Storstockholms Lokaltrafik

varumärke för den kollektiva persontrafiken inom Stockholms län
Uppslagsordet ”SL” leder hit. För andra betydelser, se SL (olika betydelser).

Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik (SL) är ett av Region Stockholm helägt aktiebolag som fram till 2012[3] fungerade som trafikhuvudman för den landburna kollektiva persontrafiken inom Stockholms län liksom för pendelbåtslinjer i Saltsjön och Mälaren medan det likadeles regionägda Waxholmsbolaget ansvarar för sjötrafiken i Skärgården.

Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik
Storstockholms Lokaltrafik logo.svg
Org.nr556013-0683
TypPrivat aktiebolag
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
NyckelpersonerAnton Fendert (MP)
Styrelseordförande
David Lagneholm
VD
BranschKollektivtrafik
Historik
Grundat1916[1]
GrundareStockholms stad
Ekonomi
Omsättning 22,277 miljarder SEK
Rörelseresultat –149 miljoner SEK
Vinst efter skatt –680 miljoner SEK
Tillgångar 86,24 miljarder SEK
Eget kapital 6,679 miljarder SEK
Struktur
ÄgareRegion Stockholm
ModerbolagRegion Stockholm
DotterbolagLista över SL:s dotterbolag.
Övrigt
WebbplatsSL.se
FotnoterStatistik från 2022 års bokslut.[2]

Sedan 2012[3] är landstingets (numera Region Stockholms) trafiknämnd och trafikförvaltning regional kollektivtrafikmyndighet ansvariga för kollektivtrafiken. SL fungerar numera som ett varumärke för kollektivtrafik som olika entreprenörer utför på uppdrag av trafikförvaltningen. Själva aktiebolaget AB Storstockholms Lokaltrafik finns fortfarande kvar och förvaltar (förutom varumärket) vissa avtal och tillgångar.

Trafikförvaltningen driver också Stockholms Spårvägsmuseum.

Företaget har organisationsnummer 556013-0683 och registrerades i bolagsregistret år 1916 med namnet AB Stockholms Spårvägar, och var fram till årsskiftet 1966/67, då det nuvarande namnet antogs, helägt av Stockholms stad. Från den 1 januari 1967 ändrades namnet till AB Storstockholms Lokaltrafik. Bolaget är numera helägt av Region Stockholm.

Historia redigera

 
Intäkter och skattefinansiering år 1969-2020

AB Stockholms Spårvägar (1915–1966) redigera

Det kommunala AB Stockholms Spårvägar (SS) bildades 1916 (konstituerande bolagsstämma den 29 oktober 1915) för att samordna spårvagnstrafiken inom Stockholm och övertog från den 1 januari 1917 Stockholms Nya Spårvägsaktiebolags hela rörelse och från samma datum Stockholms Stads Spårväg.

Det AB Stockholms Spårvägar som i dag är trafikentreprenör för Spårväg City och Lidingöbanan är ett annat företag, grundat 1989.

AB Storstockholms Lokaltrafik (1967 och framåt) redigera

 
En busskylt i Solna Business Park, Solna.
 
Bärbar biljettmaskin för det förra biljettsystemet SL Access, som lades ned år 2023.
 
Biljettstolpe används på Tvärbanan istället för konduktörer.

Hörjelöverenskommelsen, (efter Nils Hörjel, då statssekreterare i kommunikationsdepartementet) innebar att all lokaltrafik i Stockholms län skulle samlas inom ett länsbolag, efter att tidigare ha drivits av SJ och olika privata och kommunala bolag. Eftersom Stockholms stad ännu inte ingick i Stockholms läns landsting, ägdes bolaget i ett övergångsskede av Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL), innan det överfördes till Stockholms läns landstinget.

