Öppna huvudmenyn

Närke-Värmlands regemente var ett indelt infanteriregemente i svenska armén som härstammade från 1500-talet. Regementet delades upp i två nya regementen år 1812. Regementets soldater rekryterades från Närke och Värmland.

Närke-Värmlands regemente
Norway and Sweden, 1797-1799 (NYPL b14896507-419100).tiff
Uniform 1798
Officiellt namnNärke-Värmlands regemente
Datum1624–1812
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollFältregemente
StorlekRegemente
FöregångareSödermanlands storregemente
EfterföljareNärkes regemente
Värmlands regemente
ÖvningsplatsVästra fältet i Kristinehamn,
Sunne
FärgerRött och blått           [a]
Rött och vitt           [b]
SegernamnInga
Befälhavare
RegementschefCarl Johan Leijonstedt [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Uniform 1783

Innehåll

HistoriaRedigera

Regementet har sitt ursprung i de fänikor som sattes upp i Närke och Värmland på 1500-talet. År 1614 organiserades dessa enheter, tillsammans med fänikor från närliggande landsskapet Södermanland av Gustav II Adolf till Södermanlands storregemente där elva av totalt 24 kompanier rekryterades från Värmland och fem från Närke. Södermanlands storregemente bestod av tre fältregementen där Närkes regemente och Värmlands regemente var två. Någon gång runt 1624 splittrades storregementet permanent till tre mindre där Närkes regemente och Värmlands regemente var två. År 1629 bildades dessa två regementen Närke-Värmlands regemente.

Närke-Värmlands regemente var ett av de ursprungliga 20 svenska infanteriregementen som nämns i 1634 års regeringsform. Regementets första befälhavare var skotten Alexander Leslie.

Närke-Värmlands regemente deltog i kriget mot Polen åren 1655–1657 och därefter i kriget mot Danmark åren 1657–1658. Regementet deltog under Carl X Gustaf i de berömda marscherna över Lilla och Stora Bält i Danmark i januari och februari 1658. Efter freden i Roskilde den 26 februari 1658, blev regementschefen Johan von Essen utnämnd till kommendant i Malmö och regementet fick då också placeringsort Malmö. I januari 1659 blev Johan von Essen befordrad till general (generalmajor) och kommenderad att med regementet ansluta sig till den svenska armén som belägrade Köpenhamn (Carl X Gustafs andra danska krig). Regementet deltog i belägringen av Köpenhamn fram till freden i maj 1660. Johan von Essen var regementschef för Närke-Värmlands regemente åren 1654–1661.

Under stora nordiska krigets tidiga år deltog regementen i undsättningen av Östersjöprovinserna, samt i det polska fälttåget. Av regementets 10 kompanier, var fyra kompanier kvar i Sverige som beredskap mot den västra gränsen. Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster, den 1 juli föll de kvarvarande delarna av regementet i fångenskap i samband med kapitulationen vid Perevolotjna. Det kungliga rådet i Stockholm mottog den 7 september 1709 ett brev från Karl XII, daterat den 11 juli 1709, där han befallde att de regementen i huvudarmén som upplösts genom slaget vid Poltava samt genom kapitulationen vid Perevolotjna skulle nyuppsättas. Samtliga regementen, däribland Närke-Värmlands regemente, skulle ges full utrustning i form av beklädning, vapen, fanor, spel, tält och allt annat tillbehör som de förr hava haft.[1]

Regementet deltog senare bland annat i slaget vid Gadebusch. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västmanlands regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Närke-Värmlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen och deltog sedan i fälttåget mot Norge.

År 1779 delades Närkes och Värmlands län till två län. Regementet fortlevde dock fram till 1812, då även det delades och bildade två separata regementen, Närkes regemente och Värmlands regemente.

FälttågRedigera

Ingående enheterRedigera

–1812
  • Livkompaniet
  • Överstelöjtnantens kompani
  • Majorens kompani
  • Örebro kompani
  • Kristinehamns kompani
  • Jösse härads kompani
  • Älvdals kompani
  • Näs kompani
  • Karlstads kompani
  • Nordmarks kompani

FörbandscheferRedigera

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1624–1812.

  • 1624–1628: Alexander Leslie
  • 1628–1628: Johan Kinninmunth
  • 1629–1629: Matthias Kagg  
  • 1629–1631: Axel Lillie
  • 1631–1643: Thomas Thomsson
  • 1643–1653: Johan Gordon
  • 1653–1661: Johan von Essen
  • 1661–1669: Nils Posse
  • 1669–1678: Jonas Hansson Gyllenspets
  • 1678–1678: Carl Hård af Segerstad
  • 1678–1701: Reinhold Rehbinder
  • 1701–1709: Carl Gustaf Roos af Hjelmsäter  (tillfångatagen)
  • 1710–1710: Magnus Cronberg t.f.
  • 1712–1717: Per Adlerfelt t.f.
  • 1717–1721: Carl Ulric Torstensson t.f.
  • 1721–1723: Carl Ulric Torstensson
  • 1723–1728: Johan Carl Carlsson Strömfelt
  • 1728–1737: Carl Knutsson Posse
  • 1737–1738: Gustaf Gadde
  • 1738–1743: Henric Magnus von Buddenbrock
  • 1743–1748: Carl Henric Wrangel
  • 1748–1765: Pehr Kalling
  • 1765–1779: Gabriel Spens
  • 1779–1791: Johan August Meijerfeldt
  • 1791–1793: Gustaf Mauritz Armfelt
  • 1793–1812: Carl Johan Leijonstedt

Heraldik och traditionerRedigera

Närke-Värmlands regemente erhöll aldrig några segernamn men den efterträdande enheten Värmlands regemente tilldelades tio, där dessa tio slag utkämpades under namnet Närke-Värmlands regemente. Dessa tio segernamn var Fredriksodde (1657), Tåget över Bält (1658), Lund (1677), Landskrona (1678), Narva (1700), Düna (1701), Kliszow (1702), Fraustadt (1706), Malatitze (1708), Gadebusch (1712).

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn Från Till
Närkes regemente 1624 1629
Värmlands regemente 1624 1629
Närke-Värmlands regemente 1629 1812-06-07
Beteckning Från Till
Ingen
Övningsfält
eller förläggningsort
Från Till
Västra fältet 1684 1812-06-07
Ombergsheden 1684 1812-06-07

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ uniform, –1675.
  2. ^ uniform, 1675–1691.
  3. ^ Carl Johan Leijonstedt blev sista chefen för regementet.

NoterRedigera

  1. ^ Törnquist (2015), s. 59

Tryckta källorRedigera

WebbkällorRedigera