Skaraborgs regemente (infanteri)

ett infanteriförband inom svenska armén

För pansarregementet Skaraborgs regemente, se Skaraborgs regemente (pansar).

Skaraborgs regemente (I 9) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1624–1942. Förbandsledningen var förlagd i Skövde garnison i Skövde.[2][3][4]

Skaraborgs regemente
(I 9)
Skaraborgsgruppen vapen.svg
Vapen för Skaraborgs regemente tolkat efter dess blasonering.
Officiellt namnKungl. Skaraborgs regemente
Datum1624–1709, 1709–1942
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareVästergötlands storregemente
EfterföljareSkaraborgs regemente (pansar)
Del avIII. arméfördelningen [a]
HögkvarterSkövde garnison
FörläggningsortSkövde
Valspråk"Arvet förpliktar"
FärgerSvart och gult         
Marsch"Geschwindmarsch" (Herrman) [b]
DekorationerSkarabregGM [c]
SegernamnVarberg (1565)
Narva (1581)
Breitenfeld (1631)
Lützen (1632)
Warszawa (1656)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Malatitze (1708)
Befälhavare
RegementschefArthur Georg Nordenswan [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906AM.022910.jpg

HistoriaRedigera

 
Regementschef Christer Posse af Säby avporträtterad av Per Krafft d.y.. Han håller i handen en karta över regementets övningsplats. I bakgrunden ser man ett fältläger med tält och en soldat. (1838)

Regementet härstammar från de fänikor som på 1500-talet sattes upp i Skaraborgs län. År 1613 slogs dessa fänikor samman med andra från närliggande landskapet Dalsland och Älvsborgs län och omorganiserades av Gustav II Adolf till Västergötlands storregemente där åtta av totalt 25 kompanier rekryterades från Skaraborg län. Västergötlands storregemente bestod av tre fältregementen där Skaraborgs regemente var ett.[2] Någon gång mellan 1621 och 1624 splittrades storregementet till tre mindre regementen där Skaraborgs regemente var ett. Ett troligt datum för bildandet av regementet är den 10 mars 1624.[4][2]

I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Skaraborgs regemente som det andra i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[5] Regementets första befälhavare var Bengt Pilefelt.[3]

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster och den 1 juli föll hela regementet i fångenskap i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna. Skaraborgs regemente återuppsättas i Sverige samma år.[3]

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 9 Skaraborgs regemente.[6] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[5]

I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Skaraborgs regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 9. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[7]

Regementet klarade sig från avvecklingen genom försvarsbeslutet 1925, men regementet kom, i likhet med övriga infanteriregementet, att reduceras med en bataljon och kom att från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner.

Genom försvarsbeslutet 1936 beslöts det att vissa infanteriregementen skulle delas upp i en infanteri- respektive en stridsvagnsbataljon. Från början var det Livregementets grenadjärer (I 3) samt Skaraborgs regemente (I 9) som var de två huvudförslagen. I november samma år byttes dock Livregementets grenadjärer (I 3) ut mot Södermanlands regemente (I 10). När Göta livgarde (I 2) avvecklades den 30 september 1939, kom dess stridsvagnsbataljon att delas upp samma år i två pansarbataljoner vilka fördelades till Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10). Skaraborgs regemente kom senare genom försvarsbeslutet 1942 att omorganiserades den 1 oktober 1942 till Skaraborgs pansarregemente (P 4) och överfördes till det nybildade truppslaget pansartrupperna.[2]

Ingående enheterRedigera

Genom 1901 års härordning fastställdes att tillgång till trupp skulle regleras genom allmän värnplikt, vilket bland annat resulterade i att infanteriregementena utökades med en bataljon och kom att omfatta tre infanteribataljoner. I samband med krigsutbrottet 1914 fastställdes försvarsbeslutet 1914, vilket bland annat medförde att linjeregementet I 9 organiserades och mobiliserades. I likhet med övriga infanteriregementen skulle också ett reservregemente sättas upp, dock kom dessa aldrig att mobiliseras. Vidare infördes en brigadorganisation inom armén, där två infanteriregementen bildade en brigad. I 9 tillsammans med I 15 bildade 5. infanteribrigaden, ingående i III. arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1925 reducerades försvaret kraftigt. Bland annat så utgick reservregementena samt att antalet arméfördelningar reduceras med två. Vidare reducerades samtliga infanteriregementen med en bataljon och kom att från den 1 januari 1928 bestå av två infanteribataljoner. De tidigare linjeregemente ersattes samtidigt med begreppet fältregemente. Som en följd av försvarsnedskärningarna under slutet av 1920-talet, kunde regementet vid krigsutbrottet 1939 endast mönstra två bataljoner, dock var dessa inte helt fulltaliga eller rustade. I den nya organisationen kom regementet underställas chefen för Västra arméfördelningen. Genom försvarsbeslutet 1942 stärktes dock försvarets krigsorganisation, vilket bland annat medförde att infanteriregementena tillfördes en tredje bataljon, samt att i stort sett samtliga kom att sätta upp två fältregementen.[8] Skaraborgs regemente kom dock att sätta upp en pansarbrigad inom det nya truppslaget pansartrupperna.

5. infanteribrigadenRedigera

5. infanteribrigaden var en infanteribrigad inom III. arméfördelningen som verkade åren 1915–1927 och bestod av Skaraborgs regemente och Älvsborgs regemente.

KompanierRedigera

1684(?)

  • Livkompaniet
  • Överstelöjtnantens kompani
  • Majorens kompani
  • Vartofta kompani
  • Skåninge kompani
  • Kåkinds kompani
  • Willska kompani
  • Norra Wassbo kompani

1854(?)

  • Livkompaniet
  • Höjentorps kompani
  • Vartofta kompani
  • Vilska kompani
  • Södra Vadsbo kompani
  • Norra Vadsbo kompani
  • Kåkinds kompani
  • Skånings kompani

Förläggningar och övningsplatserRedigera

Regementet flyttade den 1 januari 1914 in i ett nyuppfört kasernområde i Skövde. Kasernområdet uppfördes efter 1901 års byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens första typritningsserie för infanterietablissement. Etablissementet är sedan början av 2000-talet det fortfarande aktiva från Kasernbyggnadsnämndens första typritningsserie för infanterietablissement.[9] Efter att regementet omorganiserades till ett pansarregemente, uppfördes ett nytt garageområde med garage-, vård- och utbildningslokaler samt stensatta garageplaner. Garageområdet stod klart den 1 oktober 1942. År 1956 togs "Svarta fältet" i bruk som uppställningsplats för regementets stridsvagnar. Åren 1978–1979 revs regementets tidigare barackläger, i syfte att uppföra nya övnings- och vårdhallar samt en ny utbildningsverkstad, vilken togs i bruk 1982. Under 1980-talet förvandlades "Sandfältet", vilket varit övningsplats åt både kavalleriet och pansartrupperna, till Östra motorområdet. Området består av bland annat besiktnings- och vårdhallar för hjulfordon samt drivmedelsanläggning.[10][2]

Heraldik och traditionerRedigera

Regementet har fört ett antal fanor genom tiden, regementets sista fana som infanteriregemente tilldelades den 24 juni 1858 av kronprinsen Carl Ludvig Eugen (senare Karl XV), då i from av två bataljonsfanor. Fanorna hade ursprungligen endast två segernamn, Lützen (1632) och Malatitze (1708) Efter kompletterande efterforskningar medgavs regementet 1929 att på II. bataljonens fana tillföra sex segernamn Varberg (1565), Narva (1581), Leipzig (1642), Warschau (1656), Lund (1676) och Landskrona (1677). Fram till 1994 var regementets fana den då äldsta i bruk, då den ersattes med en ny fana.[11][2] Fanan fördes vidare efter att regementet omorganiserades till pansarregemente. År 1994 troppades den, då regementet tilldelades en ny fana.

Vid regementet instiftades 1942 Kungl. Skaraborgs regementes förtjänstmedalj i guld (SkarabregGM).[12]

FörbandscheferRedigera

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1634–1709 och 1709–1942.[3] För regementschefer efter 1942, se Skaraborgs regemente (pansar).

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Skaraborgs regemente 1624-03-10 1709-07-01
Kungl. Skaraborgs regemente 1709-??-?? 1942-09-30
Beteckningar
№ 9 1816-03-26 1914-09-30
I 9 1914-10-01 1942-09-30
Mötesplatser och förläggningsorter
Eggby ängar (M) 1673-??-?? 1804-??-??
Axevalla hed (M) 1696-??-?? 1913-03-10
Skövde garnison (F) 1914-01-01 1942-09-30

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 3. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 3. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för III. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Västra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för III. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs under 1800-talet, fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953. Marschen användes av Skaraborgsbrigaden åren 1994–2000, och sedan 2000 av Skaraborgsgruppen.[1]
  3. ^ Förtjänstmedalj i guld instiftad 1942.
  4. ^ Nordenswan blev sista chefen för infanteriregementet.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 39
  2. ^ [a b c d e f] Braunstein (2003), s. 157-160
  3. ^ [a b c d] Kjellander (2003), s. 300
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 10
  5. ^ [a b] Björkenstam (1994), s. 10-11
  6. ^ von Konow (1987), s. 19
  7. ^ von Konow (1987), s. 18
  8. ^ Björkenstam (1994), s. 12-13
  9. ^ Berg (2004), s. 420
  10. ^ Kjellander (1992), s. 400
  11. ^ Kjellander (1992), s. 262
  12. ^ ”SkarabregGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C3080056-D360-4F99-B4D2-B49B216D04CE}&listmode=0&medal={ED54496E-4804-4115-BEEA-CBE5BCBC9A0F}. Läst 2 januari 2017. 

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera