Slaget vid Prag (1648)

slag i Prag, Böhmen 1648

Slaget vid Prag ägde rum 1648 och var den sista bataljen under trettioåriga kriget. General Hans Christoff Königsmarck, som var Sveriges fältmarskalklöjtnant, tågade in i staden och intog Pragborgen väster om Vltavafloden. Svenskarna försökte inta Gamla staden öster om floden, men hindrades vid Karlsbron.

Slaget vid Prag
Del av 30-åriga kriget
Strid på Karlsbron
Strid på Karlsbron.
Ägde rum 25 juni-1 november 1648
Plats Prag, Böhmen Böhmen
Resultat Böhmisk seger
Stridande
Sverige Sverige Böhmen Böhmen
Befälhavare och ledare
SverigeHans Christoff von Königsmarck

SverigeKarl Gustav av Pfalz

BöhmenRudolf von Colloredo
Styrka
7,500 man i början

6,000 förstärkningar

2,000 soldater

okänt antal milistrupper

Förluster
500 stupade

700 sårade

219 stupade

417 sårade

Königsmarck hade sökt efter en möjlighet att komma i besittning av Prag, Böhmens huvudstad, genom överrumpling. För ett öppet angrepp på den starkt befästa staden hade han nämligen inte tillräckligt med folk. Då erbjöd sig en tysk överstelöjtnant, som i harm över ett löftesbrott från kejsarens sida hade gått över i svensk tjänst, att visa Königsmarck vägen.[1]

Vid nattens inbrott den 27 juli 1648 ryckte ett par tusen svenskar med den tyske överlöparen i spetsen mot den så kallade Lilla sidan av staden, som låg på västra stranden av Vltava, övermannade vakten och sprängde stadsporten. Efter en kort kamp med de yrvakna borgarna bemäktigade de sig hela stadsdelen, där det kejserliga slottet samt en mängd adelspalats och kloster lämnade dem ett rikt byte.[1]

Då svenskarna inte kunde inta staden, plundrade man i stället slottet. Många av skatterna som samlats av Rudolf II (som Silverbibeln) och Djävulsbibeln fördes till Sverige[2], och stor del av bytet hamnade på Drottningholms slott.

Vid budskapet om Lilla sidans erövring vidtog borgerskapet i det egentliga Prag, på andra flodstranden, energiska försvarsåtgärder. Det berömda gotiska brotornet vid östra ändan Karlsbron bemannades med några hundra studenter, anförda av en jesuitprofessor. Borgarna fick understöd av den kejserliga armén.[1]

Belägringen av Prag pågick ännu när underrättelse kom om att fred var sluten, den Westfaliska freden.[3]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 23 augusti 2011.

NoterRedigera

Externa länkarRedigera