För orten i USA, se Radium, Kansas. För konstgalleriet i Göteborg, se Radium 226.05.

Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och kemiskt tecken Ra, och tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Radium förekommer till liten del i uranmalmer därför att uran via ett antal steg sönderfaller till bly, och radium (226Ra) är ett av stegen. Radium sönderfaller genom alfastrålning till radon. Eftersom fler snabba sönderfall följer, uppstår även beta- och gammastrålning. Världsproduktionen av radium är idag relativt liten, cirka 30 gram per år.

Radium
Nummer
88
Tecken
Ra
Grupp
2
Period
7
Block
s
Ba

Ra

Ubn
FranciumRadiumAktinium
[Rn] 7s2
88Ra



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa226,0254 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet5 000[1] kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt973 K (700 °C)[1]
Kokpunkt2 010 K (1 737°C)[1]
Molvolym41,09[1]
Smältvärme37 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie215 pm
JonisationspotentialFörsta: 509,3 kJ/mol
Andra: 979 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Rn] 7s2
e per skal2,8,18,32,18,8,2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd2
Oxider (basicitet)RaO (stark bas)
Elektronegativitet0,9[1] (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturkubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet1 620 m/s
Magnetismicke magnetisk
Mohs hårdhet≈ 1
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Radiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
223Ra syntetisk 11,43 d α 5,99 219Rn
224Ra {syn.} 3,632 d α 5,789 220Rn
226Ra spår 1602 år α 4,871 222Rn
227Ra {syn.} 42,2 min β- 2,7179 227Ac
228Ra {syn.} 6,7 år β- 2,8942 228Ac
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Egenskaper

redigera

Elementärt radium är en vitglänsande metall som anlöps i luft och reagerar under vätgasbildning med vatten och syror. På grund av det radioaktiva sönderfallet lyser radium och dess salter i mörker. Detta kan förstärkas med ett fosforescerande ämne, och har utnyttjats i klockor, kompasser mm.[2]

Man känner till 16 olika isotoper med masstal från 213 till 230 (ej 218 och 229) och halveringstider från bråkdelar av en sekund till 1 622 år (226Ra).[2]

I naturen uppträder radium i likhet med övriga alkaliska jordartsmetaller som en tvåvärd jon, Ra2+. Kemiskt sett har radium därför stora likheter med framför allt barium.

Användning

redigera

Radium har ganska få användningsområden idag eftersom dess radioaktiva egenskaper finns hos andra ämnen som är lättare att hantera eller säkrare, till exempel 60kobolt och 137cesium.

Förr i tiden användes radium (speciellt radiumklorid) till att göra självlysande klockvisare. Efter att flera klockvisarmålare hade dött i skelettcancer (se vidare Radiumflickorna) förbjöds denna användning. Radium användes på klockvisare till slutet av 1950-talet, men numera använder man tritium.

Snart efter upptäckten uppstod kvacksalveri där radiumhaltigt vatten med mera sades vara hälsobringande. Efter en tid erfor man att radioaktiv strålning är hälsovådlig, och katastrof undveks genom att radiumhalterna i själva verket var obetydliga.

Blandat med beryllium eller bor används radium för att producera neutroner.

Förekomst

redigera

Radium bildas som en sönderfallsprodukt av uran och finns därför i uranmalmer som pechblände. I ett ton pechblände finns cirka 0,5 g radium. Utvinningen är mycket tidskrävande och kostsam.

Historia

redigera

Radium upptäcktes i form av radiumklorid av Marie Curie och Pierre Curie 1898. De framställde radiumföreningen ur pechblände. Metalliskt radium isolerades av Marie Curie och André-Louis Debierne 1910, genom elektrolys av radiumklorid.

Källor

redigera