Hemvärnet är en frivillig försvarsorganisation inom Försvarsmakten[4] som bildades 1940. Hemvärnet består av krigsförband och utgör nära hälften av Försvarsmaktens personal.[2] Alla som tjänstgör i Hemvärnet är frivilliga.

Hemvärnet
Vapen för Hemvärnet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnHemvärnet
Datum29 maj 1940
(85 år sedan)
LandSverige Sverige
TypHemvärn
RollSkydda, bevaka, ytövervaka samt stödja det civila samhället.[1]
Del avFörsvarsmakten
FöregångareBorgarbeväpning
StorlekCirka 22 000 personer.[2]
HögkvarterHögkvarteret
FörläggningsortFlertalet orter
Marsch"Hemvärnets marsch" (Damberg) [a]
Årsdagar29 maj [b]
DekorationerHvPetriBM [c]
HvPetriSM [d]
HvGM [e]
HvSM [f]
HvBM [g]
HvBMmkr [h]
HvSMmLk [i]
HvEkenbergSM [j]
Befälhavare
RikshemvärnschefGeneralmajor Laura Swaan Wrede
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Hemvärnets huvuduppgifter är att skydda, bevaka och ytövervaka samt att stödja det civila samhället vid till exempel naturkatastrofer.[1] Hemvärnsförbanden övar regelbundet sina krigsuppgifter och har hög beredskap även i fredstid, eftersom soldaternas utrustning förvaras i hemmet.

Rikshemvärnsstaben är organiserad inom Högkvarteret, i försvarsstaben. Hemvärnet leds av Rikshemvärnschefen.[4]

Historia

redigera
Huvudartikel: Borgarbeväpning

Tidiga föregångare

redigera

Redan vid Riksdagen 1624 beslutades att både stads- och landsbygdsbefolkningen skulle försvara hembygden vid krigshot. Denna ordning, kallad Borgarbeväpning, betraktas som en föregångare till hemvärnet. Den sista borgarbeväpningen upplöstes 1870, då Stockholms borgerskaps militärkårer avskaffades.

Bildandet av hemvärnet (1939–1945)

redigera

När krigshotet ökade 1939 i samband med Andra världskriget växte oron i Sverige. Värnpliktsarmén hade begränsade resurser, och det ställdes krav på lokala skyddsstyrkor. Flera skytteföreningar bildade hemvärn på eget initiativ, bland annat i Tärnsjö, Lit och Morlanda under januari 1940.[5] Under våren 1940 grundades hemvärn i Skåne, exempelvis i Tågarp, Barkåkra, Genarp, Oderljunga och Klippan. Dessa initiativ stred dock mot dåtidens lag om militära skyddskårer.[6]

 
Hemvärnskompani i Lund, 1940.
 
Hemvärnet övar i Ystad 2015.

Försvarsviljan var stark och regeringen agerade snabbt. Den 29 maj 1940 beslöt riksdagen att bilda Hemvärnet. Vid denna tid hade även Danmark och Norge ockuperats av Tyskland. Hemvärnet organiserades för både ungdomar utan genomförd värnplikt och äldre över värnpliktsåldern. Efter några veckor kunde överste Gustaf Petri räkna in nära 90 000 frivilliga.

Utrustning och organisation under krigsåren

redigera

Till en början saknades uniformer. Hemvärnsmän bar endast armbindel med landstormsmärke och, i bästa fall, ett m/96-gevär eller en hagelbössa.[7] Vapenbristen var svår, men efter fredsslutet mellan Finland och Ryssland 1940 återlämnades 77 000 m/96-gevär, vilket löste problemet.[8]

Ett uniformsreglemente infördes 1940. Befäl fick m/39-uniform, övriga hemvärnsmän fick överdragsuniform m/1940. Den ersattes 1941 av m/1941. Vinterutrustning och hjälmar tillkom successivt.[9] Det dröjde till 1950 innan alla fått m/39-uniform.

Efterkrigstiden och kalla kriget (1945–1989)

redigera

Efter kriget fick hemvärnet nya uppgifter och utvecklades organisatoriskt. Under 1940-talet startades Tidningen Hemvärnet, Hemvärnets stridsskola grundades och det första driftvärnet bildades. Under kalla kriget blev bevakningen av mobiliseringsförråd hemvärnets viktigaste uppgift.

Hemvärnet, [är ett] lokalt militärförsvar, vanligen bestående av personer, som på grund av ålders- eller andra skäl ej äro värnpliktiga. H. ingår numera i de flesta länders försvar som följd av riskerna för fientliga luftlandsättningar och liknande krigshandlingar som kunna förvandla hemorten till krigsskådeplats. I det svenska H. som under chefen för armén ledes av en rikshemvärnschef, är rekryteringen frivillig. H. omfattar dels det allmänna hemvärnet och dels driftvärnet.
Kunskapens bok, 1951

År 1964 började hemvärnet tilldelas omsydd fältuniform m/39-58 och permissionsuniform m/60 för befäl. Under 1970-talet infördes fältuniform m/59.[10]

År 1985 bildades det marina hemvärnet. Då fanns cirka 120 000 hemvärnsmän inom 66 bataljoner. Kvinnor fick 1989 möjlighet att bli hemvärnssoldater efter genomgången militär grundutbildning.

 
Hemvärnssoldater 2015.
 
Hemvärnsuppvisning vid Regementets dag på Revingehed, 2015.
 
Hemvärnets Musikkår i Ystad marscherar på St. Östergatan 29 aug 2015.

Modernisering och omstrukturering (1990– )

redigera

Under 1990- och 2000-talen förändrades både utrustning och organisation. År 1995 ersattes m/96-gevär med Automatkarbin 4. Hemvärnet började nu köpa in egen materiel. Vid sekelskiftet 2000 fanns cirka 70 000 soldater och 60 bataljoner. År 2010 utgjorde kvinnor cirka 15

Organisation

redigera

Hemvärnet är organiserat i fyra militärregioner som täcker hela Sverige samt ett separat regemente på Gotland. Varje militärregion omfattar ett antal hemvärnsbataljoner. Bataljonerna består i sin tur av kompanier och plutoner. Ledningen utgår från militärregionstaberna och Rikshemvärnsstaben har det övergripande ansvaret.

Struktur och ledning

redigera

Den minsta stridande enheten är plutonen. Två till fyra plutoner bildar ett kompani, som leds av en kompanichef. Flera kompanier bildar en hemvärnsbataljon, ledd av en bataljonschef. Bataljonscheferna är underställda militärregioncheferna.

Rikshemvärnsstaben ansvarar för den övergripande ledningen och samordningen av hemvärnsförbanden. Hemvärnets stridsskola bestämmer utbildningsriktlinjer och materiel.[11]

Militärregioner och ansvar

redigera
  • Norra militärregionen (MR N): Omfattar Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Staben finns i Bodens garnison.
  • Mellersta militärregionen (MR M): Omfattar Stockholms, Gotlands, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län. Staben finns i Kungsängens garnison.
  • Västra militärregionen (MR V): Omfattar Västra Götalands, Hallands, Örebro och Värmlands län. Staben finns i Skövde garnison.
  • Södra militärregionen (MR S): Omfattar Skåne, Blekinge, Kronobergs, Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län. Staben finns i Revinge garnison.
  • Gotlands regemente (P 18): Omfattar Gotlands län. Staben finns i Visby.

Varje militärregion ansvarar för att leda hemvärnets insatser inom sitt område samt samverka med civila myndigheter vid kriser. De ansvarar även för utbildning och stöd till hemvärnsförbanden i regionen.[12]

Utöver detta finns 22 militärregiongrupper som stödjer med administration och utbildning. Dessa grupper är underställda sina respektive militärregionchefer, utom Gotlandsbataljonen som lyder direkt under Gotlands regemente.

Förband

redigera

Sedan den 1 januari 2012 är Hemvärnet organiserat i 40 bataljoner, en minskning från tidigare 60. Bataljonerna numreras från 10 till 49. Sammansättningen varierar mellan bataljonerna, då vissa har särskilda funktionsförband som nationella resurser.[13] Samtliga bataljoner har insats- och bevakningskompanier.[14] Från 1 januari 2015 infördes enhetliga namn, exempelvis bytte Norrbottens hemvärnsbataljon namn till Norrbottensbataljonen.

Norra militärregionen

redigera
Beteckning Benämning Stabsort Utbildningsgrupp
10. hvbat Lapplandsjägarbataljonen Kiruna Lapplandsjägargruppen
11. hvbat Gränsjägarbataljonen Kiruna Lapplandsjägargruppen
12. hvbat Norrbottensbataljonen Boden Norrbottensgruppen
13. hvbat Västerbottensbataljonen Umeå Västerbottensgruppen
14. hvbat Fältjägarbataljonen Östersund Fältjägargruppen
15. hvbat Ångermanlandsbataljonen Härnösand Västernorrlandsgruppen
16. hvbat Medelpadsbataljonen Härnösand Västernorrlandsgruppen

Mellersta militärregionen

redigera
Beteckning Benämning Stabsort Utbildningsgrupp
17. hvbat Dalabataljonen Falun Dalregementsgruppen
18. hvbat Gävleborgsbataljonen Gävle Gävleborgsgruppen
21. hvbat Upplandsbataljonen Enköping Upplands- och Västmanlandsgruppen
22. hvbat Västmanlandsbataljonen Enköping Upplands- och Västmanlandsgruppen
23. hvbat Attundalandsbataljonen Kungsängen Livgardesgruppen
24. hvbat Stockholmsbataljonen Kungsängen Livgardesgruppen
25. hvbat Telgehusbataljonen Kungsängen Livgardesgruppen
26. hvbat Ulvsundabataljonen Kungsängen Livgardesgruppen
27. hvbat Södermanlandsbataljonen Strängnäs Södermanlandsgruppen
28. hvbat Roslagsbataljonen Haninge Södertörnsgruppen
29. hvbat Södertörnsbataljonen Haninge Södertörnsgruppen

Västra militärregionen

redigera
Beteckning Benämning Stabsort Utbildningsgrupp
19. hvbat Värmlandsbataljonen Karlstad Örebro-Värmlandsgruppen
20. hvbat Sannahedsbataljonen Örebro Örebro-Värmlandsgruppen
38. hvbat Kinnebataljonen Skövde Skaraborgsgruppen
39. hvbat Kåkindbataljonen Skövde Skaraborgsgruppen
40. hvbat Bohusbataljonen Skredsvik Bohusdalgruppen
41. hvbat Göteborgs södra bataljon Göteborg Elfsborgsgruppen
42. hvbat Göteborgs norra bataljon Göteborg Elfsborgsgruppen
43. hvbat Göteborgs skärgårdsbataljon Göteborg Elfsborgsgruppen
44. hvbat Älvsborgsbataljonen Göteborg Elfsborgsgruppen
45. hvbat Hallandsbataljonen Halmstad Hallandsgruppen

Södra militärregionen

redigera
Beteckning Benämning Stabsort Utbildningsgrupp
30. hvbat Första livgrenadjärbataljonen Linköping Livgrenadjärgruppen
31. hvbat Andra livgrenadjärbataljonen Linköping Livgrenadjärgruppen
33. hvbat Norra Smålandsbataljonen Eksjö Norra Smålandsgruppen
34. hvbat Kalmarbataljonen Kalmar Kalmar- och Kronobergsgruppen
35. hvbat Kronobergsbataljonen Växjö Kalmar- och Kronobergsgruppen
36. hvbat Blekinge västra bataljon Ronneby Blekingegruppen
37. hvbat Blekinge östra bataljon Karlskrona Blekingegruppen
46. hvbat Södra skånska bataljonen Revingehed Skånska gruppen
47. hvbat Malmöhusbataljonen Malmö Skånska gruppen
48. hvbat Skånska dragonbataljonen Helsingborg Skånska gruppen
49. hvbat Norra skånska bataljonen Revingehed Skånska gruppen

Gotland

redigera
Beteckning Benämning Stabsort Utbildningsgrupp
32. hvbat Gotlandsbataljonen Visby Gotlandsgruppen

Frivilliga försvarsorganisationer

redigera
 
Bandvagnar (Bv206) körs av bland annat av Bilkåren.

I Hemvärnet ingår även personal som utbildas av 13 frivilliga försvarsorganisationer, så kallade specialister:


Uppgifter

redigera

Hemvärnet är en del av stridskraften Hemvärnet och ansvarar för skydd, bevakning och ytövervakning inom Sverige.[13] Förbanden bidrar också till samhällets krisberedskap och deltar ofta vid:

Vissa förband har marina uppgifter eller specialiserar sig på underrättelseinhämtning.[13]

Antagningskrav

redigera

För att bli hemvärnssoldat krävs:

  • Svenskt medborgarskap
  • Fullgjord militär grundutbildning om minst 90 dagar, eller
  • Särskild korttidsutbildning (minst två veckor) samt befattningsutbildning

Därutöver måste du:

Efter introduktionsutbildning placeras du normalt i närmaste kompani inom din hemvärnsbataljon.[15]

Den som saknar militär grundutbildning kan bli specialist efter:

Totalt tar det omkring en månad att bli specialist i Hemvärnet.[15]

Utbildning

redigera
 
Årsmärke som utdelas om man fullgjort kontraktstiden för året.

Hemvärnssoldater har kontrakt som innebär skyldighet att genomföra:

  • 4 övningsdagar per år i bevakningskompani (cirka 5 000 soldater)
  • 8 övningsdagar per år i insatskompani (cirka 17 000 soldater)[13]

Varje bataljon genomför en årlig krigsförbandsövning (KFÖ) på fyra dagar. Chefer övar upp till 15 dagar per år beroende på befattning. Hemvärnsinsatskompanier har även en särskild övning (SÖF) på fyra dagar. Specialistpersonalen följer utbildningstiden för det kompani de tillhör, till exempel åtta dagar för en bilförare i insatskompani.[13]

Före 2010 användes ett timbaserat system, men nu gäller ett dagsystem med höjd ersättning för genomförd tjänst.[16]

Övrig utbildning varierar, från skjutövningar och strid i bebyggelse till centrala veckokurser i ledarskap, sprängtjänst och språk. Kurser ges av Hemvärnets stridsskola (HvSS), Försvarsutbildarna och andra frivilliga försvarsorganisationer, samt lokala utbildningsgrupper. Hemvärnet utbildar även skyddsvakter för bevakningsuppdrag.[13]

Utrustning

redigera

Hemvärnssoldater använder i huvudsak samma utrustning som övriga Försvarsmakten. Uniformen är vanligtvis fältuniformssystem m/90.

Fordon och fartyg

redigera

De flesta förband har tillgång till terrängbilar som Tgb 13 och Tgb 20, samt bandvagnar (Bv 206). Hemvärnsbataljoner med marina uppgifter använder även stridsbåt 90H, som är ett snabbt militärfartyg. Från 2011 pågår byte av äldre terrängbilar till minibussar av typen Personbil 8. Dessa är avsedda för insatskompanier i bataljonerna 17–49, som finns i södra Sverige. Under 2024 har vissa delar av hemvärnet tillförts Ford Rangerover.

Beväpning och understöd

redigera

Den vanligaste beväpningen är automatkarbin 4B (Ak 4B) med rödpunktsikte, eller pistol m/88. Vissa förband har även granattillsats för 40 mm granater. Modellen Ak 4C införs successivt och ska ersätta Ak 4B. Understödsvapen är bland annat kulspruta 58, granatgevär m/48, pansarskott m/86 och prickskyttegevär 90.

Skyddsutrustning

redigera

Skyddsutrustningen omfattar hjälm m/90, kroppsskydd m/90A samt i viss mån kroppsskydd m/94K. Vid hot från kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen (CBRN) används skyddsmask m/90.

Sambandsutrustning

redigera

Bataljonsledningarna har datorstöd för stridsledning. Radiokommunikation sker främst med Ra180, som ersätter äldre modeller. UK/HF-radio Ra763 används också. Gruppradio och RAKEL införs gradvis. Bildförstärkare av typen ”Körning” och ”Span4” används på plutonsnivå. Under början av 2000-talet köpte Hemvärnet även in bildförstärkare från Ryssland. minor finns för försvar mot bepansrade och obepansrade mål.

Specialistfunktioner

redigera

Frivilligorganisationer ger Hemvärnet specialistkompetens, exempelvis signalister, fordonsförare och förplägnadspersonal. Svenska Brukshundklubben bidrar med hundar och hundförare, särskilt för att spåra eller upptäcka hot där hundens sinnen ger fördel.

Förvaring och logistik

redigera

Den personliga utrustningen förvaras hemma hos hemvärnssoldaten. Det personliga vapnet förvaras dock centralt i en vapenkassun. Understödsvapen samlas centralt inom utbildningsgruppen. Kompaniernas gemensamma utrustning, som tält och koktrossar, förvaras i lokala förråd.

