Asle Toje, folklivsforskaren Dan Korn[40] och krönikören Malcom Kyeyune.[41][42]

Motsättningar inom konservatismenRedigera

Liberal- och socialkonservatismRedigera

 
Benjamin Disraeli (1804–1881) var anfadern till rörelsen one-nation conservatism.

Inom konservatismen råder oenighet om vilka principer som bör betonas. Den huvudsakliga skiljelinjen står mellan den anglosaxiska traditionen (som lutar åt liberalkonservatism) och den kontinentala (som lutar åt socialkonservatism).[43] Den tyska socialkonservatismen kombinerade traditionellt detta drag med nationalism och benämndes då nationalkonservatism. Liberalkonservativa är mera välvilligt inställda till globalisering än vad socialkonservativa är.[44]

Den stora skillnaden mellan de två traditionerna ligger i synen på staten, där den anglosaxiska konservatismen är skeptiskt inställd, medan den kontinentala bejakar staten som ”den stora förhindraren av katastrof” (Juan Donoso Cortés). På samma sätt är liberalkonservativa ofta kritiska mot välfärdssystem, medan socialkonservativa ser välfärdslösningar som nödvändiga för att undvika social misär och klassplittring. Den tyske konservative statsmannen Otto von Bismarck grundade världens första välfärdsstat.[45] Han motsvarades i Storbritannien av Benjamin Disraeli, som gav upphov till den social- och nationalkonservativa strömning i landet som kallas one-nation conservatism.[46]

Samma fenomen går att iakttaga på svensk mark. Idén om Folkhemmet utvecklades av de konservativa tänkarna Rudolf Kjellén och Teodor Holmberg[47][48] även om den upptogs av Socialdemokraterna vilka sedan gjorde den populär bland svenskar i allmänhet. På 2000-talet är det Sverigedemokraterna som håller fast vid idén om ett folkhem; exempelvis har partiets ledare, Jimmie Åkesson, författat en bok som heter Det moderna folkhemmet, i vilken han redogör för sin socialkonservativa framtidsvision och betraktar sitt parti som den naturliga arvtagaren till det gamla folkhemmet under Per Albin Hansson.[49]

Medan Edmund Burke anses ha lagt grunden för all modern konservatism, har inflytandet från kontrarevolutionären Joseph de Maistre och filosofen Friedrich Hegel varit avgörande för den kontinentala konservatismens parallella idéutveckling med den anglosaxiska konservatismen.

 
Margaret Thatcher ledde det Konservativa partiet som Storbritanniens premiärminister (1979–1990) samtidigt som Ronald Reagan ledde det Republikanska partiet som USA:s president (1981–1989). Båda var liberalkonservativa.

Neo- och paleokonservatismRedigera

En annan schism mellan konservativa, som härrör ifrån att man betonar principer olika, är konflikten mellan neokonservativa och paleokonservativa i USA. Antagonismen mellan riktningarna går att skönja redan i deras grekiska prefix: 'neo' som betyder ny och 'paleo' som betyder gammal.

Neokonservatismen anser att det finns en tämligen god uppfattning om vad naturrätten omfattar för värderingar. Till dessa räknar man frihet, demokrati, familj, äganderätt o.s.v. Man menar därför också att vi har ansvar att sprida dessa värderingar till andra platser och avsätta diktaturer som motarbetar dessa värderingar – med militärt våld, om så krävs.[50]

Paleokonservatismen menar, i motsats till detta, att även om det stämmer att vi har en god uppfattning om naturrätten, så kan vi inte ”exportera” den hur som helst. Vår respekt för den naturliga rätten kommer ur vår historia och den har tydlig förankring i vår kultur och vår moral. Även om naturrätten är sann för varenda individ ur det världsomspännande människosläktet, kan man inte skapa förankring för den bara genom förnuftet, utan den måste också genomgå den tidskrävande processen att förankras i kulturen och traditionerna. Därtill går det inte att förutse konsekvenserna av att försöka förändra samhället ifrån grunden och risken blir att man gör samma fel som de franska revolutionärerna gjorde.[51]

George W. Bush presidentskap har kallats neokonservativt och Dick Cheney har pekats ut som en ledande företrädare för den linjen inom administrationen.[52] Pat Buchanan identifieras ofta som en ledande paleokonservativ tänkare.[53] I och med Tea Party-rörelsens uppkomst, valet av Barack Obama till USA:s president och republikanernas seger har de paleokonservativa elementen inom amerikansk konservatism stärkts – och republikanerna framstår i viss mån åter som det isolationistiska partiet. Bland annat var flera republikanska politiker kritiska till interventionen i Libyen 2011.

Även från svenskt håll har neokonservatismen fått kritik av mera traditionellt konservativa, vilka har jämfört rörelsen med ideologier på andra sidan av det politiska spektret, närmare bestämt den radikala vänstern. Claes G. Ryn kallade neokonservatismens anhängare för ”de nya jakobinerna”, varigenom han idéhistoriskt kopplade samman rörelsens anhängare med de franska revolutionärerna.[54][55][56] Jakob E:son Söderbaum jämförde neokonservatismens imperialistiska spridning av ”demokratiska värderingar” med trotskismens idéer om världsrevolution.[57]

Konservatismens psykologiRedigera

 
Psykologen Jordan Peterson (1962–) är känd som konservativ debattör.

För att förstå sig på den konservativa filosofin kan det behövas förståelse av de människor som representerar den, och för att förstå sig på dessa kan det vara lämpligt att vända sig till psykologin med dess inriktningar på personlighet och moral. Dessa psykologiska dimensioner presenteras nedan.

FemfaktorteorinRedigera

Femfaktorteorin – den mest vedertagna personlighetsteorin – kartlägger individers personlighet utifrån fem faktorer, nämligen Öppenhet, Samvetsgrannhet, Extraversion, Tillmötesgående och Neuroticism.[58] Studier har funnit kopplingar mellan de fem stora personlighetsdragen och politisk identifikation.

Flera studier har kommit fram till att individer med höga poäng i Samvetsgrannhet tenderar att inta en högerorienterad politisk position.[59][60][61] Att vara samvetsgrann innebär att vara mycket noggrann och plikttrogen.[62] På motsatta sidan av det politiska spektret har det identifierats stark korrelation mellan höga poäng i Öppenhet och vänsterorienterad ideologi.[59][63][64] Att vara öppen innebär att vara fantasifull, äventyrlig, nyfiken och/eller trotsig.[65]

 
Psykologen Jonathan Haidt (1963–) upptäckte att konservativa tillämpar fler moralfundament än icke-konservativa.

Vidare har varje personlighetsdrag två dimensioner. Angående dimensionerna för Tillmötesgående har det påträffats skillnader i politisk inriktning. En studie fann att Artighet var förbundet med konservatism och traditionalism, medan Medkänsla var förbundet med socialliberalism och socialism.[66] En av de fyra forskarna som utförde studien var den kanadensiske psykologen Jordan Peterson, som också har profilerat sig som liberalkonservativ debattör. Särskilt uppmärksammad har han blivit för sitt starka försvar av yttrandefriheten, där hans ställningstagande till viss del beror på de kunskaper han har om personlighetpsykologi. Eftersom människor är olika psykologiskt, behöver vi yttrandefriheten för att kompromisser skall kunna uppnås och samhället skall fungera någorlunda harmoniskt.[67]

MoralfundamentsteorinRedigera

Inom moralpsykologin har socialpsykologerna Jonathan Haidt, Jesse Graham och Craig Joseph utvecklat moralfundamentsteorin. Den går ut på att olika uppsättningar ”moraliska fundament” leder människor till att nå olika ståndpunkter. Teorin har använts för att förklara människors ideologiska hemvist samt missförståelser mellan politiska motståndare.

Forskningen har visat att konservativa tillämpar en större rad moraliska fundament än vad socialister och socialliberaler gör.[68] Det innebär att konservativa förstår sina meningsmotståndares moraliska fundament, medan dessa själva kan vara helt oförstående inför hur konservativa resonerar. Socialister och socialliberaler kan därför uppfatta moraliskt baserade konservativa ståndpunkter som om de vore grundade i något annat – i bästa fall självintresse, i värsta fall ondska.[69]

De två lägren rankar ungefär lika högt på fundamenten Omsorg och Rättvisa. Sedan finns det tre hela fundament som konservativa rankar högt på, men som icke-konservativa inte tillämpar i någon större utsträckning, nämligen Lojalitet, Auktoritet och Helighet. I boken The Righteous Mind betonar Haidt, som själv är socialliberal, hur viktiga dessa gruppbetonade moraliska fundament är för samhällets överlevnad och utveckling samt att frånvaron av dem leder till samhällsupplösning.[70]

Framstående konservativa intellektuellaRedigera

Frankrike

Storbritannien & Irland

Sverige

Tyskland

USA

Övrigt

Framstående konservativa politikerRedigera

Frankrike

Storbritannien

Sverige

Tyskland & Österrike

USA

Övrigt

Introduktioner till konservatismenRedigera

EngelskaRedigera

  • Fawcett, Edmund (2020), Conservatism: The Fight for a Tradition. Princeton University Press: Princeton. ISBN 978-0-691-17410-5
  • Kirk, Russell (2019), Russell Kirk's Concise Guide to Conservatism. 2 uppl. Regnery Publishing Inc: Washington, D.C. ISBN 978-1-621-57878-9
  • Scruton, Roger (2017), Conservatism: An Invitation to the Great Tradition. All Points Books: London. ISBN 978-1-250-17056-9

SvenskaRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Pettersson, Simon O. (2017). Svenska konservativa profiler. sid. 13. ISBN 978-91-983713-1-4. OCLC 1037859989. https://www.worldcat.org/oclc/1037859989. Läst 18 juni 2021 
  2. ^ Bobbio, Norberto (2016-03-31) (på engelska). Left and Right: The Significance of a Political Distinction. John Wiley & Sons. sid. 112. ISBN 978-1-5095-1412-0. https://books.google.com/books?id=8i7fCwAAQBAJ&pg=PT112. Läst 16 april 2021 
  3. ^ Heywood, Andrew (2012). Political Ideologies. Macmillan Education UK. sid. 74. ISBN 978-0-230-36725-8. http://dx.doi.org/10.1007/978-0-230-36994-8_1. Läst 16 april 2021 
  4. ^ ”Edmund Burke citat i citatboken.se - citat av Edmund Burke”. citatboken.se. https://citatboken.se/citat_av_Edmund_Burke. Läst 7 augusti 2021. 
  5. ^ ”The Cambridge Companion to Baudelaire”. assets.cambridge.org. http://assets.cambridge.org/052183/094X/excerpt/052183094X_excerpt.htm. Läst 14 mars 2021. 
  6. ^ Bowie, Andrew (2018-07-30). ”German Idealism and early German Romanticism”. Aesthetics and subjectivity. Manchester University Press. sid. 49–68. ISBN 978-1-5261-3723-4. http://dx.doi.org/10.7765/9781526137234. Läst 14 augusti 2021 
  7. ^ M., Daiches, David (1969). The Penguin Companion to Literature. sid. 110. OCLC 874043323. http://worldcat.org/oclc/874043323. Läst 14 augusti 2021 
  8. ^ Stanlis, Peter, Edmund Burke and the Natural Law (1958), The University of Michigan Press
  9. ^ Pappin, Joseph L., The Metaphysics of Edmund Burke (1993), Fordham University Press
  10. ^ Kirk, Russell, Enemies of the Permanent Things: Observations of Abnormity in Literature and Politics (1969), Arlington House
  11. ^ Kämpande konservatism : en debattbok. NoK debatt. Natur o. kultur. 1971. http://libris.kb.se/bib/79107. Läst 4 februari 2020 
  12. ^ ”auktoritet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/auktoritet. Läst 26 april 2021. 
  13. ^ Guénon, René. (2001). Spiritual authority and temporal power. Sophia Perennis. sid. 7, 15. ISBN 0-900588-46-2. OCLC 45957966. https://www.worldcat.org/oclc/45957966. Läst 26 april 2021 
  14. ^ Lindbom, Tage (1995). Modernismen. Norma. sid. 128. ISBN 91-87584-53-0. OCLC 186001355. https://www.worldcat.org/oclc/186001355. Läst 31 augusti 2021 
  15. ^ Guénon, René. (2001). Spiritual authority and temporal power. Sophia Perennis. sid. 16f. ISBN 0-900588-46-2. OCLC 45957966. https://www.worldcat.org/oclc/45957966. Läst 26 april 2021 
  16. ^ Gallagher, Tom (1983). Portugal: A Twentieth-century Interpretation. Manchester University Press. sid. 60. ISBN ISBN 978-0-7190-0876-4 
  17. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism.. sid. 218. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 26 april 2021 
  18. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism.. sid. 70, 171, 217. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 26 april 2021 
  19. ^ Kirk, Russell (2019). Russell Kirk's concise guide to conservatism. sid. 10. ISBN 978-1-62157-878-9. OCLC 1101430863. https://www.worldcat.org/oclc/1101430863. Läst 26 april 2021 
  20. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism.. sid. 216. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 26 april 2021 
  21. ^ Gulliksson, Håkan. Hållbarhetens karaktär. Videoiterna. sid. 33. https://books.google.se/books?id=X0JfCgAAQBAJ&pg=PA33. Läst 27 mars 2020 
  22. ^ Kirk, Russell (2019). Russell Kirk's concise guide to conservatism. sid. 2. ISBN 978-1-62157-878-9. OCLC 1101430863. https://www.worldcat.org/oclc/1101430863. Läst 26 april 2021 
  23. ^ Pat Buchanan Responds To Lenora Fulani's Resignation – Buchanan Campaign Press Releases – theinternetbrigade – Official Web Site Arkiverad October 5, 2006
  24. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism.. sid. 195ff. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 26 april 2021 
  25. ^ Kirk, Russell (2019). Russell Kirk's concise guide to conservatism. sid. 38. ISBN 978-1-62157-878-9. OCLC 1101430863. https://www.worldcat.org/oclc/1101430863. Läst 11 april 2021 
