Kalium

	Kalium
Na; ↑; K; ↓; Rb	Argon ← Kalium → Kalcium
Generella egenskaper
Relativ atommassa	39,0983(1) u
Utseende	Silvergrå
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid r.t.	0,862 g/cm3
– flytande, vid smältpunkten	0,828 g/cm3
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	336,53 K (63,38 °C)
Kokpunkt	1032 K (758,85 °C)
Kritisk punkt	2223 K (1949,85 °C); 16 MPa
Molvolym	45,94 × 10−6 m3/mol
Värmevärde	−182 J/(kg × K)
Smältvärme	2,334 kJ/mol
Ångbildningsvärme	79,1 kJ/mol
Specifik värmekapacitet	757,8 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet	29,6 J/(mol × K)
Atomära egenskaper
Atomradie	227 pm
Kovalent radie	203 pm
van der Waalsradie	275 pm
Elektronaffinitet	48,4 kJ/mol
Jonisationspotential	Första: 418,8 kJ/mol; Andra: 3052 kJ/mol; Tredje: 4420 kJ/mol; Fjärde: 5877 kJ/mol; (Lista)
Arbetsfunktion	2,3 eV
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Ar] 4s1
e− per skal	2, 8, 8, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	+1, −1
Oxider (basicitet)	K2O (starkt basisk)
Elektronegativitet	0,82 (Paulingskalan); 0,734 (Allenskalan)
Normalpotential	−2,931 V (K+ + e− → K)
Diverse
Kristallstruktur	Kubisk rymdcentrerad (bcc) ;
Ljudhastighet	2000 m/s
Termisk expansion	83,3 µm/(m × K) (25 °C)
Värmeledningsförmåga	102,5 W/(m × K)
Elektrisk konduktivitet	1,43 × 107 A/(V × m)
Elektrisk resistivitet	72 nΩ × m (20 °C)
Magnetism	Paramagnetisk
Magnetisk susceptibilitet	5,7 × 10−6
Youngs modul	3,53 GPa
Skjuvmodul	1,3 GPa
Kompressionsmodul	3,1 GPa
Mohs hårdhet	0,4
Brinells hårdhet	0,363 MPa
Identifikation
CAS-nummer	7440-09-7
Pubchem	5462222
RTECS-nummer	TS6460000
Historia
Upptäckt och första isolation	Humphry Davy (1807)
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
	GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
H-fraser	H260, H314
EUH-fraser	EUH014
P-fraser	P223, P231+232, P280, P305+351+338, P370+378, P422
EU-märkning av farliga ämnen
	EU-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa:
R-fraser	R14/15, R34
S-fraser	S(1/2), S8, S45
NFPA 704
	3 3 2 W
	SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Kalium är ett grundämne och spårämne. Kalium tillhör gruppen alkalimetaller och är vanligt förekommande i naturen.

Kalium oxideras hastigt i luften, och är mycket reaktivt med vatten. I naturen förekommer ofta kalium bundet till salt i till exempel havet, men det förekommer också i olika mineralföreningar. På grund av dess höga vattenlöslighet används det ofta i industrin.

Det är ett viktigt spårämne för djur och växter, där det verkar på cellnivå och i fråga om nervsignalöverföring. I människor reglerar kalium vatten-syrabalansen och vätskebalans. I muskelvävnadernas cellvätska är kalium den viktigaste katjonen.^[8] Brist på kalium kallas hypokalemi och patologiskt höga värden kallas hyperkalemi.

Innehåll

EgenskaperRedigera

Metalliskt kalium reagerar våldsamt med vatten under reaktionen:

2K + 2H₂O → 2KOH + H₂ (KOH = kaliumhydroxid)

där vätet (H₂) sedan reagerar med luftens syre och bildar vatten. Detta är en exoterm reaktion.

Fysiologiskt kaliumRedigera

Människans behov av kalium tillgodoses genom intag av kaliumklorid eller andra kaliumsalter. Normalt får vi i oss lagom mycket kalium via maten, men vissa livsmedel (som öl) kan bidra till en överkonsumtion av kaliumklorid, vilket ger en obalans mellan kalium- och natriumhalten i kroppen.^[9] En sådan obalans kan mötas med intag av natriumklorid.^[9]

Rekommenderat dagligt intag är för barn 0,8-2 g. För vuxna personer är rekommendationen 2,5 g per dag, alternativt för kvinnor 3,1 g och män 3,1-3,5 g. Se vidare RDI-tabell. Kalium finns rikligt i banan och avokado men halten är ännu högre i spenat vilket även har högre natriumhalt än avokado och banan.

I Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen, Riksmaten - 2010-11, var det rapporterade intaget av kalium per dag i genomsnitt 2 890 mg för kvinnor, 3 410 mg för män och 3 119 mg för hela gruppen i undersökningen.^[10]

Kalium har tre naturligt förekommande isotoper, varav 0,012 % är ⁴⁰K, radioaktiv med en halveringstid av c:a 1,3 miljarder år. Den är den dominerande källan till radioaktiv strålning i människokroppen.

EtymologiRedigera

Kalium kommer från arabiskans لْيَه al-qalyah, 'aska från plantor', genom ombildning från alkali. Ett äldre tekniskt namn på kalium är potassium (av pottaska), som fortfarande används på bland annat engelska.

HistoriaRedigera

Det var först under 1700-talet som man lärde sig att skilja mellan natrium- och kaliumföreningar. Kaliumhydroxiden och karbonatet kallades då vanligen vegetabiliskt alkali (erhållet från växtaska), medan motsvarande natriumföreningar kallades mineraliskt alkali. ^[11]

Den förste som lyckades bevisa att kaliumsalt var ett annat salt än natriumsalt var Georg Ernst Stahl år 1704. 1789 upptogs det av Antoine Lavoisier i dennes lista över kemikalier. Kaliummetall isolerades första gången den 6 oktober 1807, av Humphry Davy genom elektrolys av kaliumhydroxid på ett platinableck med en hög strömstyrka. ^[11]

KällorRedigera

^ CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.
^ Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .
^ Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2:a uppl. De Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4 Lehrbuch der Experimentalphysik, volym 6, S. 361.
^ David R. Lide (red.): Electrochemical Series, sid. 8:22, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis.
^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5
^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.
^ [a b] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7440-09-7 i substansdatabasen GESTIS-Stoffdatenbank hos IFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung) (Kräver JavaScript) (ty, en).
^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska
^ [a b] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser om människor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.
^ Amcoff, Elisabet m.fl. (2012). Riksmaten - vuxna 2010-11 : Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket. sid. 105. ISBN 978 91 7714 216 4. http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2011/riksmaten_2010_20111.pdf. Läst 4 augusti 2019
^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

[CIAAW-1] CIAAW, Standard Atomic Weights Revised 2013.

[2] Haynes, William M., red (2011). CRC Handbook of Chemistry and Physics (92nd ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 1439855110 .

[3] Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing: Festkörper. 2:a uppl. De Gruyter, Berlin 2005, ISBN 978-3-11-017485-4 Lehrbuch der Experimentalphysik, volym 6, S. 361.

[CRC90_8_22-4] David R. Lide (red.): Electrochemical Series, sid. 8:22, i: CRC Handbook of Chemistry and Physics, uppl. 90 (internetversion: 2010), CRC Press / Taylor and Francis.

[5] Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds Arkiverad 12 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine., in Lide, David R., red (2005). CRC Handbook of Chemistry and Physics (86th ed.). Boca Raton (FL): CRC Press. ISBN 0-8493-0486-5

[6] Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligt SI.

[CLP_8150-7] [a b] Ur CLP-förordningen gällande CAS-Nr. 7440-09-7 i substansdatabasen GESTIS-Stoffdatenbank hos IFA (Institut für Arbeitsschutz der Deutschen Gesetzlichen Unfallversicherung) (Kräver JavaScript) (ty, en).

[8] ttp://mesh.kib.ki.se/swemesh/show.swemeshtree.cfm?Mesh_No=D01.268.549.550&tool=karolinska

[Ellervik-9] [a b] Ulf Ellervik (2011) Ond kemi : berättelser om människor, mord och molekyler. Fri tanke förlag. ISBN 978-91-86061-30-2.

[riksmaten-10] Amcoff, Elisabet m.fl. (2012). Riksmaten - vuxna 2010-11 : Livsmedels- och näringsintag bland vuxna i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket. sid. 105. ISBN 978 91 7714 216 4. http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2011/riksmaten_2010_20111.pdf. Läst 4 augusti 2019

[A-11] [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]