Öppna huvudmenyn

Belgien är en konstitutionell monarki där en kung (maskulinum) eller regerande drottning (femininum) är landets statschef. Hittills har landet endast haft kungar som monark.

Belgarnas konung
Prince Philippe of Belgium, Duke of Brabant cropped.jpg
Nuvarande
Philippe
sedan 21 juli 2013
TitelHans Majestät Belgarnas Konung
SäteBryssel
MandatperiodLivstid
Förste innehavareLeopold I
Inrättat1831
LönÅrligt apanage
Webbplats(engelska) monarchie.be/en/

Kungatiteln Belgarnas konung (flamländska: Koning der Belgen; franska: Roi des Belges; tyska: König der Belgier) valdes 1830 av nationalförsamlingen, efter att självständigheten hade vunnits från Nederländerna, högst medvetet istället för det mer konventionella Kung av Belgien för att understryka att det är det belgiska folket som har den yttersta suveräniteten och som frivilligt valt en kungaätt för att tjäna deras land. Ursprungligen var Ludvig Karl av Nemours, son till franske borgarkungen Ludvig Filip I, nominerad som kandidat men var tvungen att avstå. Valet föll slutligen på prins Leopold av Sachsen-Coburg-Gotha, morbror till blivande drottning Viktoria av Storbritannien.

Den nuvarande kungens farfar, Leopold III, fattade det kontroversiella beslutet på egen hand att snabbt kapitulera inför Nazi-Tyskland år 1940. Monarkin var ifrågasatt efter andra världskrigets slut och det hölls 1950 en folkomröstning, likt i Italien och trots att majoriteten inte röstade för republik valde Leopold III att abdikera till förmån för sin äldste son Baudouin I.

Philippe är belgarnas konung sedan den 21 juli 2013, då han efterträdde sin far Albert II som abdikerat i förmån för sin son. Tronföljaren är hans äldsta barn, prinsessan Elisabeth, hertiginna av Brabant.

Innehåll

ÄmbetsuppgifterRedigera

Monarken utser och entledigar Belgiens premiärminister, baserat på styrkeförhållandena i Belgiens federala parlament. Vanligtvis är monarkens roll i valet av premiärminister mycket liten, då man brukar utse en informteur som sonderar mellan partigrupperna och lägger fram förslag till premiärminister som monarken har att godkänna.

Monarkens underskrift tillsammans med ansvarig ministers namnteckning krävs för att lagar, förordningar och andra rättsakter ska äga giltighet. När landets abortlagar skulle uppmjukas 1990 valde Kung Baudouin I att låta regeringen förklara honom oförmögen att regera, mellan den 4 och 5 april samma år, så att han inte behövde skriva under lagen på grund av sin djupa katolska tro men för att samtidigt respektera den demokratiska folkviljan.

Lista över Belgiens monarker och tillfälliga regenterRedigera

 
Byster föreställande Belgiens fem kungar innan Albert II.
Nr Bild Namn Regeringstid Not
t.f.   Baron Erasme Louis Surlet de Chokier 1831 [a]
1   Leopold I 1831–1865
2   Leopold II 1865–1909
3   Albert I 1909–1934
4   Leopold III 1934–1951
t.f.   Prins Charles, greve av Flandern 1944–1950 [b]
5   Baudouin I 1951–1993
6   Albert II 1993–2013
7   Philippe 2013–

Representation och residensRedigera

Representation och residens

TronföljdRedigera

Arvsprincipen till den belgiska tronen är primogenitur med kognatisk tronföljd, d.v.s. att det äldsta barnet oavsett kön ärver tronen.

Se ävenRedigera

KommentarerRedigera

  1. ^ tillfällig regent i avsaknad av konung, sedan den förste kandidaten tackat nej.
  2. ^ regent i stället för sin bror av regeringen efter sammanbrottet i andra världskriget.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monarchy of Belgium

Allmänna källorRedigera

  • (engelska) The Belgian Monarchy, Olivier Alsteens - Director-General of the FPS Chancellery of the Prime Minister, 2010.

Externa länkarRedigera