  26. ^ Söderbaum, Jakob E:son. Modern konservatism. sid. 282f. ISBN 978-91-7765-503-9. OCLC 1236838886. http://worldcat.org/oclc/1236838886. Läst 16 maj 2021 
  27. ^ von Kuehnelt-Leddihn, Erik (2007). The menace of the herd, or, Procrustes at large. Ludwig von Mises Institute. sid. 122. OCLC 733805752. http://worldcat.org/oclc/733805752. Läst 7 augusti 2021 
  28. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism.. sid. 86. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 26 april 2021 
  29. ^ E:son Söderbaum, Jakob (2020). Modern konservatism.. sid. 249. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 7 juli 2021 
  30. ^ E:son Söderbaum, Jakob (2020). Modern konservatism.. sid. 252. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 7 juli 2021 
  31. ^ ”Frihet och ansvar – förslag till nytt idéprogram”. Nya Moderaterna. https://moderaterna.se/frihet-och-ansvar-forslag-till-nytt-ideprogram. Läst 29 april 2021. 
  32. ^ ”Sverigedemokraternas partiprogram”. partiprogram.se. http://partiprogram.se/sverigedemokraterna. Läst 16 april 2021. 
  33. ^ ”Ideologi”. archive.is. 26 september 2005. http://archive.is/jyKYg. Läst 16 april 2021. 
  34. ^ ”Kristdemokratin & konservatismen”. Tradition & Fason. 17 november 2005. https://traditionochfason.wordpress.com/2005/11/17/kristdemokratin-och-konservatismen/. Läst 29 maj 2021. 
  35. ^ ”Om oss”. Medborgerlig Samling. https://www.medborgerligsamling.se/om-oss/. Läst 24 april 2021. 
  36. ^ ”Röster - Val 2018”. data.val.se. https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 24 april 2021. 
  37. ^ Boréus, Kristina (2006). Diskrimineringens retorik : en studie av svenska valrörelser 1988-2002. Fritzes. ISBN 91-38-22579-4. OCLC 466860187. https://www.worldcat.org/oclc/466860187. Läst 5 april 2021 
  38. ^ ”En hållbar framtid – Centerpartiets idéprogram” (PDF). Centerpartiet. https://www.centerpartiet.se/download/18.145b416915819de0fb62e10f/1478006852784/H%C3%A4r-kan-du-l%C3%A4sa-hela-id%C3%A9programmet.pdf. Läst 26 juli 2021. ”Centerpartiets liberalism är social, decentralistisk och grön.” 
  39. ^ LEDARE: Oikos – den nya tankesmedjan”. Svenska Dagbladet. 3 februari 2020. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/oikos--den-nya-tankesmedjan. Läst 14 april 2021. 
  40. ^ ”DAN KORN: Därför vill jag vara en del av tankesmedjan Oikos”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/darfor-vill-jag-vara-en-del-av-tankesmedjan-oikos/. Läst 14 april 2021. 
  41. ^ Erixon, Dick (3 februari 2020). ”Nu startar en konservativ tankesmedja”. Samtiden. https://samtiden.nu/2020/02/nu-startar-en-konservativ-tankesmedja/. Läst 29 maj 2021. 
  42. ^ Oikos – den nya tankesmedjan”. Svenska Dagbladet. 3 februari 2020. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/oikos--den-nya-tankesmedjan. Läst 29 maj 2021. 
  43. ^ E:son Söderbaum, Jakob (2020). Modern konservatism.. sid. 64ff. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 7 juli 2021 
  44. ^ ”National Review: National questions - conservatives fragmenting as liberals unite - Editorial”. web.archive.org. 21 november 2004. https://web.archive.org/web/20041121224135/http://www.findarticles.com/p/articles/mi_m1282/is_n12_v49/ai_19559422. Läst 16 april 2021. 
  45. ^ Steinberg, Jonathan (2011). Bismarck : a life. Oxford University Press. sid. 416–417. ISBN 978-0-19-978252-9. OCLC 663438587. https://www.worldcat.org/oclc/663438587. Läst 16 april 2021 
  46. ^ Blake, Robert (1969). Disraeli.. Oxford U.P. sid. 487–489. ISBN 0-19-832903-2. OCLC 8047. https://www.worldcat.org/oclc/8047. Läst 16 april 2021 
  47. ^ Isaksson, Anders ((2002 printing)). Per Albin. Wahlström & Widstrand. sid. 184. ISBN 91-46-15026-9. OCLC 13000926. https://www.worldcat.org/oclc/13000926. Läst 12 maj 2021 
  48. ^ ”"Dalpilen 1923 -01-09"”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524210802/http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:102466&sequence_number=1&recordNumber=547&totalRecordNumber=1717#. Läst 24 maj 2012. 
