Neodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Neodym
Nummer
60
Tecken
Nd
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Nd

U
PraseodymNeodymPrometium
[Xe] 4f4 6s2
60Nd



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa144,24 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet6 800 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 297 K (1 024 °C)
Kokpunkt3 373 K (3 100 °C)
Molvolym20,59 × 10-6 /mol
Smältvärme7,14 kJ/mol
Ångbildningsvärme273 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie185 (206) pm
Kovalent radie164 pm
JonisationspotentialFörsta: 533,1 kJ/mol
Andra: 1 040 kJ/mol
Tredje: 2 130 kJ/mol
Fjärde: 3 900 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f4 6s2
e per skal2, 8, 18, 22, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3
Oxider (basicitet)Nd2O3 (svag bas)
Elektronegativitet1,14 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Ljudhastighet2 330 m/s
Elektrisk konduktivitet1,57·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Neodymisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
140Nd syntetisk 3,37 dagar ε 0,222 140Pr
141Nd {syn.} 2,49 timmar ε 1,823 141Pr
142Nd 27,13 %
Stabil
143Nd 12,18 %
Stabil
144Nd 23,8 % 2,29·1015 år α 1,905 140Ce
145Nd 8,3 %
Stabil
146Nd 17,19 %
Stabil
147Nd {syn.} 10,98 dagar β- 0,896 147Pm
148Nd 5,76 %
Stabil
149Nd {syn.} 1,728 timmar β- 1,691 149Pm
150Nd 5,64 % 1,1·1019 år β- 3,367 150Sm
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historia redigera

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia (numera didym) av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Oren neodymmetall framställdes 1900 av Matignon, och renare metall erhölls 1926 av Sieverts och Roell. Namnet kommer av grekiska neos, ny, och didymos, tvilling.[1]

Egenskaper redigera

Neodym är en silvervit mjuk metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Den oxideras lätt i luft och reagerar långsamt med kallt, och snabbt med varmt vatten och löses lätt i utspädda syror till neodym(III)salter. Neodym saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga.[1]

Förekomst och framställning redigera

Neodym förekommer tillsammans med andra lantanoider i monazit och bastnäsit. Halten i jordskorpan är ca 24–40 ppm. Separation kan göras genom jonbyteskromatografi eller vätske-vätske-extraktion. Metallen kan framställas genom elektrolys av neodymklorid.[1] Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina.[2]

Användning redigera

Neodym tillsätts vid glastillverkning för att få en blå-röd färg. Neodymfärgat glas används även i lasrar.

Neodym har även fått användning vid tillverkning av permanentmagneter[3] tillsammans med järn och bor (se neodymmagnet)[4] Dessa är starka och används i elmotorer och hårddiskar.[5]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Lennartson, Anders (2011). Periodiska systemet. Lund: Studentlitteratur. Libris 12320904. ISBN 9789144070360 
  2. ^ "China Tightens Grip on Rare Minerals", New York Times, 2009-08-31.
  3. ^ "Magnetic Copper". bbc.co.uk. Läst 17 mars 2016. (engelska)
  4. ^ "Synthesis of a new lean rare earth permanent magnetic compound superior to Nd2Fe14B". phys.org. Läst 17 mars 2016. (engelska)
  5. ^ "Can Magnets Damage or Wipe a Laptop’s Hard-Drive?". howtogeek.com. Läst 17 mars 2016. (engelska)

Externa länkar redigera