Knivsta

tätort i Knivsta kommun, Sverige

Knivsta är en tätort i Uppland och centralort i Knivsta kommun i Uppsala län. Orten ligger vid järnvägen Ostkustbanan 48 km norr om Stockholm och 19 km söder om Uppsala, ett par kilometer väster om motorvägen E4 vid sjön Valloxen.

Knivsta
Tätort
Centralort
Knivsta kommunhus
Knivsta kommunhus
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala län
Kommun Knivsta kommun
Distrikt Knivsta distrikt
Koordinater 59°43′31″N 17°47′38″Ö / 59.72528°N 17.79389°Ö / 59.72528; 17.79389
Area
 - tätort 423 hektar (2018)[4]
 - kommun 295,21 km² (2019)[1]
Folkmängd
 - tätort 8 440 (2020)[3]
 - kommun 19 106 (2020)[2]
Befolkningstäthet
 - tätort 19,953 inv./hektar
 - kommun 65 inv./km²
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Knivsta
Postnummer 741 XX
Riktnummer 018
Tätortskod T0576[5]
GeoNames 2700199
Ortens läge i Uppsala län
Red pog.svg
Ortens läge i Uppsala län
Wikimedia Commons: Knivsta
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

HistorikRedigera

Ortnamnet Knivsta (omnämnt som Knifsta 1288) kan eventuellt ha sitt ursprung i ett personnamn. En man vid namn Toste Kniff finns noterad i handlingar från medeltiden.[6]

StationssamhälletRedigera

År 1866 invigdes Norra stambanan förbi Knivsta. 1865 uppfördes Knivsta station på marker tillhöriga Särsta gård. [7]

Under årtiondena efter stambanans invigning kan utvecklingen kring Knivsta station i bästa fall beskrivas som blygsam sett ur ett samhällsperspektiv. En handelsbod grundades och en skjutsverksamhet kom till stånd för att tillgodose de resandes och kringboendes behov. Mjölkbehovet i städerna gjorde det möjligt för bönderna att grunda en mejeriförening med gemensam produktionsanläggning, men den sysselsatte endast ett fåtal. Utan någon större verksamhet på orten saknades basen för att en riktig tätort skulle växa fram. År 1899 hade företaget Knivsta Sågbolag Rosenlund & Co bildats genom ett samarbete mellan företagen Lundqvist & Huddén och Olsson & Rosenlund. Man uppförde år 1900 ett sågverk och 1906 även ett tegelbruk öster om tågspåret.[8] Verksamheterna, belägna på östra om järnvägen i dagens centrala delar, utgöra basen för stationssamhällets tillväxt. Det stora materielbehovet för de snabbt växande storstadsregionerna gav bränsle till en succesivt utbyggd anläggning. För att tjäna pengar samt göra arbetsplatsen mer attraktiv började sågverket stycka av och sälja tomter till sina arbetare för egnahemsbyggen. 1930 hade ett femtiotal tomter sålts av och bebyggts. Lägenheterna köptes av sågverksarbetare, hyvlare och tegelfabriksarbetare men också av andra människor, som hantverkare och byggmästare. Tomterna bebyggdes snart med bostadshus och små uthus. Tillsammans med sågverkets egna arbetarbostäder och disponentbostad bildade de en egen liten villastad inbäddad i trädgårdsgrönska.[9]

Skola, sommarnöjen och institutionerRedigera

1909 skapades förutsättningarna för lägre utbildning på orten då sågverket för kraftigt rabatterat pris sålde mark till Knivsta socken för att bygga Knivstas första skolor, småskolan uppfördes 1910 och för de äldre årskurserna folkskolan 1920. Under samma period såg många andra markägare möjlighet att stycka av mark för en rad olika intressenter. Längs sjön Valloxens strand uppfördes sommarnöjen av medlemmar i Uppsalas borgerskap, söder om sågverket nära stationen började hantverkare och tjänstemän med flera att etablera sig och uppföra hus. Marken som först togs i anspråk i det växande samhället var den som var närmast de två huvudnäringarna, sågverket och stationen, och gradvis växte samhället utåt. Under 1910- och 20-talen tillkom flera av karaktärsbyggnaderna som i dag bildar en fond i samhällets hjärta. I samhällets södra utkant kom först den ideella föreningen Margarethahemmet 1916 och därpå landstinget att etablera sig. Detta institutionella stråk skulle bilda en demarkationslinje mellan tätort och landsbygd i många årtionden.

