Storbritanniens monarki

Konstitutionell monarki i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Storbritannien (Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland) är en konstitutionell monarki där landets statschef är en kung (maskulinum) eller regerande drottning (femininum) som tillsätts efter en i lag fastställd tronföljd.

Storbritanniens drottning
Royal Coat of Arms of the United Kingdom.svg
ResidensBuckingham Palace
Holyrood Palace
Windsor Castle
Utses avÄrftligt ämbete
(i enlighet med Act of Settlement)
MandatperiodLivstid
Förste innehavareAnna
Inrättat1707 (se historik i artikeln)
EfterträdarePrins Charles
(tronföljare)
LönÅrligt apanage samt intäkter från hertigdömena Lancaster (monarken) och Cornwall (tronföljaren)
Webbplatsroyal.gov.uk

Dagens brittiska monarki är linjär efterföljare till både Englands och Skottlands tidigare monarkier. Skottlands kung Jakob VI ärvde år 1603 den engelska kronan och, med tillfälligt avbrott 1649-1660, kom de engelska och skotska kronorna att vara förenade i en personalunion under ett drygt århundrade. År 1707 skapades Kungariket Storbritannien och 1801 utökades det till Förenade Kungariket Storbritannien och Irland. 1921 utsträckte sig det brittiska imperiet över en fjärdedel av jordens yta.

Den nuvarande drottningen, Elizabeth II, har varit Storbritanniens monark sedan den 6 februari 1952 då hon efterträdde sin avlidne far Georg VI.

ÄmbetsuppgifterRedigera

Storbritannien har ingen skriven konstitution utan bygger i hög utsträckning på konstitutionell praxis. Den engelska kungamakten begränsades i och med utfärdandet av Magna Carta, ursprungligen år 1215. Sedan 1700-talet har det växt fram en sedvana att monarken inte deltar i rikets direkta styrelse, utan genom en underförstådd delegation överlåter det kungliga prerogativet (den verkställande makt som parlamentet indirekt tillerkänner monarken) till landets premiärminister och dennes ministär. Det finns dock tre ämbetsuppgifter som enbart kan utföras av den sittande monarken;

  • Utnämning och entledigande av premiärministern, övriga ministrar och en mängd statliga, kyrkliga och militära ämbetsmän;
  • Upplösande av parlamentets underhus och därmed utlösande av nyval;
  • Underteckning (kunglig sanktion) av lagar och andra befallningar för att dessa ska äga giltighet. Sker i regel vid kronrådets sammanträden.

Varje år öppnar monarken parlamentets session i en ceremoni med trontalet, iförd Imperial State Crown. Den brittiska monarken är den engelska kyrkans överhuvud (Supreme Governor) och överhuvud för den multilaterala samarbetsorganisationen Samväldet.

Statschef utöver StorbritannienRedigera

Den brittiska monarken är även, var för sig, statschef för 15 andra suveräna stater benämnda som samväldesriken, samtliga före detta brittiska dominier och kolonier med Westminstersystemet:

Den brittiska tronföljden påverkar därför även vem som är statschef i dessa länder.

Då monarken är permanent bosatt i Storbritannien så representeras denne i de andra monarkierna som nämns ovan av 15 generalguvernörer (Australiens generalguvernör i Australien, Kanadas generalguvernör i Kanada, Nya Zeelands generalguvernör i Nya Zeeland osv.) och dessa fungerar som monarkens personliga representant i respektive land. När monarken agerar i kraft av Australiens statschef så sker det på inrådan av Australiens premiärminister och dennes ministär, och inte på inrådan av Storbritanniens premiärminister och dennes ministär osv.

ResidensRedigera

Storbritanniens statsskick
 
Denna artikel ingår i en artikelserie
Monarkin
Drottning Elizabeth II
Tronföljare: Prins Charles, prins av Wales
Kronrådet  · Kunglig sanktion  · Prorogation
Samväldesriken
Lagstiftande makt
Parlamentet
Parlamentsval
Underhuset  · Överhuset
Årlig öppningsceremoni
Verkställande makt
Premiärminister Boris Johnson
Kabinettet  · Kronrådet
Cabinet Office
Dömande makt
Högsta domstolen
Common law  · Rättsväsen
Engelsk rätt  · Skotsk rätt
Självstyre
Skottland: Parlament
Wales: Nationalförsamling
Nordirland: Församling
Administrativ indelning
Riksdelar
Kronbesittningar
Utomeuropeiska territorier

Buckingham Palace i London (City of Westminster) är monarkens officiella residens.[1] Holyrood Palace i Edinburgh är monarkens officiella residens i Skottland.[2] Windsor Castle utanför London används även också för representation.[3]

Sandringham House utanför Norfolk i nordöstra England och Balmoral Castle i Skottland är drottningens privategendomar.[4]

TronföljdRedigera

Huvudartikel: Brittiska tronföljden

Den nuvarande brittiska tronföljden är agnatisk-kognatisk primogenitur, vilket innebär att en yngre son har företräde framför en äldre syster. Den nuvarande drottningen besteg tronen därför att hon inte hade någon broder.

