Öppna huvudmenyn

Evert Taube

svensk kompositör och sångare
För andra betydelser, se Evert Taube (olika betydelser).

Axel Evert Taube, född 12 mars 1890 i Göteborg, död 31 januari 1976 i Stockholm,[1] var en svensk författare, kompositör, trubadur, lutspelare och konstnär. Taube var också argentinsk medborgare.[2] Han tillhörde en obetitlad gren av den adliga ätten Taube.[3]

Evert Taube
Evert Taube 1961.JPG
Evert Taube på scenen 1961.
FödelsenamnAxel Evert Taube
Född12 mars 1890
Göteborg, Sverige
Död31 januari 1976 (85 år)
Stockholm, Sverige
BakgrundSverige Sverige
MakaAstri Bergman
(1925–1976; hans död)
GenreVisa
RollSångare, musiker, poet, författare, visdiktare, konstnär
InstrumentSång, luta, gitarr
År som aktiv1918–1974

Taubes samlade litterära bidrag får honom att räknas som en av Sveriges nationalskalder. Hans rika produktion omfattar prosa och poesi samt teckningar, akvarell- och oljemålningar, men det är för visorna, sammanlagt över 200, som han är mest känd. Hans prosa omfattar bland annat reseskildringar och romaner.

Taube gifte sig den 14 januari 1925 i Sankt Jakobs kyrka i Stockholm med konstnären Astri Bergman. Makarna Taube vilar på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm, mitt emot Lasse Lucidors minnessten. År 1960 hade Astri Taube på sin makes uttryckliga önskan skulpterat en byst av Evert, som gjuten på en pelare kom att bli hans gravsten. [4]

En bild föreställande Evert Taube finns på den svenska 50-kronorssedeln sedan 1 oktober 2015.[5]

BiografiRedigera

 
Evert Taube med sin luta, 1942.

Taube var det fjärde av 13 barn. Då han föddes var familjen bosatt på Vinga utanför Göteborgs hamninlopp. Fadern, fyrmästaren Carl Gunnar Taube (1853–1945), var ursprungligen från Bygdeå socken. Modern, Julia Sofia Jakobsson (1862–1947), var ursprungligen från Strömstad. Föräldrarna gifte sig 1 juli 1884 i Kungshamns socken.[6][7] Fadern var sjökapten och mellan 1889 och 1905 fyrmästareVinga fyr. Moderns båda bröder var fyrmästare, den ene på Ursholmen utanför Koster och den andre på Hållö.[8]

I syskonskaran ingick systrarna Märta Taube-Ivarsson och Karin Parrow samt brodern Carl-Otto Taube.[9] Farfadern var Otto Reinhold Taube (1816–1892), som var tullförvaltare och mellan 1868 och 1872 styrelseledamot i Evangeliska missionsföreningen i Göteborg. Farmodern, Fredrika Kjellerstedt, kom från Skellefteå.[10] Farfaderns föräldrar var majoren Arvid Joachim Taube och Jeanette Mesterson från Skottland.[11][12]

Evert Taube föddes klockan fem på morgonen[13] i ett hus vid foten av berget Otterhällan i Göteborg, med adress Stora Badhusgatan 7/Bryggaregatan, det så kallade Keillerska huset (rivet 1969), där hans farfar hade sitt hem.[14][15] Han konstaterades först vara dödfödd och lades därför undan på ett bord, men när doktor Silfverskiöld kom för att skriva dödsattesten upptäckte han att det fanns liv i den lilla kroppen. Sin första sjöresa gjorde Evert Taube till Vinga – bara sju[16] dagar gammal – med bogserbåten Arthur från Röda Bolaget, under skeppare Gustafssons befäl.[17]

Taube har beskrivit sin barndom som mycket lycklig, präglad av fiske, sjöfart och historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns då fyra andra familjer och öns tio barn hade egen skola, där Taube gick till sitt trettonde år.[18] Men hans undervisning skedde inte bara i den lilla lotsskolan på Vinga, utan också i hög grad i hemmet genom fadern, vilken hade ett stort intresse för både litteratur och språk. Taube beskriver sin rörande känsla för skolan: "Långt före denna tid, när jag var endast fyra år gammal, höll skolan till i en liten lotsstuga som låg nära hamnen på östra sidan av ön. De två små rummen i stugan hade väggfasta kojer som i skansarna på fartyg. Där var fyra kojer i vart rum, två och två över varandra. I västra kammarns fönster kunde man se lanterninen på Vinga fyr (över den bergknalt där numera överlotsens stora hus ligger) och i östra kammarns fönster såg man Hättan, det vackra skäret i hamninloppet...".[19]

Att uppväxten på Vinga präglat Taube starkt, märks bland annat i ett brev han skriver till vännen Gunnar Bohman i Stockholm, då han strax före jul 1917 besöker Vinga och har sitt logi i den gamla lotsbarnskolans lokal. Han är 28 år gammal, har rest runt i världen och har många gånger levt under dramatiska och knappa förhållanden. Ändå avslutar han brevet med: "Jag gick till fyren. Vägen var hvit af rimfrost. Men jag skulle ändå inte gått fel – utan rimfrosten. Hvad allting är obetydligt mot detta. Att gå den gamla vägen öfver bergen till fyren, under strålarna från linsapparaten skrider denna dag runt, runt i samma tempo som då jag föddes en natt för 28 år sen. Det är stjärnklart och hafvet glimmar hvart jag ser. I sydväst blinkar röda och gröna lanternor. Där är sillfiskare. Sillen går i år sydvart. Norrut syns inga lanternor men Pater Noster blänker med jämna mellanrum och Inholmarna lyser hvita. Jag undra huru länge jag varit borta från allt detta men minns blott att jag varit på bal hos madame Tramcourt. "Signe och jag kom försent" säger jag. Jag skrattar åt min barnslighet och hör hur sprött mitt skratt låter härute. Efteråt är det som om jag nyss skulle sagt något för 20 år sedan."[20]

Familjen var mycket musikintresserad och enligt Taube spelade man och sjöng bland annat Gluntarne och Bellmans visor i föräldrahemmet.

Läsåret 1904–1905 bodde Taube hos sin farbror Axel Taube i Malmö, där han gick i Borgarskolan på Gamla Väster. De bodde i Villa Axeltorp på Fridhemsvägen 19. Hans betyg var medelmåttiga, och bästa ämnena (AB+) var välskrivning, sång och svenska. Sämst var matematiken med B minus. Under malmövistelsen fick där bland annat teckningslektioner av sin kusin Mathias, som var en etablerad konstnär och utbildad på Akademien i Köpenhamn. Taube avreste till Göteborg den 8 maj 1905.[21]

Evert Taubes far befordrades till överlots och personalchef vid Kungliga Lotskontoret[22] 1905 och familjen flyttade till Kustens varv i Göteborg. Planerna var att Evert Taube skulle börja i läroverk, men eftersom han inte klarade provet i matematik, gick han i lära hos teatermålaren Jens Christian Andrésen på Stora Teatern i Göteborg. Han tog även kvällslektioner på Konsthögskolan Valand i Göteborg.

 
Taubehuset på Majnabbeberget.

I april 1906 flyttade familjen Taube in disponentbostaden vid Kustens varv i Majorna i Göteborg, det senare Taubehuset.[23] Samma år rymde Evert Taube till Stockholm för att bli konstnär. Väl i Stockholm, tillbringade han sin första natt på en bänk på Klara kyrkogård, precis bredvid Carl Michael Bellmans grav.[24] Vid graven föll han på knä och bad, medan tårarna strömmade: – Gode Gud, förlåt mig här vid Bellmans grav! "och inom honom sjöng det," skriver han:

Trädet med stilla sus
oss i sitt skydd förklarar,
gömd i sitt gröna hus
sommarfågeln svarar.

Några steg från kyrkogården låg Hotell Bellman, där han tog in och telegraferade hem.[25]

Hans planer var att komma in på Konstakademien för att studera måleri. Livet i Stockholm kom att präglas av bohemeri. Tidvis bodde han hos sin kusin, konstnären och skådespelaren Mathias Taube, men emellanåt tvingades han övernatta utomhus då kontanter saknades. Han fick några teckningar publicerade i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och knöt nyttiga kontakter med etablerade konstnärer. Slutligen beviljades han även inträde i Konstakademien.

Evert Taube går till sjössRedigera

Taubes far oroade sig över sin sons bohemiska liv i Stockholm. År 1907 tog han tåget upp och träffade då sonen i ett tämligen eländigt skick. Taube ställdes inför ett ultimatum av sin far: antingen skulle han börja i en internatskola eller också måste han gå till sjöss. Evert Taube valde det sistnämnda och mönstrade på som eldare på S/S Australic hemmahörande i Göteborg. Han seglade bland annat på Sydafrika, Ceylon och Röda havet, innan han 1909 återvände till Sverige. Under dessa år till sjöss samlade han många erfarenheter, som han senare skulle komma att använda som stoff i sina visor och annan diktning.

Evert Taube i SydamerikaRedigera

År 1910 arbetade sig Taube över till Argentina genom att ta hyra på den engelska hjulångaren Princess of Wales som sålts av Great Eastern Railway till Mihanovich y Compañia i Buenos Aires, dit fartyget skulle föras.[26] Han kom att tillbringa fem år i Sydamerika. Där hade han en mängd olika arbeten, bland annat som förman vid kanalbyggen, adjutant hos den argentinske presidenten (Roque Sáenz Peña) och gaucho (spanska för "cowboy"). Förutom engelska, som han kunde sedan tidigare, lärde han sig tala spanska och italienska, och att spela gitarr. Han återvände till Sverige år 1915 till följd av första världskrigets utbrott. Även senare besökte han Argentina, bland annat på 1960-talet.

Konstnärskarriären tar fartRedigera

 
Evert Taubes gravvård på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Efter första världskriget fick Evert Taube erbjudande om att resa till Australien och skriva en reseskildring för Bonniers förlag. England vägrade dock utfärda visum till författare och publicister, och Taube fick lämna tillbaka förskottet han fått samt reste till Stockholm istället.[27] Åter i Stockholm gjorde han sin värnplikt i Flottan åren 1916–17 och inledde därpå sin karriär som författare, konstnär och visdiktare. Han fick bland annat en visa publicerad i Albert Engströms tidskrift Söndags-Nisse.

Den 1 februari 1918 debuterade han på Smögens godtemplareloge med egna och andras visor. Taube berättar i boken Berättelser under ett fikonträd om sin tveksamhet till att börja som trubadur: "Jag minns att jag som tribunartist tog farväl av någonting inom mig själv. Jag hade aldrig velat sälja min naturliga glädje och som betald vissångare kände jag mig prostituerad." [24] Samma år publicerades hans första bok, novellsamlingen Inte precis om kvinnorna.

Efter att i januari 1919 ha gjort succé på Cabaret Läderlappen som spelades på Hotell Gillet i Stockholm, och då han enligt egen uppgift tog lutan från trubaduren Gunnar Bohman och sjöng visan Karl-Alfred och Ellinor[27], insjuknade Evert Taube i spanska sjukan och lades in på sjukhus. Under våren skrev han vissamlingen Sju sjömansvisor och Byssan lull.

Till Hotell Continental i Stockholm – och en enkel inspelningsstudio – kom Evert Taube i januari 1921. Han gjorde denna vinterdag sina fyra första grammofonskivor, och "Karl Alfred", "Fritiof Andersson" och "Resan till Spanien" var de tre första han spelade in för Concert Record Grammophone. På skivetiketten stod det "Sång till luta av cabaretsångare Evert Taube". Taube gjorde elva inspelningar för His Master's Voice redan samma år, och gaget uppgick till 750 kronor om året.[28] Taube skriver i december 1921 till sin mor om sina intäkter: "Grammofonbolaget His Masters Voice betalar mig nu årligen 750 kronor för rätten till mina visor, som korrespondent för Stockholms-Tidningen har jag en grundlön av 100 kronor i veckan och när jag uppträder har jag aldrig mer än hundra." Men redan på 1930-talet var Taube en av de högst betalda författarna i Sverige, och fick infört löpande serier av berättelser från Bohuslän och Göteborgstrakten på prosa och vers samt egna teckningar i både Svenska Dagbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med starkt stöd från redaktionerna.[29]

Gyldene Freden bildade Evert Taube 1924 sällskapet Pax Aurea eller Riddarna kring Gyldene Fredens Runda Bord under den Lysande Trumman (en gammal trumma från Svea garde utstrålade ett "gyllene sken" genom kalvskinnet). Det var i boken "Den Gyldene Fredens ballader" som sällskapet först figurerade.[30]

Som konstnär finns han representerad vid bland annat Nationalmuseum[31] , Moderna museet[32]i Stockholm Göteborgs universitetsbibliotek[33] och Kalmar konstmuseum[34].

Äktenskap och familjRedigera

 
Evert Taube 1953.

Tidigt var Evert Taube under två år förlovad med Malin Engström, dotter till Albert Engström.

På våren 1920 träffade Evert Taube Astri Bergman och hennes akademikamrat Lilly ÅkerholmCafé à la Rotonde i Paris. Taube erbjöd kvinnorna att följa med honom till San Remo. Bergman och Taube blev då förälskade och förlovade sig efter ett par månader på trappan till domkyrkan i Florens.[35] Hennes far konstgjutaren Herman Bergman blev mycket upprörd, kallade hem sin dotter och krävde att förlovningen skulle slås upp. Anledningen var att hon redan var förlovad samt att fadern inte ansåg att den bohemiske Evert Taube hade någon möjlighet att försörja en familj genom sitt diktande och målande.

År 1924 kom Evert Taube att lära känna Astri Bergmans far bättre, och då Taube nu stadgat sig, givit ut flera böcker, vissamlingar och grammofonskivor, gav fadern sitt samtycke till att förlovningen återupptogs. De förlovade sig på nytt i oktober 1924, och gifte sig den 14 januari 1925 i Jakobs kyrka i Stockholm. Vigselförrättare var pastor August Lindh.[36] Bröllopsresan gick av stapeln med s/s Najaden från Göteborg till Ligurien i Italien den 10 april 1925. Där bodde de i Villa Evelina, sommarbostad för kejsarinnan av Ryssland. Under bröllopsresan diktade Evert Taube nya ballader, pastoraler och dansvisor. Evert och Astri Taube hade sin första gemensamma konstutställning i november 1925 i Göteborg, då Astri ställde ut ett antal skulpturer i marmor, brons och sten.[37] Vid juletid samma år utgavs "Bröllopsballader och rosenrim".[38]

Paret fick fyra barn tillsammans: arkitekt Per-Evert Taube (1926–2009), Rosemarie[39] (född/död 1928; hon dog i februari efter drygt två veckor på sjukhuset av lunginflammation[40][41]), Ellinor (1930–1998) och Sven-Bertil (född 1934). Taube var även far till Kirsten Kruse (1920–1983), från en romans med danska Ingeborg Østergaard (1886–1969).[42]

Evert Taube tillhörde adliga ätten Taube (nr 734), sjätte yngre grenen. Ätten har sitt ursprung i Livland och Estland (möjligen Danmark) på 1300-talet.[43]

Taube led av en svår astma och hade dessutom lätt för att få både bronkit och lunginflammation.[44]

BostäderRedigera

På sensommaren 1927 flyttade familjen från Linnégatan till Bellmansgatan i Stockholm.[45] Under många år bodde familjen Taube på Grev Turegatan i Stockholm, men i mitten av 1960-talet bestämde Stockholms stad att huset skulle rivas. Familjen krävde att staden skulle hitta en lämplig ersättningsbostad, något man inte lyckades med. Änkan efter Evert Taubes konstnärskollega Kurt Jungstedt erbjöd då sin våning på Södermalmstorg 4 – som även Anders Zorn hade bott i – vilket paret accepterade och flyttade in år 1966.[46]

Per telegram 1928 uppmanade Evert Taube sin hustru Astri "Köp sjösalen", ett femton tunnland stort område med berg, ängar, sandstrand och skog. Namnet Sjösala fick det eftersom det såg ut som en sjösal. Egendomen låg mitt emot Astri Taubes föräldrars hus på Gammelboda i Värmdö skeppslag. År 1937 byggdes huset.[47] Familjen Taube tillbringade här somrarna, på Hölö nära Fågelbrolandet, sydöst om Värmdö i Stockholms södra skärgård. År 1969 brändes Sjösala ned av den psykiskt sjuka Mona Wallén-Hjerpe. Taube var mycket fäst vid Sjösala och sa dagen efter branden att "Det känns som den största förlust jag någonsin gjort".[48]

Evert Taube och miljönRedigera

Redan på 1920-talet engagerade sig Evert Taube för stockholmsmiljön under parollen ”än kan Bellmans Stockholm räddas”. 1955 ledde Evert Taube kampanjen för att rädda Riddarfjärden från att bli soptipp efter det att Sten Selander i en artikel berättat om att politikerna i Stadshuset planerade att börja tippa rivningsmassor från Klararivningarna i Riddarfjärden. Man planerade att med hjälp av två pråmar sänka rivningsmassor motsvarande 8 % av Riddarfjärdens vattenvolym. Evert Taubes insats var betydande, och borgarrådet Helge Berglund fick retirera.

År 1958 engagerade sig Taube mot det Kooperativa Förbundets planer på att riva Mosebacke – Södra teatern - och i dess ställe bygga ett kontorshus. Som en del av protesten instiftade Evert Taube tillsammans med Erik Asklund Stockholms litterära Akademi med säte på Mosebacke. Både Riddarfjärden och Mosebacke räddades.

På 1950- och 60-talen var han därutöver engagerad i frågan om de hårdhänta saneringar som pågick i Göteborg vid den tiden, inte minst runt Slottsberget, Gröna gatan och i området runt Kustens varv, där det så kallade Taubehuset till sist kunde räddas till stor del tack vare Taubes insatser.

När Vindelälven hotades, skrev Taube 1967 ett förtvivlat telegram till statsminister Tage Erlander, vilket publicerades i tidningen Expressen. "[om älven förstörs] flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död och det är inte i vredesmod men i djupaste sorg över att Sverige som jag älskat och besjungit och som ännu i min ungdom var en uppenbarelse av kristallklara floder kristallklara brusande vattenfall kristallklara sjöar och kristallklara kusthav ...". Älven räddades så småningom.[49]

Priser och utmärkelserRedigera

VisornaRedigera

Taubes visor har till viss del ett återkommande persongalleri. De två vanligaste figurerna är sjömannen och äventyraren Fritiof Andersson och Sjösalabon och barnafadern Rönnerdahl, vilka bägge ofta antas vara Taubes alter egon. Därutöver finns många andra personer i Taube-visor som baseras på människor han mött i verkliga livet. Utöver sina egna visor gjorde Taube en insats i visans tjänst när han 1936 grundade Samfundet Visans vänner tillsammans med skeppsredare Sven Salén och borgmästare Gunnar Fant.

Under krigsåren 1942–45 bodde Taube i perioder på Ängön i Bohuslän. Vistelsen hade rekommenderats av hans läkare, professor Ernst Salén – bror till Taubes gode vän Sven Salén – för att komma ifrån det "bohemiska livet" i staden. Han bodde hos familjen Hulda och Anders Johansson i ett gavelrum på vinden, och producerade här bland annat hela boken Ballader i Bohuslän med visor som Maj på Malö (om Maj Strömberg), Vals på Ängön, Brudvals i Bohuslän samt Huldas Karin (1943), dottern i huset. På ön fanns även "Handelsman Flink", som egentligen hette Gustaf Johansson och som förekommer i flera visor och dikter.[54]

Evert Taube bodde sommaren 1954 i "ett hönshus" på Otterö utanför Grebbestad i Tanums kommun. Under vistelsen på Otterö skrev Taube bland annat En solig morgon och Så länge skutan kan gå. Vistelsen på Otterö avsatte även en brevväxling med öbon Siv Sjöstrand. Breven överlämnades sommaren 2007 till Evert Taubes arkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Några av Taubes visorRedigera

BibliografiRedigera

Taubes böcker utkom i många upplagor och även i samlingsvolymer. Detta kronologiska avsnitt innehåller endast förstaupplagor och, i förekommande fall, omarbetade utgåvor.

Prosa
  • Taube, Evert (1918). Inte precis om kvinnorna. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1919). Mina damer och herrar-: ur välborne herr Arvid Joachim Stracks anteckningar. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1920). På böljan blå, i städer och på land.. Stockholm: Bonnier. Libris länk Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 1, Jag kommer av ett brusand' hav : från tecknar- och målartiden, 1. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert (1921). Oss emellan. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Jungstedt, Kurt (1963). På kryss med Ellinor: från Stockholms ström Sverige runt till Kosterfjorden (Ny, lätt rev. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Jungstedt, Kurt (1923). På kryss med Ellinor från Stockholms ström Sverige runt till Kosterfjorden. Stockholm: Sv. andelsförl. Libris länk 
  • Taube, Evert (1925). Svärmare och stigmän. Stockholm: Norstedt. Libris länk 
  • Taube, Evert (1927). På gott och ont: roman. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1951). "Många hundra gröna mil". Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1952). Jag kommer av ett brusand' hav: barndomsminnen från Vinga och Göteborg på Oscar II:s tid. Bonniers folkbibliotek (1. uppl.). Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert (1954). I najadernas gränd (4. tus.). Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1955). Strövtåg i Ranrike ([2. uppl.]). Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi. Libris länk 
  • Taube, Evert (1950). De fyra vindarnas gata. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1957). Vallfart till Trubadurien och Toscana. Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi. Libris länk 
  • Jungstedt, Kurt; Taube, Evert (1957). Västlig horisont. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1957). Klara och jag. Stockholm: Esselte. Libris länk 
  • Taube, Evert (1958). Svarta tjurar.. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert (1960). Berättelser under ett fikonträd.. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris länk 
  • Taube, Evert (1961). Guatemala. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Greenwood, Marianne (1961). Återkomst. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris länk 
  • Otto-Wasow, Kurt; Taube, Evert (1961). Rivieran. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris länk 
  • Taube, Evert (1962). Don Diego Karlsson de la Rosas roman.. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Bergman-Taube, Astri (1964). Vid tiden för Astri och Apollon: okända dikter och berättelser. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1968). Flyg till Pampas. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
Pjäser
  • Taube, Evert (1970). Rikard Lejonhjärta och Filip II: skådespel i tre akter med prolog och epilog. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Apollon ombord. Publicerad 1982 i Årsskrift. Stockholm: Evert Taube-sällskapet. 1979–2003. Libris länk 
  • Tillgång och efterfrågan. Publicerad 1986 i Årsskrift. Stockholm: Evert Taube-sällskapet. 1979–2003. Libris länk 
Prosasamlingar
  • Taube, Evert; Fischerström, Iwan W (1939). Med skum om bogen: berättelser och bilder ur pionjärers, sjöfarares, konstnärers och känt folks liv och leverne. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris länk 
  • Taube, Evert; Hänninger, Nils (1964). Evert Taube diktar och berättar: ett urval vers och prosa med inledning, studieuppgifter och förklaringar av Nils Hänninger. Skönlitteratur i skolan, 0583-4910. Stockholm: Sv. bokförl. (Bonnier). Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Sundin-Wickman, Ulla (1965). Än spelar Pan: berättelser. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 1, Jag kommer av ett brusand' hav : från tecknar- och målartiden, 1. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Jungstedt Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 2, På kryss med Ellinor ; Många hundra gröna mil ; Från tecknar- och målartiden. 2. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 3, I najadernas gränd ; Ur Strövtåg i Ranrike. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Jungstedt Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 4, De fyra vindarnas gata ; Västlig horisont. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Taube Ellinor (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 5, Ur Septentrion ; Ur Och skulle det så vara ; Vallfart till Trubadurien och Toscana. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Jungstedt Kurt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 6, Svarta tjurar ; Berättelser under ett fikonträd. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 7, Don Diego Karlsson de la Rosas roman. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Taube Astri (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 8, Återkomst ; Ur Guatemala ; Vid tiden för Astri och Apollon. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Taube Astri, Taube Evert (1978). Eldflugorna dansar: berättelser. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 91-0-043724-7 
Visor och lyrik
Samlingar av visor och lyrik
  • Taube, Evert (1937). Evert Taubes bästa. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris länk 
  • Taube, Evert; Nilsson Tage (1944). Evert Taubes nya bästa: tio valda visor. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris länk 
  • Taube, Evert (1945). Samlade visor 1, Sju sjömansvisor och Byssan lull samt Flickan i Havanna. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1945). Samlade visor 2, Fritiof Anderssons visbok [Musiktryck]. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1945). Samlade visor 3, Himlajord : dikter, melodier och målningar. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1946). Samlade visor 4, Den Gyldene fredens ballader : med förf:s teckningar och melodier. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1946). Samlade visor 5, Bröllopsballader och rosenrim : en Gyldene fredens bok : med melodier och akvareller av förf.. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Jungstedt Kurt (1946). Samlade visor 6, Kärleksvisor och sjöballader och visorna ur På kryss med Ellinor. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1947). Ultra marin: Med teckningar av Bertil Lybeck. [Illustr.]. Taube, E., Samlade visor ; 7. 1947. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert (1947). Sjösalaboken: Nya dikter och melodier. För luta, gitarr och piano av Lille Bror Söderlundh. Illustr. Roland Svensson. Taube, E., Samlade visor ; 8. 1947. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert (1947). Ballader i Bohuslän. Samlade visor ; 9. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube Evert, red (1948). Svenska ballader och visor från medeltiden till våra dagar. Stockholm. Libris länk 
  • Taube, Evert (1951). Svärmerier. Samlade visor ; [10]. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Söderström Nils B., Henschen Helga (1951). Ballader i det blå: dikter och melodier. Samlade visor ; 11. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1954). Evert Taubes bästa 1954. Tidskriftsböckerna. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert (1955). Dikter. Den svenska lyriken, 99-0110782-2Vår tids lyrik, 99-0158080-3. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Taube Sven-Bertil, Jungstedt Kurt (1966). Så länge skutan kan gå ---: sextionio visor och en dikt. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2 (41/60. tus.). Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Taube, Evert; Svensson Georg, Taube Evert (1981). Evert Taube i våra hjärtan: alla de populäraste visorna med musik. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 91-0-045430-3 

TeaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1926 Fritiof Andersson Apollon ombord
Evert Taube
Oskar Textorius Vasateatern[55][56]

Taube-arrangemangRedigera

SkulpturgalleriRedigera

Det finns en staty av Evert Taube i Grebbestad, utförd av Willy Gordon och tillkommen på initiativ av GrebbestadsPrinsarna.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Taube var vid frånfället skriven på Södermalmstorg 4, 5 trappor. Källa: Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris länk. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ Timm, Mikael. Evert Taube. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 128. ISBN 91-0-055971-7. ””Ett praktexempel är berättelsen om hur han blev argentinsk medborgare genom att hitta en depesch som presidenten Sáenz Peña tappat bort på väg till en broinvigning. När Taube överlämnat den får han medborgarskap och medalj på stället.”” 
  3. ^ Hans Gillingstam: Taube i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 augusti 2010.
  4. ^ Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 ISBN 91-552-1705-2, s. 96
  5. ^ ”Riksbankens sida om de nya sedlarna”. Arkiverad från originalet den 15 november 2014. https://archive.is/20141115150134/http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Pressmeddelanden/2011/Sveriges-nya-sedlar-och-mynt/. Läst 15 november 2014. 
  6. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris länk. ISBN 978-91-87676-59-8 
  7. ^ http://www.everttaube.info/index.php?id=234&=Karl Gunnar Taube&lang=sv
  8. ^ Vinga – ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille 2001 ISBN 91-86425-17-X, s. 110
  9. ^ ”Carl-Otto Taube”. http://78-varvare.atspace.cc/cartau.htm. Läst 20 juli 2017. 
  10. ^ http://www.everttaube.info/index.php?id=233
  11. ^ Evangeliska missionsföreningens i Göteborg uppkomst och femtioåriga utveckling 1860–1910: Minnesskrift utg. till 50-årsfesten 1910 på föranstaltande av missionsföreningens styrelse, Evangeliska missionsföreningen, Göteborg 1910 s. 197
  12. ^ Jag kommer av ett brusand' hav : barndomsminnen från Vinga och Göteborg på Oscar II:s tid, Evert Taube, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1952 s. 12–13
  13. ^ vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10
  14. ^ När jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970 s. 17–18
  15. ^ Hus för hus i Göteborgs stadskärna, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs stadsbyggnadskontor & Göteborgs stadsmuseum 2003 ISBN 91-89088-12-3 s. 372
  16. ^ Gamla Masthuggspojkar 2013 : Gamla Masthuggspojkars Tidning, [årgång 67], utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar 2013 ISSN 1401-8071, s. 40
  17. ^ När jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970, s. 17
  18. ^ ANNO 76, [Årskalender], red. Madaleine Stevelius & Lars Lagerstedt, Förlagshuset Norden & Svenska Dagbladet, Malmö 1977, s. 105, nekrolog
  19. ^ Evert Taube – poet, musikant, artist, Georg Svensson, Bokklubben Svalan/Bonniers 1976 ISBN 91-0-041195-7, s. 12
  20. ^ Vinga – ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille 2001 ISBN 91-86425-17-X, s. 116
  21. ^ Evert Taube-sällskapet : Årsskrift 2003, "Oss trubadurer emellan" & , redaktör: Edvard Matz, Stockholm 2003 ISSN 0349-1005, s. 123ff
  22. ^ ANNO 76, (1977), s. 105, nekrolog
  23. ^ Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 ISBN 91-552-1705-2, s. 7
  24. ^ [a b] Vi från Vega, nr 1 2001–2002, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 2002, s. 32
  25. ^ vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10f
  26. ^ Timm, sid 89
  27. ^ [a b] Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 ISBN 91-552-1705-2, s. 10
  28. ^ Fredholm, (1972), s. 17
  29. ^ Fredholm, (1972), s. 17, 98
  30. ^ Fredholm, (1972), s. 27f
  31. ^ Nationalmuseum
  32. ^ Moderna museet
  33. ^ Göteborgs universitetsbibliotek
  34. ^ Kalmar konstmuseum
  35. ^ Fredholm, (1972), s. 10ff
  36. ^ Fredholm, (1972), s. 43
  37. ^ Fredholm, (1972), s. 58
  38. ^ Fredholm, (1972), s. 50, 52, 55
  39. ^ Stavningen Rose-Marie och Rosemarie varierar mellan olika källor.
  40. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris länk. ISBN 978-91-87676-59-8 
  41. ^ Ord och många visor, / Sven-Bertil Taube ; berättat för Petter Karlsson : bildredaktör: Jacob Forsell. – 2007. – ISBN 978-91-0-011341-4 (inb), s. 9
  42. ^ Till bords med Evert Taube : Mat av Jesper Taube, [recept och biografiska anteckningar], Jesper Taube, Petter Karlsson, Pia Schmidt de Graaf (Taube-arkivet), Bokförlaget Max Ström, Stockholm 2000 ISBN 91-89204-22-0 s. 209. "Få visste emellertid att Taube hade en dotter, Kirsten Kruse, från en ungdomsromans med danskan Ingeborg Østergaard – populärt kallad Skagens ros och författaren Holger Drachmanns sista älskarinna. Astri tillåter aldrig att far och dotter träffas. Men Kirsten och Ingeborg dyker upp en afton på Freden på 1930-talet, då Taube sjunger i trappan."
  43. ^ Sveriges ridderskap och adels kalender 1998, utgiven av Riddarhusdirektionen, Nordstedts 1997 ISBN 91-971722-2-7 ISSN 0347-9633 s. 628
  44. ^ Evert Taube : Ett personligt porträtt av Marianne Greenwood, Marianne Greenwood, Förlags AB Wiken 1985 ISBN 91-7024-165-1, s. 21
  45. ^ Fredholm, (1972), s. 65
  46. ^ Taube och Mehr, sid 64
  47. ^ Evert Taube – en del av vår vardag och vår glädje, red. Agneta Jonsson (medred. Bo Strömstedt & Edvard Matz), Bra Böcker, Nacka 1975, s. 30
  48. ^ ”Sjösala”. http://everttaube.info/index.php?id=186. Läst 11 januari 2012. 
  49. ^ Taube och Mehr, sid 49
  50. ^ Elmquist, Håkan. ”Evert Taube i SKAP”. SKAP. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110813172822/http://skap.se/upload/file/SKAP%3As%20historia/60%20Evert%20Taube%20i%20SKAP.pdf. Läst 28 juli 2009. 
  51. ^ Panorama 67 – en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1967 s. 20
  52. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström, Anna; Elmquist, Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771–1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris länk. ISBN 91-85428-99-X 
  53. ^ [a b] Elmquist, Håkan. ”Evert Taube i SKAP”. SKAP. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110813172822/http://skap.se/upload/file/SKAP%3As%20historia/60%20Evert%20Taube%20i%20SKAP.pdf. Läst 28 juli 2009. 
  54. ^ Matz, Edvard, 1921–2007.. – ’’Sällsamheter i Bohuslän och Dalsland : en bok om historiska platser, om saga och sägen och litterära miljöer’’; [översiktskartor av Ninni Asp, detaljkartor av förf.]. – 1985 – 2., omarb. uppl.. – ISBN 91-29-57346-7 (inb), s. 24ff
  55. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 7. 30 augusti 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-08-30/234/7. Läst 1 januari 2016. 
  56. ^ Erik Nyblom (3 september 1926). ”Två premiärer på torsdagen: Svensk operett på Vasan, nyuppsättning av 'Romeo och Julia' på Operan”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-09-03/238/11. Läst 29 augusti 2015. 
  57. ^ ”Taubespelen”. Arkiverad från originalet den 7 april 2016. https://web.archive.org/web/20160407211002/http://www.taubespelen.com/. Läst 5 juli 2004. 

