Wikipedia

Eino Hanski

svensk författare och skulptör
 Den här artikeln har källor, men den behöver fler fotnoter för att kunna verifieras. (2023-03)
Hjälp gärna Wikipedia med att lägga till fotnoter om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. Material som inte verifieras kan tas bort.

Eino Hanski, född 17 juli 1928 i Sankt Petersburg (dåvarande Leningrad), död 17 augusti 2000 i Göteborg, var en finsk-svensk författare, dramatiker och skulptör verksam i Sverige från 1945.

Eino Hanski
Född17 juli 1928[1][2][3]
Leningrad[1][2]
Död17 augusti 2000[4] (72 år)
Göteborg[4], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningSkulptör, författare, dramatiker
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Eino Hanski föddes 17 juli 1928 i dåvarande Leningrad. Hans far var en finsk arbetare som 1921 hade flytt undan förföljelsen av kommunister i Finland. Modern var karelska. Eino Hanskis modersmål var ryska.

Med sin mor och syster tvingas han fly från det av tyskarna belägrade Leningrad. Flykten undan svält, krig och förföljelse tog honom via Ukraina, Polen och Finland slutligen till Sverige 1945 i en fiskebåt. Belägringen och flykten därifrån beskriver han i romantrilogin De långa åren som kom ut 1972.

I Sverige bosatte han sig i Göteborg, där han mestadels bodde på Pölgatan. Eino Hanski försörjde sig i perioder som skogsarbetare, industriarbetare (bland annat på SKF) och hamnarbetare. Han arbetade även på ungdomsgård, som fotograf och som vandrarhemsföreståndare. Hanski verkade för insamling till nödlidande i Sankt Petersburg.[när?]

Författarskap redigera

Han debuterade som författare 1965 och skrev en mängd böcker om framförallt ryska och karelska livsöden. I Masha-serien berättar han sin föräldragenerations historia. De som reste sig, gjorde ryska revolutionen och sen fick leva i armod under de nya eliten. Den sista avslutande delen av serien hann inte Eino Hanski färdigställa innan han dog. Bilden av Sovjetunionen, och indirekt Sverige, nyanserades i böckerna Eino Hanski i Sovjet (1974) och Onda själar (1981).

I Brödrabataljonen (1979) utgick Hanski från egna och andras erfarenheter, efterforskningar och intervjuer, för att teckna en berättelse om några ingermanländares öden under andra världskriget. Han arbetade även på en bok om svenska motståndsmän i det nazistiska Norge.

Hans böcker fick stor spridning via Bra Böckers bokklubb. Hanski var trots sin stora bokproduktion ordblind.[källa behövs]

Konstnärskap redigera

 
Skulpturen Evert Taube utanför GöteborgsOperan.
 
Sjömannen Stigbergs-Lasse i Kulturreservatet Gathenhielm.

Eino Hanski var även skulptör. I hans produktion finns ett flertal porträtt av kända män i helfigur. Han har bland annat tillverkat en staty av Sten-Åke Cederhök som är placerad på Liseberg i Göteborg, samt en skulpturgrupp om Leningrads belägring av tyskarna.[var?]

Han utförde även Evert Taube vid Göteborgsoperan. Taube blickar mot barndomsön Vinga med penna och block. Insamlingen, initierad av Evert Taubes vänner, för att skapa verket fick bidrag från Länsstyrelsen, näringsliv och privatpersoner. Vid invigningen närvarade bland annat syskonen Barbro Undset och Gösta Taube samt representanter från Göteborgs och Bohus län och Göteborgs kommun.[källa behövs]

På skulpturens bronsplatta står det: "Evert Taube född 12/3 1890, Stora Badhusgatan 7, Göteborg. Statyn i skala 1/1 (168 cm hög) utförd av Eino Hanski. Rest den 10/8 1996 av Västanvind, Astri & Evert Taubes vänner." Varje år hyllas Evert Taube på sin födelsedag med blommor, sång och musik på platsen.

Sjömannen avtäcktes på Kulturreservatet Gathenhielm på Reservatets Dag den 1 september 1996, bara några veckor efter Evert Taube. Konstverket är en hyllning till sjöfolk. Den bekostades med medel ur Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Verkproduktion redigera

Bibliografi redigera

  • Den långa vintern (1965)
  • Den långa resan (1967)
  • Den långa väntan (1968)
  • Revolutionens barn (1971)
  • De långa åren (1972)
  • Eino Hanski i Sovjet (1974)
  • Timmar av frihet (1974)
  • Barfotamiljonärer (1978)
  • Brödrabataljonen (1979)
  • Det rosa kriget (1980)
  • Onda själar (1981)
  • Heimopataljoona (1982)
  • Levande skuggor (1984)
  • Vapauden tunnit (1986)
  • Drömlös (1987)
  • Bilder från S:t Petersburg (1992)
  • År av längtan (1993)

Pjäser redigera

  • Forskaren (1978), TV-serie
  • Ta för dig! (1982)

Skulpturer redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] DN gratulerar: Ofärdsminnen i ateljén, Dagens Nyheter, 16 juli 1998, Stina Nylén, läs online .[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Katrin Paabo & Hans Uddling (red.), Hanski, Eino, Vem är det : svensk biografisk handbok., Norstedts förlag, 1992, ISBN 978-91-1-914072-2, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.google.ca .[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] geni.com.[källa från Wikidata]
  5. ^ ”Medmänsklighet”. Göteborg Konst. https://goteborgkonst.se/artwork/medmansklighet. Läst 8 december 2022. 
  6. ^ ”Evert Taube”. Göteborg Konst. https://goteborgkonst.se/artwork/evert-taube-2. Läst 8 december 2022. 
  7. ^ ”Stigbergs-Lasse (Sjömannen)”. Göteborg Konst. https://goteborgkonst.se/artwork/stigbergs-lasse-sjomannen. Läst 8 december 2022. 
  8. ^ ”Gränslös tanke”. Göteborg Konst. https://goteborgkonst.se/artwork/granslos-tanke. Läst 8 december 2022. 
  9. ^ ”Sten-Åke Cederhök”. Göteborg Konst. https://goteborgkonst.se/artwork/sten-ake-cederhok. Läst 8 december 2022. 
  10. ^ ”Månskäran”. Göteborg Konst. https://goteborgkonst.se/artwork/manskaran. Läst 8 december 2022. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eino_Hanski&oldid=54229558”