Öppna huvudmenyn

Skogsbrand

okontrollerad eld i område bestående av brännbar vegetation ute på landsbygden eller i vildmarkerna
För den svenska dokumentärfilmen med samma namn, se Skogsbrand (film).
Skogsbrand med toppbrand, det vill säga brand som sprids i vegerationens övre skikt.
Låg löpbrand som utnyttjar den låga vegetationen som bränsle och sprids längs marken. Lägg märke till glödbränderna i bakgrunden.
Hög löpbrand.
Rökutvecklingen från en stor skogsbrand, från luften.

Skogsbrand är en okontrollerad eller kontrollerad brand i skogsmark eller mark som är täckt med brännbart material, i Sverige till exempel torvmossar. Svedjebruk är en form av kontrollerad skogsbrand, liksom skyddsavbränning, eller motbränder, som anläggs för att skapa brandgator i spridningsriktningen. En skogsbrand som startar uppsåtligt kallas mordbrand. Förutom den direkta förstörelsen av branden, leder skogsbränder till surt regn.[1]

Innehåll

SkogsbrandstyperRedigera

 
Skogsbrand i Brandenburg, Tyskland.

Låg löpbrandRedigera

Bränslet finns i markvegetationen, död vegetation och låga buskar. De flesta skogsbränder som förekommer är eller startar som låg löpbrand. Spridningshastigheten ligger oftast på max 10 meter/minut.

Hög löpbrandRedigera

Bränslet består nu förutom markvegetationen även av grenar och trädtoppar. Spridningshastigheten ökar även till ca 10-20 meter/minut.

ToppbrandRedigera

Toppbranden sprider sig från trädtopp till trädtopp utan att markvegetationen behöver antändas. Förutsättningen är att skogen är tät och trädtopparna därmed ligger rätt så nära varandra. Toppbranden är inte så vanlig och den stannar oftast vid backkrönet. Spridningshastigheten är ca 20–50 m/min.

TorvbrandRedigera

Bränslet finns i så kallad torv- eller jordbrand under marken i form av rötter och död vegetation. Torvbränder är glödbränder och kan gå relativt djupt ner i marken såvida det finns tillräckligt med bränsle. Efter att det har brunnit över marken kan det fortsätta brinna under marken i flera månader om eftersläckningen inte gjorts ordentligt. Branden kan sedan övergå till löpbrand igen. Anledningen till att brandförloppet är så pass långsamt är att det inte finns tillräckligt mycket syre under marken för att det ska bli en kraftig brand.

FlygbrandRedigera

Vid en skogsbrand kan glödande partiklar föras med vinden och sätta eld i skogen utanför den befintliga skogsbranden. Detta kan orsaka problem eftersom det då brinner framför fronten. Vid en eventuell ändring av vindriktningen kan det även uppstå flera fronter.

SpridningRedigera

Spridningshastigheten beror förutom brandtypen på bränslet, topografin och vädret.

BränsletRedigera

 
Affisch som varnar för faran att slänga cigaretter i skogen.

De vanligaste typerna av bränsle i skogen är mossa, gräs, buskar och träd. För att avgöra bränslets betydelse för spridningshastigheten går det att titta på följande.

  • Fukthalten i bränslet. Ju fuktigare bränslet är desto mer energi/värme behövs det för att förånga vattnet och antända bränslet. Temperaturhöjningar i branden tyder på minskad fuktighet. Mörk rök = ökad förbränning = snabbare spridning.
  • Storleken på bränslet. Finare bränsle som buskar, löv, gräs och barr antänder lättare och har ett snabbare brandförlopp än kompakt bränsle som grenar och stammar. Men om det kompakta bränslet väl fått fyr är det mer svårsläckt än det finfördelade. Då en brand övergår från en typ av bränsle till en annan ändras även spridningshastigheten. En buskbrand som övergår till gräsbrand fördubblar till exempel hastigheten.
  • Mängden bränsle. Generellt sett så får branden ett kraftigare brandförlopp ju mer bränsle den har att tillgå. Självklart spelar bränslets placering, fukthalten och proportionerna mellan finfördelat och kompakt bränsle även in här.
  • Kontinuitet. Vertikal kontinuitet innebär att det finns ”trappsteg” för branden att sprida sig mellan lägre och högre bränsle. Längst ner i en barrskog finns rötter och förmultnat trä. I lagret över finns barr, döda kvistar och risväxter. Det är i detta lager som initialbranden oftast uppstår. I nästa lager finns trädens lägre grenar som oftast är döda och torra. De utgör ett perfekt ”trappsteg” högre grenar och vidare upp till trädtopparna. Horisontell kontinuitet innebär att det finns ett heltäckande mönster av bränsle. Genom att bryta kontinuiteten går det att stoppa spridningen av skogsbranden. Till exempel går det att ta bort lägre grenar från träden eller skrapa bort bränsle från markvegetationen. Ett annat sätt är att se till att barriärerna som ska stoppa branden finns naturligt i naturen.

I en lövskog ser det lite annorlunda ut. Där innehåller träden mer fukt vilket gör att det nästan alltid bara är markvegetationen som brinner. I odlad skog där alla träden är lika stora är brandförloppet kraftigare för yngre planteringar än äldre.

TopografinRedigera

  • Sydsluttningar är oftast torrare och varmare än nordsluttningar och där sprids elden lättare.
  • Ju brantare sluttning desto snabbare brandförlopp, detta bland annat på grund av att lågorna hamnar närmare bränslet som skall antändas och "förvärmer" det.
  • I dalgångar och raviner kan det sugas in stora luftmassor till branden vilket gör att spridningshastigheten kan bli mycket häftig.

VädretRedigera

  • Temperaturhöjningar i branden innebär att fuktigheten i bränslet har sjunkit.
  • Vind för med sig syre till branden. Varm luft pressas genom branden och torkar ut bränslet framför brandfronten vilket ökar spridningshastigheten.
  • Den relativa luftfuktigheten visar även hur mycket fukt det finns i dött bränsle. Levande bränsle följer också den relativa fuktigheten men trögare.
  • Det är bättre med lite regn under en längre period än mycket under en kort.
  • Stabila luftmassor är oftast bättre än instabila. En vertikal luftpelare visar på att luften är instabil.
  • Under olika tider på dygnet är bränslet olika mycket uppvärmt av solen. Precis innan soluppgången är brandfaran som minst och mellan 10 och 18 är den som störst. Maximum ligger runt 15-tiden.
  • Molniga dagar värmer inte solen upp bränslet lika bra som under soliga.

SkogsbrandsbekämpningRedigera

När det gäller metoder för skogsbrandsbekämpning i Sverige som används på lokalt plan i ett inledningsskede brukar det ske på några olika sätt. Om skogsbranden finns nära en körbar väg så lägger man ut slang och bekämpar elden med vatten från brandbilarna. Normalt finns det några hundra meter slang och 10 - 15 kubikmeter vatten i de fordon som en beredskapsstyrka rycker ut med. Är avståndet längre och man har tillgång till ytvatten nära branden så kan man bära ut små pumpar och slang till området. Skulle branden vara belägen långt från körbar väg och utan vatten i närheten så kan den bekämpas med lövruskor, hackor och spadar. I ett senare skede kan räddningstjänsten få assistans av helikoptrar för vattenbombning och maskiner för att göra brandgator.

MetoderRedigera

 
En helikopter hämtar vatten från en bassäng för att hälla på en skogsbrand.

Det finns två huvudmetoder vid bekämpning av skogsbrand; den våta respektive torra metoden, dessutom kan man använda sig av moteld.[2]

  • Den torra metoden innebär att man skiljer bränslet från branden med brandgator.
  • Den våta metoden innebär som det låter att man applicerar olika släckningsmedel på branden eller bränslet. Detta sker antingen genom slangar eller från flygfarkoster.
  • Skyddsavbränning är ett effektivt sätt att släcka bränder, men ovanlig i Sverige. Skyddsavbränning anläggs framför en skogsbrand och när de närmar sig varandra sugs eldarna mot varandra och utplånar varandra om allt går som avsett. Metoden är förenat med stora risker och kräver stor kunskap.
  • Den 25 Juli 2018 släppte Svenska Försvaret en bomb över Trängslets skjutfält för att utvärdera möjligheterna att släcka delar av en enorm skogsbrand som bland annat drabbade skjutfältet med hjälp av en kontrollerad sprängning.[3]

Vattenbegjutning från luftenRedigera

Metoderna att bekämpa en skogsbrand från luften är med helikopter, med långsamgående mindre vattenbombare eller med mycket stora vattenbombare.

Vid vissa skogsbränder har i Sverige helikoptern varit avgörande för att skogsbränder kunnat avgränsas och släckas effektivt.[4] Från 2014 har inhyrda vattenbombare från södra Europa används i större utsträckning vid stora bränder.

SläckmedelstillsatserRedigera

I USA och annorstädes används ofta släckmedelstillsatser i vattnet för effektivare skogsbrandbekämpning[5] De består av en blandning av vatten och tillsatser som förbättrar vätningen och även verkar dämpande på elden. Detta används främst i ytterkanterna på branden för att begränsa spridningen.

Skogsbränders bekämpande i historienRedigera

Innan brandkåren offentligen övertog släckningarbetet, släcktes skogsbränder av allmogen. Som första åtgärd mot löpeld användes vattendoppade risruskor, vatten, och kvävning med sand eller jord. Vid svårare bränder med löp- och toppeld anlades dessutom brandgator, då området runt brandområdet röjdes för att därigenom minska bränslet i uppåtgående riktning, eller moteld i samma syfte. Vid fall av jordbrand användes samma metoder som vid lättare löpeld, samt grävdes branddiken som isolerade branden.[6]

Efter brandenRedigera

Se även: Brandfält
 
Dagen efter en skogsbrand i juni 2006, vid Sisjön utanför Göteborg.

Direkt efter brandenRedigera

Under skogsbranden frigörs näringsämnen, stora mängder död och bränd ved blir kvar och en del äldre tallar överlever. Insekter dras till den brända veden och därmed även en del fåglar. Av värmen och näringsämnen som frigjorts börjar en del växter att gro.

2 till 20 år efter brandenRedigera

Gräs, buskar och lövträd växer fort och tar därför över. Älg, som gillar asp, flyttar in i området. Även hare, blåbär och vitsippa etablerar sig.

80 till 100 år efter brandenRedigera

Granen som växer långsammare än lövträd har nu växt förbi lövskogen och har mer och mer tagit över. I den blandskog som nu finns trivs många arter av insekter, djur och mossor.

Brandgynnade och brandberoende arterRedigera

Exempel på arter som gynnas eller är beroende av skogsbränder är: Tall, sälg, svedjenäva, brandnäva, mjölkört, nattskärra, älg, rådjur, skogshare, tretåig hackspett, sotsvart praktbagge (Melanophila acuminata),fyrprickad brandlöpare (Sericoda quadripunctata)[7], korthårig kulhalsbock(Acmaeops septentrionis)[8], blåpraktbagge, barrträdslöpare, brun barkbock, tallbock[9], skiktdynemott, dyster barkskinnbagge och stor plattnosbagge.

Effekter under jordRedigera

Skogsbränder och andra bränder i naturen minskar andelen organiskt bundet kol och humus i den drabbade jorden, genom att kolatomer följer med brandröken i atmosfären. Detta gäller både jordbränder av organiskt material i jorden och toppbränder av material ovan jord.[10][11][12][13] Det går att använda egenskaper i yttersta lagret i berggrunden, nämligen ansamlingen helium i apatit och zirkon, som termokronometer, eftersom skogsbrandens höga temperatur förändrar förutsättningarna för detta.[14]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140808051004/http://www.icsb-2007.org/acid-rain/. Läst 4 augusti 2014. 
  2. ^ Släckning av skogsbränder, D-uppsats av brandingenjör Daniele Coen vid Luleå tekniska universitet
  3. ^ Flygvapnet bombade Trängsletbranden” (på sv-SE). Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2018-07-25/flygvapnet-bombade-trangsletbranden. Läst 25 juli 2018. 
  4. ^ Skogsbrandsbekämpning med helikopter - Jämtlands Flyg Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ "Släckmedelstillsatser för skogsbrandbekämpning" (Räddningsverket) R53-119, 1995, Rosvall Anne Andersson Anja[död länk]
  6. ^ Lantmannens uppslagsbok 1923
  7. ^ Sveriges lantbruksuniversitet Efter brand kommer liv (läst 2008-09-16)
  8. ^ P Bohman, A Vedman: Inventering av brandinsekter i Norrbottens län år 2005[död länk] (läst 2008-09-16)
  9. ^ http://www-skogsskada.slu.se/SkSkPub/MiPub/Sida/SkSk/Read/ReadDetails.jsp?DiagnosisID=73
  10. ^ Mack, Michelle C., et al. "Carbon loss from an unprecedented Arctic tundra wildfire." Nature 475.7357 (2011): 489-492.
  11. ^ Haugaasen, Torbjørn, Jos Barlow, and Carlos A. Peres. "Surface wildfires in central Amazonia: short-term impact on forest structure and carbon loss." Forest Ecology and Management 179.1 (2003): 321-331.
  12. ^ Wardle, David A., et al. "Long-term effects of wildfire on ecosystem properties across an island area gradient." Science 300.5621 (2003): 972-975.
  13. ^ North, Malcolm P., and Matthew D. Hurteau. "High-severity wildfire effects on carbon stocks and emissions in fuels treated and untreated forest." Forest Ecology and Management 261.6 (2011): 1115-1120.
  14. ^ Mitchell, Sara Gran, and Peter W. Reiners. "Influence of wildfires on apatite and zircon (U-Th)/He ages." Geology 31.12 (2003): 1025-1028.

Externa länkarRedigera