SL-modellen kom att bli förlaga för länstrafikbolag i andra län, men där kom de ofta att hälftenägas av landstinget och kommunerna. Ansvaret för lokal persontrafik på järnväg inom Stockholms län övertogs den 1 januari 1967 också av SL. Trafiken utfördes fortsatt av Statens Järnvägar på uppdrag åt SL. Även övrig trafik utanför det ursprungliga SS drevs tills vidare på entreprenad. Den första trafik som helt kom att införlivas med SL och köras i egen regi var busslinjen till Kvarnholmen, Nacka som 1968 ersattes med en förlängning av en befintlig busslinje. 1969 övertogs SJ:s tre billinjegrupper; Solna, Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby (500-linjerna), Danderyd och Täby (600-linjerna) och Huddinge, Södertälje, Nykvarn, Botkyrka och Salem (700-linjerna). Övertagande av trafiken skedde successivt och genomfördes på olika sätt på grund av juridiska förhållanden. I vissa fall övertogs hela företag, vilka ibland under några år drevs vidare som dotterbolag innan de fusionerades med SL. I andra fall övertogs trafiken direkt.

Siktet var inställt på att SL i princip skulle driva all trafik i egen regi med egna fordon och egen personal. Undantaget utgjordes av pendeltågstrafiken. Vid den här tiden förvaltade SJ järnvägsspåren och hade ensamrätt till trafiken. Därför var SJ självskriven som entreprenör vad gäller den trafiken.

I början av 1970-talet hade SL i olika former övertagit alla de tidigare trafikföretagen i Stockholms län. SJ, som drivit trafiken på Roslagsbanan på entreprenad åt SL, aviserade att man hade för avsikt att lägga ned banan. Landstinget köpte 1 maj 1972 Roslagsbanan söder om Rimbo med infrastruktur, fordon etc. från SJ. För driften av banan bildades ett särskilt dotterbolag till SL, Järnvägsaktiebolaget Roslagsbanan, RB.

I slutet av 1980-talet, sedan Leif Axén tillträtt som vd, ändrades bolagets inriktning. Det var inte längre självklart att trafiken skulle bedrivas i egen regi. De trafikoperativa enheterna samt förvaltningen av infrastrukturen ombildades då till dotterbolag som SL Buss AB, SL Tunnelbanan AB, SL Tåg AB, SL Specialbuss AB, SL Bansystem AB och SL Fastigheter AB. De två sistnämnda slogs senare samman till SL Infrateknik AB.

Moderbolaget SL skulle hädanefter fungera som beställare, med uppgift att "göra rätt saker", främst att upphandla trafik. Dotterbolagen skulle "göra saker rätt" vilket innebar att utföra trafiken. Med start i december 1998 såldes de trafikdrivande dotterbolagen helt eller delvis till utomstående aktörer.

1993 genomfördes den första anbudsupphandlingen av trafik, varvid Swebus tog över några trafikområden. Därefter skedde upphandlingar så gott som årligen.

1995 med verkan från 2000 köpte SL delvis ut sig ur det avtal man hade med staten om pendeltågstrafiken. Detta påverkade dock inte SL:s betalningsansvar fram till 2011 för de investeringar staten gjort i järnvägsanläggningar och tåg i Stockholms län sedan mitten av 1950-talet. En mindre del av dessa pengar avser investeringar i själva tågen. Själva trafiken utförs numera av upphandlad entreprenör, för närvarande MTR Pendeltågen. År 2000 byggs även DLC, Driftledningscentralen, upp för att på så sätt få en gemensam hantering av fel i infrastrukturen och kritiska system.

Infrastruktur redigera

Till skillnad från andra regionala kollektivtrafikmyndigheter har Region Stockholm en synnerligen omfattande egen infrastruktur. Regionen är spårinnehavare och infrastrukturförvaltaretunnelbanan, Lidingöbanan, Nockebybanan, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Spårväg City och Tvärbanan.[4] Regionen äger vidare en mängd fastigheter som är nödvändiga för driften samt kommunikationsradiosystemen för trafikledningen.

Infrastrukturen har en dedikerad larm- och övervakningscentral kallad Driftledningscentralen (DLC).

Depåer redigera

Pendeltågen och andra järnvägar redigera

Spårväg redigera

Tunnelbanan redigera

Fordon redigera

SL äger eller leasar spårfordonen och ställer dessa till trafikentreprenörernas förfogande. När det gäller bussar är det däremot normalt entreprenörerna som äger dessa.

