Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller med kemiskt tecken[1] Ru och atomnummer 44. Rutenium är även en restprodukt från fissionerad uran-235.

Rutenium
Nummer
44
Tecken
Ru
Grupp
8
Period
5
Block
d
Fe

Ru

Os
TeknetiumRuteniumRodium
[Kr] 4d7 5s1
44Ru



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa101,07 u
UtseendeSilvrig metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet12 370 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt2 607 K (2 334 °C)
Kokpunkt4 423 K (4 150 °C)
Molvolym8,17 × 10-6 /mol
Smältvärme24 kJ/mol
Ångbildningsvärme595 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie130 (178) pm
Kovalent radie126 pm
JonisationspotentialFörsta: 710,2 kJ/mol
Andra: 1 620 kJ/mol
Tredje: 2 747 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d7 5s1
e per skal2, 8, 18, 15, 1
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd8, 6, 4, 3, 2 (svag syra)
Elektronegativitet2,2 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturhexagonal
Ljudhastighet5 970 m/s
Elektrisk konduktivitet13,7×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet6,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Ruteniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
96Ru 5,52 %
Stabil
98Ru 1,88 %
Stabil
99Ru
Stabil
100Ru 12,6 %
Stabil
101Ru 17,0 %
Stabil
102Ru 31,6 %
Stabil
104Ru 18,7 %
Stabil
106Ru {syn.} 373,59 dagar β- 0,039 106Rh
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historia redigera

Rutenium upptäcktes av den ryske kemisten Karl Ernst Claus 1844 och var den sjätte och sista av platinametallerna som upptäckts. Namnet rutenium kommer från nylatinets Ruthenia (Rutenien).[2]

Förekomst och framställning redigera

Rutenium förekommer endast med ca 0,004 ppm i naturen och tillsammans med andra platinametaller, t. ex. som legering med iridium. Det kan framställas ur anodslam, en biprodukt vid rening av råkoppar.[2]

Separationen från andra metaller sker genom destillation av rutenium(VIII)oxid och metallen utvinns genom reduktion av (NH4)3RuCl6 med vätgas.[2]

Ca 12 ton rutenium produceras varje år med en beräknad total tillgång av 5 000 ton i världen.[3]

Användning redigera

Rutenium används inom kemisk industri, t. ex. som katalysator vid syntes av långkedjiga kolväten och inom elektronikindustrin till hårda kontaktlegeringar. Vidare används rutenium till smycken, pennspetsar, glödtrådar och keramikglasyrer. Rutenium är också en viktig komponent i Grätzel-celler, en typ av solcell.[2]

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Om kemiskt tecken, nomenklaturutskottet, Svenska kemisamfundet, [1]
  2. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  3. ^ Emsley, J. (2003). "Ruthenium". Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements. Oxford, England, UK: Oxford University Press. pp. 368–370. ISBN 0-19-850340-7.