Sociologi

vetenskaplig disciplin som studerar samhällen och social handling i vid bemärkelse
(Omdirigerad från Sociolog)

Sociologi är den vetenskapliga disciplin som studerar samhällen, grupper, institutioner, mönster i sociala relationer, socialt beteende respektive relationerna mellan dessa fenomen.[1][2][3][4][5][6][7] Eller sammanfattat, den generella vetenskapen om samhället. Sociologins ambition är att förstå och analysera den mångfacetterade grund av sociala processer som föreligger såväl i relation till samhället i helhet, som i den enskildes erfarenheter och förutsättningar.[8]

Sociologi
Vetenskaplig disciplin som studerar samhällen och social handling i vid bemärkelse Redigera
Moreno Sociogram 1st Grade.png
Ett sociogram är ett exempel på en medvetet reduktionistisk grafisk framställning av social interaktion i en grupp.
Akademisk disciplin, akademiskt huvudämne Redigera
Undertyp avsamhällsvetenskap Redigera
Del avsamhällsvetenskap Redigera
Studeras inomsociologins historia Redigera
Prak­ti­se­ras avsociolog Redigera
Studerarsamhälle, genus, kollektiv handling, utbildning, arbete, samhällsklass, social konflikt, struktur Redigera

Sociologi skiljer sig därav från andra samhällsvetenskapliga discipliner genom att studera hela spektrumet från mikro- till makroperspektiv, till skillnad från exempelvis rättsvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap vilka studerar hur olika sociala delsystem fungerar. Till följd av att det rent teoretiskt finns en sociologi om "allt" inom de samhälleliga ramarna (precis som det finns en "filosofi" om allting), finns det en lång rad subdiscipliner till sociologi.[9][10][11] Exempel på subdiscipliner är medicinsk sociologi, historisk sociologi och datorunderstödd sociologi.[12]

Sociologins historiaRedigera

Sociologiska tankegångar har funnits sedan åtminstone antikens Grekland.[13][14] Sociologin som disciplin har dock kommit senare, i kölvattnet av moderniteten och dess tillhörande förnuftstro och individualism, korrelerat med politisk teori beträffande samhällsfördraget och naturrätt. Under de agrara samhällenas tid, efter den neolitiska revolutionen, var tänkare som Ibn Miskawaih och Ibn Khaldun sociologiskt verksamma inom komparativ sociologi, fast sysselsatte sig rent formellt med historisk reflektion.[15]

Det antika greklandRedigera

Det sociologiska tankegodset hos de antika grekerna anknyter till deras livsföring.[16] Till följd av hur sällsynt expansiva centraliserade samhällsapparater var, fanns en grogrund för det lokalt förankrade och deliberationer angående sociala fenomen florerade relativt fritt i de antika grekernas tankevärldar.

Proto-sociologiska observationer finns i grundläggande texter inom västerlänsk filosofi. Exempelvis (Herodotos, Thukydides, Platon, Polybios, osv.). Ett metodologiskt ursprung kan även spåras tillbaka till en s.k domedagsbok, vilken beställdes på order av Englands kung, Vilhelm Erövraren, år 1086.

MedeltidenRedigera

 
Aquinas ~12251274

Till följd av att det medeltida samhället var totalt genomsyrat av religion, påverkade detta starkt det samhälleliga tänkandet. Bland tänkare från västvärlden under den här perioden kan Aquinas (1200-talet) nämnas. Det dominerande bidraget från medeltiden var inte någon idé (om man inte räknar de medeltida observationer som lämpar sig för komparativa studier av den samtida ordningen) utan snarare institutionaliseringen av lärosäten under 1100- och 1200-talet.[15]

Under 1200- till 1300-talet undergick synen på mänsklig aktivitet en omvälvning.[17] De intellektuella kunde inordnas i lönearbete, något som var ett relativt nytt socialt fenomen under denna tid. De intellektuella axlade denna nya typ av sociala påbud genom att undervisa elever under mer ordnade former.[18]

Tidigmodern tidRedigera

I takt med att handeln ökade i det tidiga kapitalistiska samhället (som fortfarande inte helt drivit ut kristendomens explicita medeltida inflytande över det samhälleliga) blev behovet av advokater och byråkrater större, för att konsekvent kunna utföra rättsskipning enligt rättsdogmatisk modell, något universiteten också levererade.[15][19] Under den här tiden (mellan medeltid och modernitet) var hela den samhälleliga ordningen satt i gungning,[15] till dess att den moderna staten på sina håll alltmer kom att ta över kyrkans dominerande roll över det samhälleliga.[18]

Under 1500 och 1600-talet sågs sedan en till våg av universitetsexpansion, och naturvetenskapen började ta fart.[15]

Sent 1600-tal till 1800-talRedigera

I det protestantiska Tyskland önskade sig staten bättre information och teknik för bearbetning av denna information. Då föddes statsvetenskapen, som under den här tiden var synonym med sociologin.[20] Disciplinen växte fram i och med behovet av att kunna förvalta ett mer avancerat samhälle.[21] Det var i denna miljö som en stor del av konfliktteori skulle komma att växa fram. Sedan började en mer långtgående differentiering av samhällsvetenskaperna förekomma, varpå sociologin grundades som en självständig disciplin.[15] Under samma period verkade franska aristokrater för att producera samhälleligt tänkande. Bland annat Montesquieu och Tocqueville kan nämnas. En sorts stadielära kulminerade också under den här tiden hos Auguste Comte.

Under 1700-talet växte det fram en diskussion gällande förhållandet mellan samhället och individen och till pionjärerna gällande detta brukar Comte räknas.[källa behövs] Deras studier rörde det sociala systemet, och människornas påverkan på detta. Comte var dessutom den som myntade termen Sociologi på 1830-talet.[ifrågasatt uppgift][22] Senare kom tyskarna att intressera sig, med personer som Tönnies, Weber och Simmel.

 
Elias 1897–1990

1900-tal och 2000-talRedigera

EfterkrigstidenRedigera

Efter andra världskriget växte sig två strömningar starka inom sociologin. Dels strukturfunktionalism, grundad i Parsons och Mertons teorier. Strukturfunktionalismen fokuserade primärt på frågan om hur social ordning skapas och upprätthålls, samt vilken funktion olika samhälleliga fenomen har för sådan ordning. Respektive sociologin inspirerad av Marx tänkande, med fokus på det kapitalistiska produktionssättets samhälleliga konsekvenser, särskilt för folkflertalet. Den första generationens humanekologer som exempelvis E.R Park, var sociologer verksamma vid University of Chicago i den så kallade Chicagoskolan.[23]

Pax WisconsanaRedigera

Medan vissa konfliktorienterade synsätt alltmer kom att få popularitet i USA, gick mittfåran av disciplinen mer mot en variant av empiriskt grundade mesoteorier utan antaganden om övergripande samhälleliga ramverk. Detta kom att reflekteras i den sociologiska institutionen vid Wisconsin–Madison-universitet. Akademikerna här verkade genom att ta sig för enskilda projekt utan någon större debatt kring det hela. Merton var en inflytelserik person här. Man menade ofta att mer övergripande teoribildning gällande det samhälleliga var "slöseri med tid" och att "god teori behövde vara lätt att tillämpa konkret och att den annars skulle förpassas till soptunnan.".[enligt vem?]

StrukturalismRedigera

Den strukturalistiska rörelsen har sina rötter primärt i Durkheims arbete, som tolkat av två europeiska skolbildningar. Giddens och de Saussure, vars strukturalistiska teori implementerar delar av De Saussures lingvistiska teori och Lévi-Strauss teoribildning. I den här kontexten förstås inte struktur som social struktur, utan en semiotisk förståelse av mänsklig kultur som ett teckensystem.

Det fanns också en annan samtida strukturell traditionen, denna var en uppkomst från the American School of social network analysis under 1970 och 1980-talet, som drevs på av the Harvard Department of Social Relations under ledning av Harrison White och hans studenter. Denna strukturalistiska tradition argumenterar för att strukturalism snarare ska förstås som nätverk av mönstrade sociala relationer, snarare än semiotik. Så, till skillnad från Levi-Strauss, anser denna tradition att Radcliffe-Brown snarare hade mer att bidra med. Vissa refererar till detta fält som nätverksstrukturalism, och likställer det med brittisk strukturalism, till skillnad från fransk strukturalism (Strauss).

Strukturalistiska perspektiv tenderar att kritiseras för att vara ahistoriska.

SamtidenRedigera

Sedan 1980-talet har sociologin förgrenat sig in i en stor mängd olika teoretiska riktningar och fält, som lett till att vissa sociologer varnat för att ämnets kärna riskerar gå förlorad.[24][25][26] Bland sociologer som varit särskilt inflytelserika under det sena 1900 och tidiga 2000-talen kan ett stort antal namn räknas in, exempelvis Bourdieu, Collins, Chodorow, Giddens, Goffman, Granovetter, Beck, Hochschild, Lamont och Elias.

Teoretiska traditionerRedigera

Klassisk teoriRedigera

Vår samtida sociologiska vetenskap är teoretiskt multiparadigmatisk.[27] Collins har identifierat fyra stycken breda traditioner gällande sociologisk teori, Funktionalism, konfliktteori, symbolisk interaktionism, och anglosaxisk rationalism som här anses representera de levande traditionerna inom samtida sociologi.[28] Det finns ingen definitivt tydlig sociologisk kanon men särskilt klassiska teoretiker vilka brukar benämnas är Comte, Marx, Durkheim, (Georg Simmel) och Weber.[29][30][31][32]

Modern sociologisk teori härstammar i varierande grad alltså från de klassiska teoretikerna, såväl som symbolisk-interaktionistiska synsätt, gällande social interaktion. Den anglosaxiska rationalismen, trots att den primärt förknippas med politisk ekonomi, är även ett perspektiv inom sociologisk teori. Samtida sociologisk teori bär spår av dessa traditioner, men de är inte ömsesidigt uteslutande. Någon kan således exempelvis nyttja ett Durkheimistiskt influerat synsätt på mesonivå och ett teoretiskt perspektiv influerat av Moishe Postones mer sociologiska teoribildning på makronivå.

FunktionalismRedigera

Huvudartikel: Strukturfunktionalism

Som ett brett paradigm, inom såväl sociologin, men även antropologin, adresserar funktionalism den sociala strukturen i kraft av att se delsystemen i relation till hela den samhälleliga ordningen, där alltså delsystemen har en nödvändig funktion för hela den samhälleliga ordningen. En populär liknelse, förordad av Spencer, är att betrakta normer och institutioner som organ, vilka verkar för ett välfungerande system i hela den samhälleliga "kroppen". Perspektivet var implicit i Comtes sociologiska positivism, men teoretiserades mer fullvärdigt av Durkheim, i relation till empiriskt observerbara samhälleliga regelbundenheter.

KonfliktteoriRedigera

Huvudartikel: Konfliktteori

Medan funktionalistiska teorier lägger emfas på samhälleliga systems sammanhållning, brukar konfliktteorier kritisera samhället, och lägga tonvikt på ojämlikhet mellan olika grupper.

Ett par grundläggande antaganden är att:

  • Människor har förmåga att i varje fall någorlunda identifiera sina intressen.
  • Samhällen kan gynna eller missgynna olika grupperingar.
  • Konflikt är i någon mån oundvikligt i, och mellan sociala grupperingar.

Konfliktteori har historiskt tenderat att lägga tonvikt på en materialistisk metod, respektive ha ett kritiskt öga mot den rådande samhälleliga ordningen, som inte ses som evigt naturgiven. Konfliktteori lägger även tonvikt på maktordningar, respektive den rådande samhälleliga ideologin. Därför tenderar konfliktteori att vara orienterat mot makrosociologi.

Symbolisk interaktionismRedigera

Huvudartikel: Symbolisk interaktionism

Symbolisk interaktionism, är en sociologisk tradition som lägger emfas på det meningsskapande i aktörers sociala aktiviteter, och det empiriska i hur dessa sociala processer fortskrider, vanligtvis via mikrosociologi.

Traditionen fokuserar på att skapa ett ramverk för teoribyggande som betraktar samhället som en produkt av de vardagliga interaktioner människorna tar sig för. Exempelvis lönearbete, vore för den symboliska interaktionismen något som skulle kunna ses som en samling mindre vardagliga aktiviteter. Människan kan anse sig behöva pengar, trots att pengarna är fiatvaluta, och således lönearbetar hon. Här är schemat viktigare än självaste aktiviteten, för att det är det symboliska i handlingen som räknas. Pengarna i sin tur får blott sin reella "kraft" i termer av att de anses vara värda någonting. Till följd av att de anses vara värda något, kan hon nyttja dessa för att se till att erhålla tak över huvudet, och proviant under en viss period. Perspektivet ser följaktligen inte samhället som någonting mer än den delade verkligheten vilka människorna gemensamt konstruerar när de interagerar med varandra. Människorna nyttjar en symbolisk kommunikation för att nå sina mål. Till följd av detta ser de symboliska interaktionisterna samhället som en komplex, och ständigt utvecklande "mosaik" av meningsskapande aktiviteter. Vissa kritiker av av perspektivet menar att perspektivet är historielöst i att det inte ser kulturella effekter på sociala fenomen. Exempelvis socialhistoriska strukturer som hur personer kan komma att bli betraktade som rasifierade eller ha en ofördelaktig ställning till följd av en genusordning.

Klassiska teoretikerRedigera

 
Toppen av en staty föreställandes den sociologiska portalfiguren Auguste Comte. Här även med en duva på huvudet. Av Jean-Ant oine Injalbert, 1902. Vid Place de la Sorbonne.

ComteRedigera

Sociologin hade en dubbelhet för Auguste Comte, den var inte vilken vetenskap som helst, den var inte bara vetenskapen om samhället, utan den var vetenskapen som kom efter alla andra vetenskaper. Som den slutgiltiga vetenskapen, måste den brottas med att koordinera utvecklingen för alla andra vetenskaper och kunskapsmassan. Sociologin var för Comte följaktligen vetenskapen på absolut högst abstraktionsnivå. I och med sociologins grundande ansåg Comte att kunskapen hade tagit sig ett grepp om det sista domän som tidigare hade förringats och setts som totalt otillgängligt för kunskapen.

Många människor trodde på den här tiden att sociala fenomen var enormt komplexa att det omöjligen gick att tillägna sig någon som helst kunskap om dem.[33]

Grundandet av den samhälleliga vetenskapen konstituerade därav en vändpunkt för mänskligheten enligt Comte. Det blev först nu möjligt för människorna att erhålla ett visst inflytande över sitt kollektiva öde, och förkasta en viss del av vidskepelsen från tidigare epoker.[34] För att garantera en harmonisk utveckling av den vetenskapliga totaliteten, var en vetenskap tvungen att axla en dominant ställning. Denna ställning hade tidigare spelats av matematiken, men Comte var angelägen om att påminna om att "en vagga inte är en tron".[35]

Människans uppfattning om sig själv, var för Comte istället tvungen att ta den ledande positionen i den totala kunskapsutvecklingen. För Comte kan alltså ingen hävda sig vara sociolog som inte hade en solid, rent encyklopedisk bildning, en bildning som inte har någon plats för samtida konstruktioner som exempelvis "ekonomi", utan snarare lägger tonvikt vid biologin, vilken Comte såg som den första vetenskapen som överhuvudtaget hanterade organiserade varelser.

Comtes syn på sociologin skiljer sig dock mycket väsentligt från samtida sociologers syn på sociologin.[36]

 
Comtes teori angående vetenskapen - Fält som sociologi, matematik, biologi, kemi och fysik rangordnas i en hierarki gällande forskningsomfång, respektive komplexiteten i de teoretiska verktygen i relation till komplexiteten i det empiriskt undersökta.

PositivismenRedigera

Denna underrubrik är ett lätt modifierat utdrag ur artikeln: Auguste Comte

Comte la grunden till positivismen och var den förste som satte denna filosofiska åsikt i system. Enligt positivismen råder en likhet mellan samhällsvetenskap och naturvetenskap.[37]

Det fanns enligt honom tre former av världsåskådning: den teologiska, den metafysiska och den positiva.[38][37]

På varje särskilt område för sin eftertanke, menar Comte, börjar människan med den teologiska, fortgår till den metafysiska och slutar med den positiva(positivistiska) uppfattningen.

Den första uppfattar allt som styrt av levande viljor: antingen så att varje naturföremål är besjälat, eller så att olika områden av naturen befinner sig under olika högre väsendens omedelbara inflytande, eller så att världen är skapad och styrd av en enda gud. Även den metafysiska världsåskådningen skiljer mellan det konkreta tinget och det inre väsende som ligger till grund för dess egenskaper och yttringar, men uppfattar detta väsende som en omedveten och begreppsartad verklighet. Det tredje stadiet, det positiva, är alltså det första verkligt vetenskapliga enligt Comte. I det positiva stadiet består kunskap av lagar baserade på empirisk observation, snarare än på spekulation. Denna indelning av de olika försöken till världsförklaring tillämpar Comte på alla områden av det mänskliga vetandet.

Enligt positivismen är människans kunskap inskränkt till företeelserna och, strängt taget, till deras lagar eller konstanta förhållanden.

I Comtes teori angående vetenskapen (se bild) ter sig varje ny vetenskap mindre exakt till följd av den ökande komplexiteten.[37] Tidigare vetenskaper är alltså baserade på tidigare vetenskapers landvinningar. Vetenskaper klassificerade som tidigare, är alltså "mindre avancerade" än de senare. Sociologin är då för Comte alltså "kronan på verket" av vetenskaperna, men till följd av detta, också minst exakt av de hittillsvarande vetenskaperna.[37]

WeberRedigera

Detta avsnitt är ett modifierat och utökat utdrag ur artikeln: Max Weber

I Max Webers verk studerade han både samhällsstrukturernas inverkan på det sociala handlandet och de mekanismer som ligger bakom de mänskliga aktörernas förändring av dessa strukturer. Kant och Nietzsche spelade också en viktig roll för Weber, och han sökte liksom Marx att trancendera den tyska idealismen.[39]

Antipositivistisk metod och aktörssynRedigera

Genom sitt antipositvistiska perspektiv tolkade Weber aktörers motiv och avsikter, för att komma fram till en förståelse för deras handlingssituationer samt finna en förklaring till det mänskliga handlandets mönster i dess bestämda historiska situationer.[40][41][42] Webers verstehen-metod grundas på hans definition av sociologi, som går ut på att förstå (verstehen) människors agerande, för att kunna förklara (erklären) det samhälleliga.[43] Weber följde i Windelbands anda och postulerade att historisk och kulturell kunskap är distinkt från naturvetenskaplig kunskap. Medan beteende i princip kan analyseras enligt mer positivistisk metod, för att etablera regelbundenheter kring beteende, kan handling enbart tolkas i relation till de godtyckliga menings- och värderingstillskrivelser som aktörerna har respektive producerar.[44][45] Weber var alltså intresserad av att förstå grunderna till enskilda människornas mer eller mindre godtyckliga handlande.

 
Max Weber 1864-1920

Men i högre grad än till exempel Mead, gick han bortom det individuella och relaterade i stället handlandet till den sociala strukturen. Enligt Weber skall sociologin tjäna den historiska analysen av spelet mellan aktörerna och deras samhällsomständigheter. Resultatet av analyserna ska i sin tur anknyta till det samtida praktiska behovet av att få kunskap om olika handlingsalternativ. Sociologin kunde därför, i utsträckningen den skulle komma att bli framgångsrik, indirekt påverka samhällsutvecklingen i dess helhet. Sociologin och övrig samhällsvetenskap skulle dock inte intervenera i politiken, utan den skulle iaktta värderingsfrihet ("wertfreiheit").[15]

Weber tillskriver alltså människorna en stor betydelse i förhållande till det strukturella. Samtidigt var han väl medveten om strukturerna och de sociala normernas styrka. Weber var kluven i sin syn på det mänskliga förnuftets utveckling, det vill säga rationaliseringsprocessen i samhället. Weber hävdade på sin tid att kapitalism i kombination med en duglig byråkrati var den bästa och förnuftigaste samhällsformationen.

PrediktionerRedigera

Weber varnade samtidigt för den ökade byråkratiseringens konsekvenser, vilken han ansåg kunna leda till att aktörerna "placeras i" ett "stålhårt hölje" stahlhartes Gehäuse (vanligen felöversatt till järnbur av anglosaxiska akademiker) av omänsklighet.[46] När rationaliteten blir "formell" och medlen blir mål i sig förvandlas rationaliteten till irrationalitet. De byråkratiska strukturerna vilka uppkommer med moderniteten, förråder slutgiltigt sina ursprungliga mål.[47] Här föreligger alltså en komponent som kan uttolkas som tidig upplysningskritik. Vad gäller byråkratiseringen så var Weber dock pessimistiskt lagd och hade inga större förhoppningar till mänsklighetens förmåga att stoppa den.

Makt, auktoritet och idealtyperRedigera

Weber var en av de sociologer som försökte studera maktens väsen och betingelserna för maktens utövande. Enligt Weber berodde en lyckad maktutövning till stor del på i hur hög grad en maktutövare kan få den underordnade att tro på legitimiteten (här åsyftas uppfattad legitimitet på gruppnivå från aktörernas sida) i hans maktinnehav.[48]

De huvudsakliga grundvalarna för att göra anspråk på makt och motiven att underordna sig makten grupperar Weber i tre legitimeringsgrundande idealtyper[49]:

I det första fallet baseras auktoriteten på att de underordnade tror på legaliteten hos en fastställd ordning och på makthavarnas rätt att ge anvisningar för att upprätthålla denna ordning. I det andra fallet är auktoriteten grundad på tron på traditionens okränkbarhet och på legitimiteten i att på traditionellt sätt utse makthavarna. Den tredje idealtypen, den karismatiska, grundar sig på den utomvardagliga hängivenheten för en helig person, hjälte eller annan förebild.

När Weber beskriver dessa ledargestalter måste man betänka att de är idealtyper, som de facto sällan eller aldrig uppträder i renodlad form. Han påpekar även, att det finns andra former av maktutövning som bygger på våldsutövning med mera och som inte är legitimerad av dem som blir utsatta för makten, men att denna form är ovanligare och svårare att upprätthålla.

Weber beskrev också fyra idealtyper angående socialt handlande.[50] Nämligen:

ArvRedigera

Weber hade ett långtgående inflytande i en rad discipliner, i kraft av hans filosofiska såväl som metodologiska reflektioner.[51]

DurkheimRedigera

 
Émile Durkheim 1858–1917

Detta avsnitt är ett modifierat och utökat utdrag ur artikeln: Émile Durkheim respektive Självmordet (1897)

Émile Durkheim benämns idag ofta som funktionalist, vilket innebär att han ämnade härleda samhälleliga funktioner ur dess interrelationella funktionssätt gentemot andra samhälleliga komponenter på ett övergripande plan. Ett förenklat exempel på den här typen av tänkande är hur exempelvis hemlösa människor, utifrån ett funktionalistiskt perspektiv kan anses "fylla en funktion" i hur de bara genom att finnas till hjälper till att konsolidera det bredare samhällets normer och principer.

Det viktigaste var enligt Durkheim att bibehålla en balans i samhället. Obalans kan motverkas med hjälp av socialisationsprocesser. Denna process innebär att alla människorna uppfostras till att förstå samhällets normer och regler. De får tidigt lära sig vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt. Om detta fungerar optimalt resulterar den i att de människor som kommer från samma kulturella bakgrund strävar efter att bete sig på ett liknande sätt. De har gemensamma normer och värderingar. I en sorts samhälleligt ekvilibrium. Durkheim banade också vägen för institutionaliseringen av den vetenskapliga sociologin som disciplin.[52]

Durkheim hade en konservativ samhällssyn och studerade det "sjuka" i samhället, bland annat orsakerna till kriminalitet. Han menade att man skulle eftersträva ett organiskt samhälle, där alla delar är beroende av varandra, istället för ett mekaniskt. (Jämför Tönnes Gemeinschaft - Gesellschaft.) Han studerade även andra områden som exempelvis självmord, där han räknas som en av pionjärerna. Comtes tänkande spelade också en viktig roll för Durkheim.[39] Durkheim var republikan och en realpolitisk reformatör.[15]

Ett centralt begrepp Durkheim myntade är sociala fakta.

ReligionRedigera

Durkheim definierade religion som "ett enhetligt system av föreställningar och handlingssätt rörande heliga ting".[53] Han utvecklade sin religionssociologi med utgångspunkt i en metodologisk kollektivism, respektive ett funktionalistiskt tänkande som sökte efter sociala fenomens funktion inom det givna samhälle.[54] Durkheim menade att religionens primära funktion var gruppsammanhållning, då man genom religionen upplever kollektivet, och därmed fungerade religionen stärkande för grupperna. Gudar är därmed en representation av samhällets och kollektivets kraft och kan ses som ett proxy för kollektivets självdyrkan.

Självmordet (1897)Redigera

Durkheims bok Självmordet (1897) anses oftast vara en sociologisk klassiker. Durkheim ämnade att förklara olikheterna i självmordsfrekvens genom att undersöka social integration.

Durkheim utarbetade fyra karaktäristiska självmordstyper, som kunde härledas ur sociala skeenden vilka människorna som begick självmord vanligen befann sig i.

Nämligen:

  • Egoistiska – Personen har svagt eller inget band till gruppen. Låg grad av integration. (Till exempel vid exklusion)
  • Anomistiska – Brist på social reglering ”normlöshet”. Syfte/mål hos aktören saknas. (Till exempel vid skilsmässa.)[55]
  • Altruistiska – Personen är för socialt integrerad. Sätter samhället före sig själv. - (Till exempel en person som är med i en sekt. Se Jonestown)
  • Fatalistiska – Personen styrs av samhället. Känsla av maktlöshet inför ödet och samhället. (Till exempel personer som tar livet av sig på grund av arbete, se Karoshi)

Durkheim noterade också att singlar begår oftare självmord än personer i parförhållanden, att personer utan egna barn begår oftare självmord än personer som har egna barn. Respektive att soldater oftare begår självmord än "civila personer". Dessutom noterade han att självmordsfrekvensen är högre i fredstid än i krigstid.

Enligt Durkheim kan i samband med en låg grad av social kontroll uppstå någonting som han kallade för "L'anomie", vilket betyder ungefär detsamma som upplösning eller kaos. Anomie ansågs vara en följd av att modernitetens samhälle undergår kraftiga förändringar, som exempelvis mycket snabba urbaniseringsprocesser, som kan leda till oklara normer och värderingar bland samhällets enskilda aktörer. Denna otydlighet kan då vålla obalans och motreaktioner i form av ett avvikande beteende. I normala fall stävjas dock det avvikande beteendet med hjälp av samhällets olika kontrollorgan, till exempel sociala myndigheter och rättsväsende.

Mekanisk och organisk solidaritetRedigera

Det finns olika solidaritetsformer som förklarar varför samhällets hålls samman; vad Durkheim benämnde som "mekanisk solidaritet" återfinns i de traditionella samhällena, där det fanns en låg grad av arbetsdelning, hög gruppkonformitet och ett starkt kollektivt medvetande. Där ifrågasätter man inte så mycket utan trampar i mångt och mycket i gamla spår, till skillnad från mer moderna och differentierade samhällen. Durkheim menade att det i dessa finns en högre grad av arbetsdelning, där religionen har en mindre roll för den sociala sammanhållningen (en synpunkt han därefter reviderade). I de moderna samhällena hålls samhället undan från desintegration genom ett sorts funktionellt beroende, kallat "organisk solidaritet".

Denna var baserad på den höga grad av arbetsdelning och specialisering som fanns, vilken krävde att man var tvungen att lita på andra för att klara sin försörjning. I det moderna samhället är de traditionella sätten att utöva religion på utdöende och religionens roll som utbärare av en gemensam moral. Men fortfarande är religionen ett uttryck för den sociala gemenskapens självmedvetande, vilket leder till andra religionsformer och utövning. Exempel på nya "religioner" kan vara nationalism och individualism.[56]

Ritualer är ett sätt att stärka sociala sammanhållningen. Det heliga (till exempel föremål, företeelser eller processer) uppfattas som det inte på grund av deras kvaliteter, utan för att de är symboler för en viss social grupp. Kollektiva sammankomster, som exempelvis ritualer, skapar ett emotionellt tillstånd som leder till sammanhållning och självbevarelse. Till detta hör livets uppdelning i det profana och det sakrala, det vardagliga och det heliga.[57] Avbrott i vardagen sker genom riter och ceremonier, som på olika sätt kan verka stärkande och helande för individen och kollektivet som helhet.[58]

MarxRedigera

 
Karl Marx 1818-1883

Detta avsnitt är ett modifierat och utökat utdrag ur artikeln: Karl Marx.

Marx verk Kapitalet: Kritik av den politiska ekonomin var mycket välciterat inom samhällsvetenskapen generellt fram till år 1950, då intresset började dala.[59] Det finns dock de som återaktualiserat intresset för Marx. Exempelvis släppte den västerländska marxisten Moishe Postone, år 1993, sin välrenommerade nyläsning, av Marx, influerad av Rosdolsky och Rubin vid namn Time labour and social domination, som fått visst genomslag i sociologin.[60][61] Marx intresserade sig även för Hegels tänkande, och sökte precis som Weber att transcendera de filosofiska begränsningarna i den tyska idealismen.[39]

Ekonomikritik och analys av det kapitalistiska produktionssättetRedigera

Det mest centrala i Marx teoribildning föreligger i hans ekonomikritiska studie Kapitalet: Kritik av den politiska ekonomin(1867).[62][63] Men även i Grundrisse. I kapitalet inleder Marx i första kapitlet sin analys med en undersökning av varan, och sedan systematiskt ägnar sig åt en kritik av det kapitalistiska produktionssättet, men också en studie över densamma i dess ideala genomsnitt. Marx ekonomikritiska verk handlar således om kapitalismens historiskt specifika karaktär som produktionssätt. Marx menar att människorna själva gör sin historia, men att de gör den inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart givna och redan existerande. "Kapitalet" är alltså för Marx ett socialt förhållande mellan personer, förmedlat genom ting.[64]

Arbetets generativa funktion för kapitalförhållandet som sådantRedigera

I sitt livs samhälleliga produktion träder alltså människorna in i bestämda, "nödvändiga", av deras vilja oberoende förhållanden, en av de mest centrala av dessa är de så kallade produktionsförhållandena, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av produktivkrafterna.

Ett historiskt, respektive nutida exempel på detta skulle alltså kunna vara att på 1500-talet bli skuldsatt av sin (proto)stat och därefter få uppdraget att driva upp stenmurar för att skydda sig mot kanoneld under krutkrigen. Eller ett idag mer aktuellt exempel, att utföra emotionellt arbete i väst, eller vanligare i det globala syd, exempelvis sy hundratals hockeytrunkar i 50-graders värme utan rast. Produktionen sker alltså inte för att omedelbart tillfredsställa mänskliga behov, eller gagna mänsklig utveckling, utan snarare för ett hinsides mål.

Dessa sociala praktiker betraktade i sitt historiska sammanhang, eller som reproduktionsprocess i samtiden, producerar alltså inte endast en varor, eller endast mervärde, eller endast förvärvsarbetet utan den producerar och reproducerar själva (det sociala) kapitalförhållandet i sig (själva de sociala kategorierna lönearbete och kapital) mellan å ena sidan kapitalisten, å andra sidan lönearbetaren. Uttryckt mycket enkelt: arbetssamhälle = kapitalism.[65]

På grundval av detta menade Marx att det inte är omöjligt för människorna att frigöra sig från speciellt lönearbetet(se: abstrakt arbete) och kapital som grunden för det nuvarande produktionssättet till förmån för nya rationella samhälleliga system.

FetischkategorierRedigera

Marx menade att kategorierna kapital och förvärvsarbete så som många känner dem i idag, enligt Marx i själva verket inte är några givna transhistoriska självklarheter, utan samhälleligt, historiskt specifika naturaliserade förhållanden.[66] Alltså fetischkategorier (varav varufetischismen är den mest kända). Exempelvis "kapital" och "arbete", abstrakt och konkret, Subjekt och objekt.[67][68][69] Teori skiljs från praktik. Privatliv från offentlighet. Natur från kultur. Stat från näringsliv. Teori från praktik. Ekonomi från politik, och så vidare.[68]

MetodRedigera

Marx skiftande mellan olika abstraktionsnivåer i sina skrifter, till följd av den metod man finner i såväl kritiken av den politiska ekonomin brett, som studier av olika produktionssätt över tid.[70][71][72] Marx hade tillit till att produktivkrafternas utveckling skulle frigöra människorna från tvånget till arbete. Marx menade följaktligen att kapitalismen är en tilltagande motsägelse i sig, eftersom den förhindrar reduktionen av arbetstiden till ett minimum, medan den å andra sidan använder arbetstiden som rikedomens enda måttstock och källa.

Kapitalismen blir följaktligen över tid allt mindre förmögen att adekvat nyttja mänskligt arbete som måttstock för den samhälleliga reproduktionen, och således minskar det nödvändiga arbetet medan det ökar i form av överflödigt arbete - kapitalismen skapar följaktligen över tid en allt större utsträckning det onödiga som villkor för det nödvändiga.[73] En samtida sociolog (och filosof) som tagit sig för delar av detta är Maurizio Lazzarato, men även en antropolog vid namn David Graber, som också har också gjorde sig också viss berömmelse genom att undersöka så kallade bullshitjobb.[74][75][76][77]

Kapitalismen var alltså produktiv, gällande att frambringa vetenskapens och naturens krafter till liv, för att göra skapandet av rikedom (relativt) oberoende av arbetstiden. Å andra sidan måste kapitalismen för sitt fortbestånd, mäta aktiviteten genererad av de allt enormare produktivkrafterna, med arbetets måttstock. Således stängs de in, inom de gränser som krävs för att det redan skapade värdet skall kunna bibehållas som "värde".[78]

PrediktionerRedigera

Det är återkommande föremål för debatt huruvida Marx samhälleliga prediktioner "slog in eller inte". Vissa konstaterar att någon revolution inte skedde i England, som var det mest utvecklade kapitalistiska samhället på Marx tid, men det förutsätter att man gör en kontroversiell tolkning av historiematerialismen.[79][80][81] Kapitalkoncentration till allt större monopol och oligopol är dock ett exempel på något som kontinuerligt givit Marx rätt rent empiriskt.[82]

Metoden i Marx magnum opus: Kapitalet. Kritik av den politiska ekonominRedigera

I Inledningen till Grundrisse (Grunddragen av den politiska ekonomin) redogör Marx för sin forskningsmetod.[källa behövs]

Kapitalets främsta undersökningsområde är den materiella (re)produktionen.[83] Produktion sker alltid på ett bestämt stadium av samhällets utveckling.[84] Marx menar att det är väsentligt att skilja det som är transhistoriskt med det som är giltigt bara under vissa historiska epoker.[85][86] Exempelvis hur kapitalism visserligen samhälleligt naturaliseras, men ändock är långt ifrån ett evigt tillstånd, utan ett produktionssätt i den långa serie som existerat historiskt.[85][87][88]

Marx poängterar att han i forskningsprocessen utgår från den konkreta, sammansatta och kaotiska verkligheten. Ur den abstraherar han fram alltmer enkla och grundläggande begrepp. I framställningen av kapitalet går han motsatt väg och börjar med de mest abstrakta begreppen(vara), för att successivt bygga på dem med fler bestämningar.[86] I slutändan kommer han fram till en beskrivning av den konkreta verkligheten, men den är nu inte längre kaotisk utan utgör ett anspråk på en totalitet av bestämningar och relationer.[89]

SimmelRedigera

 
Georg Simmel 1858-1918

Detta avsnitt är ett modifierat och utökat utdrag ur artikeln: Georg Simmel och Främlingen

Idag (2010 och början på 2020-talet) har det blivit vanligare även om det inte är helt etablerat, att definiera Georg Simmel som en av de sociologiska klassikerna.[90][91]

FrämlingenRedigera

Främlingen är en berömd essä skriven av Georg Simmel, ursprungligen skriven som en exkurs till ett kapitel som behandlar rummets sociologi, i hans bok Soziologie. I essän introducerade Simmel begreppet "främlingen" som en unik sociologisk kategori. Simmel skiljer främlingen både från en konventionell "outsider", som inte har någon specifik relation till en grupp, och likväl från från resande vilka kommer och går. Simmel ser främlingen som en som kommer idag och stannar i morgon. Främling är en medlem i gruppen där han bor, och deltar, men förblir ändock relativt isolerad från andra - ”infödda” - medlemmar i gruppen. Jämfört med andra former av social distans och annanhet (gällande social stratifiering, huruvida någon är rasifierad, eller beroende på genus) har främlingens avstånd att göra med dennes förmenta "ursprung". Främlingen uppfattas som främmande för gruppen även om han står i ständig relation till andra gruppmedlemmar; hans "avstånd" betonas konsekvent mer än hans "närhet." Eller som Margaret Mary Wood uttryckte det uppfattas främlingen som i gruppen, men inte en i gruppen.

De sociala konsekvenserna av främlingskapetRedigera

I essän berör Simmel kortfattat konsekvenserna av erhålla en en sådan unik social position, såväl för främlingen som respektive adresserar den påverkan främlingens närvaro skänker andra gruppmedlemmar. Framför allt poängterar Simmel att främlingar på grund av deras speciella positioner i gruppen ofta utför särskilda uppgifter som de andra medlemmarna i gruppen antingen är oförmögna eller ovilliga att utföra. Till exempel, särskilt i förmoderna samhällen, var de flesta "främlingarna" involverade i handelsaktiviteter. På grund av deras relativa avstånd till lokala fraktioner kunde de också vara anställda som skiljemän och till och med domare.

Främlingsbegreppet har fått en relativt bred användning i den efterföljande sociologiska litteraturen och har nyttjats av sociologer som Robert Park till Zygmunt Bauman. Begreppet har emellertid också varit föremål för en del kontroverser angående dess tillämpning och tolkning.

MetodRedigera

Simmel var neokantian, likt exempelvis Friedrich Albert Lange.

Samtida teoretikerRedigera

BourdieuRedigera

Detta avsnitt är ett lätt modifierat utdrag ur artikeln: Pierre Bourdieu.

FältRedigera

Bourdieu undviker att tala om samhället utan talar om det sociala rummet eller fält, kodade med specifika regler och värderingar.

Med fält menar Bourdieu en del av det sociala rummet inom vilket det är möjligt att urskilja agenters sociala position. Positionen skapas genom interaktion mellan särskilda normer rådande inom fältet, agentens habitus och agentens sociala, ekonomiska och kulturella kapital. Fält interagerar med varandra och är hierarkiskt ordnade. Ett exempel på en svensk forskare som intresserat sig för fält är utbildningssociologen Donald Broady.[92] Med andra ord: Ett socialt fält är en grupp människor som förenas där genom ett gemensamt intresse.[93]

HabitusRedigera

Habitus är en produkt av historien som producerar individuella och kollektiva vanor i enlighet med de system som befästs av historisk upprepning.[94]

Bourdieu menar att habitus är historiska praktiker som, genom tid, blivit ett naturligt förhållningssätt för agenten (individen) som blir framtida dispositioner. Habitus är en del av agenten som den är omedveten om och historien förnekas av agenten. Habitus är gårdagens person som aktivt påverkar nuet och agentens handlingar. Denna förnekelse av historien föranleder att historien också kan reproduceras genom agentens handlingar. Varje agent producerar och reproducerar sitt habitus. Den produceras i och med att nuet aldrig exakt kan efterlikna den tidigare historien och därför är produktion inte enbart en reproduktion.[94] När en grupp lever under homogena förutsättningar homogeniseras deras grupp eller klass; därmed skapas en norm och en harmoniserad objektivitet.[94]

På grund av homogenisering inom en grupp bildas objektiva strukturer som föranleder till att när två individer träffar varandra så innefattar också mötet en interaktion av deras habitus, som är deras historia. På grund av habitus vet aktören hur den ska agera inom sitt sociala fält[95]. Inom Bourdieus habitus-teori ryms tankar om såväl den fria viljan som determinism.

Habitus påverkar agentens tycke och smak för olika typer av mat, konst och musik; samtidigt kan agenten förändra sin sociala status och sitt kulturella kapital.[95] Habitus skapar i sin tur olika livsstilsval vilket leder till reproduktion av kulturella praktiker som språkkapital, utbildningskapital, livsstilar och smaker förmedlat vidare till den sociala reproduktionen.

BeckRedigera

 
Michael D. Higgins är både sociolog och poet. Men även Irlands nuvarande president.

RisksamhälletRedigera

Detta avsnitt är ett lätt modifierat utdrag ur artikeln: Ulrich Beck.

I Risksamhället menar Beck att det moderna samhället har gått från en industriell modernitet där produktionen av materiell rikedom var det dominerande målet, till en reflexiv "riskmodernitet" där det dominerande målet är att hantera risker och uppnå säkerhet. Vi förlitar oss allt mer på experter för att kunna navigera den allt mer komplicerade miljön och de verkliga eller upplevda riskerna som förekommer. Beck menar att det finns två olika vis vi kan välja att förhålla oss till problem och risker vilka alltmer uppkommer i moderniteten. Antingen så hanterar vi orsaken till problemen, eller så gör vi industri av konsekvenserna av problemen. Beck anser att det sistnämnda alternativet blivit det dominerande. Beck menade att detta alternativ är “cost-intensive, leaves the causes obscure and permits the transformation of mistakes and problems into market booms.[96]

Sociologer och deras praktikRedigera

Med en sociolog avses vanligen en forskare som avlagt filosofie doktorsexamen i sociologi eller varit aktiv som forskare inom sociologiska forskningsmiljöer, men även den som har en kandidatexamen i sociologi från ett höre lärosäte. Sociologer titulerar sig vanligen samhällsvetare, sociologer, eller samhällsanalytiker.[97][98][99]

Det finns många andra yrkesgrupper vars medlemmar innehar sociologisk utbildning, exempelvis analytiker inom opinions- och marknadsundersökningar samt utredare i offentlig sektor, men man finner även sociologer i en lång rad andra discipliner.[100] Sociologer har kompetens gällande att utföra undersöknings- och utvärderingsprojekt, respektive genomföra analyser och tolkningar av olika datamaterial.[101] Sociologer kan analysera och eller bidra till samhällelig eller organisatorisk förändring,[102] men även bidra gällande personalutveckling, utbildning, media och kommunikation.[103]

Att verka som handläggare, utredare eller konsult är också vanligt.[104] Till följd av den höga abstraktionsnivå en sociologisk undersökning kan ta sig för, ter sig sociologisk kompetens relevant inom samtliga områden där det mellanmänskliga spelar roll.[105] Vissa sociologer ägnar sig åt forskning vilken appliceras direkt beträffande exempelvis samhällspolicy eller jobbar tätt med sociala delsystem, andra fokuserar på att finslipa den teoretiska och empiriska förståelsen av sociala processer. 2007 publicerade The Times Higher Education Guide en lista med de mest citerade författarna av böcker inom samhällsvetenskap och humaniora. 7 av de 10 mest omnämnda författarna var då sociologer.[106]

Tillämpad sociologiRedigera

Tillämpad sociologi eller sociologisk praxis, refererar till att tillämpa sociologisk kunskap i praktiken.[107] De praktiska sociologer vilka ägnar sig åt detta gör det inom ramen för en mängd institutioner såsom universitet, stater och företag. Genom att nyttja sociologiska metoder är det möjligt att hjälpa samhällen att minska eller undvika olika riskfaktorer för samhälleliga problem. Konkreta problemlösningsområden kan exempelvis inkludera brottsprevention, utvärdering och förbättring av skademinimeringsprogram, utveckling av utbildningssystemet eller att förbättra ofördelaktiga institutionsdynamiker.[108][109][110][111]

Praxisorienterade sociologer kan också designa undersökningar för att undersöka allmänhetens uppfattningar kring olika frågor eller ta fram evidensbaserade program för ungdomar som hamnat snett i samarbete med myndigheter.[112] Den medicinska sociologin kan också tillämpas inom vård och psykiatri.[113][114]

Den tillämpade sociologin skiljer sig således från den akademiska sociologin som snarare har som uppdrag att forska och lära ut. Ett par exempel på berömda tillämpade sociologer är Jane Addams, W.E.B. Du Bois och Lester Frank Ward.

 
Resultatet av en regressionsanalys.

MetodologiRedigera

Sociologin använder en bred flora av metoder för empirisk respektive teoriutvecklande forskning. Dessa kan vara bland annat datorunderstödda, som komparativa, historiska, matematiska, surveybaserade, booleska och så vidare.[115] Med målsättningen att utveckla kunskap om relevanta subfält.

Bland annat via nätverksteori, regressionsanalys, diskursanalys, etnografiska metoder, geometrisk dataanalys, och så vidare.[116]

Ett exempel på sociologisk metod som troligen skulle refuserats i fallet att det hade lagts fram i akademien är Zygmunt Baumans Retrotopia på grund av vad Rasmus Fleischer kallar "hans essäistiska stil".[117] Vilket dock Lasse Dencik visserligen menar snarare är en brist hos akademien än Bauman.[118]

Många gillar även att dela upp sociologisk forskning i två breda kategorier, medan andra ser dessa som ett kontinuum till följd av att det inte är möjligt att dra en otvivelaktig skarp gräns.

  • Kvantitativa metoder angriper sociala fenomen genom kvantifierbara data, och vilar ofta på statistisk analys med större datavolymer för att kunna etablera verifierbara empiriska generaliseringar.
  • Kvalitativa metoder angriper sociala fenomen med en mer förståelsebaserad metod, genom exempelvis deltagande observation, textanalys, och betonar det kontextuella. (Se Weber, Verstehen)

Trots att kvalitativa och kvantitativa metoder skiljer sig åt mycket, involverar båda systematisk hantering av teori respektive data.

Vilket metodval en sociologisk forskare tar sig för beror i stort på vad sociologen ämnar undersöka.

En forskare intresserad av att generalisera till hela befolkningen (N) kan skicka ut enkäter för att få ett urval av hela befolkningen.

Medan en forskare som försöker nå en mer fullständig förståelse av enskildas sociala handlingar, exempelvis kan välja en etnografisk deltagande observation, eller öppna intervjuer. Studier kombinerar dock ofta dessa metoder i så kallad flermetodsforskning.

Exempelvis kan en kvantitativ studie nyttjas för att erhålla vissa statistiska mönster, för att sedan kompletteras med en kvalitativ undersökning mer centrerad runt själva aktörsskapet.

 
En bönmaskin (designad av metodologen Sir Francis Galton) som demonstrerar en normalfördelning.

UrvalRedigera

Kvantitativa metoder nyttjas ofta för forskningsfrågor av empirisk natur, där populationen är väldigt stor, där det är ofruktbart att ta sig för en totalundersökning. Ett representativt urval görs då istället. Urvalet konstituerar alltså ett mer hanterbart urval av totalpopulationen. Statistik används för att dra slutsatser om totalpopulationen utifrån urvalet. Det är oftast bäst att göra ett slumpmässigt urval, men farhågor angående problem på grund av speciella ickerepresentativa egenskaper hos stora undergrupper, gör ibland riktade urval nödvändiga. Ibland är det också rent av omöjligt att nyttja slumpmässiga urval, exempelvis på grund brister på resurser, eller att fältet sociologen undersöker helt enkelt är för litet för att en kvantitativ undersökning ska kunna frambringa något meningsfullt resultat. Till följd av detta nyttjas även bekvämlighetsurval som exempelvis snöbollsurval.

Datorunderstödd sociologiRedigera

 
Visualisering av en datorunderstödd narrativ analys av det amerikanska presidentvalet 2012.

Huvudartikel: datorunderstödd sociologi.

Sociologer nyttjar alltmer metoder vilka kräver stora mängder processorkraft.[119] Datorunderstödd sociologi utförs genom att utnyttja datorsimuleringar, snäv-ai, storskalig textanalys och komplexa statistiska metoder.. Kännetecknande för den datorintensiva sociologiska analysen är testandet av teorier från mikro till makro, snarare än tvärt om.[120] Trots att ämnet och metodologin skiljer sig åt från naturvetenskap och datalogi, har flera av metoderna som nyttjas i samtida datorunderstödda simulationsstudier kommit från fält som fysik och artificiell intelligens.[121][122]

På samma vis har vissa metoder som härrör ur datorunderstödd sociologi kommit att nyttjas i naturvetenskapen, t.ex. måttet på nätverkscentralitet i nätverksanalys.[källa behövs] Koncept som komplexa system, icke-linjära relationer mellan makro och mikroprocesser och emergens har blivit alltmer vanligt i den sociologiska vokabulären. Ett praktiskt och välkänt exempel är konstruktionen av en datormodell i form av ett "artificiellt samhälle", med vilket forskare kan analysera strukturen av ett socialt system.[123]

Sociologiämnet som vetenskaplig disciplinRedigera

InriktningarRedigera

Sociologisk forskning består av två typer av inriktningar. Dels inriktningar mot särskilda ämnesområden, dels mot särskilda teorier och metoder. Bland de olika ämnesområdena återfinns dels allmänsociologiska studier av specifika samhälleliga fält för att besvara mer övergripande sociologiska frågeställningar. Exempelvis kultursociologi och historisk sociologi undersöker specifika fält för att kunna besvara, exempelvis, hur individuella och kollektiva preferenser skapas, eller hur resurser fördelats över tid.

Dels återfinns mer avgränsade och tillämpade studier som söker bidra med sociologisk kunskap till ett specifikt fält, exempelvis inom utvecklingsstudier, socialt arbete, eller människa-datorinteraktion. I praktiken överbryggar dock mycket sociologisk forskning och många sociologers forskningsbidrag dessa två inriktningar.

De metodologiska och teoretiska riktningarna syftar främst till att tillämpa dessa på olika fenomen för att besvara frågor som är intimt förknippade med en viss teori eller metod. Exempelvis forskas det inom nätverksstudier och agent-baserad modellering på hur nätverk och agentmodeller bäst simuleras i olika analysverktyg. Inom den teoretiskt inriktade forskningen återfinns, exempelvis, studier kring hur olika stadier eller versioner av samhälleliga formationer bäst differentieras från varandra.

AvgränsningarRedigera

Sociologins primära forskningsproblematik är den enorma komplexitet som samhällen innehåller.[124] Vissa perspektiv har periodvis varit starkt inflytelserika inom disciplinen: positivism, hermeneutik och materialism i början av 1900-talet, senare (strukturfunktionalism under 1950- och 1960-tal, socialkonstruktivism och postmodernism under 1980- och 1990-tal).[källa behövs]

Det finns de[vilka?] som hävdar att sociologin hålls samman av en kärna av gemensamma klassiker (särskilt Weber, Durkheim och Marx) samt empiriska metoder, men kring dessa frågor pågår också inomvetenskaplig kritik och diskussion.[125] Det förhindrar emellertid inte att sociologer verkar inom ramen för en stark tradition av gemensamma forskningsorganiserade begrepp och föreställningar. Idag är sociologi ett så pass stort och diversifierat ämne som, delvis på grund av den höga abstraktionsnivå disciplinen kan tillåta sig, inkluderar en stor mängd inflytelserika forskare på en mängd områden. Undersökningar inom sociologi kan sträcka sig mellan mikrosociologi, angående enskilt aktörsskap till makronivå, där system och samhällelig och social struktur behandlas. Men hela spektrat kan också behandlas simultant.

Typiska ämnesvalRedigera

Sociologi är ett ämne som utmärks av sin ämnesbredd, då sociologer i varje fall rent teoretiskt kan studera alla delar av samhället.

Sociologiska klassiker som Durkheim, Weber och Marx studerade samtliga i varierande grad religion och religiositet. Andra vanliga studiefält har varit frågor kring lönearbete och dess organisation, natur, syfte och så vidare. En annan fråga som många sociologer studerat är formeringen av normer, attityder och värderingar, samt hur dessa tar sig uttryck i vardagslivet. Sociologer studerar dock ämnen som dessa i en mängd olika miljöer, exempelvis skolor, arbetsplatser, explicit religiöst betingade samfund eller köpcentrum.

Därtill undersöker sociologin social stratifiering, förment sekularisering, filosofi, klass, juridik, medicin, social interaktion, religion i alla dess varianter, rasism, kultur, sexism, homofobi, vardagsliv och fattigdom. Sådana studier kan inkludera såväl den fenomenologiska erfarenheten av ojämlikhet, eller hur samhället skapar eller försöker motverka den. Ämnesvalen inom sociologin skiljer sig därtill i viss mån mellan olika länder.

TidskrifterRedigera

De högst rankade tidskrifterna som publicerar ny sociologisk forskning är the American Journal of Sociology och American Sociological Review. The Annual Review of Sociology, som publicerar recensioner, är också högt rankad. En stor mängd andra generella respektive specialiserade akademiska tidskrifter existerar självfallet också. I norden är Acta sociologica en central tidskrift.

Den svenska sociologinRedigera

I Sverige blev sociologin en egen universitetsdisciplin först 1947. Tidigare var sociologin en underdisciplin till praktisk filosofi.[källa behövs] Torgny T:son Segerstedt blev landets förste professor i sociologi vid Uppsala universitet den 26 juli 1947. En avdelning för sociologi instiftades vid Lunds universitet samma år.[26] 2014 bildades Institutet för analytisk sociologi vid Linköpings Universitet, en institution som spetsforskning beträffande analytisk sociologi.[126][127] I Sverige lärs även utbildningssociologi, respektive rättssociologi ut som separata ämnen.[128][129]

I Sverige finns Lund, Uppsala respektive Stockholms universitet representerade bland de 100 sociologiska institutionerna vilka anses vara världsledande.[130] Bland de 200 bästa inryms även Göteborgs universitet. I Sverige är rent institutionellt socialpsykologi också vanligen en underdisciplin till sociologin.[131][132][133][134]

Bland tidigare och nu verksamma svenska sociologer kan nämnas Fereshteh Ahmadi, Thomas Brante, Göran Ahrne, Johan Asplund, Eva Kärfve, Gunnar Boalt, Robert Erikson, Ted Goldberg, Peter Hedström, Joachim Israel, Kerstin Jacobsson, Anders Kjellberg, Walter Korpi, Roland Paulsen, Stefan Svallfors, Richard Swedberg, Göran Therborn, Mats Trondman, Patrik Aspers och Hans Zetterberg.

Gymnasieämnet sociologiRedigera

Genom gymnasiereformen GY2011 infördes sociologi som gymnasieämne.[135][136][137] Ämnet består av tre kurser: etnicitet och kulturmöten, sociologi respektive ungdomskulturer.[138]

Antalet elever som läser sociologi visar en positiv trend sedan ämnets införande.[136]

EtymologiRedigera

Ordet Sociologi (eller "sociologie") kommer delvis från det latinska ordet socius ("kompanjon"). Suffixet -logy ("studiet av'") kommer från det grekiska -λογία, vilket härstammar från λόγος (lógos, "word" or "knowledge").[139]

Vidare läsningRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  • Boglind, Anders, Eliaeson, Sven & Månson, Per, Kapital, rationalitet och social sammanhållning: en introduktion till klassisk samhällsteori, 7. [rev. och utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014
  • Calhoun, Craig J. (red.), Classical sociological theory, 3rd ed., Wiley-Blackwell, Chichester, 2012
  • Calhoun, Craig J. (red.), Contemporary sociological theory, 3rd ed., Wiley-Blackwell, Chichester, 2012
  • Collins, Randall. & Collins, Randall (red.), Four sociological traditions: selected readings, Rev. and expanded ed., Oxford University Press, New York, 1994
  • Ritzer, George & Ryan, J. Michael (red.), Blackwell encyclopedia of sociology, Wiley-Blackwell, Chichester, 2007
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Engelska Wikipedia, Sociology, History of sociology.

NoterRedigera

  1. ^ Classical sociological theory (2nd ed). Blackwell Pub. 2007. sid. 218. ISBN 1-4051-4854-3. OCLC 70707766. https://www.worldcat.org/oclc/70707766. Läst 12 december 2019 
  2. ^ ”Definition of sociology | Dictionary.com” (på engelska). www.dictionary.com. https://www.dictionary.com/browse/sociology. Läst 11 december 2019. 
  3. ^ ”An Introduction to Sociology”. www.asanet.org. https://www.asanet.org/sites/default/files/savvy/introtosociology/Documents/Field%20of%20sociology033108.htm#whatissociology. Läst 11 december 2019. 
  4. ^ ”sociologi | svenska.se”. https://svenska.se/tre/?sok=sociologi&pz=8. Läst 26 maj 2021. 
  5. ^ ”Wayback Machine”. web.archive.org. 18 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171018181236/https://www.colgate.edu/docs/default-source/default-document-library/sociology-a-21st-century-major.pdf?sfvrsn=0. Läst 26 maj 2021. 
  6. ^ The Blackwell encyclopedia of sociology. Blackwell Pub. 2007. sid. lxvi. ISBN 1-4051-2433-4. OCLC 63692691. https://www.worldcat.org/oclc/63692691. Läst 26 maj 2021 
  7. ^ Gunnar Andersson, Thomas Brante & Christofer Edling (red.). ”Det personliga är sociologiskt14 professorer om svensk sociologi”. Liber/Sociologisk forskning. https://sociologiskforskning.se/sf/issue/download/3162/711. Läst 7 september 2021. ”[...]sociologin ska vara samhällsvetenskapens moder, den enda sant integrerande och tvärsyftande samhällsvetenskapen. [...] (s.127)” 
  8. ^ ”An Introduction to Sociology”. www.asanet.org. https://www.asanet.org/sites/default/files/savvy/introtosociology/Documents/Field%20of%20sociology033108.htm#whatissociology. Läst 26 april 2021. 
  9. ^ ”A romp through the history of philosophy from the Pre-Socratics to the present day. | University of Oxford Podcasts - Audio and Video Lectures”. podcasts.ox.ac.uk. https://podcasts.ox.ac.uk/romp-through-history-philosophy-pre-socratics-present-day. Läst 7 juni 2021. 
  10. ^ ”How a Sociology Degree Applies To Nearly Everything” (på engelska). Backpack | College of Liberal Arts. 14 mars 2019. https://cla.umn.edu/backpack/news-events/blog/how-sociology-degree-applies-nearly-everything. Läst 7 juni 2021. 
  11. ^ ”What is Sociology? | Department of Sociology” (på amerikansk engelska). https://sociology.unc.edu/undergraduate-program/sociology-major/what-is-sociology/. Läst 7 juni 2021. 
  12. ^ The Blackwell encyclopedia of sociology. Blackwell Pub. 2007. sid. 144. ISBN 1-4051-2433-4. OCLC 63692691. https://www.worldcat.org/oclc/63692691. Läst 25 juni 2021 
  13. ^ Hadden,, Richard W. (1997). Sociological Theory An Introduction to the Classical Tradition.. sid. 12. ISBN 1-55111095-4 
  14. ^ 1952-, Calhoun, Craig J., (2012). Classical sociological theory. John Wiley & Sons. sid. 21. ISBN 978-0-470-65567-2. OCLC 794037359. http://worldcat.org/oclc/794037359. Läst 11 juli 2021 
  15. ^ [a b c d e f g h] Collins. ”Prolouge: The rise of the social sciences*”. Four sociological traditions 
  16. ^ Xenofon′ anmäkte: "om hästar kunde dyrka gudar, skulle dessa gudar likna hästar."
  17. ^ Jacques., Le Goff, (2009). The Birth of Europe.. Wiley. sid. 147-148. ISBN 978-1-4051-3726-3. OCLC 1027561304. http://worldcat.org/oclc/1027561304. Läst 31 juli 2021. ”[...] The thirteenth century also witnessed an important change in attitudes and behaviour in an essential area of human activity, in which medieval traditions are still perceptible, namely that of work. In the Middle Ages, the status of work was ambiguous[...] The Book of Genesis declared that God punished the original sin of Adam and Eve by condemning them to work. Monastic penitence, in the form of work, was thus also a kind of atonement. In this way, a notion of the value of work appeared. Given that in the early medieval society monks enjoyed great prestige, the very fact that they worked somewhat paradoxically conferred upon work a positive value. This was enhanced between the eleventh and the thirteenth centuries. The technological improvements to rural work, the development of craftsmanship in the towns, and the pursuit of wealth and high social status as the fruits of hard work also reflected well upon the image of work. As we have seen, merchants and university teachers were justified by their work. The friars of the Mendicant Orders were criticized for their refusal to work but defended themselves, claiming that their apostolic mission was itself a form of work. Some social classes claimed superiority on the grounds that they did not have to work: these included contemplatives and the clergy, and warriors, knights, and nobles. But they were forced to beat a retreat in the face of the promotion of work on both social and spiritual grounds. [...]Even before the defense put up by the Mendicants, the hard work involved in the apostolate of the clergy was also recognized and praised. Most under threat from the high value placed on work was the world of courtliness and chivalry. One adage that emerged at this time was ‘‘Labor is greater than prowess.’’ Nevertheless, the image of work was still seriously disadvantaged. There was no precise word for it, so the very concept did not exist. On the one hand, labor suggested, above all, effort (but it did produce ‘‘laborer’’ and the English ‘‘Labour’’). Opera, on the other hand, designated a product of work, an oeuvre (although it did give rise to the term for worker, ouvrier). So a distinction, in fact an opposition between manual labor, ever more despised, and other honorable and honored forms of works remained and was even reinforced. [...] the birth of a Europe with ambiguous attitudes toward work, which was sometimes seen as dignified, sometimes as undignified. The fact that society, in particular the Church and the high and mighty, appeared to lavish their praises on work essentially in order to ensure that workers continued to be enslaved by their employers inevitably contributed to this ambiguity. The debate continues today. [...]”” 
  18. ^ [a b] 1924-2014., Le Goff, Jacques (Jacques Louis), (1993-). The making of Europe. Blackwell. sid. 121. OCLC 150149375. http://worldcat.org/oclc/150149375. Läst 31 juli 2021. ”The university corporations of the Middle Ages followed two models. In the Paris model, the teachers and the students formed a single community. In the Bologna model, legally the universitas was constituted solely by the students. Only the Paris model has survived to the present day. The emergence of the university teacher in the thirteenth century occurred in parallel to the emergence of the merchant. The merchant was at first accused of selling time that belonged to God alone (the profit from interest came to him even as he slept); but in the thirteenth century he was justified because he worked hard and was useful. He thus forms a kind of pair with the university teacher, who was also accused of selling something that belonged solely to God, namely knowledge, but was later justified by the work that he undertook when he taught students, who accordingly should rightly be expected to pay for the lessons. A Europe of intellectual work thus emerged alongside the Europe of commercial work” 
  19. ^ Savy, Pierre (2002-06-30). ”Alain Guerreau, L’Avenir d’un passé incertain. Quelle histoire du Moyen Âge au xxie siècle ?, Paris, Le Seuil, 2001” (på franska). Labyrinthe (12). doi:10.4000/labyrinthe.1210. ISSN 1950-6031. http://journals.openedition.org/labyrinthe/1210. Läst 15 juli 2021. 
  20. ^ Från tyskans "Staatswissenschaft"
  21. ^ W., Adorno, Theodor. Introduction to Sociology. sid. 54. ISBN 978-0-7456-9430-6. OCLC 1076653939. http://worldcat.org/oclc/1076653939. Läst 1 augusti 2021 
  22. ^ Classical sociological theory (2nd ed). Blackwell Pub. 2007. sid. 13,21. ISBN 1-4051-4854-3. OCLC 70707766. https://www.worldcat.org/oclc/70707766. Läst 11 december 2019 
  23. ^ Social handling och sociala relationer. sid. 305. ISBN 9789127114715 
  24. ^ Lyle, Kate (2017-12-01). ”Shaping the Future of Sociology: The Challenge of Interdisciplinarity beyond the Social Sciences” (på engelska). Sociology 51 (6): sid. 1169–1185. doi:10.1177/0038038516653728. ISSN 0038-0385. https://doi.org/10.1177/0038038516653728. Läst 26 april 2021. 
  25. ^ Holmwood, John (2010-12-XX). ”Sociology's misfortune: disciplines, interdisciplinarity and the impact of audit culture: Sociology's misfortune” (på engelska). The British Journal of Sociology 61 (4): sid. 639–658. doi:10.1111/j.1468-4446.2010.01332.x. http://doi.wiley.com/10.1111/j.1468-4446.2010.01332.x. Läst 26 april 2021. 
  26. ^ [a b] Larsson, Anna; Magdalenic, Sanja (2015). Sociology in Sweden: A History. Palgrave-McMillan. doi:10.1057/9781137482310 
  27. ^ Detta i kontrast till exempelvis nationalekonomi (se Ankarloo 2015)
  28. ^ traditions., Collins, Randall, 1941- Collins, Randall, 1941- Four sociological (1994). Four sociological traditions : selected readings. Oxford University Press. sid. 7-9. OCLC 1235339393. http://worldcat.org/oclc/1235339393. Läst 6 juni 2021 
  29. ^ Hadden, Richard W. (1997). Sociological Theory An Introduction to the Classical Tradition. sid. 12. ISBN 1-55111095-4 
  30. ^ Ritzer, George (2018). Classical sociological theory (Seventh edition). sid. 67-68, 8. ISBN 978-1-5063-2557-6. OCLC 961923752. https://www.worldcat.org/oclc/961923752. Läst 11 december 2019 
  31. ^ Classical sociological theory (2nd ed). Blackwell Pub. 2007. sid. 205,13-14. ISBN 1-4051-4854-3. OCLC 70707766. https://www.worldcat.org/oclc/70707766. Läst 11 december 2019 
  32. ^ ”Sociology For Dummies Cheat Sheet” (på engelska). dummies. https://www.dummies.com/education/science/sociology-for-dummies-cheat-sheet/. Läst 14 augusti 2021. 
  33. ^ Bourdeau, Michel (2021). Edward N. Zalta. red. The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/spr2021/entries/comte/. Läst 13 juli 2021 
  34. ^ Bourdeau, Michel (2021). Edward N. Zalta. red. The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/spr2021/entries/comte/. Läst 13 juli 2021 
  35. ^ Bourdeau, Michel (2021). Edward N. Zalta. red. The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/spr2021/entries/comte/. Läst 13 juli 2021 
  36. ^ Bourdeau, Michel (2021). Edward N. Zalta. red. The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/spr2021/entries/comte/. Läst 13 juli 2021 
  37. ^ [a b c d] Christofer Edling och Jens Rydgren (red.).. Social handling och sociala relationer. sid. 63,60. ISBN 9789127114715 
  38. ^ Bourdeau, Michel (2021). Edward N. Zalta. red. The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/spr2021/entries/comte/. Läst 13 juli 2021 
  39. ^ [a b c] (Boglind et al,2014) s. 341
  40. ^ 1952-, Calhoun, Craig J., (2012). Classical sociological theory. John Wiley & Sons. sid. 328. ISBN 978-0-470-65567-2. OCLC 794037359. http://worldcat.org/oclc/794037359. Läst 25 juni 2021 
  41. ^ Georg, Lukács, (1971). Historia och klassmedvetande : studier i marxistisk dialektik. Bo Cavefors. sid. 154-155. OCLC 968715227. http://worldcat.org/oclc/968715227. Läst 25 juni 2021 
  42. ^ ”Weber, Max (1864–1920) - Routledge Encyclopedia of Philosophy” (på engelska). www.rep.routledge.com. https://www.rep.routledge.com/articles/thematic/weber-max-1864-1920/v-1. Läst 26 juli 2021. 
  43. ^ ”Weber, Max (1864–1920) - Routledge Encyclopedia of Philosophy” (på engelska). www.rep.routledge.com. https://www.rep.routledge.com/articles/thematic/weber-max-1864-1920/v-1. Läst 26 juli 2021. 
  44. ^ Kim, Sung Ho (2021). Edward N. Zalta. red. Max Weber (Summer 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/sum2021/entries/weber/. Läst 26 juli 2021 
  45. ^ ”Weber, Max (1864–1920) - Routledge Encyclopedia of Philosophy” (på engelska). www.rep.routledge.com. https://www.rep.routledge.com/articles/thematic/weber-max-1864-1920/v-1. Läst 26 juli 2021. 
  46. ^ Baehr, Peter (2001). ”The “Iron Cage” and the “Shell as Hard as Steel”: Parsons, Weber, and the Stahlhartes Gehäuse Metaphor in the Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism” (på engelska). History and Theory 40 (2): sid. 153–169. doi:10.1111/0018-2656.00160. ISSN 1468-2303. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/0018-2656.00160. Läst 25 juni 2021. 
  47. ^ Ritter, Daniel (2014-12-18). The Iron Cage of Liberalism. Oxford University Press. sid. 18. ISBN 978-0-19-965832-9. http://dx.doi.org/10.1093/acprof:oso/9780199658329.001.0001. Läst 30 juli 2021. ”Weber famously argued that bureaucratic structures, a result of modern society’s incessant drive towards rationalization, eventually betray their original aim. The purpose of bureaucracies is to facilitate interactions by providing clear sets of rules that make for prompt and predictable outcomes, a marked improvement from the arbitrariness that characterized earlier types of social arrangements. Ultimately, however, these rules tend to become so complex that rather than expediting smooth transactions, bureaucracies often end up impeding them.” 
  48. ^ Max, Weber, (1983). Ekonomi och samhälle. förståendesociologins grunder. sid. 145. ISBN 91-7006-024-X. OCLC 874011228. http://worldcat.org/oclc/874011228. Läst 25 juni 2021 
  49. ^ Max, Weber, (1983). Ekonomi och samhälle. förståendesociologins grunder. sid. 146. ISBN 91-7006-024-X. OCLC 874011228. http://worldcat.org/oclc/874011228. Läst 25 juni 2021 
  50. ^ 1952-, Calhoun, Craig J., (2012). Classical sociological theory. John Wiley & Sons. sid. 289. ISBN 978-0-470-65567-2. OCLC 794037359. http://worldcat.org/oclc/794037359. Läst 25 juni 2021 
  51. ^ Kim, Sung Ho (2021). Edward N. Zalta. red. Max Weber (Summer 2021). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/sum2021/entries/weber/. Läst 26 juli 2021 
  52. ^ The Blackwell encyclopedia of sociology. Blackwell Pub. 2007. sid. Introduktionen, första sidan.. ISBN 1-4051-2433-4. OCLC 63692691. https://www.worldcat.org/oclc/63692691. Läst 25 juni 2021 
  53. ^ Anders Boglind, Kapital, rationalitet och sammanhållning, s. 258
  54. ^ Per Månsson, Moderna samhällsteorier, s. 32
  55. ^ Gale Encyclopedia of Sociology Vol 1. 2000. sid. s.165 
  56. ^ Anders Boglind, Kapital, rationalitet och sammanhållning, s. 260
  57. ^ Anders Boglind, Kapital, rationalitet och sammanhållning, s. 256
  58. ^ Anders Boglind, Kapital, rationalitet och sammanhållning, s. 259
  59. ^ ”What are the most-cited publications in the social sciences (according to Google Scholar)?”. Impact of Social Sciences. 12 maj 2016. https://blogs.lse.ac.uk/impactofsocialsciences/2016/05/12/what-are-the-most-cited-publications-in-the-social-sciences-according-to-google-scholar/. Läst 25 juni 2021. 
  60. ^ ”Moishe Postone (1942-2018)” (på amerikansk engelska). American Academy. https://www.americanacademy.de/person/moishe-postone/. Läst 25 juni 2021. 
  61. ^ Miller, Karen (2004-01-01). ”The Question of Time in Postone's Time, Labor and Social Domination” (på engelska). Historical Materialism 12 (3): sid. 209–237. doi:10.1163/1569206042601800. ISSN 1465-4466. https://brill.com/view/journals/hima/12/3/article-p209_11.xml. Läst 25 juni 2021. 
  62. ^ Henri, Lefebvre, (1968). Marx sociologi. Rabén & Sjögren. sid. 164. OCLC 471182529. http://worldcat.org/oclc/471182529. Läst 25 juni 2021 
  63. ^ Moishe., Postone,. Time, labor, and social domination : a reinterpretation of Marx's critical theory. ISBN 0-521-56540-5. OCLC 910250140. http://worldcat.org/oclc/910250140. Läst 25 juni 2021 
  64. ^ 1885-1971, Lukács, György (1971). Historia och klassmedvetande : studier i marxistisk dialektik. Cavefors. sid. 97. OCLC 1014898059. http://worldcat.org/oclc/1014898059. Läst 11 juli 2021 
  65. ^ 1818-1883., Marx, Karl, (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin. Proletärkultur. sid. 275. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. http://worldcat.org/oclc/186271596. Läst 25 juni 2021 
  66. ^ ”Kapitalet I. Vara och pengar”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d101.htm#h28. Läst 17 juli 2021. ”Det hemlighetsfulla i varuformen består alltså helt enkelt däri, att varorna för människorna återspeglar deras eget arbetes samhälleliga karaktär som en objektiv egenskap hos själva arbetsprodukterna, som dessa tings samhälleliga naturegenskaper. Därmed återspeglas också producenternas samhälleliga förhållande till totalarbetet som ett samhälleligt förhållande mellan ting, som existerar utanför dem själva. Genom detta quidproquo blir arbetsprodukterna varor, d.v.s. ting med övernaturliga eller samhälleliga egenskaper. På liknande sätt uppfattas i ljusintrycket från ett föremål av synnerven inte som en subjektiv retning på synnerven själv utan som ett objektivt föremål utanför ögat. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremålet, på ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och det värdeförhållande mellan arbetsprodukterna, vari den framträder, absolut ingenting att göra med deras fysiska natur och de därur härrörande materiella förhållandena. Det är endast ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna själva, vilket här för dem antar fantasmaformen av ett förhållande mellan tingen. För att finna en analogi måste vi därför ta vår tillflykt till den religiösa världens dimmiga regioner. Här framträder den mänskliga hjärnans egna produkter såsom självständiga gestalter, som begåvats med eget liv och står i relation till varandra och till människorna. På samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag den fetischdyrkan, som vidlåder arbetsprodukterna, så snart de blir producerade som varor, och som därför är oupplösligt förenad med varuproduktionen.” 
  67. ^ Moishe, Postone, (2006). Time, labor, and social domination : a reinterpretation of Marx's critical theory. Cambridge University Press. sid. 76-77. ISBN 978-0-521-56540-0. OCLC 475188205. http://worldcat.org/oclc/475188205. Läst 17 juli 2021 
  68. ^ [a b] ”Kapitalet I. Vara och pengar”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d101.htm#h28. Läst 17 juli 2021. ”Den politiska ekonomin har visserligen, om också ofullständigt,[38*] analyserat värde och värdestorlek och upptäckt det innehåll som är dolt i dessa former. Men den har aldrig ens uppställt frågan, varför detta innehåll antar denna form, varför alltså arbetet framträder i värdet och arbetets tidsmängd visar sig i arbetsproduktens värdestorlek.[39*] Formler som bär kännetecknet, att de tillhör en samhällsordning, där det är produktionsprocessen som behärskar människan, men människan ännu inte behärskar produktionsprocessen, gäller för det borgerliga medvetandet som en lika självklar naturnödvändighet som det produktiva arbetet självt. Förborgerligade former av den samhälleliga produktionsorganismen behandlas därför på ungefär samma sätt, som förkristna religioner behandlas av kyrkofäderna.[40*] Hur mycket en del av ekonomerna låtit vilseleda sig av den fetischism, som vidlåder varuvärlden, eller av det materiella skenet hos arbetets sociala kännetecken, det bevisas bl.a. av den långtrådiga och meningslösa trätan om naturens roll, när bytesvärdet bildas. Eftersom bytesvärde är ett visst samhälleligt sätt att uttrycka det arbete som använts på ett föremål, kan det inte innehålla mer naturstoff än exempelvis växelkursen. Då varuformen är den allmännaste och minst utvecklade borgerliga produktionsformen, uppträdde den redan tidigt, om också inte på samma förhärskande, alltså karakteristiska sätt som nu för tiden, och dess fetischkaraktär är ännu jämförelsevis lätt genomskådad. I konkretare former försvinner t.o.m. detta sken av enkelhet. Varifrån kommer monetärsystemets illusioner? Denna teori förstod inte, att guldet och silvret förvandlat till pengar representerar samhälleliga produktionsförhållanden, men trodde att dessa ting av naturen hade begåvats med speciella samhälleliga egenskaper. Och den moderna ekonomin, som förnämt hångrinar åt monetärsystemet, blir inte dess fetischdyrkan påtaglig, så snart den behandlar kapitalet? Och sedan hur lång tid är fysiokraternas illusion försvunnen, att jordräntan växer upp ur jorden, inte ur samhället?” 
  69. ^ Moishe, Postone, (2006). Time, labor, and social domination : a reinterpretation of Marx's critical theory. Cambridge University Press. sid. 60. ISBN 978-0-521-56540-0. OCLC 475188205. http://worldcat.org/oclc/475188205. Läst 17 juli 2021. ”In this view, "labor" is considered to be not only the transhistorical source of wealth but also that which primarily structures social life. The relationship between the two is evident, for example, in Rudolf Hilferding' s reply to Eugen Bohm-Bawerk's critique of Marx. Hilferding writes, "Marx proceeds from a consideration of labor in its significance as that element which constitutes human society and . . . determines, in the final analysis, the development of society. In so doing, he grasps, with his principle of value, that fac tor whose quality and quantity . . . causally controls social life."70 "Labor" here has become the ontological ground of society-that which constitutes, determines, and causally controls social life.” 
  70. ^ 1898-, Aspelin, Gunnar, (1972). Karl Marx som sociolog.. Gleerup. sid. 106-107,114-115. OCLC 19842097. http://worldcat.org/oclc/19842097. Läst 25 juni 2021 
  71. ^ Moishe., Postone,. Time, labor, and social domination : a reinterpretation of Marx's critical theory. ISBN 0-521-56540-5. OCLC 910250140. http://worldcat.org/oclc/910250140. Läst 25 juni 2021 
  72. ^ Anders, Lundkvist, ([(1975)]). Introduktion till metoden i kapitalet. [Röda Bokförlaget]. OCLC 467295669. http://worldcat.org/oclc/467295669. Läst 25 juni 2021 
  73. ^ ”Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1858/42-d019.htm#h35. Läst 6 juli 2021. 
  74. ^ VerfasserIn., Graeber, David 1961-2020. Bullshit jobs a theory. ISBN 978-0-14-198347-9. OCLC 1176565591. http://worldcat.org/oclc/1176565591. Läst 6 juli 2021 
  75. ^ ”David Graeber interview: ‘So many people spend their working lives doing jobs they think are unnecessary’” (på engelska). the Guardian. 21 mars 2015. http://www.theguardian.com/books/2015/mar/21/books-interview-david-graeber-the-utopia-of-rules. Läst 6 juli 2021. 
  76. ^ Lokko, Andres (5 september 2020). ”Snälla, ge oss fler högljutt vänliga anarkister”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/snalla-ge-oss-fler-hogljutt-vanliga-anarkister. Läst 6 juli 2021. 
  77. ^ Hällgren, Anna-Maria (15 november 2017). ”Därför vill vi arbeta även om det inte behövs”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/darfor-vill-vi-arbeta-aven-om-det-inte-behovs. Läst 6 juli 2021. 
  78. ^ ”Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1858/42-d019.htm#h35. Läst 6 juli 2021. 
  79. ^ Georg, Lukács, (1971). Historia och klassmedvetande : studier i marxistisk dialektik. Bo Cavefors. sid. 302. OCLC 968715227. http://worldcat.org/oclc/968715227. Läst 25 juni 2021. ”Men i teorin', säger Marx, 'förutsätter man att lagarna för det kapitalistiska produktionssättet utvecklas i rent tillstånd. I verkligheten är det endast frågan om en aproximation, men denna aproximation blir desto större, ju mer det kapitalistiska produktionssättet utvecklas,[...]” 
  80. ^ Dammann, Erik (1980 ;). Revolution i överflödssamhället. Askild & Kärnekull. sid. 85,26. ISBN 91-582-0227-7. OCLC 186164276. https://www.worldcat.org/oclc/186164276. Läst 1 juli 2021. ”Marx och Engels skisserar dock [...] några generella åtgärder som "ganska allmänt skulle kunna vara användbara" [...] men dessa steg mot framtidssamhället var förslag, inte dogmer. [...] Det finns anledning att tro att Marx [...] inte ansåg att framtidssamhället skulle formas på ett färdigsnickrad läst ~Historien åstadkommer ingenting, den äger inga kolossala rikedomar, den utkämpar inga slag! Nej, det är människan, den verkliga, levande människan som gör allt detta” 