Befälssystem

redigera

Hemvärnet tillämpar det svenska tvåbefälssystemet, där militär personal delas in i officerare (OF) och specialistofficerare/soldater (OR). Systemet reglerar vilka grader och befattningar som finns i hemvärnsorganisationen.[17]

Följande tabell visar tillämpade grader, typiska befattningar och eventuella anmärkningar inom Hemvärnet:

Grad Befattning Anmärkning
OF3 Major Bataljonschef Urvalsbefattning, utses av rikshemvärnschefen
OR8 Förvaltare Bataljonsförvaltare Utses av C MR
OF2 Kapten Bataljonschef
Kompanichef
OF1 Löjtnant Kompanichef
Plutonchef
OF1 Fänrik Plutonchef
OR7 Fanjunkare Kompanifanjunkare Mycket rutinerad, urvalsbefattning efter beslut av chef utbildningsgrupp
OR7 Fanjunkare KVM Efter minst 3 år i befattning
OR6 Översergeant Instruktör Urvalsbefattning
OR6 Sergeant Stabsbefäl komp

stf Plutonchef

OR5 Överfurir Instruktör Urvalsbefattning
OR5 Furir Gruppchef Med minst 3 år i befattning
OR4 Korpral Gruppchef Med grundutbildning för gruppchefer
OR3 Vicekorpral Instruktörsgrad Urvalsbefattning
OR2 Menig kl 3-4 Menig Beroende på antal uppfyllda avtalsår
OR1 Menig, Menig

kl 1-2

Menig Beroende på antal uppfyllda avtalsår

OF = Officerare. OR = Specialistofficerare och soldater.

Ungdomsverksamhet

redigera

Hemvärnet bedriver ungdomsverksamhet för pojkar och flickor från 15 års ålder. Syftet är att ge ungdomar grundläggande kunskaper om försvar, samarbete och ledarskap.

Medlemskap är öppet för alla mellan 15 och 20 år. Verksamheten regleras av FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket innebär att ungdomarna inte får delta i soldatutbildning före 18 års ålder.

Utbildningen omfattar:

  • Skytte (med salongsgevär, kaliber 22 long)
  • Sjukvård
  • Militär idrott och hälsa
  • Förläggningstjänst (bo och leva i fält, även i kallt klimat)
  • Militärkunskap och ledarskap

Efter 18 års ålder får ungdomarna utbildas för strid och använda Ak 4 och Ak 5.

Militär ungdomsverksamhet anordnas av flera aktörer:

Kurser erbjuds under sommar-, vinter-, vår- och höstlov. Regionala och lokala verksamheter hålls oftast veckovis.

Varje år arrangerar Hemvärnets stridsskola (HvSS) en nationell ungdomstävling för deltagare mellan 15 och 20 år. Tävlingen innehåller bland annat sjukvårdstjänst, olika former av orientering, radiosamband och ett överraskningsmoment som varierar från år till år.[18]

Medinflytande

redigera

Hemvärnet har ett omfattande system för medinflytande där soldater och befäl kan påverka verksamheten på olika nivåer. Varje pluton, kompani, bataljon, militärregion och även rikshemvärnschefen har egna råd eller stämmor där frågor behandlas och beslut fattas. Motioner och förslag kan skickas vidare uppåt i beslutsordningen.[19]

Medinflytandet organiseras enligt följande:

  • Plutonsråd för varje hemvärnspluton
  • Kompanistämma och kompaniråd för varje hemvärnskompani
  • Bataljonsråd för varje hemvärnsbataljon
  • Hemvärnsråd för varje militärregion
  • Rikshemvärnstinget och rikshemvärnsrådet för hela landet[19]

Rikshemvärnsrådet och rikshemvärnstinget

redigera

På nationell nivå utövas medinflytandet av rikshemvärnstinget och rikshemvärnsrådet, som består av förtroendevalda. Rikshemvärnstingets syfte är att ge ombuden möjlighet att diskutera frågor av betydelse för hela hemvärnet. Rikshemvärnschefen är ordförande för både tinget och rådet; om chefen har förhinder ersätts denne av rådets vice ordförande.

Rikshemvärnsrådet består av:

  • Rikshemvärnschefen (ordförande)
  • En ledamot som utses av regeringen
  • Ledamöter och ersättare som väljs av rikshemvärnstinget
  • Ytterligare ledamöter enligt Försvarsmaktens bestämmande

Försvarsmakten ska höra rikshemvärnsrådet i viktiga frågor som rör hemvärnet. Rådet utser inom sig en vice ordförande.[20]

Media och trycksaker

redigera

Tidningen Hemvärnet grundades i januari 1941 och ges ut fem gånger om året till all kontrakterad personal, även i avtalsorganisationerna. Tidningen är oberoende och ges ut av rikshemvärnsrådet.

Heraldik och traditioner

redigera

Den 4 november 1946 antogs ”Hemvärnets marsch” (Damberg) som hemvärnets officiella förbandsmarsch, efter en pristävling.[21]

En hemvärnsgård är en byggnad eller ett byggnadskomplex som förvaltas, eller har förvaltats, av hemvärnsrörelsen. Ofta rör det sig om äldre bondgårdar som har anpassats för att fungera som förläggning och förråd.

Namn, beteckning och förläggningsort

redigera
  • Namn: Hemvärnet (sedan 29 maj 1940)
  • Beteckning: Hv (sedan 29 maj 1940)
  • Förläggningsort: Stockholms garnison (sedan 29 maj 1940)

Se även

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ Förbandsmarschen antogs 4 november 1946.[3]
  2. ^ Hemvärnets dag, till minne av grundandet 1940.
  3. ^ Hemvärnets Gustaf Petrimedalj i brons instiftad 1945.
  4. ^ Hemvärnets Gustaf Petrimedalj i silver instiftad 1945.
  5. ^ Hemvärnets Kungliga förtjänstmedalj i guld instiftad 1947.
  6. ^ Hemvärnets Kungliga förtjänstmedalj i silver instiftad 1947.
  7. ^ Hemvärnets bronsmedalj instiftad 2006.
  8. ^ Hemvärnets bronsmedalj med lagerkrans instiftad 2006.
  9. ^ Hemvärnets silvermedalj med lagerkrans instiftad 2009.
  10. ^ Hemvärnets Ekenberg-medalj i silver instiftad 2017.
  1. ^ [a b] Hemvärnets uppgifter, hemvarnet.se, läst 2024-05-22.
  2. ^ [a b] ”Personalsiffror”. Försvarsmakten. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/om-var-organisation/personalsiffror. Läst 22 maj 2024. 
  3. ^ Sandberg, Bo (2007). Kungl. Svea livgarde: regementets marscher, musik och sång s. 23.
  4. ^ [a b] ”Hemvärnet”. Försvarsmakten. https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/det-har-gor-forsvarsmakten/hemvarnet/. Läst 22 maj 2024. 
  5. ^ Östersunds-Posten 22 januari 1940.
  6. ^ Hemvärnet 1940–1990 red. Bo Kjellander s. 35–43
  7. ^ Hemvärnets historik
  8. ^ Hemvärnet 1940–1990 red. Bo Kjellander s. 62
  9. ^ Hemvärnet 1940–1990 red. Bo Kjellander s. 66–68
  10. ^ Hemvärnet 1940–1990 red. Bo Kjellander s. 124-125
  11. ^ ”Ledning Hemvärnet”. Hemvärnet. https://www.hemvarnet.se/Organisation/Ledning. Läst 7 maj 2024. 
  12. ^ Försvarsmakten. ”Militärregioner”. Försvarsmakten. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/militarregioner/. Läst 7 maj 2024. 
  13. ^ [a b c d e f] Hemvärnets organisation, hemvarnet.se, läst 2024-05-23.
  14. ^ Tidningenhemvarnet.se (2011-5) Hemvärnsförbanden 2012, sid 14–15   PDF
  15. ^ [a b c] Vem kan bli hemvärnssoldat?, mil.se, läst 2024-05-23.
  16. ^ Framåt med hemvärnet, 3: Avtal kopplat till utbildningssystemet, hemvarnet.se, läst 2024-05-23.
  17. ^ Tvåbefälssystemets tillämpning i hemvärnet Arkiverad 26 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine. HKV beteckning 16790:900988
  18. ^ ”Ungdomstävlingen”. Arkiverad från originalet den 28 december 2009. https://web.archive.org/web/20091228150326/http://hvss.hemvarnet.se/ungdomstavlingen/. Läst 13 januari 2010. 
  19. ^ [a b] Medinflytande inom Hemvärnet, hemvarnet.se, läst 2024-05-23.
  20. ^ Förordning (1997:146) om hemvärn, lagen.nu, läst 2024-05-23.
  21. ^ Sandberg (2007), s. 23.

Tryckta källor

redigera
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkar

redigera