Ultra Marin är en vissamling av Evert Taube, publicerad 1936. Boken är utgiven på Bonniers och illustrerad av Bertil Lybeck.[1]

Ultra Marin
Evert Taube 1961.JPG
FörfattareEvert Taube
OriginalspråkSvenska
IllustratörBertil Lybeck
LandSverige
GenreVisor
Förlag för förstautgåvanBonnier
Utgivningsår1936
Del i serie
Ingår i serieBöcker av Evert Taube som innehåller visor
Föregås avDen Gyldene Fredens folianter
Efterföljs avHimlajord (1938)

Ultra Marin konsoliderade Taubes position som den ledande visdiktaren i Sverige.[2] Flera av de visor som ingår var redan insjungna på grammofon och publicerade i olika tidningar, bland annat i Folket i Bild. De tre avdelningarna speglar Taubes bredd och behärskandet av olika genrer. Där finns dramatiska skrönor och lyriska naturskildringar.[3] När boken kom ut recenserades den i Dagens Nyheter av musikkritikern Curt Berg. Berg menade att Taube lite väl lättvindigt angav sig själv som kompositör till melodier som han i själva verket lånat och som exempel angav han Flickan i Peru, Albertina, Flickan i Havanna, Fritiof Anderssons paradmarsch, När jag var en ung caballeiro och Calle Schewens vals, de flesta ur Taubes tidiga produktion.[4]

Poeten Bertil Malmberg skrev om Ultra Marin i Nya Dagligt Allehanda i december 1936:

"[…] Det gäller om dessa och andra av Taubes ballader, att det bäras av en oskyldig sorglöshet men också av en språklig ingivelse, som ibland kan tyckas föga nogräknad men som nästan alltid är expressiv och originell."

InnehållRedigera

I. Från Vinga och vidderna
II. I Roslagens famn
III. Toner från Utö och havetT
  • Vals på Mysingen
  • Utö-visan (Men gasten vart gick han?)
  • Sång i Danziger gatt
  • Ellinors vals
  • Än en gång däran!

ReferenserRedigera

Fotnoter
  1. ^ Taube, Evert; Lybeck Bertil (1936). Ultra marin. Stockholm: Bonnier. Libris 1380242 
  2. ^ Timm, sid 334
  3. ^ Timm, sid 335
  4. ^ Timm, sid 336
Tryckta källor