Öppna huvudmenyn

Kilogram

SI-enheten för massa
Uppslagsordet ”kg” leder hit. För andra betydelser, se KG.
Kopia av arkivkilogrammet

Ett kilogram, förkortat kg, är grundenheten för massa i Internationella måttenhetssystemet (SI) – den enda grundenhet som bär ett SI-prefix.

Ett kilogram är definierat som den massa som ingår i den internationella kilogramprototypen, arkivkilogrammet, vilken förvaras hos Bureau international des poids et mesures i Paris. Standardvikten ersatte år 1889 den gamla definitionen som visat sig vara för inexakt. Den gamla angav 1 kg som massan hos en liter vatten vid temperaturen 4 grader Celsius.

Från 20 maj 2019 kommer ett kilogram att definieras utifrån den fysikaliska konstanten Plancks konstant.[1]

Innehåll

HistorikRedigera

Efter revolutionen 1789 beslöt man i Frankrike att införa ett nytt måttsystem, grundat på naturkonstanter. Längdenheten meter definierades som 1/10 000 000 av avståndet från nordpolen till ekvatorn och massenheten kilogram som vikten av 1/1000 m³ vatten vid 4 °C. En cylinder av platina med denna massa tillverkades och denna cylinder fastställdes 1799 som arkivkilogrammet. Genom tillkomsten 1876 av Internationella byrån för mått och vikt, (Bureau international des poids et mesures, förkortat BIPM) kom metersystemet snabbt att få internationell spridning. Det infördes i Sverige 1878.

Man lät tillverka 43 kilogramprototyper, cylindrar bestående av 90% platina och 10% iridium. Valet av legering gjordes för att minimera risken för att massan förändras på grund av oxidation eller slitage. En av dessa cylindrar valdes att bli internationell kilogramprototyp, även kallad arkivkilogrammet eller Le Grand K, och de övriga blev nationella prototyper. Sverige fick på så vis Rikskilogrammet, K40, år 1889. Prototypen förvaras sedan 1976 vid RISE AB (tidigare namn SP Sveriges tekniska forskningsinstitut[2]) i Borås. Denna nationella rikslikare används för att kontrollera andra likare, huvudnormaler, vilka i sin tur används för att kalibrera vågar.

Ny definitionRedigera

Den hittillsvarande definitionen av kilogrammet har svagheter. Det är den enda SI-enheten som definieras av ett fysiskt föremål. Det gör att kilogrammet inte kan återskapas experimentellt utan endast genom direkt jämförelse med den internationella kilogramprototypen. Denna prototyp har dessutom vid jämförelse med kopior visat sig långsamt minska i vikt, oklart varför. Även den svenska K40 har tappat vikt, 40 µg relativt Le Grande K. BIPM (Internationella byrån för mått och vikt) har därför tagit fram en ny definition som är direkt grundad på fysikaliska konstanter, vilket gör det möjligt för vem som helst, var som helst (med rätt utrustning och rätta kunskaper) att få tillgång till det exakta måttet.

Det förslag som lades fram av BIPM 2016 antogs av CGPM (Allmänna konferensen för mått och vikt) den 16 november 2018 och träder i kraft den 20 maj 2019.[1] Det lyder:

"The kilogram, symbol kg, is the SI unit of mass. It is defined by taking the fixed numerical value of the Planck constant h to be 6.626 070 040 ×10-34 when expressed in the unit J s, which is equal to kg m² s-1, where the metre and the second are defined in terms of c and Δ νCs."[3]

[c = Ljushastigheten i vakuum, 299 792 458 m/s. Δ νCs = övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen 133Cs, 9 192 631 770 Hz.]

Man får därigenom:

1 kg = h / (6,626 070 040 ×10-34 ) m-2 s

Hittills har ett kilogram definierats som vikten av kilogramprototypen, varefter Plancks konstant, h, har kunnat experimentellt beräknas. Enligt den nya definitionen blir det alltså tvärtom. Plancks konstant definieras som 6,626 070 040 x 10-34 kg m-2 s varefter (exempelvis) kilogramprototypens massa kan mätas. Värdet för h har valts så att det överensstämmer så nära som möjligt med hittills uppmätta värden.

Med den nya definitionen blir det möjligt att bestämma 1 kg genom fysikaliska experiment som utnyttjar samband mellan vikt, Plancks konstant, ljushastigheten i vakuum och cesiumfrekvensen Δ νCs. Förslaget nämner tre sådana mätmetoder, men i en framtid kan andra metoder också komma att användas. De två första är praktiskt prövade och befunna tillförlitliga:

  1. Kibble balance, tidigare kallad Watt balance. Utrustningen har använts för att bestämma ett värde för Plancks konstant med mycket stor noggrannhet
  2. Beräkning av antalet atomer i en kiselsfär med känd isotopsammansättning
  3. Mätning på mikronivå av interaktioner mellan atomer

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  • Folger, Tim (2017). "Mass hysteria". Scientific American 2017 (February): sid. 42-49
  • Haglund, Alarik (2016). "Det nya kilogrammet". Allt om vetenskap 2016 (10): sid. 38-41
  • Strömdahl, Helge (2017). "Platina-Iridium cylinder ut : fixerade konstanter in". Kemivärlden, Biotech, Kemisk tidskrift 2017 (2): sid. 24-25

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera