Wikipedia

Södermanlands regemente (infanteri)

ett infanteriförband inom svenska armén
För pansarregementet Södermanlands regemente, se Södermanlands regemente (pansar).

Södermanlands regemente (I 10) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1634–1942 och 1957–1963. Förbandsledningen var förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.[2][3][4]

Södermanlands regemente
(I 10)
Södermanlandsgruppen vapen.svg
Vapen för Södermanlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnKungl. Södermanlands regemente
Datum1634–1709, 1710–1713, 1714–1942, 1957–1963
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
EfterföljareSödermanlands regemente (pansar)
Ingående delarSödermanlandsbrigaden
Del avIV. militärområdet [a]
HögkvarterSträngnäs garnison
FörläggningsortSträngnäs
ÖvningsplatsUtö skjutfält, Härads skjutfält
Valspråk"Regimus neque hostis"
("Det är vi som bestämmer - inte fienden")
FärgerSvart och gult          
Marsch"Södermanlands regementes marsch" (Lundvall ) [b]
Maskot"Flugan"
Årsdagar13 augusti [c]
SegernamnWarszawa (1656)
Frederiksodde (1658)
Tåget över Bält (1658)
Fraustadt (1706)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Stäket (1719)
Befälhavare
RegementschefFritz-Ivar Virgin [d]
BefälhavareGustaf Adolf von Siegroth [e]
Rutger Fuchs [f]
Gustaf Wachtmeister [g]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenAM.090956 (guld).jpg
FörbandsteckenAM.090974b.jpg

HistorikRedigera

Södermanlands regemente härstammar från de fänikor som på 1500-talet sattes upp i Södermanland. Av fänikor från Närke, Värmland och Södermanland bildades 1614 ett landsregemente som 1627 kom att delas i två smärre fältregementen, med Erik Ryning som förste regementschef. Från 1634 benämns förbandet som Södermanlands regemente och anses som landets äldsta regemente (Svea livgarde ej medräknat, som verkade mer som en livvakt till konungen och huvudstaden).

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster. Drygt 200 man följde Karl XII till Bender, resterande delar av regementet föll i fångenskap den 1 juli 1709, i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna. Södermanlands regemente återuppsättas i Sverige 1710.[3]

Efter att regementet var återuppsatt i Sverige kom det att delta Stora nordiska kriget deltog i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västgöta regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Södermanlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[5]

Ett av de mest uppmärksammade slagen som Södermanlands regemente har utkämpat är slaget vid Stäket under stora nordiska kriget då man i närheten av Saltsjöbaden utanför Stockholm, år 1719 med 800 soldater slog tillbaka en överlägset större rysk armé på 6.000 man.[5]

År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Södermanlands regemente tilldelades № 10. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Södermanlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 10. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Regementet klarade sig från avvecklingen genom försvarsbeslutet 1925. Men regementet reducerades med en infanteribataljon, och kom att från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner. I samband med att Göta livgarde (I 2) avvecklades den 30 september 1939 erhöll Södermanlands regemente samma år en pansarbataljon från Göta livgarde.

Genom försvarsbeslutet 1942 kom regementet år 1942 att omorganiseras till Södermanlands pansarregemente (P 3), och överfördes till det nybildade truppslaget pansartrupperna. Genom försvarsbeslutet 1958 kom regementet att år 1957 omorganiseras till pansarinfanteriregemente och återfördes till infanteriet. I samband med denna omorganisation återfick regementet sitt gamla namn Södermanlands regemente (I 10). I samband med pansartruppernas omorganisation 1963, omorganiserades regementet återigen till ett pansarregemente och överfördes till pansartrupperna med bibehållet namn, men med beteckningen P 10.

År 1944 under andra världskriget skadades ett par värnpliktiga när regementet träffades av nio sovjetiska bomber när fientliga flyg, troligen av misstag, bombade Stockholm och Strängnäs.[6]

Inför 1955 års riksdag föreslog chefen för armén Carl August Ehrensvärd vissa ändringar i arméns organisation, bland annat förändringar gällande Södermanlands pansarregemente (P 3) skulle ombildas till regemente för pansarinfanteriutbildning. Det med bakgrund till att arméchefen ansåg att utbildningen vid pansartrupperna skulle koncentrera till Göta pansarlivgarde (P 1), Skånska pansarregementet (P 2) och Skaraborgs pansarregemente (P 4) och därmed frigöra förläggningskapacitet i Strängnäs som motsvarade behovet för en utbildningsenhet av pansarinfanteri. Regeringen föreslog därmed att pansarinfanteriutbildningen skulle påbörjas i Strängnäs våren 1957. Därmed skulle regementet i Strängnäs benämnas Södermanlands regemente (I 10).[7] Med den omorganisationen bytte regementet truppslag, från pansartrupperna till infanteriet. År 1963 återfördes regementet till pansartrupperna under namnet Södermanlands regemente (P 10).

Ingående enheterRedigera

I samband med försvarsbeslutet 1942 då infanteriregementena satte upp fältregementen och dubbleringsregementen kom istället Södermanlands regemente att organisera en pansarbrigad. Genom försvarsbeslutet 1948 infördes brigader i hela armén vilket medförde att armén renodlades till två brigadtyper, infanteribrigader och pansarbrigader, där Södermanlands regemente kom att stå för Södermanlandsbrigaden (PB 10).[8]

SödermanlandsbrigadenRedigera

Södermanlandsbrigaden (PB 10) bildades 1949 genom att 10. pansarbrigaden omorganiserades till förbandstypen Pansarbrigad 49. Brigaden fick samtidigt namnet Södermanlandsbrigaden (PB 10). Genom försvarsbeslutet 1958 kom brigaden att omorganiseras till pansarinfanteri och fick då benämningen IB 10. År 1963 kom brigaden tillsammans med regementet att åter organiseras som en pansar.

MotorskolanRedigera

Arméns motorskola (MotorS) bildades 1944 som en självständig funktionsskola. Skolan var till en början förlagd i Stockholm. År 1948 omlokaliserades skolan till Strängnäs. Den 28 maj 1970 avskiljdes skolan från Södermanlands regemente, och bildad ett självständigt förband och myndighet. Från den 1 juli 1986 uppgick skolan och blev återigen en del av Södermanlands regemente (P 10). Sommaren 1991 omlokaliserades skolan till Skövde, där den från den 1 juli 1991 uppgick i det nybildade Arméns underhållscentrum (UhC).[9]

KompanierRedigera

Kompaniindelning, 1-4. kompaniet bildade första bataljonen, och 5-8. kompaniet bildade andra bataljonen.[5]

1690

  1. Livkompaniet (Överstens kompani)
  2. Vingåkers kompani (Majorens kompani)
  3. Nyköpings kompani
  4. Oppunda kompani
  5. Strängnäs kompani (Överstelöjtnantens kompani)
  6. Öster Rekarne kompani
  7. Väster Rekarne kompani
  8. Gripsholms kompani

1850

  1. Livkompaniet
  2. Vingåkers kompani
  3. Nyköpings kompani
  4. Oppunda kompani
  5. Strängnäs kompani
  6. Öster Rekarne kompani
  7. Väster Rekarne kompani
  8. Gripsholms kompani

Förläggningar och övningsplatserRedigera

FörläggningRedigera

Regementets kasernområde uppfördes åren 1916–1921, och inflyttningen skedde den 3 juli 1921, men stod helt färdiga sommaren 1923. Kasernområdet har byggts ut allteftersom, bland annat med ett nytt motorområde i slutet 1970-talet. I samband med att Svea ingenjörregemente planerades att omlokaliseras till Strängnäs, färdigställdes både kansli och kaserner till ingenjörbataljonen.[2][10]

ÖvningsplatserRedigera

Regementet övade från 1774 på Malma hed vid Malmköping och flyttades 1921 till kaserner i Strängnäs.[4]

Heraldik och traditionerRedigera

Regementet har fört ett antal fanor genom tiden, regementets sista fana som infanteriregemente tilldelades den 23 juni 1850 av kung Oscar I. 1850 års fana bar ursprungligen segernamnen Fraustadt samt Södra Stäket. År 1910 överfördes gripen till ny duk, och i samband med den restaurationen tillfördes fanan övriga segernamn. År 1958 troppades fanan, då kung Gustaf VI Adolf den 7 juni samma år en ny fana. Fanan fördes sedan vidare till 1994. År 1994 troppades fanan från 1958. År 1994 mottog regementet en ny fana, vilken överlämnades av kung Carl XVI Gustaf.[2]

Södermanlands regementes marsch är en av de mest kända svenska marscherna. Regementets högtidsdag firades den 13 augusti, detta till minne av Slaget vid Stäket 1719.[2]

FörbandscheferRedigera

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1677–1942 samt 1957–1963.[3]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Södermanlands regemente 1627-??-?? – 1709-07-01
Kungl. Södermanlands regemente 1710-??-?? – 1713-05-06
Kungl. Södermanlands regemente 1714-??-?? – 1942-09-30
Kungl. Södermanlands regemente med arméns motorskola 1957-04-01 – 1963-03-31
Beteckningar
№ 10 1816-10-01 – 1914-09-30
I 10 1914-10-01 – 1942-09-30
I 10 1957-04-01 – 1963-03-31
Förläggningsorter och övningsfält
Malma hed (F/Ö) 1774-06-06 – 1921-06-26
Strängnäs garnison (F) 1921-07-03 – 1942-09-30
Strängnäs garnison (F) 1957-04-01 – 1963-03-31
Norra övningsfältet (Ö) 1921-??-?? – 1963-03-31
Utö skjutfält (Ö) 1943-??-?? – 1963-03-31
Härads skjutfält (Ö) 1957-??-?? – 1963-03-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1833–1847 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1847–1867 chefen för 2. militärdistriktet, åren 1867–1889 chefen för 4. militärdistriktet, åren 1889–1893 chefen för 5. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1957–1963 chefen för IV. militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1890 och fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  3. ^ Till minne av Slaget vid Stäket 1719.
  4. ^ Virgin blev sista chefen för infanteriregementet.
  5. ^ Siegroth var regementschef åren 1771–1792.
  6. ^ Fuchs var regementschef åren 1716–1739.
  7. ^ Siegroth regementschef var åren 1792–1813.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 50
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 171-174
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 315
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 11
  5. ^ [a b c] ”Kongl Södermanlands Regemente”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen-d.htm. Läst 3 januari 2017. 
  6. ^ Lindberg, Johan (5 september 2012). ”Gåtan: Bomber ven kring huset 1944”. Svenska Dagbladet. http://blog.svd.se/mittstockholm/2012/09/05/bomber-smallde-runt-huset-1944/. Läst 6 december 2014. 
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1955”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EG30110/html. Läst 27 januari 2019. 
  8. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 22 november 2009. 
  9. ^ Holmberg (1993), s. 61
  10. ^ Berg (2004), s. 258

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsningRedigera

  • Andersson, Björn (1990). Kongl. Södermanlands regemente: arkiv. Stockholm: Stockholms univ. Libris länk 
  • Henricson, Gunnar; Ohlsson, Nils, red (1977). Kungl. Södermanlands regemente under 350 år. Strängnäs: Utg. Libris länk 
  • Henricson, Bo; Sandberg, C.V., red (2006). Södermanlands regemente 1973-2005. Strängnäs: Kungl. Södermanlands regementes officerares kamratförening. Libris länk. ISBN 91-631-8864-3 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1914). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 1, 1771-1815. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris länk 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1915). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 2, 1816-1915. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris länk 
  • Leijonhufvud, Karl K:son (1919). Kungl. Södermanlands regementes historia 1771-1915. D. 3, Anteckningar om Kungl. Södermanlands regementes personal 1560-1919. Uppsala: Almqvist & Wiksell. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 242-259. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Moberg, Nils-Henrik (1977). En återblick vid 350-årsjubiléet: [Kungl. Södermanlands regemente 1627-1977]. Strängnäs: Regementet. Libris länk 
  • Wahlberg, Evert (1982). Indelningsverket vid Södermanlands regemente. [Strängnäs]: [Förf.]. Libris länk 
  • Wahlberg, Evert, red (1994). Södermanlands regemente: historier. [Strängnäs]: [E. Wahlberg]. Libris länk. ISBN 91-971383-6-3 

Externa länkarRedigera

Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Södermanlands_regemente_(infanteri)&oldid=47360738"