Genom årens lopp har SL varit leasetagare till ett antal motorvagnståg i X10-generationen, som använts av Statens Järnvägar (SJ) i andra delar av Sverige (bl.a. Västmanland). SL inköpte även ett antal Regina-motorvagnar, som dock aldrig använts i SL-trafiken och därför överlåtits till andra trafikhuvudmän.

Bilder av SL:s fordon redigera

Entreprenörer redigera

SL upphandlar trafik och servicetjänster av entreprenörer. Dessa är VR Sverige, Keolis AB, Kone[5], MTR Pendeltågen, MTR Tunnelbanan, Nobina, Transdev , Stockholms Spårvägar och SMW[6]. SL Kundtjänst och SL Center drivs från 1 oktober 2015 av callcenterföretaget Releasy Customer Management AB[7] på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik. Kundtjänsten är placerad i Borås, Linköping och Stockholm (SL Center och SL Kundtjänst Sergels Torg).

Betalningstjänster för e-handel av biljetter och reskassa hanteras av Swedbank Pay.

Även underhåll av infrastruktur upphandlas i konkurrens, bland de större entreprenörerna kan nämnas, Infranord AB, Strukton Rail, Eltel Networks, EIAB m.fl. medan drift av tunnelbanestationer och -depåer sköts av Caverion AB.

Dotterbolag/Intressebolag redigera

  • AB SL Finans (100%)
  • SL HR Service AB (100%) (Fusionerat 2016)
  • SL Kundtjänst AB (51%) (övertaget efter 2015 av Releasy Customer Management AB, ett privatägt callcenterföretag) (Fusionerat 2016)
  • SL Infrateknik AB (100%) (Fusionerat 2018)
  • SL Lidingö Trafik AB (97%) (Likviderat 2013)
  • Fastighets AB Viggestaberg (100%) (Fusionerat 2016)
  • Tågia AB (100%) (Fusionerat 2016)
  • AB Transitio (5%) - anskaffar spårfordon, ägs även av 19 andra kollektivtrafikmyndigheter, regionförbund eller motsvarande
  • Stockholms Terminal AB (40%)
  • Busslink i Sverige AB (30%) - Ägs idag till 100 % av den Franska kollektivtrafikgruppen Keolis (aug 2010). Busslink i Sverige AB bytte samtidigt namn till Keolis Sverige AB.
  • Industritekniska Gymnasiet grundades år 1963. Skolan drevs genom SL:s dotterbolag Tågia och såldes år 2013.[8] Därefter bedriver Tågia ingen verksamhet.

Ledande befattningar redigera

Styrelseordförande redigera

Verkställande direktörer redigera

Trafik redigera

Huvudartikel: Kollektivtrafik i Stockholms län
 
Stockholms tunnelbana korsar Söderström mellan stationerna Slussen och Gamla stan.

SL har en mycket omfattande trafik vars stomme utgörs av pendeltåg och tunnelbana. Spårtrafiken består också av lokaltågRoslagsbanan och Saltsjöbanan samt av spårvagnarSpårväg City, Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan. Bussnätet täcker hela länet. SL äger även Djurgårdslinjens infrastruktur, men trafiken där bedrivs ideellt av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. SL-nätet sträcker sig även till Uppsala och Södermanlands län med ett antal busslinjer samt pendeltåg till stationerna Gnesta, Uppsala och Bålsta.

Det är cirka 800 000 resenärer som gör totalt nästan 3 miljoner resor (antal påstigande 2017) i SL-trafiken en vanlig vardag.[10]

SL:s koldioxidutsläpp uppgick under 2017 till 14 903 ton per år vilken är en minskning med 87% sen 2011 trots ökad trafikmängd, Utsläppen härrör i huvudsak kommer från busstrafiken.[10]

SL har biljettintäkter på 8,1 miljarder, övriga intäkter på 4,4 miljarder och kostnader på 18,5 miljarder kronor exkl avskrivningar (2017). Skillnaden täcks av bidrag från landstinget, 9,9 miljarder. SL AB redovisade en vinst på 483 miljoner 2017.[11]