Växande industrisamhälleRedigera

I och med att Knivsta Sågbolag Rosenlund & Co ökade också mägnden andra industrier i rask takt. Tekniska innovationer som monteringsfärdiga hus – de så kallade Knivstahusen – metallförädling, licensmontering av T-Ford-bilar är bara några exempel. Inflyttningen gjorde behovet att planera den dittills fria byggetableringen så tvingades sågverket att under 1920-talet anlägga ett arbetarområde på västra sidan av spåret.[9] Detta följdes av beslutet att upprätta en första stadsplan för samhället. Men depressionen som utlöstes av Kreugerkrashen 1932 innebar ett stort avbräck för hela den svenska ekonomin. Efterverkningarna lokalt lät inte vänta på sig. Driftsneddragningar och uteblivna nyetableringar gjorde att stadsplanearbetet lades i malpåse i nästan ett årtionde fram till 1940-talet.

Ny stadsplan & bilismRedigera

Med andra världskriget kom uppsvinget i tillverknings- industrin och stadsplanearbetet för Knivsta kom upp på bordet igen. 1947 klubbades stadsplanen, den tio år långa stagnationen i samhället förlöstes av en hektisk aktivitet.[9] Nya affärslokaler och lägenhetshus uppfördes i centrum, egnahemsområden sträckte ut sig österut, men stadsplanen dominerades nu inte längre enbart av järnvägen.

I den nya stadsplanen planerades motorvägen att få en sträckning mellan järnvägens östra banvall och Margarethahemmet. Detta delade upp samhället i två delar. Vägen kom till slut att läggas längre österut, men spåren av det planerade vägbygget kan man än i dag se i Knivstas bebyggelse. Apotekarvägen, artären i staden som var tänkt som matarväg till motorleden, band ihop samhället. Efterkrigsåren utmärkte slutet för Knivsta som pastoral lantbruksidyll och den definitiva förvandlingen till industriort. Samhället fick också från dessa år viktiga funktioner som en centralskola, uppförd mittemot det gamla Särsta gård, och vårdlokaler i centrum.

1952 genomfördes en riksomfattande kommunreform där Knivsta blev som centralort i storkommunen Knivsta. Knivsta var då en del av Stockholms län.

Från industri till pendlareRedigera

Slutet på 1960-talet och åren därefter innebar ännu en stor omvälvning för Knivsta, med kraftig tillväxt både geografiskt och befolkningsmässigt. Det var inte bara samhället som växte, också andelen tjänstemän ökade gradvis till att överstiga antalet arbetare, vilket satte prägel på samhället. Utvecklingen späddes på av att Knivsta storkommun 1971 uppgick i Uppsala kommun. Området överfördes samtidigt från Stockholms län till Uppsala län. Efter sammanslagningen började ett nytt ambitiöst byggnadsprogram ta vid.

Knivsta skiljer sig från flertalet svenska orters bostads- utveckling genom att det inte var under det enorma statliga utbyggnadsprojektet, det så kallade miljonprogrammet, som Knivsta fick sitt hittills mest intensiva tillväxtskede. I stället var det under de femton följande åren efter uppgåendet i Uppsala kommun. Ur stor- regionens perspektiv såg man ett enormt och ökande behov av pendlingsbara, stadsnära boenden i småhus. Knivsta, med sina goda kommunikationer i både norr- och södergående, och med flera trafikslag, sågs som den perfekta platsen.

BilsamhälletRedigera

Det var som en del av bilsamhället som den västra sidan av järnvägen verkligen kom att tas i anspråk för samhället, något som befästes med den stora Gredelbyleden som med sin bro sammanlänkade samhället över järnvägen. Under 1980- & 90talen avvecklades de industriella verksamheterna successivt i Knivsta. Ägarföretaget bakom sågverket, Fagerlidkoncernen, gick i konkurs. Man fick ingen köpare till verksamheten och sågverket auktionerades därför ut lades ner 1999 därmed försvann samhällets gamla hjärta och drivkraft och utgör en definitiv milstolpe i bygdens historia. [10] Utvecklingen av Knivsta mellan 1970-talet och millenieskiftet innebar innebar att man gick från att vara ett mindre industrisamhälle, med de flesta arbetsplatserna på orten, till ett pendlarsamhälle riktat mot tjänstesektorn. För att möta ett ökande behov av boende började planeringen för ett nytt samhälle, Alsike, beläget i kommsocknen med samma namn. Arbetena inleddes 1989, när Alsike Fastighets AB bildades. Under 1991 antogs en fördjupad översiktsplan vilket innebar att Alsike skulle byggas ut. Knivsta samhälle växte allt snabbare. Men det fanns en stark önskan i orten att ta makten över sin egen utveckling och flytta beslutsfattandet närmare det lokala.

Knivsta kommun, igenRedigera

Perioden sendan Knivsta kommun uppgått i Uppsala kommun hade gett samhället dess största uppgång. Läget mellan de två storstadsregionerna och Sveriges största flygplats hade visat sig mycket gynnsamt för den stora och växande befolkningen. Samtidigt hade närheten till Uppsala lett till vad som upplevdes som en konsekvent underprioritering av offentlig service och lyhördheten för lokala behov. Detta födde en allt starkare önskan om större självbestämmande och anpassning, vilket ledde till en allt starkare rörelse för att de delar som tidigare utgjort Knivsta landskommun skulle brytas ut och återigen bilda en egen kommun.

Efter tolvslaget till den 1 januari 2003 hade Knivsta återigen blivit sin egen kommun. En förnyelse av centrumområdet hade inletts under de sista åren före självbestämmandet, nu fick detta arbete ny kraft i alla de behov som kommunens nybildade förvaltningar behövde. Under åren 2013–2015 uppfördes ny bostads- och affärsbebyggelse på den tidigare sågverkstomten. Här lät man uppföra ett nytt kommunhus och tät bebyggelse av stenstadskaraktär på de äldre tomterna. Därmed förlade man samhällets nya hjärta på resterna av den verksamhet som en gång bildat grunden för Knivstas tillväxt som samhälle, drygt hundra år tidigare. Sedan utbrytningen har tillväxttakten bara ökat, med förmånligt läge. Det gör Knivsta kommun till en av de snabbast växande kommunerna hela landet. Knivsta är fortfarande en utpräglad pendlarkommun där man för att få långsiktighet och skatteunderlag ser vikten av att verka för att få fler verksamheter inom kommunens gränser. 2011 uppges 75 % av de vuxna invånarna i Knivsta pendla ut från samhället varje dag.[9]

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Tätorten Knivsta 1960–2015[11][12][13]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
931
1960
  
1 532 217
1965
  
2 509 225
1970
  
3 252
1975
  
3 703
1980
  
5 303
1990
  
7 012 401
1995
  
7 098 422
2000
  
7 126 422
2005
  
6 898 422
2010
  
7 081 421
2015
  
7 977 416

SamhälletRedigera

I Knivsta finns ett mindre centrum med kommunhus, bibliotek, banker, affärer, några restauranger och café samt en järnvägsstation. Under 2013-2014 byggdes delar av det gamla stationsområdet om för att skapa bättre förutsättningar för resor.[14] En ny brandstation uppfördes 2013-2014 i anslutning till Vattenfalls kraftanläggning och återvinningscentralen längs Gredelbyvägen, Knivstas infartsväg från E4.[15][16] I anslutning till Knivstas centrala delar finns också en sport- och simhall.

Knivsta gamla kyrka, eller Sankt Stefanskyrkan, från tidigt 1300-tal ligger strax söder om samhället. Sankta Birgittakyrkan ligger centralt i Knivsta.

I Knivsta finns även en læstadiansk församling.

NäringslivRedigera

Majoriteten av de boende pendlar till bland annat Uppsala, Stockholm eller Arlanda, av Knivstas nattbefolkning arbetar 25% i Uppsala och 20% i Stockholm[17]. Den största lokala arbetsgivaren är Knivsta kommun.[18]

IdrottRedigera

Bland aktiva idrottsklubbar märks SK Vide, Knivsta CK, Knivsta BBK, Knivsta IK, Knivsta IS, Fenix FK, Långhundra IF, Vassunda IF, Alsike IF, Lagga IF, Knivsta Judoklubb och Lagga Långhunda BK mfl

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2019, Statistiska centralbyrån, 21 februari 2019, läs online, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Folkmängd i riket, län och kommuner 31 december 2020 och befolkningsförändringar 1 oktober–31 december 2020, Statistiska centralbyrån, 22 februari 2021, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 23 mars 2021, läs online, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 oktober 2019, läs online, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 19 september 2013, (Källa från Wikidata)
  6. ^ Karin Calissendorff: Ortnamn i Uppland, 1986
  7. ^ Upplandia.se: Järnvägsstation Knivsta Arkiverad 28 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 17 maj 2015
  8. ^ Knivstas historia, läst 17 maj 2015
  9. ^ [a b c d] Lundgren, Per, red (2013). Knivsta : kulturmiljöer i tätorten : [kulturmiljöprogram för Knivsta tätort 2013]. sid. 29. ISBN 9789163734861 
  10. ^ Markus Uhrvik: Knivsta sågverk, läst 17 maj 2015
  11. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  12. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statiska centralbyrån 1954”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. 
  13. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 7 
  14. ^ Upsala Nya Tidning 3 september 2013: Knivsta kan få eget resecentrum, läst 7 oktober 2013
  15. ^ Upsala Nya Tidning 20 februari 2013: Spadtag för ny brandstation, läst 7 oktober 2013
  16. ^ Upsala Nya Tidning 6 april 2014: 24UNT Knivsta brandstation, läst 21 juli 2014
  17. ^ ”Statistisk årsbok 2016 Kollektivtrafiken i Uppsala län”. sid. 49. https://www.regionuppsala.se/Global/UL/Dokument/Statistisk%20årsbok%20UL%202016.pdf. 
  18. ^ Norrtelje Tidning 20 september 2013: Barnfamiljer är nyckeln till Knivstas framgångar, läst 4 januari 2015

Externa länkarRedigera