Copernicium (tidigare preliminärt namn: Ununbium) är ett grundämne i det periodiska systemet som har det kemiska tecknet Cn och atomnummer 112. Cn är ett av de supertunga grundämnena och atomen sönderfaller genom utsändandet av alfapartiklar. Den mest långlivade isotopen, 285Cn, har en halveringstid på ungefär 30 s.[1]

Copernicium
Nummer
112
Tecken
Cn
Grupp
12
Period
7
Block
d
Hg

Cn
RöntgeniumCoperniciumNihonium
[Rn] 5f14 6d10 7s2
112Cn

Generella egenskaper
Relativ atommassa[285] u
UtseendeOkänt, troligen metallisk, silvervit eller grå
Fysikaliska egenskaper
AggregationstillståndFlytande (förutsagt)
Atomära egenskaper
Jonisationspotential(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Rn] 5f14 6d10 7s2
e per skal2, 8, 18, 32, 32, 18, 2
Kemiska egenskaper
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historik redigera

Cn framställdes första gången den 9 februari 1996 av Gesellschaft für Schwerionenforschung (GSI) i Darmstadt, Tyskland. Detta skedde genom fusion av zink och bly, där zinknuklider accelererades in i bly med en jonaccelerator.[2]

Namngivning redigera

 
Copernicium namngavs efter Nicolas Copernicus, som var den som formulerade den heliocentriska modellen där planeterna kretsar kring solen.

Grundämnet kallades temporärt ununbium, som är latin för "ett-ett-två-ium". Namnet Copernicium föreslogs av den grupp forskare som först lyckades syntetisera ämnet. Forskargruppen föreslog förkortningen Cp, men den preliminära IUPAC-rekommendationen konstaterade att detta skulle kollidera med en alternativ beteckning för lutetium, som fram till 1949 också kunde benämnas cassiopeium. Efter att ärendet hade beretts sedan år 2005,[3] antogs namnet Copernicium och beteckningen Cn slutligen den 19 februari 2010, Nicolaus Copernicus födelsedag.[4]

Vid användning av Mendelejevs nomenklatur för okända ämnen kallas copernicium eka-kvicksilver.

Isotoper redigera

Copernicium har inga stabila eller naturligt förekommande isotoper. Ett flertal radioaktiva isotoper har däremot framställts i laboratorium. Hittills har sju stycken olika isotoper observerats, därtill har även en metastabil isomer inrapporterats.[5]

Källor redigera

  1. ^ ”NuDat 3.0 – Search and plot nuclear structure and decay data interactively”. nndc.bnl.gov. Brookhaven National Laboratory. https://www.nndc.bnl.gov/nudat3/. Läst 10 oktober 2023. 
  2. ^ ”The Discovery of Element 112 - proposed name COPERNICIUM”. www.gsi.de. GSI. Arkiverad från originalet den 29 september 2019. https://web.archive.org/web/20190929155455/https://www.gsi.de/en/work/research/nustarenna/nustarenna_divisions/she_physik/research/super_heavy_elements/element_112.htm. Läst 18 december 2020. ”We observed one nucleus of element 112 in a three weeks experiment which ran 24 hours per day.” 
  3. ^ IUPAC preliminär rekommendation av namnet copernicium, på engelska.
  4. ^ Tillkännagivande från GSI Arkiverad 25 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. (på tyska)
  5. ^ Nuclear Wallet Cards – Brookhaven National Laboratory

Externa länkar redigera