Tryckta källorRedigera

  • Rhedin, Per (1990). Gamla go'a Göteborg: en kavalkad med minnesbilder, sid 188. [Göteborg]: [Typografia]. Libris länk. ISBN 91-630-0205-1 
  • Taube, Evert; Mehr Stefan (1976). Evert Taube i Expressen. Stockholm: Utg. Libris länk 
  • Kom i min famn : Evert Taube 1920–1971 : en bildbiografi, Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1972 ISBN 91-0-037701-5

Vidare läsningRedigera

  • Anthin, David (2012). Evert Taubes värld: boken. Svenska humanistiska förbundets skriftserie, 0346-6027 ; 126 Taubesällskapets årsskrift, 1652-8514 ; 2012. Stockholm: Atlantis. Libris länk. ISBN 978-91-7353-552-6 
  • Fredholm, Inga-Britt. Evert Taube: en bildbiografi. Bonniers folkbibliotek. Stockholm: Bonnier. Libris länk 
  • Fredholm, Inga-Britt (1972). Kom i min famn: Evert Taube 1920–1971 : en bildbiografi. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 91-0-037701-5 
  • Fredholm, Inga-Britt (1990). "Tänk, inspirera herr Andersson": glimtar från mina arbetsår med Evert Taube. Farsta: Sällsk. Astri & Evert Taubes vänner. Libris länk. ISBN 91-7970-972-9 
  • Greenwood, Marianne; Wahlbärj Johnne (1984). Evert Taube: ett personligt porträtt. Höganäs: Wiken. Libris länk. ISBN 91-7024-165-1 
  • Matz, Edvard (1999). ”Med Taube på Pampas.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991–) 1999:1,: sid. 26–32 : ill. (vissa i färg). ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/med-taube-pa-pampas/.  Libris 2775671
  • Matz, Edvard; Nilsson Gunnar (1986). Äventyret Evert: en bok om färder med Evert Taube till hans diktnings landskap. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris länk. ISBN 91-29-57840-X 
  • Rydholm, Claes (2015). Göteborgsadresser med betydelse - i stort och i smått: berättelser från dåtid till nutid. TNF-bok 186. [Stockholm]: Trafik-Nostalgiska Förlaget. sid. 92-93. Libris länk. ISBN 9789186853907 
  • Schill, Rigmor (1984). Evert Taubes genombrott. Årsskrift / Evert Taube-sällskapet, 0349-1005 ; 1984. Stockholm: Evert Taube-sällsk. Libris länk 
  • Svensson, Georg; Taube Evert (1976). Evert Taube: poet, musikant, artist. Bokklubben Svalan, 99-0120395-3. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 91-0-041195-7 
  • Svensson, Georg (1977). Ett sätt att vara: minnen av Evert Taube. Törnrosböcker, 99-0130968-9. Stockholm: Alba. Libris länk. ISBN 91-7458-076-0 
  • Timm, Mikael (1998). Evert Taube: livet som konst, konsten som liv. Stockholm: Bonnier. Libris länk. ISBN 91-0-055971-7 
  • Årsskrift. Stockholm: Evert Taube-sällskapet. 1979–2003. Libris länk 

Externa länkarRedigera