  81. ^ Aspelin, Gunnar (1943). Lärobok i filosofiens historia. sid. 116-117. ”Liksom Hegel ser marxismen i historien en kamp mellan motsättningar, ur vilken nya samhälls- och kulturformer framgå. Men medan Hegel betraktade idéerna som historiens drivkrafter, utgå marxisterna från produktionssättet[...]” 
  82. ^ Henri, Lefebvre, (1968). Marx sociologi. Rabén & Sjögren. sid. 87. OCLC 471182529. http://worldcat.org/oclc/471182529. Läst 25 juni 2021 
  83. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 19
  84. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20
  85. ^ [a b] Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. sid. 88. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  86. ^ [a b] Lundkvist, Anders. (1975). Introduktion til metoden i Kapitalet. Röda Bokförlaget. ISBN 91-85258-04-0. OCLC 80786059. https://www.worldcat.org/oclc/80786059. Läst 14 juni 2020 
  87. ^ Marx (1847). ”Misère de la philosophie”. https://www.marxists.org/francais/marx/works/1847/06/misere.pdf. Läst 14 maj 2020. ”En disant que les rapports actuels -les rapports de la production bourgeoise -sont naturels, les économistes font entendre que ce sont là des rapports dans lesquels se crée la richesse et se développent les forces productives conformément aux lois de la nature. Donc ces rapports sont eux-mêmes des lois naturelles indépendantes de l'influence du temps. Ce sont des lois éternelles qui doivent toujours régir la société. Ainsi il y a eu de l'histoire, mais il n'y en a plus. Il y a eu de l'histoire, puisqu'il y a eu des institutions de féodalité, et que dans ces institutions de féodalité on trouve des rapports de production tout à fait différents de ceux de la société bourgeoise, que les économistes veulent faire passer pour naturels et partant éternels.” 
  88. ^ Postone, Moishe. Time, Labor, and Social Domination: A Reinterpretation of Marx's Critical Theory. https://libcom.org/files/Moishe%20Postone%20-%20Time,%20Labor,%20and%20Social%20Domination.pdf 
  89. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 35
  90. ^ Classical sociological theory (2nd ed). Blackwell Pub. 2007. sid. 278. ISBN 1-4051-4854-3. OCLC 70707766. https://www.worldcat.org/oclc/70707766. Läst 11 december 2019 
  91. ^ Boglind, Anders, 1944- (2014). Kapital, rationalitet och social sammanhållning : en introduktion till klassisk samhällsteori (7. [rev. och utök.] uppl). Studentlitteratur. ISBN 978-91-44-09588-2. OCLC 940760947. https://www.worldcat.org/oclc/940760947. Läst 11 december 2019 
  92. ^ Broady, Donald. ”CV för Donald Broady” (på brittisk engelska). www.skeptron.uu.se. http://www.skeptron.uu.se/broady/mall-130809.htm. Läst 24 juni 2021. 
  93. ^ ”"Bourdieu and ‘Habitus’"”. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141005204413/http://www.powercube.net/other-forms-of-power/bourdieu-and-habitus/. Läst 18 juni 2014. 
  94. ^ [a b c] Anthropology in Theory: Issues in Epistemology. 2012. sid. 410-412 
  95. ^ [a b] Moberg, Mark (2013). Engaging Anthropological Theory. sid. 222-223 
  96. ^ Beck, Ulrich (1992). Risk society : towards a new modernity. Sage Publications. ISBN 0-8039-8345-X. OCLC 27088754. https://www.worldcat.org/oclc/27088754. Läst 18 september 2021 
  97. ^ ”Sociologi | Karlstads universitet”. www.kau.se. https://www.kau.se/sociologi. Läst 18 juni 2021. 
  98. ^ ”Samhällsanalytiker | Karlstads universitet”. www.kau.se. https://www.kau.se/sociologi/utbildning/samhallsanalytiker. Läst 18 juni 2021. 
  99. ^ ”Amanda Malmehed, student på masterprogrammet i kritisk samhällsanalys | Karlstads universitet”. www.kau.se. https://www.kau.se/amanda-malmehed-student-pa-masterprogrammet-i-kritisk-samhallsanalys. Läst 18 juni 2021. 
  100. ^ ”Sociologi | Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet”. www.gu.se. https://www.gu.se/socav/studera-hos-oss/sociologi. Läst 6 juni 2021. 
  101. ^ ”Sociologi | Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet”. www.gu.se. https://www.gu.se/socav/studera-hos-oss/sociologi. Läst 6 juni 2021. 
  102. ^ ”Sociologi”. www.miun.se. https://www.miun.se/mot-mittuniversitetet/Organisation/institutioner/hsv/vara-amnen/Sociologi/. Läst 6 juni 2021. 
  103. ^ ”Sociologi | Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet”. www.gu.se. https://www.gu.se/socav/studera-hos-oss/sociologi. Läst 6 juni 2021. 
  104. ^ ”Vad gör våra studenter i sociologi efter studierna? - Sociologiska institutionen”. www.su.se. https://www.su.se/sociologiska-institutionen/utbildning/studera-hos-oss/vad-g%C3%B6r-v%C3%A5ra-studenter-i-sociologi-efter-studierna-1.507752?open-collapse-boxes=collapseCollapsible1624015831926_95743.0100000.0,collapseCollapsible1624015831926_254992.0100000.0,collapseCollapsible1624015831926_210038.0100000.0. Läst 18 juni 2021. 
  105. ^ ”Sociologiprogrammet”. www.umu.se. https://www.umu.se/utbildning/program/sociologiprogrammet/. Läst 18 juni 2021. 
  106. ^ ”Most cited authors of books in the humanities, 2007” (på engelska). Times Higher Education (THE). 26 mars 2009. https://www.timeshighereducation.com/news/most-cited-authors-of-books-in-the-humanities-2007/405956.article. Läst 5 augusti 2021. 
  107. ^ ”About | Applied Sociology” (på engelska). https://www.csa-scs.ca/files/webapps/csapress/applied/about/. Läst 2 juli 2021. 
  108. ^ ”About | Applied Sociology” (på engelska). https://www.csa-scs.ca/files/webapps/csapress/applied/about/. Läst 2 juli 2021. 
  109. ^ Doing sociology : case studies in sociological practice. Lexington Books. 2009. ISBN 978-0-7391-3978-3. OCLC 436233169. https://www.worldcat.org/oclc/436233169. Läst 25 juni 2021 
  110. ^ Lundqvist, Annika. ”Utbildningssociologi - Masterprogram i utbildningsvetenskap”. www.uu.se. https://www.uu.se/utbildning/utbildningar/selma/program/?pKod=UUV2M&pInr=USOC. Läst 25 juni 2021. 
  111. ^ Parkin, Stephen George (2014). An applied visual sociology : picturing harm reduction. sid. 93. ISBN 978-1-4094-6840-0. OCLC 876043561. https://www.worldcat.org/oclc/876043561. Läst 2 juli 2021 
  112. ^ ”About | Applied Sociology” (på engelska). https://www.csa-scs.ca/files/webapps/csapress/applied/about/. Läst 2 juli 2021. 
  113. ^ Constantinou, Costas S. (2014). Applied Sociology of Health and Illness : a problem-based learning approach. CRC Press. sid. 79. ISBN 1-909368-91-1. OCLC 1032021610. https://www.worldcat.org/oclc/1032021610. Läst 2 juli 2021 
  114. ^ Armstrong, David, June 3- ((1990 printing)). An outline of sociology as applied to medicine (3rd ed). Wright. sid. 69-71. ISBN 978-0-7236-1691-7. OCLC 19389365. https://www.worldcat.org/oclc/19389365. Läst 2 juli 2021 
  115. ^ Övers, Becker, Howard S. Torhell, Sven-Erik, (2008). Tricks of the trade : yrkesknep för samhällsvetare. Liber. sid. s.197-210. ISBN 978-91-47-08850-8. OCLC 870934461. http://worldcat.org/oclc/870934461. Läst 26 maj 2021 
  116. ^ Aspers, Patrik, 1970- (2011). Etnografiska metoder : att förstå och förklara samtiden (2. uppl). Liber. ISBN 978-91-47-09615-2. OCLC 753266600. https://www.worldcat.org/oclc/753266600. Läst 12 december 2019 
  117. ^ Radio, Sveriges. ”Bauman, Retrotopia och den flytande rädslan - Filosofiska rummet”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/845372?programid=793. Läst 12 december 2019. ”Han står långt ut på den essäistiska sidan 
  118. ^ Radio, Sveriges. ”Bauman, Retrotopia och den flytande rädslan - Filosofiska rummet”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/845372?programid=793. Läst 12 december 2019. ”Retrotopia om jag sitter liksom på min professorsstol och tittar på detta skulle den naturligtvis inte ha godkänts, vilket är en egentligen en anklagelse mot själva akademien, att inte kunna ha storhet att se.[...] många av de som har bidragit mest har liksom gått utanför ramarna, sprängt ramarna. 
  119. ^ The Blackwell encyclopedia of sociology. Blackwell Pub. 2007. sid. 639-640. ISBN 1-4051-2433-4. OCLC 63692691. https://www.worldcat.org/oclc/63692691. Läst 25 juni 2021 
  120. ^ Macy, Michael W.; Willer, Robert (2002-08). ”From Factors to Actors: Computational Sociology and Agent-Based Modeling” (på engelska). Annual Review of Sociology 28 (1): sid. 143–166. doi:10.1146/annurev.soc.28.110601.141117. ISSN 0360-0572. http://www.annualreviews.org/doi/10.1146/annurev.soc.28.110601.141117. Läst 25 juni 2021. 
  121. ^ Epstein, Joshua M. (1996). Growing artificial societies : social science from the bottom up. Brookings Institution Press. ISBN 978-0-262-27236-0. OCLC 42854515. https://www.worldcat.org/oclc/42854515. Läst 25 juni 2021 
  122. ^ Axelrod, Robert M. (1997). The complexity of cooperation : agent-based models of competition and collaboration. Princeton University Press. ISBN 0-691-01568-6. OCLC 36327288. https://www.worldcat.org/oclc/36327288. Läst 25 juni 2021 
  123. ^ ”Simulation for the Social Scientist”. cress.soc.surrey.ac.uk. https://cress.soc.surrey.ac.uk/s4ss/. Läst 25 juni 2021. 
  124. ^ Casti, John L. (1999). ”The computer as a laboratory” (på engelska). Complexity 4 (5): sid. 12–14. doi:10.1002/(SICI)1099-0526(199905/06)4:53.0.CO;2-4. ISSN 1099-0526. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/%28SICI%291099-0526%28199905/06%294%3A5%3C12%3A%3AAID-CPLX3%3E3.0.CO%3B2-4. Läst 12 december 2019. 
  125. ^ Abbott, Andrew Delano (2001). Chaos of disciplines. University of Chicago Press. ISBN 978-0-226-00105-0. OCLC 648760691. https://www.worldcat.org/oclc/648760691. Läst 26 april 2021 
  126. ^ https://incite.columbia.edu/the-institute-for-analytical-s
  127. ^ ”Institutet för analytisk sociologi”. liu.se. https://liu.se/organisation/liu/iei/ias. Läst 18 juni 2021. 
  128. ^ theohagman-rogowskisoclawluse | 2020-11-27, Sidansvarig:. ”Rättssociologiska institutionen”. www.soclaw.lu.se. http://www.soclaw.lu.se/rattssociologiska-institutionen. Läst 25 juni 2021. 
  129. ^ ”utbildningssociologi - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/utbildningssociologi. Läst 25 juni 2021. 
  130. ^ ”QS World University Rankings by Subject 2021: Sociology” (på engelska). Top Universities. https://www.topuniversities.com/university-rankings/university-subject-rankings/2021/sociology. Läst 18 juni 2021. 
  131. ^ Nettelbladt, Ylva. ”Start - Sociologiska institutionen - Uppsala universitet”. www.soc.uu.se. https://www.soc.uu.se/. Läst 23 juni 2021. 
  132. ^ ”Sociologi: inriktning socialpsykologi, distans | Lunds universitet”. www.lu.se. http://www.lu.se/lubas/i-uoh-lu-SOCA15/25841. Läst 23 juni 2021. 
  133. ^ ”Sociologi | Karlstads universitet”. www.kau.se. https://www.kau.se/sociologi. Läst 23 juni 2021. 
  134. ^ https://www.hig.se/download/18.15c771e913c15ae7f2f122/1357632570148/attbpz5r.doc
  135. ^ Gymnasieskola 2011. Skolverket. 2011. ISBN 978-91-38-32580-3. OCLC 938857501. https://www.worldcat.org/oclc/938857501. Läst 26 april 2021 
  136. ^ [a b] Fagerberg, Johan (11 januari 2018). ”Sociologi på gymnasiet”. Sveriges Sociologforbund. https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1177713/FULLTEXT01.pdf. Läst 18 september 2021. ”Antalet elever som läser sociologi visar en positiv trend sedan ämnets införande i och med läroplanen GY 2011.” 
  137. ^ Fagerberg, Johan (2018). Sociologi på gymnasiet. Sveriges Socologförbund. sid. https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1177713/FULLTEXT01.pdf 
  138. ^ ”Ämne – Sociologi”. Skolverket. https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DSOI%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa92a3. Läst 26 april 2021. 
  139. ^ https://opentextbc.ca/introductiontosociology2ndedition/chapter/chapter-1-an-introduction-to-sociology/
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska, norska,(bokmål) och danska Wikipedia.

Externa länkarRedigera

NavigationsmallarRedigera

Fler sociologiartiklarRedigera

Övriga ämnen inom samhällsvetenskapRedigera