För föregångaren som verkade åren 2000–2004, se Västernorrlandsgruppen (gamla).

Västernorrlandsgruppen (VNG) är en svensk utbildningsgrupp inom Hemvärnet som verkat i olika former sedan 2000. Förbandsledningen är förlagd i Härnösands garnison i Härnösand.[2]

Västernorrlandsgruppen
(VNG)
Västernorrlandsgruppen vapen.svg
Vapen för Västernorrlandsgruppen tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnVästernorrlandsgruppen
Datum2000–
LandSverige
FörsvarsgrenHemvärnet
TypUtbildningsgrupp [a]
RollUtbildning, vidmakthållande och administration
StorlekUtbildningsgrupp
FöregångareVästernorrlands regemente
Ingående delarPlan- och personalavdelning, Utbildningsavdelning, Logistikavdelning
Del avNorra militärregionen [b]
HögkvarterHärnösands garnison
FörläggningsortHärnösand
Valspråk"För ditt land, Din hembygd, Ditt regemente"
FärgerGrönt och vitt          
Marsch"Västernorrlands regementes marsch" (Rydberg, Faust) [c]
WebbplatsOfficiell webbsida
Befälhavare
UtbildningsgruppchefRonald Forsberg
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/46-60Truppslagstecken M46-60 för Hemvärnet.jpg
Förbandstecken m/1960AM.090983 I 21 (2).jpg
Vapen för Härnösandsgruppen åren 2000–2005 tolkad efter dess blasonering.

HistoriaRedigera

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas.[3]

Som ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Västernorrlands län organiserades den 1 juli 2000 två militärdistriktsgrupper, Härnösandsgruppen i Härnösand, och Västernorrlandsgruppen i Sollefteå, vilka underställdes Norra militärdistriktet (MD N).[3]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper. Då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar bland annat att Västernorrlandsgruppen (gamla) i Sollefteå skulle avvecklas den 30 juni 2005, och dess verksamhet skulle uppgå den 1 juli 2005 i Härnösandsgruppen.[4] Den 2 juni 2005 hölls en nedläggningsceremoni i Sollefteå, och den 3 juni 2005 hölls en invigningsceremonin i Härnösand, genom den verksamhet som överfördes till Härnösand, samt att Härnösandsgruppen även antog namnet Västernorrlandsgruppen.[5]

Den 2 juni 2005 presenterade regeringen sin proposition (2004/05:160) gällande en avveckling av militärdistriktsorganisationen. I propositionen hänvisades regeringen till att "I det framtida insatsförsvaret och den beslutade insatsorganisationen finns det inte längre krav på eller behov av regional eller territoriell ledning som motiverar en särskild ledningsorganisation". Därmed ansåg regeringen att militärdistriktsorganisationen kunde avvecklas, något som Försvarsmakten även i en framställan till regeringen den 7 mars 2005 föreslagit. I dess ställe skulle fyra ledningsgrupper för säkerhetstjänst och samverkan inrättas, där ledningsgrupperna lokaliserade till Boden, Stockholm, Göteborg och Malmö.[6] Den 16 november 2005 antog riksdagen regeringens proposition, därmed beslutades att militärdistriktsorganisationen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2005. Vilket innebar att militärdistriktsgrupperna omorganiserades till utbildningsgrupper och underställdes ett utbildningsförband. Detta medförde att Västernorrlandsgruppen överfördes från Norra militärdistriktet (MD N) till att bli en enhet inom Norrbottens regemente (I 19) från och med den 1 januari 2006.

Under 2008 genomförde Västernorrlandsgruppen tillsammans med Örebro-Värmlandsgruppen (ÖVG) ett pilotprojekt, där man på prov genomförde direktutbildning (GSU) till gruppernas insatsförband. I mars 2009 beslutades det att direktutbildningen till Hemvärnets insatsförband skulle bli permanent, och från och med 2010 kom Västernorrlandsgruppen tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet genomföra så kallad direktutbildning.

Den 1 januari 2013 bildades fyra militärregioner, där Norra militärregionen underställdes chefen för Norrbottens regemente, men löd under chefen insatsledningen i Högkvarteret avseende markterritoriell ledning i fred, kris och krig. Chefen för Västernorrlandsgruppen var dock fortfarande underställd chefen Norrbottens regemente gällande produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning inom utbildningsgruppens geografiska område. Den 1 oktober 2018 delades dock ledningen av Norrbottens regemente och Norra militärregionen, det genom att en separat chefsbefattning för Norra militärregionen tillsattes. Vidare underställdes staben Norra militärregionen i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret.[7] I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes organisatoriskt från ett utbildningsförband till de fyra militärregionala staberna.[8] I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79).[9] För Västernorrlandsgruppen innebar denna förändring att utbildningsgruppen överfördes från Norrbottens regemente till att bli en enhet inom Norra militärregionen från och med den 1 januari 2020.

VerksamhetRedigera

Chefen Västernorrlandsgruppen är från den 1 januari 2020 direkt underställd chefen för Norra militärregionen. Västernorrlandsgruppens uppgifter är att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i Västernorrlands län. Gruppen skall vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer. Insatser i såväl fred som under kris och krig leds i allmänhet direkt av Norra militärregionen, men Västernorrlandsgruppen kan ges ledningsuppgifter som till exempel att avdela en militär insatschef (MIC). Från och med 2010 ansvarar Västernorrlandsgruppen, tillsammans med 13 övriga hemvärnsgrupper runt om i landet, för så kallad direktutbildning (GSU) till sina insatsförband.

Ingående enheterRedigera

När förbandet bildades 2000 var dess främsta uppgift var att utbilda marint hemvärn och stödja frivilligverksamheten med marina uppgifter längs Norrlandskusten. Från 2005 organiserades förbandet i tre bataljoner plus en musikkår. Sedan den 1 januari 2012 är förbandet reducerad till två bataljoner, Ångermanlandsbataljonen (15. hemvärnsbataljonen) och Medelpadsbataljonen (16. hemvärnsbataljonen), vilka omfattar 1 200 hemvärnssoldater och cirka 300 övrig frivilligpersonal. Vid förbandet i Härnösand tjänstgör cirka 20 officerare och tre civila med uppgift att utbilda och stödja frivilligförbanden inom länet.

ÅngermanlandsbataljonenRedigera

Ångermanlandsbataljonen eller 15. hemvärnsbataljonen utgörs av ett antal skyttekompanier samt fristående enheter. Bataljonens rekryteringsområde omfattar norra delen av Västernorrlands län, vilket motsvarar Ångermanlands landskap. Bataljonen är traditionsbärare Västernorrlands regemente.

  • 15. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 151. hemvärnsinsatskompaniet
  • 152. hemvärnsinsatskompaniet
  • 153. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 154. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 155. hemvärnsbåtplutonen
  • 156. hemvärnsTOLO-gruppen
  • 157. hemvärnstrafikplutonen

MedelpadsbataljonenRedigera

Medelpadsbataljonen eller 16. hemvärnsbataljonen utgörs av ett antal skyttekompanier samt fristående enheter. Bataljonens rekryteringsområde omfattar södra delen av Västernorrlands län, vilket motsvarar Medelpads landskap. Bataljonen är traditionsbärare Västernorrlands regemente.

  • 16. hemvärnsbataljonsstaben och ledningsplutonen
  • 161. hemvärnsinsatskompaniet
  • 162. hemvärnsinsatskompaniet
  • 163. hemvärnsinsatskompaniet (Borgsjö Lifkompani)
  • 164. hemvärnsbevakningskompaniet
  • 165. hemvärnsbåtplutonen
  • 166. hemvärnsflyggruppen
  • 167. hemvärnsTOLO-gruppen

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När förbandet bildades i juli 2000 förlades förbandsledningen till det kasernområde som uppfördes 1945 på Kusthjöden i Härnösand till kustartilleriet. Etablissementet omfattade ursprungligen ett 30-tal byggnader, vilka uppfördes efter 1940 års militära byggnadsutrednings typritningar. Efter att både Härnösands kustartilleriregemente och Norrlandskustens marinkommando upplöstes och avvecklades 1998 respektive 2000, såldes större delar av området till statliga Vasallen. Härnösandsgruppen (från 2005 Västernorrlandsgruppen) var åren 2000–2018 lokaliserade till stabshuset på Sälstensgränd på Kusthöjden. Från 2018 är Västernorrlandsgruppen lokaliserade till Salutbacken 5.

Heraldik och traditionerRedigera

Härnösandsgruppen var från den 1 juli 2000 arvtagare och traditionsbärare till Norrlandskustens marinkommando (MKN) och Härnösands kustartilleriregemente (KA 5). I samband med att gruppen antog namnet Västernorrlandsgruppen, överfördes traditionsarvet av de två marinförbanden till Norrbottens regemente.[10] I samband med namnbytet, 2005, övertogs traditionsarvet för Västernorrlands regemente, vilket inkluderade bland annat fana, traditioner och förbandsmarsch. Från den 1 juli 2012 förs Västernorrlands regementets traditioner vidare av Ångermanlandsbataljonen samt Medelpadsbataljonen.[11]

FörbandscheferRedigera

Förbandschefer för Härnösandsgruppen åren 2000–2005, och från 2005 Västernorrlandsgruppen.

  • 2000–2005: Överstelöjtnant Jens Boeng [d]
  • 2005–2004: Major Anders Edin [e]
  • 2004–2005: Överstelöjtnant Martin Bodin [f]
  • 2005–2005: Överstelöjtnant Hans Fälldin [g]
  • 2005–2006: Överstelöjtnant Jens Boeng [h]
  • 2006–2009: Överstelöjtnant Bengt Kristiansson
  • 2009–20xx: Kommendörkapten Ronald Forsberg [i]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Härnösandsgruppen 2000-07-01 2005-06-30
Västernorrlandsgruppen 2005-07-01
Beteckningar
HMG 2000-07-01 2005-06-30
G 23 2005-07-01 2005-12-31
UG 23 2006-01-01 201?-??-??
VNG 201?-??-??
Förläggningsorter
Härnösands garnison (F) 2000-07-01

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 2000–2005 var gruppen organiserad som en militärdistriktsgrupp och sedan 2006 som en utbildningsgrupp.
  2. ^ Åren 2000–2005 var gruppen underställd chefen för Norra militärdistriktet, åren 2006-2019 chefen för Norrbottens regemente och sedan 2020 chefen för Norra militärregionen.
  3. ^ Förbandsmarschen är ett arv från Västernorrlands regemente.[1]
  4. ^ Överstelöjtnant Boeng tillträdde som chef den 1 juli 2000.[12]
  5. ^ Major Edin var tillförordnad chef fram till den 31 oktober 2004.[13]
  6. ^ Perioden 1 november 2004–2 juni 2005 var Bodin även chef för Västernorrlandsgruppen (gamla).[14] Från den 3 juni 2005 övergick Bodin till Högkvarteret, där han bland annat tjänstgjort som chef för Insatsledningens avdelning för erfarenhetsanalys (INS ERF ANA).[15][16]
  7. ^ Överstelöjtnant Fälldin tillträdde den 3 juni, övergick hösten 2005 till en civil tjänst.
  8. ^ Överstelöjtnant Boeng återgick den 1 september till tjänsten efter en kort tid som stabschef vid Amfibiestridsskolan.[17]
  9. ^ Kommendörkapten Forsberg tillträdde som chef den 2 juli 2009.[18]

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 61
  2. ^ Braunstein (2003), s. 111-114
  3. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 3 april 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 3 april 2018. 
  5. ^ ”Stilfull invigning i Härnösand”. Arkiverad från originalet den 19 november 2005. https://web.archive.org/web/20051119042920/http://www.mdn.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28429. Läst 15 april 2018. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:160”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/avveckling-av-militardistriktsorganisationen_GS03160. Läst 11 mars 2018. 
  7. ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 9 december 2018. 
  8. ^ ”Budgetunderlag 2020-underbilaga 1.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2020/fm2018-15180.15-underbilaga-1.1-fm-bu-20.pdf. Läst 31 december 2019. 
  9. ^ ”Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utgiftsomrade-6-forsvar-och-samhallets_H701F%C3%B6U1. Läst 31 december 2019. 
  10. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. eliteprospects.com. Arkiverad från originalet den 13 november 2017. https://web.archive.org/web/20171113221747/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_forsvarets-traditioner-med-oversiktlig-historik-fran-1500-talet-reviderad-2017-09-22.pdf. Läst 7 april 2018. 
  11. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden, bilaga 3”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 24 februari 2017. 
  12. ^ ”Jens Boeng lämnar Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040804211857/http://www.mdn.mil.se/harnosandsgruppen/index.php?lang=S&c=news&id=22316. Läst 15 april 2018. 
  13. ^ ”Chefsbyte i Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040804224648/http://www.mdn.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28429. Läst 15 april 2018. 
  14. ^ ”Härnösandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 20 maj 2005. https://web.archive.org/web/20050520045137/http://www.mdn.mil.se/harnosandsgruppen/. Läst 15 april 2018. 
  15. ^ ”Ny chef enligt gamla traditioner”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/solleftea/1.1637947-ny-chef-enligt-gamla-traditioner. Läst 7 april 2018. 
  16. ^ ”Försvarets forum 2018/1, s. 32”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/6-aktuellt/forsvarets-forum/2018/forum_1801_lowres.pdf. Läst 7 april 2018. 
  17. ^ ”Jens fick chefsjobbet för Västernorrlandsgruppen”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/harnosand/1.1614559-jens-fick-chefsjobbet-for-vasternorrlandsgruppen. Läst 7 april 2018. 
  18. ^ ”Ny chef vid Västernorrlandsgruppen”. Arkiverad från originalet den 7 april 2013. https://web.archive.org/web/20130407044415/http://ug23.hemvarnet.se/?action=visanyhet&nyhetid=5931. Läst 22 september 2011. 

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Externa länkarRedigera