Vid sammanträdet för samväldets premiärministrar Perth i Australien den 28 oktober 2011 meddelade regeringscheferna för de 16 länder som har den brittiska monarken som sin statschef att de nu kommer att verka samfällt för att lagen som reglerar tronföljden ändras så att det äldsta barnet, oavsett kön, ärver kronan (kognatisk tronföljd). Förändringarna kommer enbart att gälla ättlingarna till den nuvarande tronföljaren, Prins Charles, prins av Wales.[5]

TitlarRedigera

MonarkenRedigera

Monarken har predikatet majestät. Vid trontillträdet väljer monarken hur han/hon ska kallas som kung eller regerande drottning, men inte med nödvändighet sitt tilltalsnamn: Georg VI, Edvard VII och Victoria valde annat namn än sina tilltalsnamn.[6]

När England och Skottland förenades till Storbritannien 1707 valde de brittiska kungarna att fortsätta med de regentnummer som hade gällt för de engelska kungarna. Frågan blev aktuell först när Vilhelm IV blev kung 1830 (Skottland hade bara haft två kungar med det namnet tidigare). Mönstret fortsatte med Edvard VII 1901 (endast en skotsk Edvard tidigare) och Elizabeth II 1952. Vid Elizabeth II:s kröning försökte skottska nationalister att rättsligt förhindra en brittisk monark att följa engelska monarkers numrering i Skottland.[7][8]

Sedan 1927 med Titulärakten så är den brittiska monarken kung eller drottning över "Förenande Kungariket Storbritannien och Nordirland" (engelska: United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland).

Andra medlemmar av kungahusetRedigera

Enligt ett kungligt brev (engelska: letters patent) från 1917 utfärdat av kung Georg V tillkommer predikatet kunglig höghet och titeln prins och prinsessa barn och barnbarn till en regerande monark i den manliga linjen. Ett särskilt tillägg gjordes av kung Georg VI för prinsessan Elizabeths barn så att dessa kunde bli prins/prinsessa vid födseln innan hon efterträdde honom som drottning. Elizabeth II gjorde ytterligare ett undantag så att prins Williams samtliga barn, hennes barnbarns barn, även blev prins/prinsessa vid födseln.

Tronföljaren bär titeln prins av Wales som sin främsta titel, men den tilldelas inte per automatik. Titeln hertig av Cornwall tillkommer däremot en manlig tronföljare automatiskt och till den är egendomen hertigdömet Cornwall kopplad och som står för dennes försörjning.

Söner till en monark brukar i vuxen ålder tilldelas ärftlig pärsvärdighet, vanligen hertigtitel, ofta i samband med bröllop. Innan reformerna under slutet av 1990-talet innebar det att de på så sätt även blev ledamöter i överhuset.

Söner och döttrar till en "kunglig hertig" brukar i brittisk kutym refereras till som "prins X av hertigdömet" eller "prinsessan X av hertigdömet", även om dessa givetvis är prinsar respektive prinsessor av Förenade Kungariket Storbritannien och Nordirland.

Den regerande monarkens äldsta dotter brukar tilldelas titeln Princess Royal, efter mönster från Frankrike; för närvarande innehas titeln prinsessan Anne.

Lista över Storbritanniens monarker sedan 1707Redigera

Lista över Storbritanniens regenter

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monarchy of the United Kingdom, tidigare version.

NotförteckningRedigera

  1. ^ [a b] Buckingham Palace”, Official website of the British Monarchy (The Royal Household), arkiverad från ursprungsadressen den 27 March 2010, https://web.archive.org/web/20100327220845/http://www.royal.gov.uk/TheRoyalResidences/BuckinghamPalace/BuckinghamPalace.aspx, läst 14 juli 2009 
  2. ^ [a b] The Palace of Holyroodhouse”, Official website of the British Monarchy (The Royal Household), http://www.royal.gov.uk/TheRoyalResidences/ThePalaceofHolyroodhouse/ThePalaceofHolyroodhouse.aspx, läst 14 juli 2009 
  3. ^ [a b] Windsor Castle”, Official website of the British Monarchy (The Royal Household), http://www.royal.gov.uk/TheRoyalResidences/WindsorCastle/WindsorCastle.aspx, läst 14 juli 2009 
  4. ^ [a b c] The Royal Residences: Overview, Royal Household, arkiverad från ursprungsadressen den 1 May 2011, https://web.archive.org/web/20110501012839/http://www.royal.gov.uk/TheRoyalResidences/Overview.aspx, läst 9 december 2009 
  5. ^ BBC News, Girls equal in British throne succession, hämtad 2011-10-31
  6. ^ Panton, James (2011) (på engelska). Historical Dictionary of the British Monarchy. Scarecrow Press. sid. 392. ISBN 9780810874978. https://books.google.com/books?id=BiyyueBTpaMC&pg=PA392. Läst 7 oktober 2020 
  7. ^ Royal Titles Bill. Hansard, 3 March 1953, vol. 512, col. 251
  8. ^ Royal Style and Title. Hansard, 15 April 1953, vol. 514, col. 199

Externa länkarRedigera