Öppna huvudmenyn

Malmberget

tätort i Gällivare kommun, Sverige
För andra betydelser, se Malmberget (olika betydelser).

Malmberget (finska och meänkieli: Malmivaara; lulesamiska: Málmmavárre)[3] är en tätort i Malmbergets distrikt (Gällivare socken) i Gällivare kommun som är beläget cirka 4 kilometer norr om Gällivare och cirka 3 km sydväst om Koskullskulle. Orten präglas av sina gruvor.

Malmberget
Malmberget västra
Tätort
Malmberget, med "Gropen" synlig till vänster. I bakgrunden Gällivare och lågfjället Dundret.
Malmberget, med "Gropen" synlig till vänster. I bakgrunden Gällivare och lågfjället Dundret.
Land Sverige Sverige
Landskap Lappland
Län Norrbottens län
Kommun Gällivare kommun
Distrikt Malmbergets distrikt
Koordinater 67°10′30″N 20°39′5″Ö / 67.17500°N 20.65139°Ö / 67.17500; 20.65139
Area 164 hektar (2018)[1]
Folkmängd 1 570 (2018)[1]
Befolkningstäthet 9,573 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Malmberget
Tätortskod T8732[2]
GeoNames 604419
Ortens läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Ortens läge i Norrbottens län
Wikimedia Commons: Malmberget
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

HistoriaRedigera

MalmfyndighetenRedigera

Järnmalmsfyndigheten i Gällivare upptäcktes troligen på 1690-talet av Per Andersson från Prästholm i Råneå socken. Det skulle dock dröja till 1704 innan fyndigheten på Illuvare, som berget kallades, för första gången omnämndes i ett dokument, närmare bestämt en bergmästarrelation. Att upptäckaren varit Per Andersson fastslogs först vid bergstinget i Råneå den 28 april 1741. Eftersom denne då var avliden beslutades att hans två efterlevande söner var berättigade till hittelön.[4]

Den första provbrytningen i Gällivare genomfördes 1735 av kapten Carl Johan Thingwall, som inlämnade prover till bergmästaren Seger Svanberg och erhöll mutsedel. Thingwall fick också ett privilegium för en masugn och två hamrar, men då han själv saknade pengar för att bygga upp någon verksamhet sålde han 1738 privilegiet till konstmästaren Abraham Steinholtz. Två år senare tog Jonas Meldercreutz kontakt med Steinholtz och blev medintressent i bolaget. Meldercreutz och Steinholtz anlade tillsammans Meldersteins bruk vid Bjurån strax uppströms utloppet i Råneälven. År 1741 kom verksamheten vid hammaren igång. Då fanns emellertid ännu ingen masugn där malmen från Gällivare kunde smältas, utan tackjärn köptes från Mellansverige. Under tiden byggdes en masugn i Strömsund, några kilometer nordost om Råneälvens utlopp i Bottenviken. Masugnen i Strömsund togs i bruk 1745. Malmtransporterna från Malmberget till masugnen i Strömsund och vidare till Meldersteins bruk var dock både omständliga och kostsamma.[4] Samer anlitades för att transportera malmen med ren och ackja de tio milen från gruvorna till lappmarksgränsen, där bönder tog över och forslade malmen vidare sex mil med häst till masugnen i Strömsund.[5] Enligt andra uppgifter skedde omlastningen vid Degerselet i Råneälven.[4] Oavsett vilket gjorde transporterna att det blev mycket dyrt att utnyttja malmen från Malmberget.

Bergsrådet Samuel Gustaf Hermelin förvärvade 1799 Meldersteins bruk och försökte utveckla verksamheten genom att tillföra ytterligare bruk och skogsområden till bolaget, som nu kallades för Gällivareverken. På 1820-talet förvärvades hela brukskomplexet av Karl XIV Johan, men de bestående transportproblemen gjorde att brytningen i Malmberget förblev liten. År 1855 såldes Gällivareverken till ett svensk-norskt konsortium. År 1864 övergick ägandet till det nybildade engelska bolaget The Gellivara Company Limited. Det var under denna tid som byggandet av den så kallade Engelska kanalen i Luleälven inleddes för att underlätta malmtransporterna. Projektet avstannade emellertid när bolaget gick i konkurs 1867. Det efterträddes av The New Gellivara Company Limited, som i sin tur trädde i likvidation 1882. De norrbottniska tillgångarna övertogs samma år av ett nybildat svenskt bolag, Gällivare Aktiebolag.[6][7] Detta efterträddes 1891 av Gellivare malmfält.[8]

Det engelska bolaget hade även påbörjat anläggandet av en järnväg till Luleå, men inte förrän denna inlösts av svenska staten färdigställdes Malmbanan 1891. Först då kunde malmbrytningen i Gällivare utvecklas till fullo. Det första malmtåget lastades år 1888 - det var början på den stora malmruschen som skulle komma att förändra hela Malmfälten.[8]

Under Malmbergets första år bodde arbetarna i träkojor som spikats ihop av kasserade dynamitlådor. En rekonstruktion av delar av denna bebyggelse gjordes till Malmbergets 100-årsjubileum 1988.[9][10][11]

NamnetRedigera

Berget Illuvare (lulesamiska:Jiellevárre) kom sedermera att kallas Gällivare malmberg och därefter bara Malmberget. I vissa sammanhang används namnet Malmivaara om orten. Det är en direkt översättning till finska av det svenska namnet.

Administrativ historikRedigera

Malmberget var och är beläget i Gällivare socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Gällivare landskommun. I denna inrättades för orten 23 september 1908 Malmbergets municipalsamhälle, vilket sedan upplöstes 31 december 1959.

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Malmberget/Malmberget västra 1900–2015[12][13]>[14][15][16]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
5 320
1960
  
9 053 356
1965
  
10 593 374
1970
  
10 315 374
1975
  
10 239 460
1980
  
10 428 730
1990
  
8 358 738
1995
  
7 412 742
2000
  
6 555 742
2005
  
6 017 745
2010
  
5 590 739
2015
  
1 757 188
Anm.: 2015 ändrades tätortsgränserna så södra delen räknas till tätorten Gällivare och östra delen avgränsas till en separat tätort benämnd Malmberget östra
 † Som köpingsliknande samhälle 1900.
Befolkningsutvecklingen i Malmberget östra 2015–2015[13]
År Folkmängd Areal (ha)
2015
  
1 625 93
Anm.: Ny tätort 2015, var tidigare del av tätorten Malmberget.

StadsbildRedigera

 
Vy över en del av centrala Malmberget (2005) med det 13 våningar höga Focushuset från 1962.[17][18]
 
Kåkstaden, rekonstruktion från 1988.

Gropen (egentligen Kaptensgropen) delar tätorten i två delar. Gropen bildades då man av säkerhetsskäl rev byggnader i samhällets centrum och därefter sprängde upp de gruvorter som fanns under centrum. Gropen är idag 250 meter djup; den har börjat fyllas igen men samtidigt rivs fler bostadshus eftersom LKAB planerar att börja bryta nya malmfyndigheter som ligger under samhället.

I Malmberget bor cirka 5 000 personer mindre än en kilometer från gruvan. Rekommendationer från Räddningsverket och Boverket är att de boende flyttas från området. Länsstyrelsen i Norrbotten kräver ett skyddsavstånd och vill att alla som bor inom en radie av 500 meter från gruvan ska flyttas bort därifrån. LKAB däremot vill låta folk bo kvar i området ytterligare ett par decennier.[19][20][21]

Mer och mer av samhället hamnar varje år innanför rasområdet. Flera hundra lägenheter har rivits under de senaste[när?] åren; bland annat bostadsområden som Bäckåsen, Tallbacka och punkthusen i södra delen av tätorten. Det senaste året har ett antal friliggande villor flyttats (på lastbil) från Malmberget till ett område mellan de båda tätorterna Gällivare och Malmberget. Denna typ av husflyttning kommer att fortsätta under de närmaste[när?] åren.

StadsdelarRedigera

  • Malmsta
  • Centrum
  • Ormkullen
  • Johannes
  • Hermelin
  • Norra Mosebacke
  • Södra Mosebacke
  • Mellanområdet
  • Tallbacka
  • Bäcken
  • Elevhemsområdet
  • Kilen
  • Puoitak

BebyggelseRedigera

 
Flygfoto över Malmberget, taget någon gång mellan 1955 and 1965. På bilden syns några av de gropar som bildats i samband med gruvbrytningen.

Bebyggelse (bland annat de två biograferna Nordan och Roxy) och vägar i centrala Malmberget har rivits på grund av rasrisken. Det stängselinhägnade rasriskområdet har successivt utökats, och som en följd av rasrisken flyttades år 1974 Allhelgonakyrkan från Kaptensvägen mitt i nuvarande Gropen. Kyrkan är ritad av Hakon Ahlberg och byggdes 1944. I kyrkan finns glasmålningar av konstnären Einar Forseth.

UtbildningRedigera

I Malmberget finns gymnasieskolan Välkommaskolan, som sedan 2010 är en del av Lapplands gymnasium. Under läsåret 2015/2016 hade skolan cirka 560 elever och kring 70 lärare och personal. Inom gymnasieskolan finns även det egna skidgymnasiet.[22] I Malmberget finns även distanshögskolan Kunskapsgruvan. I samhället finns också LKAB:s gruvmuseum, där gruvbrytningens historia, från malmens upptäckt fram till våra dagar, visas. På museet finns också en unik mineralsamling och fotoutställning.

FöreningslivRedigera

Malmbergets största idrottsförening heter Malmbergets Allmänna Idrottsförening (MAIF). Föreningens färger är grönt och vitt. Verksamhet bedrivs inom bland annat ishockey, fotboll, handboll, styrkelyftning, tyngdlyftning och längdskidor.

Kända personer från MalmbergetRedigera

Se ävenRedigera

  • Malmberget östra − ett område som tidigare ingått i tätorten Malmberget, men som från 2015 utgör en separat tätort.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Statistiska tätorter 2018 – befolkning, landareal, befolkningstäthet, Statistiska centralbyrån, 24 oktober 2019
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läst: 30 mars 2014
  3. ^ ”Sametinget.se Ortnamn med lulesamisk stavning. http://www.sametinget.se/1670. Läst 13 september 2014. 
  4. ^ [a b c] Norberg, Petrus (1958). Forna tiders järnbruk i Norr- och Västerbotten. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris länk 
  5. ^ Hülphers, Abraham Abrahamsson; Kallstenius Gottfrid (1922). Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland: femte samlingen, 3 bandet, Lappmarken. Stockholm: Norstedt. Libris länk 
  6. ^ Axelson, Alf W. (1964). Gällivare-verken: investerings- och spekulationsobjekt 1855-1882 : en lokalhistorisk studie kring kampen om naturtillgångarna i Norrbotten. Luleå: Norrbottens mus. Libris länk 
  7. ^ Axelson, Alf W. (1997). Alters bruks historia. Libris länk 
  8. ^ [a b] Uppfinningarnas bok band V, 1902, s. 174-176.
  9. ^ SVT 15 december 2016
  10. ^ Gällivare kommun (pdf)
  11. ^ Welcometogallivare.com – Kåkstan
  12. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån.
  13. ^ [a b] ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 13 juni 2017. https://web.archive.org/web/20170613011648/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 
  14. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  15. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  16. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015  Arkiverad 15 januari 2015 på WebCite
  17. ^ Norrbottens museum
  18. ^ Ravjagarn.se 28 november 2014
  19. ^ http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/112283?programid=1316
  20. ^ http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5334372
  21. ^ http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7256506
  22. ^ ”Lapplands Gymnasium - Gällivare”. http://www.gellivare.se/kommun/Barn--utbildning/Gymnasieskola/. Läst 14 juni 2016. 
  23. ^ http://www.aik.se/fotboll/aikindex.html?/fotboll/historik/500aikare/kurtande.html Arkiverad 13 september 2014 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkarRedigera