Fritiof Andersson (sång)

sång skriven av Evert Taube

Fritiof Andersson med inledningsorden "En sjöman ifrån Sverige han for sig till fjärran land på skeppet Ann-Charlott från Hellvikstrand." är den första visan av Evert Taube som handlar om sjömatrosen Fritiof Andersson. Den publicerades 1919 i vissamlingen Sju sjömansvisor och Byssan Lull.[1]

Fritiof Andersson
OriginalspråkSvenska
KompositörEvert Taube
TextförfattareEvert Taube
ÖvrigtPublicerad 1919

Enligt Evert Taube skrevs sången på en restriktionskrog i Stockholm. Senare sjöng han den för sina vänner på krogen Den Gyldene Freden. Där befann sig även Svenska Akademiens ständige sekreterare Erik Axel Karlfeldt som lär ha utbrustit: "Sådana visor kan man inte dikta – de uppstår ur folkdjupet."[2]

Karlfeldt hade själv prövat på genren i sin dikt om en av Fritiof Anderssons föregångare, sjömannen Svarta Rudolf. I sången om Fritiof Anderssons äventyr har Taube i fem verser komprimerat en skröna med ett myller av personer och osannolika händelser i Buenos Aires.[2] Berättelsen får 1929 en fortsättning i visan Jag är fri, jag har sonat.

Referenser

redigera
  1. ^ Taube, Evert; Jungstedt Kurt (1919). Sju sjömansvisor och Byssan Lull. Stockholm: Bonnier. Libris 1659646 
  2. ^ [a b] Taube, Evert; Palm Anders, Stenström Johan (2009). Sångboken. Stockholm: Bonnier fakta. sid. 41. Libris 11367437. ISBN 978-91-7424-031-3 (inb.)