Svenska Lottakåren

frivillig svensk kvinnoförsvarsorgination
(Omdirigerad från Lottorna)
För organisationen i Finland, se Lotta Svärd-organisationen.

Svenska Lottakåren (SLK) (kommunikativt),[1] eller Riksförbundet Sveriges lottakårer (juridiskt),[1] tidigare Sveriges Landstormskvinnor, alternativt Lottarörelsen, är en partipolitiskt obunden frivillig försvarsorganisation för kvinnor i Sverige.[2] Rörelsens syfte är att rekrytera och utbilda kvinnor till uppgifter inom det svenska totalförsvaret, och att bedriva totalförsvarsinformation.

Svenska Lottakåren
Lottakårens emblem över dörren till Lottastugan i Societetsparken i Varberg.
FörkortningSLK
Bildad10 september 1924; för 97 år sedan (1924-09-10)
GrundareTyra Wadner
TypFrivillig försvarsorganisation
Juridisk statusAktiv
Syfte/fokusKrisberedskap och totalförsvar
SäteStockholm, Sverige
Officiella språkSvenska
RikslottachefHeléne Rådemar
NyckelpersonerTyra Wadner (grundare)
Webbplatswww.svenskalottakaren.se
Tidigare namn1924-1942: Sveriges Landstormskvinnor
1942-2008: Riksförbundet Sveriges lottakårer

Organisationen tar emot alla kvinnor som är folkbokförda i Sverige, oavsett ålder,[3] och är idag ett av landets största kvinnliga nätverk med cirka 5 000 kvinnliga medlemmar i alla åldrar över hela Sverige.

Organisationen är uppbyggd av flera lokala kårer, så kallade lottakårer, från hela Sverige och verkar inom både Försvarsmakten och den civila krisberedskapen.[3] Medlemmar i organisationen kallas lotta i singular och lottor i plural.[3] Namnet Lotta kommer från organisationens förebild, den finska Lotta Svärd-organisationen.

HistoriaRedigera

1924–1942: Sveriges LandstormskvinnorRedigera

Grundande: Svenska Lottakåren bildades 1924 med finska Lotta Svärd-organisationen som förebild. Kåren hette då Sveriges Landstormskvinnor och var en underavdelning till Landstormsrörelsen. Lottakårer kallades då landstormskvinnoföreningar och lottor kallades landstormskvinnor.[4] Initiativtagare och organisationens förste ordförande var Tyra Wadner.

Organisationen tillkom dels som en reaktion på försvarsbeslutet 1923 och de betydande nedskärningar som detta innebar för försvaret, dels genom en vilja hos Tyra Wadner och andra kvinnor att göra konkreta insatser för Landstormsrörelsen. Under organisationens första decennium kretsade verksamheten främst kring insamling av pengar till landstormsrörelsens utbildning av landstormsmän (de äldre årgångarna av värnpliktiga). Summorna de samlade in var avsevärda och organisationen blev en viktig finansiär av militär utbildning. Med tiden kom de praktiska uppgifterna, i form av till exempel tillagning av mat samt servering vid övningar, i första rummet.[5]

Krigstidsbestämmelser: Länge var det tänkt att organisationen enbart skulle fylla uppgifter inom försvaret i fredstid men dessa tankar övergavs snabbt. 1936 togs det fram bestämmelser som reglerade lottornas verksamhet i så väl freds- som krigstid. I fredstid skulle verksamheten koncentreras till fyra områden: 1) insamling av pengar till Landstormsrörelsen, 2) förplägnadstjänst vid landstormsmännens övningar, 3) utbildning av egna medlemmarna samt 4) informationsarbete för att "höja fosterlands- och hembygdskänslan och stärka nationens försvar". I krigstid skulle lottorna istället bedriva olika former av hjälpinsatser för försvaret inom hembygden, särskilt under mobiliseringen.[6]

Andra världskriget: Då Lottakåren grundades som en del av Landstormen var deras uppdrag ursprungligen knutna till armén. Detta kom att ändras under andra världskriget då man behövde mer arbetskraft inom det svenska försvaret. Då män behövdes för grovt arbete behövdes det personal som kunde ta över de mindre fysiskt ansträngande jobben inom försvaret, till exempel luftbevakning.[4] På grund av detta började man från 1939 sätta in lottor i både marinen och flygvapnet för diverse icke stridande uppgifter.[4] Svenska Lottakåren blev då en paraplyorganisation och lottorna delades upp i armé-, marin- och flyglottor.[4]

Efter att lottorna började delta inom alla försvarsgrenar var det inte längre lägligt att kalla de landstormskvinnor, då landstorm var en del av armégrenen. Detta gjorde att man istället började använda benämningen lotta.

1942–2008: Riksförbundet Sveriges lottakårerRedigera

 
Några lottor tar hand om finländska krigsbarn i Stockholm 1944.
 
Lotta på Hemvärnsmuseet.

Andra världskriget: I och med försvarsbeslutet 1942 avskaffades den svenska Landstormen, och där med även Landstormsrörelsen som Lottakåren var del av. Avskaffningen var dock menad som en reformation[7] och istället togs lokalförsvaret över av det det då nybildade hemvärnet,[8] och Lottakåren blev en fristående organisation under namnet Riksförbundet Sveriges lottakårer.[5][9] Som självständig organisation fortsatte lottakåren att fungera som tidigare och gjorde både civila och militära uppdrag.

I och med att kriget blev alltmer hektiskt ansåg man ganska snart även att vissa lottor inom luftbevakning behövde få vapenutbildning för självförsvar. Detta var kontroversiellt då Lottakåren inte var en stridande organisation. Trots detta vapenutbildades en grupp blivande luftbevakningschefer inom lottakåren vid Svea livgarde 1944. Det bestämdes att lottorna enbart fick bruka vapen i självförsvar.[4]

Kriget resulterade även i att antalet medlemmar i organisationen ökade markant och mot slutet av kriget hade organisationen fler än 110 000 medlemmar, vilket innebar att ungefär fem procent av Sveriges kvinnor över 15 år var lottor.[6]

Efterkrigstiden: Efter kriget fortsatte Lottakåren att bedriva verksamheter inom Sveriges försvar och var under denna perioden det enda sättet för kvinnor att få en aktiv roll i försvaret.[10]

Då det kalla kriget ökade de militära spänningarna i luften kom man att med tiden förändra Lottakårens uppdrag inom försvaret för att ge de en mer aktiv och specialiserad roll.[10]

Lottakåren spelade också en stor roll i debatten om att tillåta kvinnor i alla försvarets befattningar innan detta gick igenom 1989.[10][11]

2008–idag: Svenska LottakårenRedigera

År 2008 renoverade Lottakåren sin grafiska profil genom att bland annat uppdatera sin logotyp och sitt kommunikativa namn.[1] Det nya kommunikativa namnet blev Sveriges lottakår, medan det det gamla namnet, Riksförbundet Sveriges lottakårer, blev relegerad till att enbart vara juridiskt namn.[1]

Organisation idagRedigera

 
Den så kallade Lottastugan i Societetsparken i Varberg. Lägg märke till SLK:s emblem över dörren.

Svenska Lottakåren finns idag över hela landet och är indelad i ungefär 100 lokala lottakårer.[källa behövs] Organisationens pengar och bidrag kommer bland annat från Försvarsmakten, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, samt egna medel.[källa behövs]

Organisationen har flera samarbetspartners runt om i Sverige, bland annat Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Folk och Försvar, Sensus studieförbund, samt kommuner inom Sverige.[källa behövs]

KansliRedigera

Svenska Lottakårens kansli ligger i Stockholm och är ett serviceorgan för hela organisationen. Kansliet sköter de övergripande frågorna kring samordning och utveckling av utbildning, information och rekrytering.[12]

LottaöverstyrelsenRedigera

Svenska Lottakåren leds av en överstyrelse som tillsätts under den riksstämma (organisationsmöte med ombud från hela landet) som hålls vartannat år. Styrelsen heter Lottaöverstyrelsen, kort , och är organisationens högsta beslutande organ mellan riksstämmorna. LÖ leder organisationen mellan riksstämmorna med utgångspunkt från de beslut som riksstämman tagit.[13]

Styrelsens ordförande tituleras rikslottachef.[13]

RikslottacheferRedigera

Funktionärsbeteckningar 1940-1949Redigera

 

Lottarörelser i andra länderRedigera

Den Svenska Lottkåren är en svensk version av den finska kvinnoförsvarsorganisationen Lotta Svärd. Denna har inte bara inspirerat till den svenska rörelsen utan även till flera andra rörelser i nordeuropa. Dessa rörelser brukar gå under samlingsnamnet lottarörelser.

Nedan redovisas kort lottarörelser från andra länder.

  •   FinlandLotta Svärd – Den ursprungliga lottarörelsen grundades i Finland 1918 och blev officiellt instiftad 1920. Rörelsen heter Lotta Svärd och är namngiven efter Johan Ludvig Runebergs dikt Lotta Svärd i Fänrik Ståls sägner. Lotta Svärd gjorde viktiga insatser under finska vinterkriget och finska fortsättningskriget. Under fortsättningskriget fick lottor i vissa uppgifter vapenträning, något som annars strider mot lottarörelsens grundläggande principer. Rörelsen förbjöds 1944 som en del av fredsavtalet med Sovjetunionen, då de allierades övervakningskommission bestämde att alla fascistiska organisationer skulle upplösas, inklusive den finska Lotta Svärd-organisationen. Efter det tvingades Finlands regering besluta den 23 november 1944 att upplösa Lotta Svärd. Innan upplösningen trädde i kraft, hann de flytta över sin förmögenhet till den två veckor tidigare grundade Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor (Suomen Naisten Huoltosäätiö). Då stiftelsen fyllde 60 år den 29 juni 2006, ändrades stiftelsens namn till Lotta Svärd Stiftelsen.
  •   EstlandNaiskodukaitse (NKK) – I Estland bildades en motsvarighet till Lotta Svärd år 1925 som idag kallas Naiskodukaitse ("Kvinnornas hemvärn").[18] Rörelsen förbjöds av kommunisterna 1940 när Estland togs av Sovjetunionen, men återbildades 1991 när Estland blev självständigt igen.[19]
  •   NorgeNorges Lotteforbund (NFL) – I Norge bildades en motsvarighet till Lotta Svärd år 1928 som idag kallas Norges Lotteforbund.[20]
  •   DanmarkLottekorps – I Danmark bildades en motsvarighet till Lotta Svärd år 1946 som kallades Lottekorps.[20] Rörelsen lades ned 1989 när försvarsutbildning öppnades för kvinnor.[21]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] ”Grafisk profil”. svenskalottakaren.se. https://www.svenskalottakaren.se/om-oss/organisationen/styrdokument/grafisk-profil. Läst 14 december 2020. 
  2. ^ Riksförbundet Sveriges Lottakårer, red (1984). Lottorna i samhällets tjänst. Militärhistoriska förlaget. sid. 5. ISBN 9185266280 
  3. ^ [a b c] ”Organisationen”. svenskalottakaran.se. https://www.svenskalottakaren.se/om-oss/organisationen. Läst 14 december 2020. 
  4. ^ [a b c d e] ”Lottarörelsen – en historik i tio korta avsnitt”. annalarsdotter.se. http://www.annalarsdotter.se/tankar/lottarorelsen-en-historik-i-tio-avsnitt/. Läst 14 december 2020. 
  5. ^ [a b] Fia Sundevall (2017). ”Money, Gender and Military Training: Women as Economic Agents in Military Affairs (Sweden 1924–1942)”. Militärhistorisk tidskrift. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1247982&dswid=5992. 
  6. ^ [a b] Sundevall, Fia (2011). Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989. Stockholm: Makadam. Libris 12071314. ISBN 978-91-7061-090-5 
  7. ^ ”Från Landstorm till Försvarsutbildare”. https://www.forsvarsutbildarna.se/. https://www.forsvarsutbildarna.se/goteborg/forsvarsutbildarna-goteborg/var-historia/. Läst 14 december 2020. 
  8. ^ ”Uniformer vid Landstormen”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/uniformer_landstormen.htm. Läst 14 december 2020. 
  9. ^ ”Förteckning av Lottakårens arkiv.”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis+56921e0d-c5ce-45d0-b73f-40c768cb1606&flik=1&s=Balder. Läst 5 januari 2021. 
  10. ^ [a b c] ”Lottakårens historik”. svenskalottakaren.se. https://www.svenskalottakaren.se/om-oss/historik. Läst 14 december 2020. 
  11. ^ ”KVINNAN OCH FÖRSVARET”. https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/kvinnan-i-forsvaret/. Läst 14 december 2020. 
  12. ^ ”Organisationen”. svenskalottakaren.se. https://www.svenskalottakaren.se/om-oss/organisationen. Läst 29 december 2020. 
  13. ^ [a b] ”Överstyrelse”. svenskalottakaren.se. https://www.svenskalottakaren.se/om-oss/kontakt/overstyrelse. Läst 29 december 2020. 
  14. ^ Fia Sundevall. ”Tyra Wadner”. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, skbl.se. https://skbl.se/sv/artikel/TyraWadner. Läst 5 februari 2020. 
  15. ^ Fia Sundevall. ”Maja Schmidt”. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, skbl.se. https://skbl.se/sv/artikel/MajaSchmidt. Läst 2020-02-005. 
  16. ^ Fia Sundevall. ”Christine Malmström Barke”. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, SKBL. https://skbl.se/sv/artikel/ChristineMalmstromBarke. Läst 5 februari 2020. 
  17. ^ Digitalt Museum: Vänersborgs museum 2016-02-29.
  18. ^ ”PDF om NKK:s förkrigshistoria.”. naiskodukaitse.ee. https://www.naiskodukaitse.ee/s2/270_19215_235_NKK_Saaremaa_ringkonna_liikmeskond_1925-1940.pdf. Läst 29 december 2020. 
  19. ^ ”Taasloomine”. naiskodukaitse.ee. https://www.naiskodukaitse.ee/taasloomine_3391. Läst 29 december 2020. 
  20. ^ [a b] ”Historie”. lottene.no. https://lottene.no/om-nlf/historie/. Läst 29 december 2020. 
  21. ^ Fakta om kvinder i forsvaret FOV Nyhedsbrev nr.12, 2001, arkiverad 16 juli 2007 från originalet

Externa länkarRedigera

  • [www.svenskalottakaren.se] Lottakårens officiella hemsida