Osmium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen tunga platinametaller. Det används som katalysator och i legeringar. Ämnet upptäcktes 1804 av den engelske kemisten Smithson Tennant.

Osmium
Nummer
76
Tecken
Os
Grupp
8
Period
6
Block
d
Ru

Os

Hs
RheniumOsmiumIridium
[Xe] 4f14 5d6 6s2
76Os

Osmiumkristaller
Osmiumkristaller
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa190,23 u
UtseendeBlåaktigt grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet22 590 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt3 306 K (3 033 °C)
Kokpunkt5 285 K (5 012 °C)
Molvolym8,42 × 10-6 /mol
Smältvärme31,8 kJ/mol
Ångbildningsvärme627,6 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie130 (185) pm
Kovalent radie128 pm
JonisationspotentialFörsta: 840 kJ/mol
Andra: 1 600 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f14 5d6 6s2
e per skal2, 8, 18, 32, 14, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd8, 6, 4, 3, 2, 0, -2 (svag syra)
Elektronegativitet2,2 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturhexagonal
Ljudhastighet4 950 m/s
Elektrisk konduktivitet10,9 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet7
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Osmiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
184Os 0,02 % >2,6 × 1013 år
186Os 1,58 % >2,0 × 1015 år α- 2,822 182W
187Os 1,6 %
Stabil
188Os 13,3 %
Stabil
189Os 16,1 %
Stabil
190Os 24,6 %
Stabil
192Os 41,0 %
Stabil
194Os {syn.} 6 år β- 0,097 194Ir
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Egenskaper och användning redigera

Osmium har den högsta naturliga densiteten av alla grundämnen. Osmium är en spröd, extremt hård, blågrå metall. Bland annat på grund av sin stora hårdhet används metallen inom tekniken till exempelvis reservoarpennor och nålar för tonhuvud samt som katalysatorer och lageraxlar.

Osmium har fått sitt namn från grekiskans osmí som betyder "lukt". När osmium reagerar med syre i luften bildas osmiumtetroxid OsO4, som är giftig, illaluktande och frätande.

Förekomst redigera

Osmium är sällsynt förekommande i naturen, men kan hittas naturligt legerat med iridium (s.k. iridosmium eller osmiridium) i flodsandsavlagringar i bl. a. Sydafrika, Uralregionen och Nordamerika.

Historia redigera

År 1804 upptäckte en vetenskapsman i London, Smithson Tennant, grundämnet osmium.[1]

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Venetskii, S. I. (1974). "Osmium". Metallurgist 18 (2): 155–157. doi:10.1007/BF01132596.

Källor redigera