Öppna huvudmenyn
För djurkroppsdelen, se Klo.

Klor (latinskt namn Chlorum; bildat av grekiska chlō'ros, 'gulgrön', 'ljusgrön'[9]) är ett icke-metalliskt grundämne. Det tillhör gruppen halogener och används bland annat som desinfektionsmedel. Det ingår som beståndsdel i olika salter, inklusive natriumkloridkoksalt.

Klor
Nummer
17
Tecken
Cl
Grupp
17
Period
3
Block
p
F

Cl

Br
SvavelKlorArgon
[Ne] 3s2 3p5
17Cl

En glasbehållare fylld med klorgas.
En glasbehållare fylld med klorgas.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa35,45 (35,446–35,457)[1][2] u
UtseendeBlekt gulgrön
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid 0 °C och 101,325 kPa3,2 g/L
– flytande, vid kokpunkten1,5625 g/cm3[3]
AggregationstillståndGas
Smältpunkt171,6 K ​(−101,5 °C)
Kokpunkt239,11 K ​(−34,04 °C)
Kritisk punkt416,9 K (143,75 °C)
7,991 MPa
Molvolym17,39 × 10−6 m3/mol
Smältvärme(Cl2) 6,406 kJ/mol
Ångbildningsvärme(Cl2) 20,41[4] kJ/mol
Specifik värmekapacitet480 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet(Cl2) 33,949 J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 128 139 153 170 197 239
Atomära egenskaper
Atomradie100 pm
Kovalent radie102 ± 4 pm
van der Waalsradie175 pm
Elektronaffinitet349 kJ/mol
JonisationspotentialFörsta: 1251,2 kJ/mol
Andra: 2298 kJ/mol
Tredje: 3822 kJ/mol
Fjärde: 5158,6 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ne] 3s2 3p5
e per skal2, 8, 7
Electron shell 017 Chlorine (diatomic nonmetal) - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, −1
Oxider (basicitet)(starkt sur)
Elektronegativitet3,16 (Paulingskalan)
2,869 (Allenskalan)
Normalpotential1,36 V (Cl + e → Cl)
Diverse
KristallstrukturOrtorombisk
Kristallstruktur
Ljudhastighet206 m/s
Värmeledningsförmåga0,0089 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet0,01 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet> 109 × m (20 °C)
MagnetismDiamagnetisk[5]
Magnetisk susceptibilitet−2,3 × 10−8[6]
Brytningsindex1,000773
Kompressionsmodul1,1 GPa
Identifikation
CAS-nummer7782-50-5
Pubchem24526
RTECS-nummerFO2100000
Historia
NamnursprungFrån grekiska chloros, ”gröngul”.[7][8]
Upptäckt och första isolationCarl Wilhelm Scheele (1774)
Fastställt som ett
grundämne av
Humphry Davy (1808)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Klorisotoper


Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


35Cl
75,77 % Stabil
36Cl
Spår 3,01 × 105 a β 0,709 36Ar
ε 1,142 36S
37Cl
24,23 % Stabil


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
H-fraserH270​, H280​, H330, H​319​, H315​, H335​, H​400
EUH-fraserEUH071
P-fraserP260, P​220, P280​, P​244, P​273, P​304+340​, P​305+351+338, P332+313, P​370+376​, P302+352, P​315​, P405, P​403
EU-märkning av farliga ämnen
EU-märkning enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
R-fraserR23​, R​36/37/38​, R​50
S-fraserS(1/2)​, S​9​, S​45, S​61
MAK1,5 mg/m3
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Innehåll

AnvändningRedigera

Klor används vid tillverkning av kalciumhypoklorit (Ca(ClO)2) som används till klorering av simbassänger. I såväl simbassänger som kommunalt dricksvatten används även natriumhypoklorit (NaClO) som bakteriedödande medel. Klorgas har också använts som kemiskt vapen. Natriumklorid (NaCl) används för halkbekämpning på vägar. Vägsaltet sänker vattnets fryspunkt från 0 ned till ca 8-13 minusgrader, beroende på lösningens slutliga koncentration. Ishalka vid måttlig kyla kan förebyggas genom att utifrån bra väderprognoser salta strax innan vattnet fryser. Natriumklorid används även inom matlagning och marknadsförs under namnet koksalt.

EgenskaperRedigera

Rent klor förekommer som klorgas med formeln Cl2. Klorgas är en gulgrön gas med en mycket stark lukt och reagerar direkt med de flesta ämnen. Gasen är giftig och skapar stor irritation i andningsorganen vid inandning, vid högre koncentrationer är den dödlig (dock krävs det en koncentration på 1000 ppm, jämfört med de 3,5 ppm som krävs för att man överhuvudtaget skall känna lukten av ämnet). Rent klor är väldigt sällsynt i naturen, men det är väldigt lätt att framställa. Det finns reaktioner med t.ex. klor och väte som tillsammans reagerar explosivt.

FörekomstRedigera

Klorföreningar är vanliga i naturen och livsviktiga för nästan alla livsformer, däribland människan. Eftersom klor är ganska elektronegativt förekommer klor främst som en jon, kloridjon, i föreningar med malmer och mineraler. Kloridjonen är en del i många salter (klorider) och finns därför i stor mängd i saltvatten. Klor är en kemisk del av vanligt salt (natriumklorid).

Många organiska klorföreningar har framställts syntetiskt. I dessa föreningar är kloratomer vanligtvis kovalent bundna till kolatomer. Bland organiska klorföreningar återfinns plaster som PVC, många läkemedel och sötningsmedlet sukralos, men också miljöfarliga ämnen som CFC och PCB.

HistoriaRedigera

Gasen upptäcktes först av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele 1774 vid hans studier av brunsten, men fick sitt namn av Humphry Davy som hävdade att det var ett grundämne.

Scheele publicerade resultaten i första delen av sin artikel Om brunsten eller magnesia och dess egenskaper i Kongl. Vetenskapsakademins Handlingar. Han trodde att gasen innehöll syre, och det var först 1810 som Humphry Davy föreslog att klor var ett grundämne. Det tog dock många år innan detta var allmänt accepterat bland kemisterna. [10]

KällorRedigera

  1. ^ Här anges det av IUPAC rekommenderade standardvärdet. Se: Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen: Atomic weights of the elements 2009 (IUPAC Technical Report). I: Pure and Applied Chemistry 2010, s. 1, doi:10.1351/PAC-REP-10-09-14.
  2. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  3. ^ Chlorine, Gas Encyclopaedia, Air Liquide
  4. ^ Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  5. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5 
  6. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI. Anmärkningen liquid kan vara ett tryckfel.
  7. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  8. ^ – Online Etymological Dictionary
  9. ^ "klor". NE.se. Läst 12 oktober 2013.
  10. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Externa länkarRedigera