Den här artikeln ingår i Wikipedias
serie om konservatism
Huvudinriktningar

Grön konservatism
Kulturkonservatism
Liberalkonservatism
Nationalkonservatism
Socialkonservatism
Ultrakonservatism
Värdekonservatism

Nyckelbegrepp

Ansvar · Auktoritet · Disciplin
Dygd · Familj · Hierarki · Kulturarv
Lojalitet · Monarki · Normer · Patriotism
Subsidiaritet · Tradition · Visdom · Äganderätt

Portalfigurer

Edmund Burke
F.R. de Chateaubriand
G.W.F. Hegel
Russell Kirk
Joseph de Maistre
Roger Scruton
Alexis de Tocqueville

Värdekonservatism är uppfattningen att samhället bör bevara och förstärka en viss etik, eftersom man anser att den är nödvändig för ett gott samhälle. Värdekonservativa identifierar vanligtvis Västvärldens traditionella kristna etik som den vägledande i samhället. Personalismen är en teoribildning inom värdekonservatismen, som tar ställning såväl mot socialismens kollektivism som mot liberalismens individualism.[1] Värdekonservatism är motsatsen till nihilism och kulturradikalism.

Historia redigera

Begreppet värdekonservatism myntades av Stig Strömholm i antologin Kämpande konservatism (1971) som ett sätt att markera skillnaden mellan en ideologisk konservatism och strukturkonservatism (behållande av status-quo).[2] Begreppet har sedermera kommit att användas som en konventionell beteckning på personer som står upp för traditionella ståndpunkter i så kallade värdefrågor och som internationellt ofta betecknas som "konservativa" eller "kristdemokratiska".

Exempel redigera

Exempel på värden som en värdekonservativ vill bevara och/eller förstärka kan vara följande:

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Joel Halldorf. ”Värna de små gemenskaperna”. Dagen. https://www.dagen.se/nod/2020/11/30/varna-de-sma-gemenskaperna/. Läst 8 december 2022. 
  2. ^ Söderbaum, Jakob E:son (2020). Modern konservatism. sid. 127. ISBN 978-91-7765-503-9. OCLC 1236838886. http://worldcat.org/oclc/1236838886. Läst 8 december 2022 

Externa länkar redigera