Sven Salén
Sven Gustaf Salén, född 7 november 1890 i Borås, död 29 oktober 1969 på Kungsholmen i Stockholm,[2] var en svensk redare, kappseglare, sångare och kompositör.
| Sven Salén | |
 | |
| Född | 7 november 1890[1] Borås församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 29 oktober 1969[1] (78 år) Kungsholms församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Skeppsredare[1], seglare[1], kompositör |
| Maka | Dagmar Salén[1] |
| Barn | Sven H. Salén (f. 1939) |
| Redigera Wikidata | |
Biografier redigera
Salén var son till häradsskrivaren Axel Mauritz Salén och Zelma Wilhelmina Åhlin. Salén avlade studentexamen i Skara 1909, gick ut Göteborgs Handelsinstitut 1910 och bedrev utländska språk- och yrkesstudier 1911–12. Han gifte sig 1931 med Dagmar Salén (1901–1980[2]), född Mörner, och var far till Sven H. Salén.[3]och Christer Salén.
Sven Salén var grundare av Salénrederierna AB, som han även var verkställande direktör för 1922–1962. Han var även verkställande direktör för Rederiaktiebolaget Jamaica, Westindia, Strim samt Sven Salén AB. Salén var ordförande i styrelsen för AB Banan-Kompaniet, AB Ekensbergs Varv, AB Telektron, Eau de Cologne & Parfymerifabriken no 4711 Ferd. Mülhens AB samt AB Fruktcentralen. Han var styrelseledamot för Salén & Wicander AB, AB A Wiklund, AB Meropa, Atlas Resebureau AB, Mo och Domsjö AB, Sjöförsäkrings AB Ägir samt i Ömsesidiga Olycksfallsförsäkringsbolaget land och Sjö. Sven Salén var vice ordförande i Sveriges Redareförening samt i Handelsflottans Välfärdsråd. Han var styrelseledamot i Sveriges Allmänna Exportförening, ordförande i Skid- och Friluftsfrämjandet, vice ordförande i Svenska Skidförbundet samt ordförande i Svenska Seglarförbundet. Salén var Finlands generalkonsul under flera år.
Han var även framgångsrik kappseglare med bland annat ett OS-brons 1936 i sexmetersklassen. År 1927 vann han Gold Cup i Oyster Bay med båten May-be och tilldelades också Svenska Dagbladets guldmedalj (Salén fick 6 000 röster av 20 400 inlämnade).[4] Samma år uppfann han genuan inför Coppa Tirreno som seglades i Genuabukten.
Sven Salén grundade tillsammans med Evert Taube och borgmästare Gunnar Fant Samfundet Visans vänner och han var under många år dess preses. Han lade tillsammans med Ulf Peder Olrog grunden till Svenskt visarkiv, numera en statlig institution och vktig källa till kunskapen om den svenska visan. Sven Salén sjöng själv till luta eller gitarr och skrev också egna visor.[5]
Salén var ordförande i Friluftsfrämjandet från 1950 och många år framåt.
Sven Salén ligger begraven på Ingarö kyrkogård öster om Stockholm.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g] Sven G Salén, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8
- ^ Salén, Sven G i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
- ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 197f
- ^ Visans gyllene tid. Sundbyberg: Four Leaf Clover. 2005. Libris 10691668
Tryckta källor redigera
Vidare läsning redigera
- Hans Sjögren: Sven Salén i Svenskt biografiskt lexikon (2000–2002)
- Sven Salén på Sveriges Olympiska Kommittés webbplats
| Företrädare: Arne Borg och Edvin Wide |
Svenska Dagbladets guldmedalj Sven Salén 1927 |
Efterträdare: Per-Erik Hedlund |