Sällsynta jordartsmetaller

metalliska grundämnen

Sällsynta jordartsmetaller (förkortas ibland REE efter engelskans rare-earth element eller REM efter rare-earth metal), är metalliska grundämnen vars föreningar förekommer relativt sparsamt i naturen. Hit räknas med IUPAC:s definition periodiska systemets grupp 3, skandium, yttrium och lantanoiderna[1] (det vill säga lantan samt de fjorton lantaniderna).

Till de sällsynta jordartsmetallerna räknas således följande grundämnen:

Atomnr Kemisk
beteckning
Namn Upptäcktsår Upptäckare Upptäcktsplats
21 Sc Skandium 1879 Lars Fredrik Nilson Ytterby, Stockholms skärgård
39 Y Yttrium 1794 Johan Gadolin Ytterby, Stockholms skärgård
57 La Lantan 1838 Carl Gustaf Mosander Bastnäsfältet, Västmanland
58 Ce Cerium 1803[2] Jacob Berzelius m.fl. Bastnäsfältet, Västmanland
59 Pr Praseodym 1885 Carl Auer von Welsbach Österrike
60 Nd Neodym 1885 Carl Auer von Welsbach Österrike
61 Pm Prometium 1945 Jacob A. Marinsky USA
62 Sm Samarium 1879 Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran
63 Eu Europium 1901 Eugène-Anatole Demarçay
64 Gd Gadolinium 1880 Jean Charles Galissard de Marignac Ytterby, Stockholms skärgård
65 Tb Terbium 1843 Carl Gustaf Mosander Ytterby, Stockholms skärgård
66 Dy Dysprosium 1886 Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran
67 Ho Holmium 1878 Jacques-Louis Soret m.fl. Ytterby, Stockholms skärgård
68 Er Erbium 1842 Carl Gustaf Mosander Ytterby, Stockholms skärgård
69 Tm Tulium 1879 Per Teodor Cleve Ytterby, Stockholms skärgård
70 Yb Ytterbium 1878 Jean Charles Galissard de Marignac Ytterby, Stockholms skärgård
71 Lu Lutetium 1907 Georges Urbain m.fl.

Kommentarer till tabellen.

  • Berzelius Cerium var en blandning. En del författare anger C.G. Mosander som upptäckare av både Cerium och Lantan.[3]
  • En del författare anger Cleve som upptäckare av både Tulium och Holmium. Båda upptäcktes från orent Erbium[4]
  • Carl Gustaf Mosander upptäckte Didym år 1840, Welsbach upptäckte år 1885 att Didym är sammansatt av neodym och praseodym.[5]
  • Lutetium upptäcktes av Urbain och Welsbach oberoende av varandra år 1907.[6]

Plats i periodiska systemet

redigera
1
H
2
He
3
Li
4
Be
5
B
6
C
7
N
8
O
9
F
10
Ne
11
Na
12
Mg
13
Al
14
Si
15
P
16
S
17
Cl
18
Ar
19
K
20
Ca
21
Sc
22
Ti
23
V
24
Cr
25
Mn
26
Fe
27
Co
28
Ni
29
Cu
30
Zn
31
Ga
32
Ge
33
As
34
Se
35
Br
36
Kr
37
Rb
38
Sr
39
Y
40
Zr
41
Nb
42
Mo
43
Tc
44
Ru
45
Rh
46
Pd
47
Ag
48
Cd
49
In
50
Sn
51
Sb
52
Te
53
I
54
Xe
55
Cs
56
Ba
57
La
58
Ce
59
Pr
60
Nd
61
Pm
62
Sm
63
Eu
64
Gd
65
Tb
66
Dy
67
Ho
68
Er
69
Tm
70
Yb
71
Lu
72
Hf
73
Ta
74
W
75
Re
76
Os
77
Ir
78
Pt
79
Au
80
Hg
81
Tl
82
Pb
83
Bi
84
Po
85
At
86
Rn
87
Fr
88
Ra
89
Ac
90
Th
91
Pa
92
U
93
Np
94
Pu
95
Am
96
Cm
97
Bk
98
Cf
99
Es
100
Fm
101
Md
102
No
103
Lr
104
Rf
105
Db
106
Sg
107
Bh
108
Hs
109
Mt
110
Ds
111
Rg
112
Cn
113
Nh
114
Fl
115
Mc
116
Lv
117
Ts
118
Og

I vissa tekniska tillämpningar förekommer det att begreppet avgränsas på andra sätt än IUPAC:s officiella. Även en uppdelning mellan tunga (HREE) respektive lätta (LREE) sällsynta jordartsmetaller förekommer inom tekniska tillämpningar, dock utan att dessa begrepp tillämpas på ett enhetligt sätt. En relativt vanlig definition av HREE, baserat på ämnenas elektronstruktur, är dock terbium till lutetium (grundämne 65 till 71) samt yttrium.[7]

Existensen av skandium förutsades på teoretisk grund av Dmitrij Mendelejev, som provisorisk kallade ämnet ekabor ("liknande bor").

Många av de sällsynta jordartsmetallerna har fått stor teknisk betydelse som tillsatsämnen inom halvledartekniken.

Förekomst

redigera
 
Den relativa förekomsten i jordskorpan av olika grundämnen. De sällsynta jordartsmetallerna anges med blått.

De sällsynta jordartsmetallerna förekommer ofta tillsammans. Trots beteckningen är ämnena inte så sällsynta som man trodde när gruppen namngavs. Vanligast förekommande är cerium, som är det 25:e vanligaste grundämnet i jordskorpan. Prometium, som saknar stabila isotoper, förekommer nästan inte alls. Med undantag för prometium är alla grundämnen i gruppen mindre sällsynta än exempelvis silver och guld. De med jämna atomnummer som Sm, Gd, Dy etc. är betydligt vanligare än de med udda atomnummer som Eu, Tb, Ho etc.

Mineral innehållande sällsynta jordartsmetaller

redigera


Procenthaltsfördelning av några oxider i typiska mineral i % av totala halten av oxider av sällsynta jordartsmetaller.[8]
-- Monazit
Australien
Bastnäsit
USA
Xenotim
Malaysia
La2O3 24 33 0,5
CeO2 46 49 5
Nd2O3 17 12 2,2
Gd2O3 1,5 0,2 4
Dy2O3 0,7 0,03 8,7
Y2O3 2,4 0,09 61
Sm2O3 2,5 0,8 1,9
Pr6O11 5 4,3 0,7
Cerium, Samarium och Neodym i apatitinnehållande järnmalm ppm[9]
-- Kiruna Malmberget
Ce 780-1650 1000-2500
Nd 500-850 150-440
Sa 120-150 70-275

Produktion och marknad

redigera
 
Världsproduktion av sällsynta jordartsmetaller under 1900-talets andra hälft

Världsproduktionen av sällsynta jordartsmetaller dominerades länge av en gruva i Mountain Pass i Kalifornien, som stängdes 2002 på grund av fallande råvarupriser och miljöproblem men återöppnades 2018. Världsproduktionen 2018 (utom skandium) uppskattas till 170 000 ton och domineras av Kina där 70% bröts, framför allt i distriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet. 12% bröts i Australien och 9% i USA. I Vietnam och Brasilien finns stora mineralreserver men dessa länder har endast låg produktion.[10][11]

Marknad

redigera

Metallerna i gruppen prissätts olika: År 2018 handlades oxider av de vanligt förekommande cerium och lantan för 2 USD/kg medan dysprosiumoxid kostade 180 USD/kg och terbiumoxid 461 USD/kg.[10]

Sällsynta jordartsmetaller i Sverige

redigera

I Sverige undersöks möjliga fyndigheter framför allt i Norra Kärr i närheten av Gränna och som utvinning ur gruvavfall i Kiruna.[12]

I januari 2023 tillkännagavs att LKAB lokaliserat Europas största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller i Per Geijermalmen strax norr om Kiruna.[13][14]

Användningsområde

redigera

Sällsynta jordartsmetaller används bland annat i katalysatorer, keramer, glas,[10] permanentmagneter, mikrochip, LCD-skärmar, batterier och mobiltelefoner.[15]

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ IUPAC: IR-3 Elements and Groups of Elements (March 04)
  2. ^ ”Bastnäs Gruvfält | Ekomuseum Bergslagen”. http://ekomuseum.se/?page_id=24. Läst 6 februari 2015. 
  3. ^ Gillespie, Chemistry of the elements, 1984
  4. ^ Per Enghag, Jordens Grundämnen, 1999
  5. ^ Per Enghag, Jordens Grundämnen
  6. ^ Ullman's encyklopedia of Industrial Chemistry, Fifth Edition
  7. ^ Rare Earths Nomenclature. Time to Standardize? Arkiverad 30 december 2010 hämtat från the Wayback Machine., Rare Metal Blog 2009-11-28
  8. ^ Ullman's Encyclopedia of Industrial Chemistry
  9. ^ Frietsch, Ore Geology Reviews 9(1995) 489-510
  10. ^ [a b c] ”U.S. Geological Survey, Mineral Commodity Summaries, February 2019”. Arkiverad från originalet den 19 september 2019. https://web.archive.org/web/20190919021932/https://prd-wret.s3-us-west-2.amazonaws.com/assets/palladium/production/atoms/files/mcs-2019-raree.pdf. Läst 22 maj 2019. 
  11. ^ "China Tightens Grip on Rare Minerals", New York Times, 2009-08-31.
  12. ^ LKAB vill utvinna sällsynta dyrbara metaller på Sveriges Radios webbplats den 6 oktober 2011
  13. ^ ”Europas största fyndighet för sällsynta jordartsmetaller finns i Kiruna”. LKAB. https://lkab.com/press/europas-storsta-fyndighet-for-sallsynta-jordartsmetaller-finns-i-kiruna/. Läst 13 januari 2023. 
  14. ^ Haupt, Inger (12 januari 2023). ”Europas största fyndighet för sällsynta jordartsmetaller hittad i Kiruna”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ny-satsning-pa-lkab-s-vd. Läst 13 januari 2023. 
  15. ^ http://www.montrealgazette.com/business/Quest+Rare+Minerals+Strange+Lake+project+will+take+investment+well+over+billion/7716998/story.html[död länk]

Externa länkar

redigera