Tellur är ett halvmetalliskt grundämne som tillhör kalkogenerna. Tellur har kemiskt tecken[1] Te och atomnummer 52.

Tellur
Nummer
52
Tecken
Te
Grupp
16
Period
5
Block
p
Se

Te

Po
AntimonTellurJod
[Kr] 4d10 5s2 5p4
52Te



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa127,6 u
UtseendeSilverblänkande grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet6 240 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt722,66 K (450 °C)
Kokpunkt1 261 K (990 °C)
Molvolym20,46 × 10-6 /mol
Smältvärme17,49 kJ/mol
Ångbildningsvärme52,55 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie10140 (123) pm
Kovalent radie135 pm
van der Waalsradie206 pm
JonisationspotentialFörsta: 869,3 kJ/mol
Andra: 1 790 kJ/mol
Tredje: 2 698 kJ/mol
Fjärde: 3 610 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d10 5s2 5p4
e per skal2, 8, 18, 18, 6
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd±2, 4, 6 (svagt sur)
Elektronegativitet2,1 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturhexagonal
Ljudhastighet1 610 m/s
Elektrisk konduktivitet200 A/(V × m)
Magnetismicke magnetisk
Mohs hårdhet2,25
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Tellurisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
120Te 0,096 %
Stabil
122Te 2,603 %
Stabil
123Te 0,908 % >1,0×1013 år ε 0,051 123Sb
124Te 4,816 %
Stabil
125Te 7,139 %
Stabil
126Te 18,952 %
Stabil
128Te 31,687 % 2,2×1024 år β- 0,867 128Xe
130Te 33,799 % 7,9×1020 år β- 2,528 130Xe
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historia redigera

Tellur upptäcktes i Transsylvanien (i dag en del av Rumänien) 1782 av Franz-Joseph Müller von Reichenstein i ett mineral som innehöll både guld och tellur. Ren tellur framställdes först av Martin Heinrich Klaproth som namngav det nya ämnet 1798 efter det latinska ordet för "jord", tellus.[2]

Egenskaper redigera

Tellur är en glänsande, silvervit och spröd kristallin halvmetall. Den är olöslig i vatten och organiska lösningsmedel som bensen och koldisulfid. Tellurföreningar är i allmänhet giftiga och saknar naturlig biologisk roll.[2] Hanteras utan hudkontakt, då det skapar en otrevlig lukt av vitlök i några veckor. [3]

Kemiskt påminner tellur mycket om svavel och selen men har mera utpräglad metallkaraktär.[4]

Förekomst och framställning redigera

Naturligt förekommer tellur i jordskorpan med ca 0,002 g/ton,[5] i såväl gedigen form som i tellurider i guldmineral.

Metallen framställs främst ur anodslam, en biprodukt vid raffinering av koppar. Tellur kan också framställas genom att lösa tellurdioxid i natriumhydroxidlösning följt av elektrolys.[2]
Världens årliga tellurproduktion uppskattas till 215 ton (2015).[6]

Produktion i Sverige redigera

Sveriges tellurproduktion år 2016 var 33 ton.[7] Metallen bryts tillsammans med guld i Kankbergsgruvan i Skellefteå kommun.[8]

Användning redigera

År 2016 gick 40 % av världens tellurkonsumtion till produktion av solceller bestående av halvledaren kadmiumtellurid (CdTe).[7] Tellur används även som legeringstillsats till stål, koppar och bly. Ämnet ingår i lagringslagret i CD-RW- och DVD-RW-skivor. Det kan även användas vid färgning av porslin och som vulkaniseringsmedel för gummi.[2]

Marknad redigera

Från år 2012 till 2016 sjönk priset från 150 till 34 dollar/kilogram.[7]

Källor redigera

  1. ^ Om kemiskt tecken, nomenklaturutskottet, Svenska kemisamfundet, [1]
  2. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  3. ^ Gray, Theodore (2013). Grundämnen : ett bildlexikon över universums alla kända atomer. Bonnier fakta. sid. 125. Läst 21 november 2022 
  4. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
  5. ^ Robert C. Weast (editor), CRC Handbook of Chemistry and Physics, 57 ed., CRC Press Inc. 1976-1977, ISBN 0-87819-456-8, sidan B-51
  6. ^ All about Tellurium P S Analytical, 2017-06-11
  7. ^ [a b c] C. Schuyler Anderson (Januari 2017). ”Tellurium”. U.S. Geological Survey, Mineral Commodity Summaries. https://minerals.usgs.gov/minerals/pubs/commodity/selenium/mcs-2017-tellu.pdf. Läst 10 juni 2017. 
  8. ^ Boliden AB (2011-02-24). ”Boliden startar guldgruva”. Pressmeddelande. Läst 9 januari 2015.