Linjer i spårtrafiken redigera

Linje Linjenamn Färdväg Vagntyper
Tunnelbana
10 Blå linjen KungsträdgårdenT-CentralenVästra skogenSundbybergs centrumRissneHjulsta C14,(tunnelbanevagn)| C20 och C25/C20U
11 KungsträdgårdenT-CentralenVästra skogenSolna centrumHallonbergenAkalla
13 Röda linjen NorsborgLiljeholmenT-CentralenRopsten C20, C25/C20U och C30
14 FruängenLiljeholmenT-CentralenMörby centrum
17 Gröna linjen ÅkeshovAlvikOdenplanT-CentralenSkarpnäck C20 och C25/C20U
18 AlvikOdenplanT-CentralenFarsta strand
19 Hässelby strandÅkeshovAlvikOdenplanT-CentralenHagsätra
Spårvagn
7 Spårväg City T-Centralen–Kungsträdgården–Nybroplan–Nordiska Museet/Vasamuseet–Skansen–Waldemarsudde A35
12 Nockebybanan Alvik–Ålstensgatan–Höglandstorget–Nockeby A32
21 Lidingöbanan Ropsten–Larsberg–AGA–Skärsätra–Gåshaga–Gåshaga brygga A36
30 Tvärbanan Solna stationSundbybergs centrumAlvik–Stora Essingen–LiljeholmenÅrstabergGullmarsplanSickla A32 och A35
31 Bromma Flygplats–Bromma Blocks–Norra Ulvsunda–Johannesfred–Alvik–Alviks Strand
Lokalbana
25 Saltsjöbanan SlussenNacka–Lillängen–Saltsjö-Duvnäs–IgelbodaSaltsjöbaden C10 och C11
26 Igelboda–Tippen–Tattby–Erstaviksbadet–Solsidan
27 Roslagsbanan Stockholms östraUniversitetetMörbyRoslags NäsbyTäby kyrkbyVallentunaLindholmenKårsta X10p och X15p
28 Stockholms östraUniversitetetMörbyRoslags Näsby–Täby Centrum–Viggbyholm–Hägernäs–Åkersberga–Österskär
29 Stockholms östraUniversitetetMörbyNäsbypark
Pendeltåg
40 Pendeltåg Uppsala centralstationKnivstaArlandaUpplands VäsbySollentunaSolnaStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHuddingeTumbaSödertälje hamnSödertälje centrum X60 - X60B
41 MärstaUpplands VäsbySollentunaSolnaStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHuddingeTumbaSödertälje hamnSödertälje centrum
42X MärstaUpplands VäsbySollentunaSolnaStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHandenVästerhaningeÖsmoNynäshamn
43 BålstaKungsängenJakobsbergSundbybergStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHandenJordbroVästerhaningeÖsmoNynäshamn
43X KallhällJakobsbergSundbybergStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHandenVästerhaningeÖsmoNynäshamn
44 (Bro–)KallhällJakobsbergSundbybergStockholm OdenplanStockholm CityStockholms södraÄlvsjö stationHuddingeTumba
48 Södertälje centrumSödertälje hamnSödertälje SydJärnaMölnboGnesta

Linjekartor redigera

Klicka på linjenamnet för att se kartan.

Tunnelbanan · Pendeltågen · Roslagsbanan · Saltsjöbanan · Spårväg City · Lidingöbanan · Tvärbanan · Nockebybanan

Biljettsystem redigera

Se: Kollektivtrafik i Stockholms läns biljettsystem

Skattefinansieringsgrad redigera

Sedan början av 1990-talet har skattefinansieringsgraden sänkts från cirka 70 procent till dagens nivå på cirka 50%.

År finansieringsgrad
2004 49%
2005 49,2%[12]
2006 52%
2007 53,1%
2008 51,4%[13]
2009 48,6%
2010 51,2%
2011 49,1%
2012 45,8%
2013 47,7%
2014 47,8%
2015 49,2%
2016 48%
2017 48%
2018 45,4%
2019 45%
2020 54,4%

Resultat per år redigera

Resultat[14] År
−1 115 mkr[15] 2020
563 mkr 2019
479 mkr 2018
215 mkr 2017
86 mkr 2016
−250 mkr[15] 2015
−75 mkr 2014
−21 mkr 2013
55 mkr 2012
−156 mkr 2011
−420 mkr 2010
414 mkr 2009
282 mkr 2008
320 mkr 2007
−955 mkr 2006
340 mkr 2005
98 mkr 2004
70 mkr 2003
415 mkr 2002
158 mkr 2001
247 mkr 2000
295 mkr 1999