  49. ^ Åkesson, Jimmie (2018). Det moderna folkhemmet. Asp & Lycke. sid. 35. ISBN 9789198116243 
  50. ^ American conservatism : an encyclopedia. ISI Books. 2006. sid. ix–xiv. ISBN 1-932236-43-0. OCLC 64690866. https://www.worldcat.org/oclc/64690866. Läst 16 april 2021 
  51. ^ ”The Buchanan Doctrine”. archive.nytimes.com. https://archive.nytimes.com/www.nytimes.com/books/99/10/03/reviews/991003.03judist.html. Läst 16 april 2021. 
  52. ^ ”The Neoconservative Convergence” (på amerikansk engelska). Commentary Magazine. 1 juli 2005. https://www.commentarymagazine.com/articles/charles-krauthammer/the-neoconservative-convergence/. Läst 16 april 2021. 
  53. ^ Dueck, Colin (2010). Hard line : the Republican Party and U.S. foreign policy since World War II. Princeton University Press. ISBN 978-1-4008-3675-8. OCLC 664572207. https://www.worldcat.org/oclc/664572207. Läst 16 april 2021 
  54. ^ Which American? (Claes G. Ryn) Arkiverad 2008-10-29
  55. ^ How Conservatives Failed The Culture (Claes G. Ryn)
  56. ^ Personalism and Value-Centered Historicism( Board of Trustees of the University of Illinois)[död länk]
  57. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism.. sid. 79. ISBN 978-91-7765-497-1. OCLC 1204173415. https://www.worldcat.org/oclc/1204173415. Läst 18 april 2021 
  58. ^ ”Nyfiken på personlighet | Karolinska Institutet”. ki.se. https://ki.se/forskning/nyfiken-pa-personlighet. Läst 23 april 2021. 
  59. ^ [a b] Gerber, Alan S., et al. "Personality and Political Attitudes: Relationships across Issue Domains and Political Contexts." The American Political Science Review, vol. 104, no. 1, 2010, pp. 111–33. JSTOR, doi:10.1017/S0003055410000031
  60. ^ Sweetser, Kaye D. "Partisan Personality: The Psychological Differences Between Democrats and Republicans, and Independents Somewhere in Between." American Behavioral Scientist, vol. 58, no. 9, pp. 1183–94. doi:10.1177/0002764213506215
  61. ^ Fatke, Matthias. "Personality Traits and Political Ideology: A First Global Assessment." Political Psychology, vol. 38, no. 5, pp. 881–99. doi:10.1111/pops.12347
  62. ^ ”samvetsgrann - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/samvetsgrann. Läst 23 april 2021. 
  63. ^ Bakker, Bert N., et al. "Personality Traits and Party Identification over Time." European Journal of Political Research; Oxford, vol. 54, no. 2, May 2015, pp. 197–215. ProQuest, doi:10.1111/1475-6765.12070
  64. ^ Gerber, Alan S., et al. "Personality and the Strength and Direction of Partisan Identification." Political Behavior; New York, vol. 34, no. 4, Dec. 2012, pp. 653–88. ProQuest, doi:10.1007/s11109-011-9178-5
  65. ^ Costa, P. T. & McCrae, R. R. (1992). NEO personality Inventory professional manual. Odessa, FL: Psychological Assessment Resources.
  66. ^ Hirsh, Jacob B.; DeYoung, Colin G.; Xu, Xiaowen; Peterson, Jordan B. (2010-05-01). ”Compassionate Liberals and Polite Conservatives: Associations of Agreeableness With Political Ideology and Moral Values” (på engelska). Personality and Social Psychology Bulletin 36 (5): sid. 655–664. doi:10.1177/0146167210366854. ISSN 0146-1672. https://doi.org/10.1177/0146167210366854. Läst 23 april 2021. 
  67. ^ Peterson, Jordan B. (2021). Beyond order : 12 more rules for life. sid. 331–332. ISBN 978-0-241-40763-9. OCLC 1226323644. https://www.worldcat.org/oclc/1226323644. Läst 23 april 2021 
  68. ^ Graham, Jesse; Haidt, Jonathan; Nosek, Brian A.: ”Liberals and Conservatives rely on different sets of moral foundations”, Journal of personality and social psychology, vol. 96 (2009), s. 1029–1046, länk.
  69. ^ ”Jonathan Haidt explains our contentious culture”, TV-program (Public Square Media, Inc., Lebanon), publicerat 2012-02-03, länk.
  70. ^ Haidt, Jonathan: The righteous mind. Why good people are divided by politics and religion (Pantheon Books, New York 2012), s. 109, 143, 292.

Externa länkarRedigera