Öppna huvudmenyn
Den här artikeln ingår i Wikipedias
serie om konservatism
Ideologier

Liberalkonservatism
Värdekonservatism
Kulturkonservatism
Socialkonservatism
Frihetlig konservatism
Neokonservatism
Nykonservatism
Paleokonservatism
Radikalkonservatism
Lundakonservatism
Nationalkonservatism
Konservativ liberalism
Kristen höger
Alt-right

Politiska partier

Konservativa partier
Internationella Demokratiska Unionen
Europeiska folkpartiet (EU)

Frihetlig konservatism (engelska: libertarian-conservatism) är en konservativ politisk ideologi som kombinerar klassiskt liberala principer med konservativa positioner i värdefrågor. Dess anhängare betonar i synnerhet liberalismens negativa friheter när de argumenterar för värde- och kulturkonservativa ståndpunkter, såsom avvisandet av vänsterliberal social ingenjörskonst.[1][2][3]

Innehåll

KärnfrågorRedigera

I dess politiska mening används termen för att beskriva ideologier som kombinerar ett stöd för ekonomiska principer, såsom budgetdisciplin, privat äganderätt och marknadsekonomi samt en klassiskt konservativ tro på självhjälp och personlig frihet i ett laissez faire-liberalt samhälle, med sociala idéer såsom tron på medfödd mänsklig olikhet och vikten av traditionell moral. Frihetligt konservativa förespråkar en representativ och liten statsapparat vars verksamhet regleras av starka grundlagar.[4][5]

Frank Meyer, en av grundarna till National Review, har kallat denna ideologiska kombination för "fusionism".

Kända förespråkareRedigera

Under 1990-talet beskrev Llewellyn H. Rockwell, Jr., Murray Rothbard och andra frihetligt konservativa sina åsikter som paleolibertarianism. De byggde vidare på den klassiska liberalismens avvisande av ”alla former av statlig intervention – ekonomisk, kulturell, social, internationell” men förespråkade samtidigt kulturkonservatism när det gällde socialt tänkande och beteende. De motsatte sig en lössläppt nyliberalism som förespråkade "frihet från borgerlig moral och sociala normer."[6] Rockwell sade senare att man övergav begreppet paleolibertarianism för att beskriva sig själva, eftersom folk förväxlade det med paleokonservatism.[7][8]

Nationalekonomerna Friedrich Hayek, Ludwig von Mises och Milton Friedman har beskrivits som frihetligt konservativa. [ifrågasatt uppgift] Den amerikanske kongressledamoten Ron Paul har ansetts kombinera klassiskt liberala och konservativa ideal såsom strävan efter en ”liten statsapparat” med att visa hur den amerikanska konstitutionen försvarar individen och de flesta klassiskt liberala principer.[9]

Amerikansk debattRedigera

År 1975 sade Ronald Reagan att ”Jag tror att själva hjärtat och själen i konservatism är klassisk liberalism”. Vissa klassiska liberaler kritiserade Reagan för att ha genomdrivit politiska beslut som var oförenliga med klassiskt liberal ideologi.[10]

Antologin Freedom & Virtue: The Conservative Libertarian Debate innehåller flera essäer som beskriver ”avvägningen mellan personlig frihet och moral” som ”den huvudsakliga skiljelinjen som avgränsar de två filosofierna”.[11]

Nelson Hultberg skrev att det finns en ”filosofisk gemensam grundsyn” hos klassiska liberaler och konservativa. ”Den sanna konservativa rörelsen var, från starten, en blandning av klassisk politisk liberalism, kulturkonservatism och icke-interventionism utomlands, som testamenterades till oss via våra grundlagsfäder” Han skrev att denna frihetliga konservatism har blivit ”kapad” av neokonservatismen, ”av exakt de fiender som den utformades för att bekämpa – fabianer, New Deal-anhängare, välfärdsförespråkare och progressiva, globalister, interventionister, militarister, nationsskapare och hela det resterande gänget av kollektivister som flitigt arbetar för att förstöra grundlagsfädernas USA”.[12]

Thomas DiLorenzo skrev att konstitutionalister inom klassisk liberalism/konservatism anser att statsmaktens storlek ska minskas genom att man upprätthåller den amerikanska konstitutionen. Han kritiserade emellertid dessa genom att skriva: ”Det grundläggande felet med hur klassiskt liberala och konservativa konstitutionalister resonerar är deras okunskap eller medvetna ignorerande av hur grundarna själva såg på konstitutionen. De tänkte sig att den skulle tillämpas av medborgarna i fria, oberoende och suveräna stater, inte av det federala domstolsväsendet.” Han skrev att den makt som den federala regeringen fick efter det amerikanska inbördeskriget kullkastade 1787 års konstitution.[13]

Laurence M. Vance skrev att ”vissa ser klassisk liberalism som en livsstil snarare än en politisk filosofi… De känner uppenbarligen inte till skillnaden mellan klassisk liberalism och libertinism."[14] Edward Feser har understrukit att klassisk liberalism inte betyder att man måste avvisa traditionellt konservativa värderingar.[2]

ReferenserRedigera

  1. ^ J. Richard Piper, Ideologies and Institutions: American Conservative and Liberal Governance Prescriptions Since 1933, Rowman & Littlefield, 1997, p 110-111, ISBN 0847684598, 9780847684595
  2. ^ [a b] Edward Feser, What Libertarianism Isn’t Arkiverad 13 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine., Lew Rockwell.com, December 22, 2001.
  3. ^ Ralph Raico, Is Libertarianism Amoral?, New Individualist Review, Volume 3, Number 3, Fall 1964, 29-36; republished by Ludwig von Mises Institute, April 4, 2005.
  4. ^ Johnston, Larry: Politics: An Introduction to the Modern Democratic State. University of Toronto Press, 2007. p.154
  5. ^ Johnston, Larry: Politics: An Introduction to the Modern Democratic State. University of Toronto Press, 2007, p. 154-155
  6. ^ Llewellyn H. Rockwell, Jr. "The Case for Paleo-libertarianism" in Liberty, January 1990, 34-38.
  7. ^ Johnsson, Kenny. ”Do You Consider Yourself a Libertarian?”. LewRockwell.com. Arkiverad från originalet den 10 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080610101204/http://www.lewrockwell.com/rockwell/liberal-post-interview.html. Läst 2 juli 2008. 
  8. ^ Rockwell, Llewellyn H.. ”What I Learned From Paleoism”. LewRockwell.com. Arkiverad från originalet den 11 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080611091825/http://www.lewrockwell.com/rockwell/paleoism.html. Läst 2 juli 2008. 
  9. ^ Mafaldo, Lucas. ”The Conservative Case for Ron Paul”. LewRockwell.com. Arkiverad från originalet den 4 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080704132237/http://www.lewrockwell.com/orig8/mafaldo1.html. Läst 2 juli 2008. 
  10. ^ Inside Ronald Reagan Arkiverad 14 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine., a Reason magazine interview with Ronald Reagan, July 1975.
  11. ^ George W. Carey (Editor), Freedom & Virtue: The Conservative Libertarian Debate, Intercollegiate Studies Institute, 1998. ISBN 1-882926-19-6
  12. ^ Nelson Hultberg, True Conservatism vs. Neo-Conservatism Arkiverad 20 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine., Americans for a Free Republic web site, December 20, 2006
  13. ^ DiLorenzo, Thomas. ”Constitutional Futility”. LewRockwell.com. Arkiverad från originalet den 18 juni 2008. https://web.archive.org/web/20080618053504/http://www.lewrockwell.com/dilorenzo/dilorenzo74.html. Läst 2 juli 2008. 
  14. ^ Vance, Laurence (29 januari 2008). ”Is Ron Paul Wrong on Abortion?”. LewRockwell.com. Arkiverad från originalet den juni 10, 2008. https://web.archive.org/web/20080610084820/http://www.lewrockwell.com/vance/vance133.html. Läst 1 juli 2008.