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Bolagets namn var mellan åren 1916 och 1966 AB Stockholms Spårvägar
  2. ^ ”Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik – Bokslut & Nyckeltal”. Allabolag.se. https://www.allabolag.se/5560130683/bokslut. Läst 15 januari 2024. 
  3. ^ [a b] ”SL:s årsberättelse 2012”. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf. 
  4. ^ ”Infrastrukturförvaltare och Tunnelbana/Spårväg”. Transportstyrlesen. https://jarnvagsfordon-etjanster-jv.transportstyrelsen.se/ExternaTjanster.wp/Tillstand/Infrastructure. Läst 18 mars 2019. [död länk]
  5. ^ ”Kone vinner serviceavtal med SL”. Infrastrukturnyheter.se. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151001095929/http://www.infrastrukturnyheter.se/2009/10/kone-vinner-serviceavtal-med-sl. Läst 30 september 2015. 
  6. ^ ”SMW Elevator”. www.smwelevator.se. Arkiverad från originalet den 21 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150321022317/http://smwelevator.se/referens.html. Läst 30 september 2015. 
  7. ^ ”Numera svarar vi när du ringer SL – Releasy”. Arkiverad från originalet den 27 november 2017. https://web.archive.org/web/20171127091119/http://releasy.se/2015/12/numera-svarar-vi-nar-du-ringer-sl/. Läst 16 februari 2019. 
  8. ^ ”SL:s årsberättelse 2013”. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141013192446/http://www.sll.se/Global/Verksamhet/Kollektivtrafik/%C3%85rsber%C3%A4ttelser%20f%C3%B6r%20SL/arsberattelse-2013-sl.pdf. Läst 8 oktober 2014. 
  9. ^ ”Ny chef för trafikförvaltningen och VD för SL och Waxholmsbolaget”. www.sll.se. Region Stockholm. https://www.sll.se/verksamhet/kollektivtrafik/nyheter/20202/05/ny-chef-for-trafikforvaltningen-och-vd-for-sl-och-waxholmsbolaget/. Läst 20 maj 2020. 
  10. ^ [a b] ”SL:s årliga rapport 2017” (  PDF). https://www.sll.se/globalassets/2.-kollektivtrafik/fakta-om-sl-och-lanet/sl_och_lanet_2017.pdf. 
  11. ^ ”SLLs årsredovisning 2017”. https://www.sll.se/globalassets/6.-om-landstinget/ekonomi/finansiella-rapporter/arsredovisning-2017/sll-arsredovisning-2017-klar2.pdf. 
  12. ^ Yumpu.com. ”SL:s årsberättelse för 2005”. yumpu.com. https://www.yumpu.com/sv/document/read/18611714/sls-arsberattelse-for-2005. Läst 6 november 2021. 
  13. ^ ”AB Storstockholms Lokaltrafik Årsberättelse 2008”. AB Storstockholms Lokaltrafik. http://media.sparvagsmuseet.se/%200_EJ%20LA%CC%88NKAT/SL_tryck/sl_a%CC%8Arsredovisningar/arsredovisning_2008.pdf. Läst 6 november 2020. 
  14. ^ ”Det här är SL”. Arkiverad från originalet den 29 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150129005845/http://sl.se/sv/info/om-sl/om-sl/. Läst 29 januari 2015. 
  15. ^ [a b] ”AB Storstockholms Lokaltrafik - Företagsinformation | hitta.se”. www.hitta.se. https://www.hitta.se/f%C3%B6retagsinformation/aktiebolaget+storstockholms+lokaltrafik/5560130683. Läst 6 november 2021. 

Vidare läsning redigera

  • Jansen, Holger: Sweden. Planning Public Transport, Customer Representation and Passenger Rights. Page 211–220. At: Martin Schiefelbusch, Hans-Liudger Dienel (ed.): Public Transport and its Users. The Passenger’s Perspective in Planning and Customer Care. Ashgate, Farnham, Surrey, 2009.

Externa länkar redigera